Bloggläsaren Lorissa ställde en fråga till mig för någon vecka sedan – Vad jobbar du egentligen med? Vad är ditt yrke? Ja säg det. Jag önskar verkligen att jag kunde svara på det. Men jag har ingen formell yrkestitel. Delvis förtjänar jag pengar som bloggare, men även som journalist. Jag är inte utbildad journalist och kallar mig sällan för det, för jag får en del sura miner från”riktiga journalister” då trots att jag har försörjt mig på journalistik i snart tre år. Jag skriver inte nyhetsartiklar utan arbetar med livsstilsreportage, mat och inredningsjournalistik. Jag skriver krönikor åt tidningar, dels för magasin och dagspress men även för bransch och kundtidningar. Jag har gett ut tre nummer av min helt egna tidning Clara. Dessutom har jag skrivit debattartiklar åt till exempel Expressen och Svtdebatt och ställt upp i otaliga paneldebatter, bland annat i Agenda och Studio Ett. Jag förtjänar också pengar som fotograf. Jag har ingen utbildning utan är självlärd även på detta område. Vanligtvis fotar jag till reportagen jag skriver men tar också renodlade fotografuppdrag. Dessutom ingår det i mina uppdrag att vara en stylist – framförallt gör ägnar jag mig åt matstyling som är mitt favoritområde. Jag kreerar även nya recept. Utöver detta jobbar jag med radio, för tillfället med pysselprogrammet Pikant som sänds varje vecka i P4 Västerbotten. Slutligen förtjänar jag också pengar på att hålla föredrag och sjunga.
Jag tycker att jag har världens bästa jobb – jag älskar att det är så omväxlande. Jag älskar att jobba och jobbar mycket! Därför blir det så konstigt – ja skrattretande – när folk kallar mig hemmafru. När jag arbetar mer än heltid och drar in kosingen till min familj. Tyvärr spelar det ingen roll när man saknar formell yrkestitel att försvara sig med. Även om jag jobbar som journalist, fotograf, stylist, debattör, radiopersonlighet, matkreatör, föredragshållare och musiker så kan jag inte själv ta dessa titlar i min mun. Det är skillnad på att jobba som och att vara. Eller? Är det kanske inte det? Jag vet inte.
Jag vet bara att varje gång jag får frågan om vilket yrke jag har så förvandlas hela mitt yrkesliv till ett enda ingenting. För att det inte heter någonting. Och för att jag inte ska stöta mig med någon som är det där ”på riktigt” och inte ”på låtsas” som lilla mig.
Så Lorissa. Nu vet du vad jag gör för att tjäna pengar. Men frågar du mig om mitt yrke så har jag inget. Jag är en hemmafru, ett hån mot feminister och en fara för jämställdheten. Tydligen.
108 svar
Kloka Clara, detta duger inte! Människor går i skolan för att utbilda sig till journalist, stylist, fotograf etc. Vad betyder det att utbilda sig? Jo, utbildning är den, ofta målinriktade, process där någon genom systematisk undervisning och träning utvecklas och skaffar sig kunskaper, bildning och färdigheter. Om du skaffat dig dessa kunskaper och färdigheter på annat vis än genom traditionell skolgång betyder det bara att du är autodidakt, inte outbildad. Har du nu nog med kunskap, bildning och färdigheter för att kunna skaffa dig arbeteten som journalist, fotograf, stylist, etc så ÄR du ju självklart dessa titlar också (i fråga om yrkesidentitet). Du är för klok för att bry dig om andra personers stötta egon i fråga om den ena titeln eller den andra. Utbildning hänger inte på vart eller hur man läsrt sig något utan bara att man faktiskt lärt sig det. Släpp deras sårade egon, deras problem att hantera, inte dina! Du är väl lite som Leonardo Davinci, Frank Lloyd Wright, Michael Faraday, Jane Austen, Wright bröderna, Florence Nightingale, Tom Dixon, Bruno Matthson och andra autodidakter är mest 🙂 Kram
Den första artikeln du länkade, DET är ett hån mot feminismen. Att vara en feminist är väl att LEVA som en feminist – alltså inte låta sig begränsas av vilket könsorgan man har mellan benen? Du har gjort karriär på det du gör, och jag tycker att du är fantastiskt inspirerande (började läsa din blogg på riktigt idag efter att ha hört dig i Husmorsskolan i våras). Jag tycker inte att du är fantastisk för att du är kvinna utan för att du har en sådan kunskap som många andra inte besitter – närheten till kreativitet, husmorstips osv.
Att vara feminist är att leva som en feminist och att för tusan inte racka ner på sina medmänniskor när de gör någonting bra. Att göra någonting bra är att pyssla med saker man brinner för.
Du lyfter ju verkligen fram och hyllar det många kvinnor före oss pysslade med – om än ofrivilligt – och gör någonting fint och modernt av det. Och det viktigaste; du tar vara på det.
Vilken underbar blogg! Och så bra du formulerar dig! Det är många förståsigpåare som gärna vill döma ut andra, jag vet inte ens var jag skall börja för att beskriva mitt avståndstagande… Kort sagt tycker jag att ett jämställt samhälle är ett samhälle där alla får göra som de vill och att det skall värderas lika högt att baka som att jobba exempelvis med finanser. Men så är det inte, tyvärr. Men fortsätt baka, kära Clara, du gör världen lite gladare för varje kaka!
Hola,
Jag förstår inte att det är så himla viktigt för folk, titeln… Jag har har en 4-årig utbildning och arbetar med det jag utbildade mig till. Tyvärr är det inte mitt livs dröm utan bara ett sätt att förtjäna pengar och överleva. Mitt yrke definierar mig inte, det hoppas jag verkligen inte ivarje fall!
En väninna som råkar vara miljonär men då och då ställer sig för att jobba i en av alla de barer (hon älskar att stå i baren) hon och hennes man äger sade en gång;
– ”Jag frågar aldrig vad en person jobbar med för vem har chansen att verkligen kunna välja det de älskar att göra till sitt jobb? Jobbet definierar inte en persons personlighet tycker jag. Jag frågar vad de gör på sin fritid istället”
Saludos desde Madrid,
La Madrileña
På frågan ”Vad jobbar du med?”/”Vad är ditt yrke?” tycker jag svaret ändå är ganska enkelt: ”Jag har har alltid många bollar i luften!”. Därefter kan du självklart välja att fortsätta med det som känns bra, ex: ”men framför allt skriver jag mycket” (bloggen, krönikor, reportage), ”Du kan kalla mig skribent om du vill”, ”Just nu skriver jag en krönika i tidningen *** vid sidan om bloggandet och två andra projekt”.
