Jag drivs så mycket av att vara självständig, stå på egna ben och förstå hur allting funkar. Lära mig hantverket själv och inte gömma mig bakom någon annan. Jag behöver alltid känna att jag har skin in the game för att vara riktigt motiverad i jobbsammanhang.

Flera är de bloggplattformar som försökt värva mig under åren. Men det har aldrig varit aktuellt. Det känns helt enkelt inte roligt eller meningsfullt att vara inbäddad i massa reklam på någon annans sajt och att inte få äga och styra helhetsupplevelsen av bloggen. Jag vill inte vara en kugge i någon annans maskineri. Jag vill vara hela jäkla maskinen! Även om den är aldrig så liten.

Det är samma sak med att göra böcker. Det var inte roligt att göra böcker när jag ändå fick en sån liten del av kakan och jag inte fick säga till om särskilt mycket. Förlaget bestämde att boken fick vara si och så många sidor, för annars skulle den inte gå att sälja. Eller så hette det att det inte gick att göra en julbok lönsam eftersom att försäljningssäsongen var för kort…

Men då skiter jag hellre i att göra böcker. Och så resonerade jag när jag tog ett uppehåll i mitt skrivande. Tills jag istället gick till The Book Affair. Där betalar jag större delen av produktionen själv och tar den stora ekonomiska risken. Men jag får också bestämma själv över slutprodukten. Det var ju så jag kunde skapa Underbara Vinter, som var 100 sidor för lång för vad som var ekonomiskt försvarbart. Men det var precis den bok som jag ville göra och som jag trodde skulle sälja om den bara fick chansen. Att ta fram boken och trycka upplagan kostade mig omkring 800 000 kronor. Men de pengarna tjänade jag ju in efteråt. Och stoltheten var desto större. Jag hade gjort något som jag kunde stå för till 100 procent och hade full kontroll på affären.

Samma sak med podden: jag trivdes aldrig med att ligga bakom Podmes betalvägg med deras villkor och upplägg. Att vara en i mängden av alla deras poddare och behöva anpassa mig till deras struktur. Men hos Under Produktion så bestämmer vi själva. Sätter priset, styr upplägget, har full insyn i affärsmodellen. Och det har visat sig vara en lönsam historia. Första fakturorna var på rena småpengar men idag är podden en av min och Malins viktigaste, stabila intäkter. Trots att podden är förhållandevis liten är intäkterna bra.

Jag vill heller inte jobba med de stora annonsnätverken där man som kreatör behandlas som en i mängden. Är del av massutskick och förväntas göra reklam efter färdiga mallar och upplägg. Nej, jag jobbar med mina egna säljare och samma säljbolag som jag haft sedan 2016. Vi bygger varumärket och plattformen långsiktigt för att det är viktigt för mig. Och samarbetar bara med seriösa företag och aktörer. Och jag har full insyn i allt! De stora annonsplattformarna berättar inte för influencern vad slutkunden får betala. De skär emellan utan att jag som kreatör har insyn i hur mycket de själva tar. Är det 50 % av mitt arvode? Eller ännu mer? Vad betalar kunden och vad får jag?

Som en del i allt detta tillkom också betalväggen på bloggen. Det var en stor chansning från mitt håll, eftersom den enda andra stora bloggaren som har en betalvägg är Sara Bäckmo som har en hel odlingsportal. Jag visste inte vad jag kunde förvänta mig – men jag hade en målsättning på 1500 betalande prenumeranter för att det skulle bära sig. Är nu uppe i 4000. Och min genrerlla läsartrafik ligger fortfarande stadig, trots att ungefär 60 procent av det nya innehållet är bakom betalvägg.

Det finns så många snubbar där ute som drar in enorma pengar på sina betalpoddar, nyhetsbrev och premiumprenumeranter. Inte sällan högermän som sponsras av andra högersnubbar. De är stolta över vad de åstadkommer och får ryggdunkningar av sina följare. Men som kvinna är det svårt att prata om framgången. Rädslan om man berättar vad man omsätter är att ens läsare bara blir sura. Som kvinna kan framgång till och med vara en social nackdel. Men det är så många kompetenta kvinnliga influencers och kreatörer som fortfarande huvudsakligen drar in pengar till stora aktiebolag som ägs av snubbar. Män som tar de riktiga pengarna och har den riktiga makten. Jag tycker att fler kvinnor borde våga tänka som jag. Man måste inte vara under stora företags beskydd. Man kan göra saker själv!

Jag vill bestämma. Jag vill ha kontroll på allt. Jag vill ha insyn i affärsmodellerna och uppleva både risker och förluster fullt ut. Först när det är på allvar och jag har skin in the game är det kul och meningsfullt för mig att skapa.

När jag förklarade det här för min kille sa han bara ”Det är ju punk! Att göra det själv!” Det var första och förmodligen enda gången någon ringat in det jag gör som punk. Men jag gillar tanken.