Under rubriken LÄSARGULD samlar jag bloggkommentarer som jag tycker är extra roliga och intressant. Förra veckan skrev jag ett inlägg om att undvika undvikandebeteenden – som i förlängningen gör att livet krymper, blir trångt och litet. Det kan man göra genom att tex försöka gå mot sin sociala fobi och åka till affären fast det känns jobbigt. Eller våga ringa det där samtalet man egentligen inte vågar ringa – bara för att den inre rösten säger att det kommer att gå dåligt.

Läsaren Erica Persdotter kan konsten att vända en negativ tanke till en rolig idé. När hennes inre kritiska röst drar igång vet hon svar på tal. Barbro får på moppo!

”Jag tänker att knepet att ge sin tvivlande/kritiska/negativa röst i huvudet ett namn som man kan säga emot kanske kan funka även här? Att liksom kunna tänka ”Nehej du Barbro, nu är du allt ute och cyklar! Varför skulle inte jag klara av att åka och handla?”

Det här tycker jag är en absolut strålande idé! Att döpa den där inre neggorösten som bara vill trycka ner en eller hålla en tillbaka. Så att det inte blir ens sanna inre röst, utan snarare en obehaglig utomstående som man kan säga till på skarpen. Någon fler som har satt namn på sin inre negativa röst? Och vad heter den i sådana fall?

Jag känner spontant att min heter Berit. Inte för att jag har något emot namnet Berit, utan bara för att det ligger så bra i munnen när jag käftar emot henne. Känner att jag vill ge Berit en omgång det här året, så att hon håller käften!