Jag letade efter något i mitt bildarkiv men hittade istället bilder på Essa som valp.
Oj så söt hon var!
Ett brunt och ett blått öga och redan då otroligt lyhörd och fokuserad på flocken, att hålla koll och hänga med.
Den här bilden tog jag på vår första promenad. Vi gick ner på åkern i frosten och sedan fick jag bära henne hem för att hon blev så trött i benen.
Tvärt emot vad man kanske skulle kunna tro rekommenderar jag att ha valp och småbarn samtidigt. Lite mer kiss på golvet och nattvak gör varken från eller till. Och hunden blir otroligt miljötränad från första början!
Och jag hade ju liksom redan tre valpar när Essa kom, varav den yngsta bara var ett år. Jag hann knappt märka att vi hade en hund som inte var rumsren när människovalpen själv inte var det.
Blöjan så väl som tåbiran doftade fantastiskt och hon och Uffe blev de såtaste vänner.
Så skönt att ha hund också, när man har småbarn som börjat äta själv. För hunden går ju som en dammsugare och rengör golvet från alla matrester som trillar ner.
Viss irritation uppstod bara när hon förstörde Alfons Åberg-upplevelsen på paddan. Eller åt upp ansiktena på alla gosedjur.
Har haft tre hundvalpar i mitt liv och enklast var det definitivt att ha valp som trebarnsmamma. Så många händer som kan gosa, kela och lugna en busig hund.
En hund och tre vilda gossar.
Nu när vi bor isär flyttar Essa med barnen så att hon ska få vara med sin flock, men också för att barnen ska få vara med henne. Samt att de ska kunna hjälpa till med rastningen när vi är borta och jobbar sent. Det är lite ovant för mig att vara helt ensam hemma varannan vecka och inte ens ha en hund att rasta. Men det är också skönt för då känner jag mig fullkomligt obunden och fri. En ovan känsla efter fjorton år som förälder och tjugoett år som hundägare.
25 svar
Så söt och fin hund ni har och jag förstår att ni tycker mycket om henne (och hon om er… :)!
Berätta mer om fina Essa!
Lycka 🥰 läsa om och se er fina hund. Som hundägare har man extra känsla för de familjemedlemmarna som går på fyra ben 😉. Fortsätt njut av ditt lov med din klan 💕
Mysigt! Sån fin hund. Alltid varit hundgalen fram till jag skaffade egen hund för 8 år sen -sen dess är jag rätt ointresserad av andra hundar än min egen har jag märkt 😅 men det är så roligt att läsa om Essa.
(Och faktiskt trevligt att hälsa på andra hundar under promenader och höra om dem).
Essa verkar ha ett mycket fint hundliv!
För mig som haft ett par olika raser, binder det mer till det. Skaffade vår första tik innan barnen kom. Hon var vårt/mitt allt och hon var den mest lyhörda och lojala hunden jag någonsin stött på – hon lämnade aldrig min sida och under sina 16 år var hon typ kopplad totalt 100 gånger, mest sista åren när synen och hörseln svek henne.
Vår andra hund (jakthund) skaffades när vi hade en 3-åring. Det var sjukt svettigt, så pass att vår första hund då fick epilepsi pga stress. Hon var en handfull, om vi säger så. Överallt och ingenstans.
Nu har vi också skaffat en Essa, fast en dvärgschnauzer. Hon är nu snart 4 månader och japp, en riktig lite terrier som är typ lika ”jobbig” som vår jakthund var. Hon är extremt ettrig och för mycket hela tiden, haha.. Och då har vi nu ändå en 15-årig unge och en 11-årig unge, så inga småbarn längre.
Så i vårt fall var vår första utan barn vår absolut enklaste. Och jag tror som sagt att det i våra flickors fall är kopplade till raserna. <3
Åhhhh har längtat efter ett Essa-inlägg. Jag har själv en miniature american shepherd (även kallad mini-aussie trots att det är en egen ras) och dessa ljuvliga personligheter man får med riktigt smarta hundar <3.
Min är tyvärr mycket tveksamt inställd till barn och vill gärna tackla dem samt attackpussa, men om jag får barn löser det sig säkert.
Fina Essa! Så kul att få se bilder på henne som valp.
Håller med om att det passar bra med småbarn och valp samtidigt. Det har jag haft; en fyraåring, en ettåring och två hundvalpar. Inga problem att hinna med alla, värsta problemet var att se till så att barnens plastleksaker inte hamnade i valpmagarna.
Kanske inte funkar bra för alla, iofs. Alla är vi ju olika.
Om jag hade varit i din situation, Clara, med den plötsliga övergången till varannan vecka-liv, så hade jag definitivt skaffat en hund till som bodde med mig hela tiden. Jag hade tyckt det blev FÖR tomt annars, plus att det är bra med nån som tvingar ut en på promenader oavsett väder.
Men jag förstår också känslan av att vilja vara obunden och fri.
Jättegullig! Kan vi inte också få en Melker-flashback ❤️🐶❤️!
