-Jag har förstått att det var något sånt i görningen, för sådär lycklig ser ingen nyskild kvinna ut!
Skrev en kompis när jag messade och berättade att jag träffat någon.
-Men herregud Claras glow up? Är hon kär eller vad pågår egentligen?
snokade en kompis kollegor på fikarasten.
Och min gulliga pappa som visste konstaterade nöjt till min syster
-Så glad och lycklig som Clara är nu har jag inte sett henne på flera år.
Man är ju instängd i sig själv på gott och på ont och kan inte se sig utifrån. Blir lite blind ibland för skillnaden. Men jag ser det efteråt, på bilder jag tar. En snabb selfie i bilen, för att kolla frisyren när vi åker för att fika med hans mamma. Efteråt reagerar jag själv på hur glad jag är. Jag som aldrig annars ler så att tänderna syns? Jag strålar ju faktiskt!
59 svar
Vem är Clara Lidström?
Visserligen en snygging men vad har gjort och vad gör hon? Varför ska man veta vem hon är?
Kan någon förklara?
Lars
Kinnekulle
gatestorp51@gmail.com
Det där bestämmer man helt själv, bara man är öppen för sig själv, barnen och den man separerat ifrån. Ingen vet hur förhållandet varit innan, kan ju ha varit dåligt i flera år, men man valt att stanna kvar för barnen etc. Det är många ralationer som är så. Att dömma någon och säga si och så är ju inte relevant. Sedan kan man visst tycka till att redan vaddå, eller ojdå eller hoppsan. Fast hur allt ligger till det är upp till varje enskilld individ och inget vi ska grotta ner oss i vi andra. Visst nu väljer Clara att berätta om det öppet här, och hon förstod säkert också att det skulle bli blandade reaktioner.
Ja du strålar som en sol ! Fantastiskt härligt att se. Blir glad av att se dig 🌞
Vad tror ni läsare är ingredienserna för ett lyckat förhållande? Jag har klurat lite på det där. Vi har flera barn och gifta över 15 år. Jag tänker främst dessa saker:
1: Det ska vara din bästa vän. En du kan prata om allt med. 2: Du ska känna stark attraktion. Annars kommer det komma nån annan som du eller den andre känner det för. 3: Ni ska ha samma värderingar/dra åt samma håll. Dvs det blir ex inte bra om bara en vill ha barn.
Vad tänker ni andra? Det hade varit intressant att veta ☺️
Samma tempo tycker jag är viktigt. Både jag och min man älskar att ligga i varsin soffände och läsa. Ett ex jag hade blev rastlös så fort vi inte ”gjorde” något hela tiden. Det skavde enormt till slut för jag kände alltid skuld när jag bara ville greja hemma en helg. Så det där att ”olikheter kompletterar varandra” håller jag inte med om. Jag och min man har självklart många olika intressen etc men vi har liksom samma tempo i livet ändå. Kanske låter flummigt? Tror bara det inte funkar så bra om en vill hoppa bungyjump på semestern och en vill mysa i stugan på landet..
Intressant! Jag förstår vad du menar! Jag och min man har dock rätt olika tempo men funkar bra! Fast vi är båda väldigt hemmakära 😄 Jag har ett mycket högre tempo än han men han är tacksam att det är mer fart i mig och jag är tacksam för någon som håller mig på jorden. Annars hade jag spunnit iväg alldeles för mycket och förmodligen bränt ut mig för länge sen! 🤪
Och roligt för Clara att hon är kär och i det nya med det och bli uppvaktad, det fanns någon och finns? För det är mycket nytt och annorlunda för dem båda i detta.
