I min telefon finns en hel mapp som heter älskling och som bara är bilder på honom. Även små filmsnuttar. När han lagar mat, när han läser med rynkade ögonbryn, när han förklarar något mycket engagerat och inte ens märker att jag filmar. Hans karaktäristiska gestikulerande, när han sitter hukad över målarbordet och omsorgsfullt blandar färg. När han pratar med barnen om musik eller Magic. Ulf uppkrupen i hans knä, med armen om hans hals. Pekar ut allting han önskar sig i leksakskatalogen.

Långdistans kräver mycket bildmaterial. Jag är som en tonårstjej som vill titta på min kärlek en stund varje kväll innan jag somnar.

Men mest är det bilder på händer. För sig eller tillsammans. Liksom symboliskt. Så fint det är att ha hittat någon att hålla i handen.