Det är smickrande att vissa av er bloggläsare har så höga tankar om mig att ni tror att jag lever helt ekosnällt.  Att jag är präktig och genomtrevlig och genomtänkt. Att jag vårdar mitt språk och är en god kristen och bla bla blaaa. Men det är också rätt jobbigt för mig. För det är jag som får bära besvikelsen när era höga tankar om mig kommer på skam. Trots att jag aldrig bett om den stämpeln. Jag har aldrig hävdat att jag lever upp till den.

Charmen med att ha en blogg är kommentarerna. Men det kan vara påfrestande också. Med små anmärkningar på ens språkbruk, stavning, val av klädsel. ”Råd” om alltifrån hur jag borde se ut till hur jag borde vara. Vad jag hellre borde skriva om och vad jag borde låta bli att nämna. Hur jag borde ta kritik och hundra saker därtill. Kommentarer som i huvudsak kommer från människor med gott hjärta och gott uppsåt. Men som ändå gör mig själatrött. För det är i längden omöjligt att värja mig från ett konstant flöde av vänliga anmärkningar. Som jag inte bett om. Jag tror att alla kan förstå frustrationen i att ständigt bli recenserad, tillrättavisad och anmärkt på. Hur hämmande det är för ens energi och utveckling. Och samtidigt skulle nog många mena att ”det är smällar man får ta om man har en stor blogg”. Och det stämmer kanske.

Men alla dessa anmärkningar av varierande storleksgrad får tillslut motsatt verkan. Jag får lust att skriva riktigt provocerande och elaka inlägg med alla fula ord jag kan. Så att jag en gång för alla kan göra er besvikna och äntligen bli fri från kraven som kväver mig. Så att ni som anmärker på småsaker i min blogg får någonting verkligt att hetsa upp er över.

Nåja. Ni får komma med så många anmärkningar ni vill. Men jag kan avslöja att de troligen är verkningslösa. Jag förstår att ni som anmärker själva är helt perfekta. Men JAG är det inte.  Jag gör inte anspråk på att vara så perfekt som ni är. Så öda inte värdefull tid på att uppfostra mig. Jag är obildbar. Jag vill vara just så otillräcklig, medelmåttig, och syndig som jag är. Det duger bra. Ja det är helt perfekt när jag tänker efter.