Finns inget lägre än när ett par, man eller kvinna, som gör slut nästintill DIREKT studsar vidare till nästa partner. Fy fan säger jag bara. Lågt är bara förnamnet. Själv nyss blivit dumpad efter 10 år ihop varav 6 som förlovade och medans jag tänkte på att vi skulle bli gamla ihop och allt som hör ihop så blev jag dumpad via WhatsApp! En text där jag var den bästa pojkvännen/fästmannen någonsin etc etc (sånt hjälper inte). Hon fick gå på kryckor p g a sjukdom. Jag stannade SJÄLVKLART kvar. Hon behövde rullstol som hjälpmedel senare i vårt förhållande och var rädd att jag skulle lämna henne men jag stannade SJÄLVKLART kvar och hjälpte t o m till att välja färg på rullstolen och göra den mer personlig. Hon fick senare ett tråkigt besked av sin gynekolog att hon ej kunde få barn (hon 36, jag 45) och var nu livrädd att jag skulle lämna henne men igen som en riktig man som älskar sin kvinna så stannade jag SJÄLVKLART kvar. Och vad fick jag i slutändan? Ett brustet hjärta utan en riktig förklaring.
En sak är säker. Kommer aldrig mer lita på en tjej/kvinna. Kommer aldrig mer öppna upp mig som jag gjorde (kommer från en rätt tuff uppväxt med föräldrar lite väl förtjusta i alkohol och aga på den tiden) liksom att jag även hittade min lillebror och bästa vän död endast 25 år gammal med (plötslig död d v s hjärtat stannade i sömnen bara). Gå igenom allt på nytt med någon ny i framtiden? Aldrig.
Mörk text och ledsen för det.
❤️
Det låter som att du skulle behöva professionellt samtalsstöd ❤️ Hoppas du hittar vägar mot att möta medmänniskor med öppenhet och tilltro till att många är pålitliga och rent av älskvärda. Kanske till och med kunna glädjas åt andras lycka? Önskar dig allt gott.
Eller möta professionella medmänniskor som också vet vad livet är som han själv vet. Och bara han vet allt vad han varit med om sen barn. Och viktigast att han älskar sig själv och är stolt över vad han klarat och klarar. Och sen naturligt att ta det försiktigt och känna efter med människor. Tror inte det är naturligt att snabbt ropa hurra för att andra människor är så lyckliga just nu. Han är realist men det hindrar inte att tycka om andra men att lita snabbt på någon i ett kärleksförhållande får ta sin tid. Klokt.
Monika, det där var verkligen bra: Professionella medmänniskor. ❤️
Varför inte bemöta varandra med värme och förståelse istället för att alltid säga: Gå och prata med ”någon professionell yrkesmänniska*.
Underförstått någon annan…
Daniel. All styrka till dig.
Så mycket sorg det finns i många människors liv, livet från början med svårt sjuka barn som sedan dör och livet igenom i alla åldrar, sorg, död, sjukdom och inte minst färfärlig uppväxt.
Krig pågår men med mycket i enskilda människors liv är det krigsliv.
Hoppas att du Daniel får uppleva mer glädje och vackra upplevelser och också få möta rätt människor att våga tro på.
Allt gott.
Hoppas du kan få hjälp att reda i allt detta Daniel så att du kan må bättre om ett tag. Hoppas din fd fästmö kan försöka förklara vad som hände och varför hon gjorde slut i samtal eller brev. Ta hand om dig!
Va fint att det kan få vara så! ❤️ Härligt!
Ja fy fan för att orka skriva såna här inlägg även bakom betalvägg. För folk ska tycka så mycket och ha åsikter om att man minsann aldrig… det hade jag också och sen skilde jag mig. Och blev nykär på samma gång. Mådde pissdåligt och var berusande lycklig samtidigt. Det går faktiskt, men jag önskar ingen det för det är ingen fantastisk upplevelse. Jag hade sån ångest över vad människor skulle tänka om min nya relation när den gamla inte ens kallnat att vi höll det hemligt i över ett år.
Idag har vi varit tillsammans i 15 år och gifta i tre och jag kommer aldrig, aldrig att lämna den här mannen som har ställt på ända allt som jag trodde mig veta om män och relationer. På ett bra sätt. Jag är sedd, omhuldad och respekterad och jag möts alltid med varm blick vad jag än tar mig för. Det var jag minsann inte bortskämd med innan och ändå skulle jag ha dåligt samvete över att jag gick från någonting halvtaskigt till någonting livsbekräftande.