Jag har läst en del av kommentarerna och vill först säga: Varför egentligen skulle du vilja sätta namn på din yrkesroll? Räcker det inte med yrkeskvinna? Kort, koncist och en ganska bra sammanfattning, tycker du inte?
Sedan funderar jag lite över varför feminismen blir så viktig i detta? Dagens ’offentliga’ feministiska syn är stereotyp (i det offentliga forumet och diskussioner brukar den feministiska extremen speglas och inte lika mycket verkligheten och realism) och det är inget jag skulle vilja säga man bör sträva efter. Så om du skippar alla normer och alla stereotyper, tittar dig i spegeln med huvudet högt och säger till dig själv ”Jag är yrkeskvinna”, ”Jag är entreprenör”, ”Jag är stark, driven och kreativ” – ”Jag är yrkeskvinna och en jävligt bra sådan!”
Jantelagen säger:
1. Du skall icke tro, att du är något.
2. Du skall icke tro, att du är lika god som vi.
3. Du skall icke tro, att du är klokare än vi.
4. Du skall icke tro, att du är bättre än vi.
5. Du skall icke tro, att du vet mer än vi.
6. Du skall icke tro, att du är förmer än vi.
7. Du skall icke tro, att du duger något till.
8. Du skall icke skratta åt oss.
9. Du skall icke tro, att någon bryr sig om dig.
10. Du skall icke tro, att du kan lära oss något.
Kan det vara Jantelagen som spökar och därför sticker du inte ut näsan och säger ’detta är jag’? Nog är det i alla fall Jantelagen som försöker sätta dig på plats. Jag brukar dra detta exemplet: Vi säger att jag älskar att måla och skapa och har en liten samling av tavlor och andra skapelser jag gjort. Om jag säger till alla ”Det är bara en hobby, jag bara kladdar lite”. Då kommer folk inte säga mycket mer om det än ”Lisa brukar måla på fritiden”. Men om jag upprepar till folk att jag är konstnär så kommer folk att ta till sig det och nästa gång jag nämns så heter det inte att jag ”målar lite” eller ”har en hobby” – nej, för ”Lisa är konstnär”! Men ingen kommer se det så förrän man ser det själv. Värt att tänka på, tycker jag 🙂
Gillar din blogg, du är riktigt intressant och duktig! (en lång kommentar mitt i natten^^,)
Queerfeminism och genusteori klarar aldrig av logiska argument, eftersom hela dessa ideologier bygger på att göra enkla saker obegripliga..
..medan logiken strävar efter att göra svåra saker begripliga..
Paolo bevisar att hela tanken med ”sociala konstruktiner” är en ologiskt!
av den enkla orsaken att om könsrollerna hade varit främst ”socialt konstruerade”, så hade de inte varit liknande i alla kulturer som utvecklats lång ifrån varandra….
Då hade kanske hälften av alla kulturer haft normer där mannen är hemma med barnen från födseln och något år framåt – medan kvinnan var ute och jobbade !
…eller vart är alla kulturer där kvinnorna slåss mer och svingar spjut MER än männen???
…tex! (vem som har rosa är ju ganska oviktigt, och det är kanske sånt som tillhör kulturella normer, men alla de VIKTIGA skillnaderna mellan könen beror på BIOLOGISKA FAKTORER!)
istället för att utgå ifrån det uppenbara, så försöker man genom verbal manipulation och subjektiva urval förvandla det otänkbara till en sanning.
Jag tycker du är för hård mot dig själv. En stor del av alla äldre IT-specialister är självlärda, faktum är att många äldre inom ett bred spektra av yrken är självlärda. Det för att förut ansågs det att skola sig gjorde ingen duktig. Lärling var melodin.
Så i mina ögon är du alla yrken du nämner. Och dessutom hemmafru 😉
Förlåt den var en pik till de som kallar dig det.
Jag blir lortig av mina olika yrken, men jag har ingen formell utbildning i dem, mina utbildningar är till skrivbordsjobb. jag känner mig dock aldrig tvivlande om att jag har kompetensen. Jag känner att du heller aldrig bär det tvivlet. Så smisk på gnällspikarna och kör på!!
Entreprenör (eller hur det nu stavas) kan man väl säga? och fortsätt att inte låta trångsynta människor dra ner dig, du är så toppen och inspirerande som du är! om något skulle jag kalla dig en underbar rollmodell!
jag tycker att du är så himla bra! det är så inspirerade med människor som är självlärda, jag tycker ibland att det är bättre att vara självlärd än utbildad och då kanske främst inom kreativa yrken (i vissa yrkesgruppen kanske det inte fungerar lika bra, jag skulle personligen inte vilja gå till en självlärd läkare exempelvis.). att lyckas utan ”rätt” utbildning är ett bevis på en otrolig drivkraft och en vilja att lyckas utan att glida på bananskalet. jag tycker att du är stark som vågar vara en så offentlig person och jag hoppas att du aldrig tappar ditt driv, vad än folk tycker om det du gör. jag hoppas att du vet att du är fantastisk och att du förstår vilken inspirationskälla du är för andra!
Du är en sådan vis kvinna, Clara.
Alltså, jag tycker hela diskussionen hamnar lite snett. Det är grymt att det som ses som typiskt kvinnliga sysslor värderas upp och lyfts fram, gamla hantverk och kunskaper. Sjukt bra!
Men jag läste Jenny Dambergs artikel, och jag förstår hennes poäng, som snarare handlar om att det är så genuskodat, så uppdelat. För det som då kallas för ”husmorsbloggar” är ju oftast sjuhelskike till entrepenörsbrudar som står bakom. Inga karlar. Dom bloggar istället teknikfixerat kring hur det går med surdegsbakandet eller vrålar vulgärt över käk i TV. Vårt intresse för maten/hemmet blir så uppdelat i kön. Kvinnor kör pastell medan män kör krom. Vill man ha tydliga könsrollsuppdelnigar, så är det gött. Men vill man komma ifrån det så kanske man måste se hur trenden faktiskt är uppdelad i kvinnlig manligt. Det är det väsentliga i debatten.
