Blaj. Nu är jag evigt less på att spackla och måla. Jag vill ju möblera. Spika upp tavlor. Inreda. Och hur man än spacklar och målar i vårt gamla hus så ser det ändå snett och vint ut. Det är ju förstås det som är charmen men ibland är det svårt att veta var gränsen mellan charmig patina och dagis-kvalité går. Om man överträtt den eller inte.

 

Vi har i alla fall fått hem sängar nu. Så skönt efter två veckor i tältsäng. Alla som kommer hit undrar var våra möbler är. Vi konstaterar alltid att det inte finns några fler möbler. Det här är allt vi har. Två sminkbord. Två fotöljer. Nu har vi två sängar. Och så några stolar och ett bord.  Det finns mycket fint att investera i. En soffa till exempel. Tyvärr tycker jag att nästan alla nya soffor är fula åbäken som tar upp alla ledig golvyta. Alternativet är en obekväm men snygg retrosoffa. Som pest eller kolera.

 

Jaja ni märker ju att jag gnäller. Det är för att jag behöver mat. Efter maten ska jag jobba som en gris och måla färdigt det som ska bli vardagsrummet. Vint och snett på gränsen till dagiskvalla. Men vad gör väl det. Bara det någon himla gång blir färdigt. Så att jag får spika upp tavlor