Det var så jobbigt i många år att jag blev sjuk, och då slapp jag alla beskäftiga kommentarer på internet så jag kan bara tänka mig hur det känns för dig att släppa fram dem. All lycka till dig Clara! Ingen har något som helst att göra med hur du lever ditt liv.
Ja men hur mår barnen då i allt detta?
Tycker nog att man sätter barnens välmående först.
Won’t somebody please think of the children!?!
Har du hört talas om att snälltolka någon gång, annars kanske du ska googla det och anamma det. Du kan inte ha följt Clara särskilt länge om du tror att hon skulle ha postat nåt sånt här om hennes barn inte hade varit OK med det.
Vad tror du barn vill ha? Föräldrar som inte är lyckliga och som kanske aldrig kramas. Eller föräldrar som är glada, utstrålar värme och mår bra?
Barn känner ju stämningen i ett hem! De ser och hör även om man inte tror det.
Din omsorg är pinsam. Glad att Clara ser det också.
Vi mår väldigt bra allihopa ❤️ tack för din ”omsorg”
Välj kärlek och glädje för dig själv för då öppnas hela livet upp och dina barn mår bra av en lycklig mamma! 👍🥰
Så fruktansvärt VIDRIGT för dina barn att läsa!!!! Känner bara rent ÄCKEL !!! Tänker du ens på hur dom mår av sånna här inlägg???
Hoppsan, där gick det nog lite fort? Du menade inte att posta ditt hatinlägg med både namn och förnamn va? Och har du verkligen tänkt igenom det du skrev? Barnen vet ju att deras mamma och pappa är skilda, och förmodligen även att deras mamma träffat en ny. Vad är det vidriga i inlägget? Att deras mamma är glad och strålar? Vore det inte värre för barnen att läsa att hon sitter ensam hemma och är olycklig?
Varför skulle det vara vidrigt för barnen att läsa?! Fattar verkligen inte… Skulle barnen fara illa av att ha en lycklig mamma?
OCH vad har du med det att göra!!?? Det måste vara tufft för dig att ha så starka känslor, du behöver jobba med dig själv Johanna…
Det är en god ide att tänka efter innan man kommenterar. Rekommenderar att du gör det nästa gång du känner att du måste delge världen dina tankar.
Vad exakt är vidrigt i detta inlägg? Vidrigt för barnen? Att deras mamma är glad och funnit en ny kärlek, varför skulle barnen må dåligt av det? Det är knappast så att barnen förlorat varken sin mamma eller pappa, det har bara kommit in nya personer i livet. Claras barn har många andra vuxna runt sig och du kan nog vara trygg i att de skulle säga ifrån om något Clara gör påverkar barnen negativt.
Att du missunnar en annan kärlek och lycka är mer oroväckande. Hur mår dina barn av att ha en mamma som skriver såhär…
Jag är så glad för din skull Clara! Att avsluta ett förhållande/äktenskap är inte lätt, det vet jag. Bara att fatta beslutet är ett långt och jobbigt arbete. Att det sedan blir ljust, roligt och nyförälskat är alldeles underbart!
Så underbart! Och man hör din pappas lycka över att du mår bra❤️
Enhorabuena por tu felicidad,saludos!
Vad roligt att du träffat någon, roligt att du är glad och lycklig, det förtjänar vi alla.
Känns igen min dotter sa samma sak som din far men ja 🙂↕️🙂↕️🙂↕️ se upp väldigt många Romans bedragare som utnyttjar ensamma kvinnor som söker partner och ensamstående kvinnor tyvärr ledsamt så va på din vakt snälla du krossat hjärta 💓❤️❤️ e inget att leka med
Nellie , jag är övertygad om att Clara är nog intelligent att märka om han tycker om henne på riktigt eller om han vill lura av henne pengar. Fint att du bryr dig om henne, det gör jag med, och jag är övertygad om att det är en fin människa hon har träffat
Tyvärr utesluter inte intelligens romansbedrägeri. Det finns otaliga normalbegåvade och intelligenta kvinnor som har fallit pladask för bedragare. Om du ska vara helt säker får du göra bakgrundskontroller och dra ut belastningsregister. Och inte ens då är man 100% säker.