Jag har alltid förstått det som att feminismen och jämställdhetens syfte är att kvinnor ska få samma ekonomiska frihet som männen och därigenom makt och inflytande i samhället? DET måste ju vara syftet med jämställdhet? Om man då kan göra det på det sätt man själv tycker om är ju det helt fantastiskt – då har jämställdheten verkligen gått framåt! Förut kunde kvinnor inte göra det alls, sedan bara på männens villkor, nu kanske äntligen på våra egna.
Javisst är det så, att kvinnor och män ska ha det jämställt på alla plan- ekonomiskt, frihet, politiskt och så vidare. Och framförallt frihet att välja vad jag vill göra och spendera min tid på.
Men hur tänker du kring typiska könsroller?
Jag tycker ingen stans att vi brudar, för att bli mer accepterade, ska ta på oss manliga kostymer och attribut, det är viktigt, som jag sa tidigare, att typiskt kvinnliga attribut också måste ses som norm. För så är det inte idag. Men jag vill inte att det ska finnas givna saker jag ska göra för att jag föds som kvinna/man. Och risken blir ju att könsroller förstärks när det i media/tidningar/bloggar etc. blir en så tydlig uppdelning av hur kvinnor och män ska vara, och i vilka kontext som män och kvinnor får synas.
Jag tycker det här är asklurigt, för jag vill inte ta bort rätten att få göra det man vill, det man har lust med. Jag kritiserar hemskt gärna alla manliga halvsnuskiga Tv-kockar som kör på machostil och säger kommentarer i stil med att ”maten knullar” i munnen. Och det är apa att det aldrig blir diskussion kring mäns intressen och hur de väljer att spendera sin fritid.
Det problematiska är att det är så sjukt uppdelat. På samma sätt som det är problematiskt i jazzvärlden att det är flest brudar som sjunger och grabbarna som står bakom kompinstrumenten.
Egentligen är jag är mest nyfiken hur du tänker kring könsroller, på ett strukturellt plan. Inte individuellt.
Tjo!
Du kan kalle deg simultankapasitør:)
Hei, Clara.
Har du gjort deg noen tanker om pensjonisttilværelsen?
Å jobbe som du gjør høres veldig fint (og krevende) ut. Som grafisk design-student og reiseglad er jeg er sjøl frista til å prøve å leve av forskjellige (små)jobber og oppdrag rundt om i verden. Men det gir jo dårlig med pensjonspoeng…
(Får vi ikke endra den siste pensjonsreformen i Norge før den tid kommer jeg til å bli fattig uansett, men en må jo håpe på forbedringer.)
Det er vanskelig og (dessverre) ikke vanlig, å tenke så langt fram. For hvem vet hva framtiden bringer? Men har du noen synspunkter på eller tanker rundt dette?
Du är en inspiratör! I väldigt många områden och du gör det väldans bra!
Tyvärr reducerar folk en till”ingenting” när man inte har en titel. Så har jag känt länge och bestämde mig därför för att skaffa en titel. Och med denna titel har jag bestämt att jag kommer få ett bevis på att jag KAN och denna titel kommer ge mig stöd när JAG ska ställa krav, så som lön och inflytande. Utbildningen är min biljett till att känna att jag är bra, att jag har ett ”egenvärde” känns det nästan som. Det är väldigt tråkigt att det måste vara så, självklart. Clara, du har en talang som du kan leva på. Det är unikt och väldigt inspirerande. Du kan ställa krav och ha inflytande ändå. Alla vi andra får ta omvägen, och när vi kommit dit så sätter vi oss på dom som inte behövt gå samma väg känns det som…
Haha! Varje gång jag är inne på din blogg så tycker jag att det du skriver är så sjukt bra!
Jag förstår lite hur det är att vara utan titel. Jag har 6 1/2 universitetsutbildning och är ingenting utan en väldigt lång förklaring som innefattar orden Master, fil.mag och fil.kand. Titel får jag först när jag landar mig ett yrke, vilket i nuläget innebär en titel som ligger långt under min faktiska kompetens och bildning. Så nu är jag något, men mindre än jag egentligen är. S a s. Men men.
Det var ett sidospår. Vad jag skulle säga är att man ju kan se det som att Vad du är, är Vem du är: Clara; VD/chef för ditt eget företag, ditt eget varumärke. Det ni sysslar med på ditt företag (tänk dig en hemsida) är… allt det som du skrev. Ett väldigt mångsidigt företag.
Formell utbildning betyder bara något för de som ska anställa, och inte ens alltid då. Dessutom kan man ju fråga sig vad en utbildning egentligen ger som inte tre års praktisk erfarenhet har gett. Om du redan jobbar som journalist, fotograf, stylist, tankesmed (?) o.s.v. är det ju naturligtvis det du ska kalla dig för. Många av dom mest framgångsrika musikerna, fotograferna, författarna, matematikerna, fysikerna och tonsättarna är självlärda… Så länge man inte arbetar inom ett skrå där det krävs gesällbrev eller legitimation så kan man kalla sig för vad man vill. Så kalla dig du för journalist eller fotograf eller vad du nu vill nästa gång någon frågar.
reporter/redaktör tycker jag är bästa titeln. journalist för mig är på sätt och vis att vara den tredje stadsmakten.
Var skriver Damberg att du är en fara för jämställdheten? Hennes artikel tog väl inte direkt ställning, utan diskuterade vad som ”ingår i cupcaken”…?
På frågan ”vad jobbar du med” tycker jag du kort o gott kan svara ”massor”! Ang vad du kan kalla dig har du redan fått massor av bra förslag i kommentarerna och jag håller med förslag som mångsysslare, allkonstnär, skribent, inspiratör, kreatör, egenföretagare… Vad du bör vara är stolt!
