om du saknar mig ibland
om du undrar var jag finns
Gå då till den plats där först vi möttes
Gå dit ifall du minns
om du saknar mig ibland
om du undrar var jag finns
Gå då till den plats där först vi möttes
Gå dit ifall du minns
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
12 svar
ÅÅååh. Helt underbar fin låt med Lisa Ekdahl.
Tant brun: TACK!
Jenny: ÅH, vad glad det gör mig, det är min tanke faktiskt!
Jenny: Tack detsamma raring!
Ljuvliga Lisa. Hon kan verkligen trolla med sina ord. Det kan du också.
Fina bilder att ackompanjera Lisas textrader med.
Din blogg är som en vacker svensk visa.
Vad vackert, du är fin du. Ha en bra måndag!
Maria: Tack!
nostalchic: ja precis så. kram
Ina: Ja, så är det verkligen. Kram
Lady thirty: Tusen tack
Sandra: Vad glad jag blir av din kommentar! tack så mycket
Raraclara: Åh, nej så fruktansvärt. Det gör mig alldelens tårögd av förtvivlan. Livet är inte rättvist. Det som tröstade mig när min mamma dog var tanken på att hon fått frid. Att hon inte längre behöver lida. Jag tror att din vän är på ett gott ställe nu. Att Gud har henne hos sig och att hon får vila. Jag tror verkligen det. Hon har seglat vidare, förbi den horisont vi inte kan se, fast för henne öppnar sig en ny utsikt, där nya saker väntar.
Maila mig om du vill prata någongång. Kram
Clara, den vän jag skrev om under ditt inlägg ”hemma”, hon gick bort samma natt. Det här inlägget får mig ändå att känna något slags hopp. Tack.
Bland alla elin klings och sofie F så är du utan tvekan den vackraste . Det är visserligen inget fel på alla dom där hellre. Men det är någonting med dig. Något speciellt som fångas på bild. En säkerhet av något slag.
Ha det bra.
så fint…och vilken fin klänning…
saknad längtan är svår. och då behövs platser som bevarar minnen. vet inte vad jag skall skriva. det gör ont att sakna en sådan nära människa. kram
Så otroligt fint, jag blir helt mållös och känslosam av ditt inlägg. Orden väcker tankar och saknad av någonting som inte längre finns. Ett ömt minne man gömt någonstans.
du, vilken härlig madicken-känsla du bjuder på, fint!