En underbar liten hund. Men funderar på vad det är för ras?
Jag har växt upp med hundar och haft hund hela mitt vuxna liv. I våras fick min senaste somna in. Hon var mitt allt och hittade mig på en strand på Kreta. Jag övergav henne inte och hon var mig evigt tacksam. Vårt band var så starkt och saknaden är hemsk. Jag har knappt accepterat att det är så. Ny hund känns långt borta men så tomt det är. Min älskling var en vildhund som älskade livet och människor.
MEN vad SÖT hon var!! Fick akut hundvalpslängt nu!!
Frågan är om det var det bästa för hunden? Miljöträning i hemmet i form av småbarn, visst, men var finns då tiden för hundens behov? En valp – och framförallt en ras som bc – behöver mycket tid med sin ledare till lekfulla övningar/träning och arbete för att må bra. Var finns den tiden när man har småbarn? Skaffar man hund behöver man avsätta tid som bara är hundens. Och då inte bara i form av promenader. Livet ut.
Åh, min man tog hand om Essas fostran. Kan knappt tänka mig en mer påpassad valp faktiskt. Hon hängde med i hans bondeliv från dag 1. Han gjorde ett exemplariskt jobb med henne och hon är en helt otrolig hund idag 🤗
Tror att det är nyckeln – någon annan uppfostrade er hund. För att försöka kombinera behovet hos en valp och ett litet barn kräver jättemycket. Fint att ni hittade ett fungerade för er, men det översätts för mig verkligen inte i att småbarn o valp är en fördelaktig kombination.
Någon annan uppfostrade väl inte vår hund? Det var ju pappan i familjen som gjorde det! Med hjälp av mig såklart. Men det var ju inte som att han inte var pappa under tiden…
Haha, ser hur tokigt det blev. Menar att det fanns en fördelning mellan er där valpen inte var den föräldralediges ansvar hela tiden. Alltså att valpen kunde vara med i arbetet o då både uppfostras o få sina behov tillfredsställda. Och med det tillägget så vidhåller jag min ståndpunkt.
Ja det har du rätt i =) ingen av oss var för övrigt föräldraledig vid tillfället! Han hade börjat förskola
😂😂😂
Tack Clara!
Jag skaffade också bc-valp samtidigt som min dotter var typ 20 månader. Det slutade med att jag fullständigt kraschade hösten efter och blev sjukskriven. Har aldrig mått så dåligt i mitt liv. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag absolut inte köpt valpen. Skaffade däremot en valp när min äldsta var fem år och det funkade fint. Men det var en betydligt lättare valp, och kanske även ett lättare barn.. Essa låter ju som hon var en härlig och lätt valp men det vet man ju inte innan. Det är lite av ett lotteri även när man skaffar bc, det vet jag nu alldeles för väl.
Oj oj, vad tufft! Jag skaffade vår hund före min bebis kom, men det blev faktiskt kämpigt det med, fastän hunden inte var valp längre. Vilket iofs mer berodde på bebisen, som var ett extremt krävande barn. 🙈
Tycker också att det har varit och är otroligt tufft att ha hund och småbarn samtidigt. Behoven avlöser varandra och jag är ofta helt slut. Har iofs ingen avlastning i närheten, det hade ju underlättat mycket. Älskar vår hund och i slutändan är det så klart värt allt jobb, men vissa dagar känns det fortfarande, efter tre år, väldigt tungt.
Jag håller med. Jag var inte själv egentligen men hundarna är mina och mina dotter favoriserade mig så vaknade hon medan jag stod ute och frös ute i februari med påsarna under ögonen skrek hon för full hals.
Min yngsta hund är ju också tre år och fortfarande väldigt jobbigt och jag känner fortfarande att det var ett så fint beslut att skaffa henne för det fär första halvåret när jag kraschade har påverkat hela vår relation på ett väldigt dåligt sätt.
Jag skaffade också valp med tre barn hemma. Jag ångrade mig något enormt i början och det var SÅ tufft att inte få sova de första månaderna (!). Jag mådde också riktigt dåligt – konstant stressad och orolig över att barnen skulle råka göra henne illa (min yngsta var bara 4 år och en väldigt vild unge).
Att skaffa valp under vintern var inte mitt bästa beslut heller. Det är nog lite lättare under sommaren. Jag stod ute och frös på nätterna, med påsar under ögonen och ett håglöst ansikte i väntan på att valpen skulle få sina behov uträttade. Nä, jag skulle nog säga att man behöver vara rätt så stabil för att orka med den cirkusen som det innebär med småbarn och valp :’) Nu kan jag inte tänka mig att leva min vovve, men där och då trodde jag att jag skulle gå under ibland…
Himla fin är hon, Essa! Skönt att ni har hittat en lösning som fungerar för alla <3
Även människobarnen och människomamman är jättesöta så klart!
En sån underbar sötnos lilla Essa! Valp och barn verkar vara en perfekt kombination! Lycka för alla. 🙏