Nu kommer jag nog lite i från ämnet men…
Jag har märkt att den värsta kritiken brukar man få utstå från andra oftast lite äldre kvinnor. Jag har ofta fått höra när jag jobbar över ”att hur kan du som är 3-barns mor jobba så mycket”, ”du borde vara hemma med dina barn istället”, ”minns dina barn verkligen vad du heter” samtidigt som jag får stå ut med mycket skit när jag är hemma för vård av sjukt barn, som för övrigt händer mycket sällan eller har semester då barnen har lov. När vissa kritiserar mig för att jobba mycket brukar jag dock kontra med att säga att barnen faktiskt har en pappa också. En pappa som älskar dem och som är, precis som de flesta andra män, fullt kapabel att ta hand om barnen alldeles själv. Det brukar också sticka i vissa kvinnors ögon att min man lagar (nästan) all maten i familjen. Jag tycker nämligen att det är väldigt tråkigt att laga mat, medan maken inte tycker det. Det är fler än en gång jag har fått frågan ”men vad gör du då”, precis som att laga mat är allt man gör i en familj.
Ang. titlar så tycker jag för övrigt att det är ganska fånigt. Folk har dock, som ngn tidigare kommenterade, ett behov av att kategorisera och därför måste man passa in i ett fack för att bli accepterad. Men jag tycker att, så länge man trivs med det man sysslar med så spelar varken titel, utbildning, lön, status etc. någon roll. För att inte tala om att folk fullkomligt ska skita i hur man är klädd, hur hemmet ser ut, när i livet man har valt att skaffa barn, gifta sig etc., även när man är bloggare. Så good on you – stå på dig, Clara. Du är bäst!
Klart det kan vara jobbigt med en officiell yrkesbenämning när man sitter på många stolar. Jag har börjat köra med ’kreatör’ så får det täcka in allting.
Denna tjej (http://www.karin.ratata.fi/) kallar sig kreativ mångsysslare, den titeln passar ju dig perfekt!
Om man inte orkar med yrkestitlar (för jag tror inte mitt förslag räknas som det) kan man ju säga att du bara är allmänt BÄST liksom.
Jag tycker du är cool som kör din egna stil. DET om någon borde väl vara en inspiration för feministerna, att de är fria att välja själva hur de ska leva sina liv. Det är du i alla fall för mig och jag är glad och tacksam för det 🙂
I vilket fall är ditt CV verkligen unikt och ett i sitt slag ^^
Så bra du skriver. Jag känner ofta att folk inte tycker att jag har något ”riktigt” jobb eftersom jag jobbar hemifrån, inte tjänar tokmycket med pengar, är flexibel i arbetstiderna och har galet roligt. Kanske handlar det egentligen om avundsjuka. Jag vet inte. Bara att jag har världens bästa jobb som passar för mig!
Jag tror att…
människor är i behov att kategorisera, därav är det jobbigt att inte veta vad det är du egentligen sysslar med. Hur ska man förhålla sig till någon som inte går att placera? Usch vad läskigt. Därav diverse feministers avsky mot bakande kvinnor som även kallar sig feminister. ”Hallå det går ju inte! Så ska ju inte en äkta feminist bete sig!” Det de sysslar med är att motsätta sig mannen som norm i samhället samtidigt som de skapar en norm för hur en ickeförtryckt kvinna ska vara. Du lever helt enkelt inte upp till den normen och det är jobbigt, för hur ska man då kunna kategorisera/placera feminister om de både kan baka kakor OCH vara famljeförsörjare? Det dessa människor gör att skapa nya normer i samhället och samtidigt skapa en hierarki där vissa egenskaper/intressen/identiteter/utseenden är ”bättre” och lite mer accepterade än andra. Eliten har makten över symbolerna… tror jag i alla fall.
Klokt talat!
Stå på dig! Bra inlägg.
Jag tycker det låter helt underbart! Att få jobba med alla sina hobbies och få betalt för det. Skitsamma vad du har för yrkestitel. Du står för framtiden. Vi är fler som vill jobba på samma sätt, även om inte jag kommit dit ännu. Och jag är nästan dubbel så gammal som du 🙂 Om någon frågar igen kan du säga att du är framgångsrik mångsysslare. Hahaha! Kör hårt, vännen. Du är fantastiskt bra! På allt <3
Du får så otroligt många kommentarer att jag inte hinner läsa allt och kanske upprepar ngt som redan har sagts.
Jag gillar dig Clara. Jag läser dina bloggar med stor behållning, jag håller ofta med dina argument, men jag tycker att du slår i från dig den feministiska kritiken lite för lätt. Ett sätt att läsa den är som du gör. Läser man den så håller jag med dig om att den är fullständigt obefogad. Du är ingen hemmafru.
Men man kan också läsa den på ett annat sätt. Möjligheten att försörja sig som du gör är per definition begränsad. Den stora mängden kvinnor måste ha ett ”vanligt jobb” 40 h i veckan. (därmed vill jag inte förringa ditt arbete, bara säga att det kanske är lite mindre tråkigt än gemene mans) Samtidigt är din blogg en livsstilsblogg. Poängen är att du har en helt annan möjlighet än de flesta av dina läsare att leva ut den livstilen därför att du tillskillnad från dem får betalt för de sysslor du skönmålar. Jag har inget emot att du får betalt för det du gör, du är jätteduktig och säkert värd varenda krona. Jag har heller inget emot att du står för den livstil du står för, men här finns ett problem. Om de flesta av dina läsare skulle kunna följa din livsstil fullt ut skulle de behöva vara hemmafruar eller iaf jobba ytterst begränsade antal timmar. Det tror jag inte du skulle vilja att de gjorde.
Just på grund av de här problemen tycker jag att det är jättebra att du berättar om att du tjänar pengar på din livstil. Jag tror att mycket går att övervinna bara genom att poängtera att alla inte kan genomföra allt.
På vilket sätt skulle feminism handla om att skydda kvinnor från skadliga influenser? det låter som nåt helt annat det. Och alltså, om du tycker så illa om ditt jobb får det stå för dig (och kanske dags att göra något åt?) men prata inte skit om mitt jobb. Jag jobbar mer än 40h i veckan och har minst lika kul som jag utgår från att andra som trivs på sina jobb gör. Ska man skämmas för det alltså? Eller gäller det bara om man är medieentreprenör? Av vilken anledning skulle en läsares främsta mål vara att kunna göra allt som clara gör? Jag läser för sjutton inte alltid ut romaner jag lånar på bibblan.
