Det är både frost och imma på fönstret denna kalla morgon och jag tänker att jag borde sätta i innerrutorna. Men jag tycker om när det är svalt om nätterna och jag får krypa långt ner under duntäcket för att få värme. Jag dricker andra koppen kaffe samtidigt som jag läser ikapp om nattens resultat i USAs mellanårsval. Har knarkat poddar på temat i flera månader – men nu när den blå tsunamin äntligen är här fylls jag av tomhet. Hur ska man kunna återställa allt som blivit förstört? Den ena får städa den andres kaos – och misslyckas den så får den skulden i nästa val.

Läser vidare om regeringsbildningen i Sverige och att Ulf Kristersson nu har sonderingsuppdraget. Trots att alla vet att den vägen redan är stängd och allt bara är en charad. Känner mig upprörd över att det tagit en sådan tid för C, S, Mp och V att sätta sig ner och prata med varandra. Det är vårt land det handlar om. Det behövs insatser på en rad områden och för varje dag förspills tid som behövs för klimatet, utvisningshotade ungdomar och de som har det allra tuffast ekonomiskt. Så mycket som måste försöka räddas upp efter den förra regeringen…

Jag känner denna höst en politisk hopplöshet som jag inte känt på många år. Trots att saker på pappret ser lite bättre ut. Vad kan jag göra med den känslan? Det frågar jag mig.