Åh vad härligt! Det ger hopp <3
Glad för din skull, du fullkomligt strålar ❤️❤️❤️
Så himla fint! Min pappa sa något skämtsamt i stil med att jag var oklädsamt glad för att vara nyskild, men det var ett par dagar efter att jag lämnat en relation som fick mig att må dåligt på många sätt, så det gjorde mig faktiskt inte ett dyft 😁
Grattis till kärlek! 🥰
Jag har gjort många omförhandlingar med mig själv genom åren i mitt äktenskap som nu är inne på år 16. Herregud vilken resa det är. En förhindrande faktor när det blåst riktigt snålt är att det är svårt att köpa en lägenhet för tre personer i Stockholms innerstad. Om man inte är stenrik då förstås.
Och en annan grej är att det inte finns någon annan person som är lika glad som jag är åt fina saker som händer barnen, att det går bra på något prov eller att de blir bjudna på kalas osv. Och en person som känner samma oro för dem som jag.
Att kunna hjälpas åt. Att dela ekonomi och vardagsbestyr. Det är inget rosenskimrande med vår relation, men det är vissa faktorer som gör och gjort att vi håller ihop ändå. Jag har i perioder längtat efter att bli sådär häftigt förälskad igen. Men jag känner ofta till slut att jag inte skulle orka det. Relationer är lika olika som människorna som har relationerna: ingen är den andra lik.
Oj vilken bra beskrivning! Vi är också inne på 16:e året och det innebär verkligen med- och motgångar. Men just den känslan, att ingen annan älskar våra barn lika mycket som vi är ett enormt lim. Och allt annat vi delar förstås, som du skriver, praktiska göromål, ekonomi, intresse, humor och att bara ligga i soffan och klia sig i naveln 😊 inte så rosenskimrande men bra ändå!
Fin beskrivning av det att välja varandra om och om igen❤️ Ibland går inte det så klart, men det är fint och viktigt att lyfta fram att de som håller ihop gör många aktiva val längs vägen också. Jag har lust att bli nyförälskad i min man igen. Vill inte bli det i någon annan som det känns nu i alla fall. PS, tvivlar inte på att Clara gett upp för lätt etc, jag har inga som helst tankar om andras val att skiljas eller ej.
Så otroligt fint beskrivet! En nyans av livet och förhållanden som så sällan får fokus.
Du ser helt fantastisk ut😍Önskar dig Clara, och alla därute en fin helg✨
Det är bara att gratulera = )
Blir själv glad bara av att se det, haha
Underbart! Man ser det glittrar i ögonen när man mår bra! Unnar dig verkligen det! Ge dig hän till känslan❤️
Konkret besvis på tesen kärlek gör en strålande och ung:
När jag hade skillt mej och träffat en ny kärlek fick jag två gånger på typ två månader visa leg på systemet; det hade inte hänt på minst 10 år. Jag var alltså 37 när jag skilde mej😄
Det värmer mitt mammahjärta att få se dig lycklig och glad 🥰❤️😘
Vilken känsla! Önskar dig allt gott.
Hej, det är fint att läsa att du mår bra och är lycklig🥰
Kan ändå inte låta bli att fundera över varför du/ni levt så många år tillsammans som olyckliga? Inte bara på ett nyfiket sätt, utan mer vad det är generellt som gör att vissa stannar alldeles för länge i något som inte är bra? Förstår såklart att det finns barn, ekonomi och praktiska bitar. Men i många fall så går det att lösa.