”Jag tror att mycket går att övervinna bara genom att poängtera att alla inte kan genomföra allt.”
det måste man väl ändå kunna kräva av vuxna människor att de kan inse själva!? så fort man nämner ”handarbete” eller ”bakning” så blinkar det helt plösligt JÄTTESTRESSIGT för många, men min stackars make är skitstressad för han hinner inte spela tevespel som är hans stora hobby medan jag kan ”baka in” (HAHA) min hobby i daglig matlagning och inte känner mig så stressad alls. min mamma tycker stick-trenden är skitkonstig för hon tyckte det var höjden av lyx att slippa sticka och istället kunna köpa plagg färdiggjorda i oljebaserade material på 60-talet, men vi har det allra lyxigast för vi kan välja ATT sticka bara för att det är roligt och inte för att vi måste ha en ny tröja. den nya tröjan är bara bonus av en avstressande hobby, som tidigare kunde vara som ett tungt ok för kvinnor (jamen det var det väl mest, kvinnor alltså) som kanske hellre hade velat spela tevespel om möjlighet hade funnits.
Jag älskar mitt jobb. Det är en ynnerst jag har att få ha just ett sådant jobb. Tyvärr har inte alla människor möjligheten att kunna jobba med något de själva vill. Vi har en väldigt hög arbetslöshet i Sverige så att alla inte har den möjligheten borde vi nog alla kunna enas om.
I dagens samhälle finns det en stor press på kvinnor. Kvinnor är i mycket högre grad stressade än män. Bland unga kvinnor finns utbredda problem med självskadebeteende och ätstörningar, inte sällan kopplade till prestationsångest. Vi kvinnor jobbar ofta 100%, sköter fortfarande större delen av hushållsarbetet (där med inte sagt att det ser ut så just hos mig) och känner därtill ofta press på att hinna med en rad andra saker (träna, undvika halvfabrikat, baka tjusiga cupcakes you name it) Jag menar att vi har ett ansvar gentemot varandra att inte spä på all den stressen ytterligare. Clara är ofta bra på att undvika det tycker jag, genom att erkänna att hon också har dagar hon inte orkar göra så värst mycket osv. Mitt inlägg är inte tänkt som en kritik av Clara, mer som en reflektion av hur vi kvinnor när vi hela tiden är duktiga också spär på andras prestationsångest. Jag har inget emot varken att folk stickar tröjor eller är ambitiösa. Men jag tycker att vi ska ta hand om varandra också.
Tack Ellika, för att du sätter ord på mina tankar! Bra skrivet.
Om jag inte kunde jobba som det här skulle jag jobba färre timmar för att ha tid med att göra det här.Om det är ofeministiskt så skiter jag i feminismen – då är den ingenting för mig utan lika inskränkande som kvinnoförtrycket. Tidigare har jag jobbat med andra saker och då valt att inte jobba heltid just för att jag vill ha tid att laga min egen mat och pyssla och göra roliga saker istället för att jobba mycket och konsumera mycket. Min man kommer troligtvis inte att ha ett lika flexibelt jobb som jag och han kommer då heller inte att jobba heltid. Det är inte antifeministiskt – det är ett antikommersiellt ställningstagande och jag vägrar backa från det för att jag är kvinna och ”ska tänka på hur jag påverkar andra kvinnor”. Ingen anklagar en man som gör samma sak!
och jag inser att jag kanske lät sur i den här kommentaren – det är jag INTE 🙂 Tack för dina synpunkter Ellika
Om jag fick, så skulle jag gifta mig med dig Clara, för du är så jävla smart! Du gör det du vill och står för allt du gör och är! Jag är likadan men jag tycker att vi borde ha mer cred! Mer cred för allt! Och mest för att vi inte slickar någon annans röv!
Din jobbtitel=Doer. Du fixar och kreerar och får saker gjorda. Inte många som får det nu mera verkar det som.
Herregud, så typiskt att det måste sättas en etikett på allt. Du kan väl kalla dig entreprenör, om det nu är nödvändigt att ha en definition på din sysselsättning. Förresten skriver du betydligt bättre än många utbildade journalister, de kan ju knappt stava nuförtiden. Du är verkligen inget hån mot feminister, snarare är det värre med avundsjukan kvinnor emellan. Stå på dig!
orka gnälla på husmorstrenden. jag ser inga upprörda upprop mot ”lekandet” i typiskt manliga branscher exempelvis tevespelsbranschen (ur såväl producent- som konsumentsynpunkt). och med rätta, jag är inte oroad över att min tevespelande kille kommer vilja sluta på sitt jobb och börja på dagis igen. så varför leder då bullbak automatiskt till idealiserandet av gamla könsstrukturer? är inte det stora problemet att ”kvinnligt pynt” nedvärderas medan ”manligt pynt” typ iphone och tevespel anses driva samhällsutvecklingen framåt?
Så sant som det är sagt!
Wow, vad imponerad jag blir av dig! Och det verkar vara hur kul som helst! Men förstår att det kanske är HYFFSAT krångligt att förklara vad man jobbar med… Du får hänvisa till det här blogginlägget hädanefter 🙂
Vad duktig du som hinner med så mycket!
det är klart du är journalist, och fotograf och debattör och inredningsexpert och matlagningskreeatör, du är vad du är liksom – det är du som bestämmer och ingen annan!
Du är också egenföretagare, entreprenör, kreatör, blivande mamma, hustru och familjeförsörjare!
Glöm aldrig att du är duktig och bra! De som missunnar dig någon av ovan titlar är bara just missunsamma och avundsjuka, tror jag i alla fall!
stor KRAM från Angela
Hej!
Jag förstår inte hur någon som du, som uppenbarligen har lyckats så bra och fått så mycket uppskattning fortfarande kan se sig ur ett under-dog perspektiv. Jag uppfattar det kanske fel, men som jag läser det känner du dig ifrågasatt? Att du inte vet vad du ska svara när folk frågar vad du sysslar med.
Du rabblar upp ett imponerande CV, du har åstadkommit så mycket.
För mig är det viktigt att du finns här i cyberspace. Du och någon liten pluttebloggare som jag är motpolen till blondinbella, kissie, kenza, moggie och allt vad de heter.
