Jag letade efter något i mitt bildarkiv men hittade istället bilder på Essa som valp.

Oj så söt hon var!

Ett brunt och ett blått öga och redan då otroligt lyhörd och fokuserad på flocken, att hålla koll och hänga med.

Den här bilden tog jag på vår första promenad. Vi gick ner på åkern i frosten och sedan fick jag bära henne hem för att hon blev så trött i benen.

Tvärt emot vad man kanske skulle kunna tro rekommenderar jag att ha valp och småbarn samtidigt. Lite mer kiss på golvet och nattvak gör varken från eller till. Och hunden blir otroligt miljötränad från första början!

Och jag hade ju liksom redan tre valpar när Essa kom, varav den yngsta bara var ett år. Jag hann knappt märka att vi hade en hund som inte var rumsren när människovalpen själv inte var det.

Blöjan så väl som tåbiran doftade fantastiskt och hon och Uffe blev de såtaste vänner.

Så skönt att ha hund också, när man har småbarn som börjat äta själv. För hunden går ju som en dammsugare och rengör golvet från alla matrester som trillar ner.

Viss irritation uppstod bara när hon förstörde Alfons Åberg-upplevelsen på paddan. Eller åt upp ansiktena på alla gosedjur.

Har haft tre hundvalpar i mitt liv och enklast var det definitivt att ha valp som trebarnsmamma. Så många händer som kan gosa, kela och lugna en busig hund.

En hund och tre vilda gossar.

Nu när vi bor isär flyttar Essa med barnen så att hon ska få vara med sin flock, men också för att barnen ska få vara med henne. Samt att de ska kunna hjälpa till med rastningen när vi är borta och jobbar sent. Det är lite ovant för mig att vara helt ensam hemma varannan vecka och inte ens ha en hund att rasta. Men det är också skönt för då känner jag mig fullkomligt obunden och fri. En ovan känsla efter fjorton år som förälder och tjugoett år som hundägare.