Bara för att Clara är lycklig nu betyder ju inte att hon eller hennes dåvarande man var olyckliga tidigare… För övrigt tycker jag man måste respektera att i detta finns en part som inte har en stor blogg och som tycks vilja vara privat – dina frågor bör därför inte besvaras.
Det är inte alltid man inser under relationens gång att man inte längre mår så bra eller är så glad som man en gång var och som man faktiskt borde vara. Men när man sedan gått isär och hittar tillbaka till sig själv och har något att jämföra med, så blir det tydligt. I en lång relation så är det nog inte så vanligt att man blir ”olycklig” över en natt utan det sker i små steg, under lång tid och då tar det också lång tid att inse att man skulle må bättre utanför relationen i stället.
”I nöd och lust”. Det är väl hela poängen med äktenskap, att man lovar att hålla ihop även om det blir svårt? Förstår såklart att det inte alltid går, men har man inte den inställningen kan man ju låta bli att gifta sig. Tycker det är konstigare att ”inte förstå” varför man håller ihop trots jobbigheter. SÄRSKILT när det är barn inblandade. Handlar allt i livet bara om att jag ska vara lycklig? Vad är isåfall kärlek?
Kärlek är att man vill den andra gott. I min nuvarande relation som har varat i 22 år har vi stött på extremt mycket ” jobbigheter” som tex. långvarig anorexi hos ett barn och svår autism hos ett annat. Vi har haft ekonomiska bekymmer, flera tråkiga dödsfall runt oss och nyligen drabbades ett av de ”problemfria” barnen av psykisk ohälsa. Vi har alltså haft/har vår beskärda del av nöd men ”nöden” har aldrig slagit rot mellan oss. I min förra relation skulle jag aldrig skilja mig men gjorde det efter 8-9 år och då var jag bitvis traumatiserad av vår relation. Barn mår aldrig bra av en skilsmässa men om föräldrarna inte förmår ge varandra kärlek vad är de då för förebilder? Nej, jag gav inte upp för lätt i min gamla relation. Jag stannade för länge tyvärr.
Med tanke på hur snabbt Clara träffade någon ny är det uppenbart att skilsmässan redan var något bearbetat när de väl flyttade isär. Mina föräldrar bodde två år till efter de bestämt de sig de skulle skilja sig. Om det fungerar så är det ju inte så konstigt att man gör så, så att barnen hinner bli lite äldre. Jag är själv i en situation där jag inte vet hur det blir, vill ju fortsätta för barnens skulle om vi kan lösa det. Men samtidigt gör jag mig mentalt redo för om det inte blir så. Det är ingen kul situation att vara i men ibland blir inte livet som tänkt.
Kan absolut inte svara för Clara, eller för den delen för mig själv, men träffar väldigt mycket människor i både jobb och fritid och hör många livshistorier. jag tänker att man kan stanna länge i något som inte är optimalt, för att man vill prova alla möjliga vägar för att lösa det innan man gör stora drastisak förändringar. det är inte alltid lätt att säga vad i livet som skavaer. eftersom relationer går upp och ner, och andra livsomständigheter påverkar också, är det väl inte så orimligt att försöka ta hand om de saker som får minst allvarliga konsekvenser att förändra först? tycker det är fint att stå ut i när livet inte är perfekt och tålmodigt försöka hitta vilka förändringar som krävs.
Så fantastisk värdefulla ord Du tillför oss i tråden. Tillsammans vi med all annan text här i tråden ger orden chans till insikter och även utsikter i hur livet kan balanseras i livsresan. Att stanna upp och reflektera dela värden och välja om varandra känns fint för mig som kan spegla mig i just det valet. Många är åren i livsresan med samma resesällskap jag valde som 15 åring. Att vara nyfiken på min man och vår relation har öppnat upp möjligheter jag inte vill vara utan. Hälsningar från mig som fyller 78 år i sommar och hittat hit för första gången tack vare Underbsra Clara ❤️ tack från en lycklig och nyfiken tant som varje dag har en valdag och är sin egen ledare.
🩷🩷🩷
Så underbart ju! Glad för din skull! ❤️