Inte ser jag dig som något hån mot mig. Jag räknar mig nämligen som en som tycker att kvinnor kan likabra som någon an. En sån där feminist som även jag för tillfället är hemmafru, vintagekonnässör, universalgeni.
Det här med titulering tycker jag iofs är ganska ointressant. För mig så är du som person inte nödvändigtvis ett yrke.
Om man värderar sig skälv utifrån en titel, så tycker jag det känns lite trist ,tomt och gammelmodigt.
Jag tycker det är rätt självklart vilket titel du ska ha.
Clara, du är en Inspiratör!
Jag känner igen det där lite, min pojkväns mamma hade ett liknande problem, hon blev kallad lyxhustru av försäkringskassan för några år sedan då hon jobbar som ”hemmafru” och alltiallo på sin mans företag. Hade hon tagit sig en titel som vaktmästare, eller lokalvårdare så hade det inte varit några problem. Men varför ska hon behöva sätta in sig i ett fack så?
Tycker det är tråkigt att det fortfarande finns kvar så mycket trångsynthet här i världen, så att säga.
Men jag hoppas du märker på alla uppmuntrande kommentarer hur uppskattad du och din blogg är!
Då måste jag ändå fråga: Var hon inte anställd på sin mans företag då, om hon arbetade där?
Det där är i sanning en kvinnofälla! Jobba gratis och få skitkass pension och ingen sjukpenninggrundande inkomst. Det är inte frihet, det är bara korkat. Men ack så vanligt, framför allt i en äldre generation.
Hej! Jag ville bara säga att om man lyckas slå sig in i en yrkesbana där de flesta har lång utbildning, och sedan lyckas bättre än många med högskoleutbildning, ja då har man ju inte bara lärt sig det väsentliga i utbildningen utan även lyckats inom yrket. Jag tycker visst du kan kalla dig för det du arbetar som. Det finns ett väldigt bra exempel, Tadao Ando, han är en arkitekt som är självlärd!! Och fantastiskt duktig och framgångsrik. Har man bara viljan, jävlar anama och kunskapen.
Å men du gör det hemskt bra, det du gör
och att folk väljer att se saker enögt är kanske mänskligt (fast väldigt väldigt tråkigt.)
Jag tycker du är väldigt inspirerande delvis för att du bor kvar däruppe och att du verkar göra precis det du vill göra.
Och då kanske du inte behöver bry dig om att du råkar hamna som något slags slagträ i någon feministisk debatt som kanske inte har så mycket med verkligheten att göra.
Men skribent, kreatör och debattör är ju ingent man Kan Bli via någon yrkesutbildning så det duger väl finfint. Annars får man väl räkna upp, som du gör, en liten provkarta på vad man ägnar sig åt.
Idealiserandet av hemmafrulivet (som du alltså INTE ägnar dig åt i mitt tycke, men det finns andra) tycker även jag är insiktslöst och ett problem.
Folk generellt verkar ofta fokuserade på yrkestitlar. Frågar jag personer vem dom är får jag ofta deras namn samt yrkestitel och/eller var de arbetar. Som om deras yrkesroll är det som personifierar dem. Konstigt tycker jag.
Jag tycker inte att du ska skämmas över att du inte har någon bestämd yrkestitel. Du försörjer dig på att göra det du tycker är roligt. Du är en inspiration för många. Och om folk hånar dig för din ”saknad av yrkestitel” säger det väl mer om dom än om dig.
Hej!
Jag jobbar på en journalistskola och många som söker hit undrar om de ”blir” journalister efter utbildningen. Vi brukar alltid svara att man är journalist när man jobbar som journalist. Hur många är det inte som går omkring med en outnyttjad journalistutbildning i bagaget? Många. Journalistik och foto är hantverksyrken, hantverk som du utövar med den äran. Klart att du ska kalla dig journalist!
Jag förstår inte varför du känner att du måste bli arg och försvara dig så…dom flesta som känner dig och även vi som läser din blogg vet ju att du jobbar och är duktig på så mycket. Kram!
Förstår precis dilemmat med yrkestitlarna men förvånas än en gång över att folk kallar dig hemmafru. Du är då sannerligen inte en sådan! Och du är varken ett hån mot feminismen eller en fara för jämställdheten. Du är den totala motsatsen!!
Clara var inte så blygsam! Kalla dig vad du vill och skit i om nån gammal surgubbe/gumma tittar snett. Jag tycker att om man har blivit publicerad i en tidning mer än en gång kan man absolut kalla sig för journalist, likadant med tex fotografi.
Du inspirerar många!
Sträck på dig och kalla dig för alla de titlarna som du skriver ovan, oavsett utbildning eller ej. Ursäkta dig inte inför sånna som tror sig kunna mer, bara för att de har det på papper!
Men visst kan jag känna igen mig ändå…
”Och ja, jag tycker faktiskt att det är en skillnad och skulle vilja föreslå skribent i ditt fall.”
Jag fattar inte den här grejen med att utbildade vill styra över vad outbildade kallar sig/jobbar med?! Och att man vill ha ”cred” för att man utbildat sig, i form av fler jobb och högre lön m.m… det är väl ens eget ansvar om man tar studielån och lägger ner tid på en utbildning. Medievärlden kan inte komma och ”ta hänsyn” till det sen, och det vore också orättvist mot de som inte är utbildade men inte sämre för det. Man kan vara BILDAD utan att vara UTbildad.
Jag sa aldrig att motsatsen skulle vara obildade utan bara kanske att man utan utbildning inte har lika bra koll på källkritik och skrivregler, något som kan få ganska stora konsekvenser. Men som Clara själv påpekar skriver hon ju inte nyhetsartiklar, utan mer krönikor, och därför menade jag att skribent passar bättre. Sorry om jag upprör någon men visst är det tråkigt med en för stor klubb för inbördes beundran 😉 Jag gillar Clara, om det inte framkom? 🙂
Jag tog inte illa upp 🙂
Okej, jag kanske missförstod dig angående varför hon skulle kalla sig skribent istället för journalist. Ursäkta i så fall. Skulle kunna debattera vidare men det här är väl inte riktigt ett forum. Jag förstår att din avsikt inte var att någon skulle ta illa upp, utan jag kom bara med lite kritik mot ditt uttalande.
men jösses, det finns ju folk som gått mångtusenåriga dyra utbildningar som t.ex för att bli journalister och så gör de inte ett enda nyttigt skit resten av sitt yrkesliv ändå. men JOURNALISTER kallar de sig. klart du kan kalla dig för det. bland annat. utsäkta språket men nån måtta får det väl för fan vara.
och bra att du använder ordet förtjäna, för det är precis vad man gör när man gör bra grejor av egen kraft och hjärna.
Men inte kan du kalla dig hemmafru om du jobbar med en massa annat mer än heltid?!? Hemmafru är väl ändå om man har hand om hemmet heltid och det kan jag inte tänka mig att du hinner? Och det är väl inte din huvudsakliga syssla?
För det första verkar du vara en väldigt hårt arbetande dam som fått förmånen att syssla med det du vill genom hårt slit från din egen sida. Och det kan ingen ta ifrån dig!
För det andra, om du nu skulle vara ”blott en hemmafru” som de vill göra dig till förstår jag inte vad det är som är så provocerande med det?
Jag hade gärna bytt med dig i en handvändning. Är Förskollärare och jobbar på förskola. Ett och samma, bara Förskollärare.
Du ska vara stolt över vad du gör det du vill och trivs med, strunta i andra. Människan har en förmåga att försöka trycka ner andra för att höja sin egen självkänsla. Jag tycker personligen att alla människor som är kreativa och färgfyllda är förbilder, titlar eller ej.
Grrr…vad trött jag blir. Varför ska vi kvinnor hacka på varandra i stället för att uppmuntra varandra. Jag tycker att du är en förebild i allt du gör. Du skapar dig en tillvaro som ger dig och oss andra så mycket. Fortsätt så! Vi är många som uppskattar ditt arbete…för arbete är det, låt ingen annan säga någonting annat!!!
…annars håller jag med Åsa. Du är entreprenör i högsta grad.
Hackande är tråkigt i vilken form det än förekommer så klart, men samtidigt måste man ju kunna diskutera sådant man ser som problematiskt – även om det är kvinnor som står för det.
Clara känns missförstådd, men det är framgångens pris kanske.
Vem har sagt att det bara är kvinnor som hackar på hennes titlar?
Du har ju fått jättemånga förslag på titel om det nu skulle behövas.
Men du försörjer dig själv och förgyller många människors liv.
”Förgyllare” kanske :=)
Stavas det så, förresten??
Duktig är du i alla fall och inspirerande för så många.
Och nej… journalist är ingen skyddad yrkestitel så det får du kalla dig hur mycket du vill.
Jag tycker att du ska börja kalla dig en renässanskvinna/människa.
att jobba som obehörig lärarvikarie genererar många frågor, men det där med titulering har väl främst med gravstenar att göra… problemet är bara att de tenderear att bli enorma om man där skulle berätta om allt man sysslar med 🙂
kram//jeanette s.
hihi, jag tycker det är roligt att Lisa Magnusson skriver att det vore rätt åt bloggarna att kalla Cupcakes för Koppkakor. Det är ju det jag gör! Tycker det är fint.
I övrigt tycker jag medieentreprenör var ett bra förslag. Även om entreprenör är sjukt diffust. Och att säga att man jobbar som Bloggare får väl många att rynka på näsan.
eller så slutar du säga ”jag jobbar med..” och säger ”jag jobbar!”
Ja precis! Det tänkte jag också. Koppkakor är ju en poppis benämning bland bloggarna. Tyvärr verkar Lisa inte läst din förtjusande blogg 🙂
Jag fick lära mig när jag gick journalistutbildningen på Kaggeholms folkhögskola att journalist kunde man kalla sig bara man skrev. I dag med alla dessa bloggar kanske det är svårare, men jag tycker inte att bloggar är journalistik, men dina livsstils- mat- osv-reportage är det väl absolut?
Jag har lite samma dilemma. Jag har till största delen läst en Ljud och musikproduktionsutbildning på högskolan, men som jag skrev även läst journalistik och radioproduktion. Ändå kallar jag mig ljudtekniker bara för att det är enkelt och för att folk vet vad det innebär. Men jag vill inte stå längst bak i en konsert/teaterlokal och ratta ljud. Jag vill göra radioteater, ljudlägafilm, ta ljudet på film/tv-inspelningar, men vad kallar man sig då? Då man vill så mycket?
Appropå det, vad är Blondinbella egentligen? Entreprenör? Det innefattar typ allt. Börja kalla dig det! 🙂
trevliga yrken du har! diggar dig men det vet du redan då jag följt din blogg ett bra tag!
Jag minns inte när jag skrev det (och vill passa på att säga att någon kommenterar i mitt namn, se: http://lorissalovebomb.se/2010/november/utkast-nov-7-2010-1.html#comment).
Jag tycker du är skitcool och skulle själv gärna jobba, inte som journalist, men som bloggare. Och författare. Och mjölkbonde. Det är min dröm!
Och förresten… bloggare är väl en titel? Med tanke på hur mycket jobb ni lägger ner på det 🙂
Om något så är du snarare en symbol för en vändning av ordet feminism. Istället för att det ska ha en negativ betoning och förknippas med manshat och aggressivitet är det nu på väg att bli ’rumsrent’ att kalla sig feminist. Det bidrar till syftet med feminismen snarare än motverkar det.
Skriver en kråka om det jag med.
Du är en underbar person och jag är så glad att du berättar om vad du gör, så många idéer som jag fått!
Kram
universalgeni?
hahaha, ja det ska jag banne mig sätta på visitkortet!
Du menar nog utbildade journalister, oss som du kallar ”riktiga” journalister. Och ja, jag tycker faktiskt att det är en skillnad och skulle vilja föreslå skribent i ditt fall. Men det där är ju helt upp till dig, och du gör ett himla bra jobb vad du än kallar dig. Problemet är nog bara, i alla fall för mig, att vi som har pluggat tre år på högskola gärna skulle vilja ha cred för att vi faktiskt har bemödat oss att sätta oss in i statsvetenskap, politik, kommunallagar och så vidare. Men det förstår du säkert. Heja dig!
medie-entrepenör givetvis. så har du inte begränsat dig för framtiden heller. och så tycker jag du ska skriva att du tjänar och inte att du förtjänar, för då tror man att du inte får betalt för det du gör men det var ju tvärtom… skryt vetja! det här med hemmafru:andet alltså, det är lite som att skjuta the messenger när man skyller ”trenden” på dig & co, när det ju handlar om hur andra tolkar dig fel. om nån kommer in på den här bloggen, ännu värre om det är regelbundet, och inte noterar att du har jobb och därmed inte är hemmafru, då får det ju stå för dom. jag tycker det är ganska uppenbart, de flesta bloggare vilket ämne de än skriver om pladdrar ju inte järnet om sina jobb men de tar man ju inte för givet är hemmamän/fruar? och även som högutbildad får man skit för att man inte har nån vettig titel för övrigt, att folk ifrågasätter ens vardag på nåt vis. jag hade precis kommit in på min drömutbildning när en gammal kompis jag inte sett på länge stog med sin nyfödding på armen och bara ”vad ska det bli AV DIG egentligen?!” helt upprört på åhlens. folk får för sig så mycket konstiga saker…
Kan trösta dig med ett par av mina lärares första ord under utbildningen som jag går (Reportagelinjen på en folkhögskola): ”Man kan aldrig utbilda sig till journalist”.
clara. du är helt fantastisk och inspirerar mig något enorm. ville bara ha det sagt, för ibland sviker motivationen och människors ickeförståelse blir till en växande irritation. men vet du vad? fortsätt med vad du gör, för du gör det så förbaskat bra!
Åh, jag kan inte annat än hålla med! Jag träffar ofta folk som inte ”har” ett yrke och inte ”är” nånting, folk som har halkat in på dokumentärfoto på SVT eller som bara råkar jobba på TV4 och Idol, eller människor som började jobba som nått som ledde till nått och som tillslut ledde till fotograf, helt utan utbildning! Och det är helt fantastiskt! Jag säger Skit i utbildningen om du lyckas i alla fall! Kalla dig journalist eller fotograf, det förtjänar du! Folk är bara jävligt sura och avundsjuka över att vissa fixar utan det 4 år i skolbänken och vägrar glädja sig åt andra. Jag själv är superavundsjuk p Er som lyckas utan plugg – men jag gläds med Er! Det är underbart att man fortfarande i denna totalt skol- och universitetsstyrda värld kan finna sina egna vägar!
Hej Clara,
Är själv väldigt intresserad av att skriva för tidningar men får liksom inte tummen ur röven. Hur börjar man? Hur tar man kontakt med eventuella arbetsgivare och hur vet man vilka de är? Mailar man in en redan skriven artikel och hoppas att de antar den?
Tack på förhand!
Tusen kramar
superkvinna. seriöst.
ta ingen skit clara! att leva sitt liv genom att; göra det man vill, på sina egna villkor, av sin egen kraft, det är väl feminism om något?
sen kan ju folk dunka skallarna blodiga mot hur de tycker att en feminist bör vara och hur hon ska agera hur mycket dom vill.
tanken med hela kvinnorörelsen var väl ändå inte att alla skulle bakas in i en ny och bättre form av gömda förtryck som ska diktera hur man ”bör” vara, hur man ”ska” uppträda och vilka yrken och val som är de ”riktiga”?
(på samma sätt som om man slåss för yttrandefrihet, så slåss man för allas yttrandefrihet, även för de människor vars åsikter man avskyr, och deras rätt att uttrycka dom, så om man kämpar för feminism, slåss man för att alla ska ha friheten att göra sina egna val, även om man kanske personligen inte skulle välja samma sak.)
Alltså… jag vet inte… men jag tror att du gör något som många människor blir avundsjuk på… jag tror inte att du behöver någon titel egentligen men passande skulle vara:
visionär
entreprenör
kreatör
skribent
fotograf
inspiratör
livsstils-speglare
(musa kanske? … det är ett bra ord om man använder det rätt… men kan lätt missuppfattas…)
Haha! Din header gjorde precis en grimas åt mig!
Kul inlägg, bara man har kul, titel behövs inte.
Tja varför inte?
Jag skulle inte heller tänka mig att bara ha en sysselsättning/yrke. Jag skulle också vilja blanda som du.
Entreprenör är en bra benämning, håller jag med om!
Jag tycker man får kalla sig vad man vill! Jag tycker ABSOLUT att du får säga att du är journalist och fotograf och allt det där! Du är en riktig superduperförebild och alla de där som alltid ska tjafsa om att du är hemmafru har ju ingen koll!
Frilanjournalist, bloggare och fotograf. Inte svårare än så, kanske? Och det är ju visst ett yrke. Kanske inte så konkret som målare eller läkare. Men ändå.
Det är så väldigt löjligt att ett jobb som går ut på att göra typiskt kvinnliga saker ses som ”på låtsas”. En kille som älskar dataspel och lyckas försörja sig på att tillverka sådana kritiseras knappast. Eller någon som gör precis samma sak som du – fast skriver om bilar och teknik istället.
Bra skrivet som alltid! Men jag tycker det finns ett extra uttryck utöver ”jobba som” och ”vara”. Nämligen ”jobba med”. Passar alldeles utmärkt tycker jag. Då slipper man definiera hela själv som sitt yrke vilket det lätt blir om man använder uttrycket ”vara” och slipper också låta som att man förställer sig och är nånting på låtsas som när uttrycket ”jobba som” används 🙂
Jamen Clara står på dig! Va stolt över ditt värv. Det är bara avundsjuka, eller okunskap.
Säg att du arbetar som kreativitets innovatör!!! Det täpper till dem för en stund och de får någe att fundera på.
Kram på dig (och lilla bebben) från ”den gamla mamman”
Mångsysslare!
Jag har en bekant som bland annat odlar honung (eller vad man nu gör med honung…). Han skrev i telefonkatalogen att han var ”bisysslare”. Klockrent!
Jag skulle nog kalla mig ”entreprenör”, om jag nödvändigtvis skulle vara tvungen att sätta ett namn på det jag gör, om jag var du.
allkonstnär!
Allkonstnär, mångsysslare, Lotta (”en som kan allt förutom att vissla….och åka slalom”), multiyrkesutövare….en sjujäkel till kvinna!!
”Diversearbetare”?! 😉
fy fransson vad jag gillar dig!:) ryt på bara!
Mångsysslare?! =)