Det blev prickig klänning i kyrkan, men de vita pumpsen byttes i sista stunden ut mot converse. Var lite väl optimistiskt tänkt av mig. Allt på bilden är i alla fall second hand.

Vi har välsignats med en väldigt tillknäppt pojke med mycket integritet. Jag gör vad jag kan för att lura honom att skratta. Snurra runt fort funkar alltid. Själv log jag nästan inte alls innan ett års ålder. Jag var tvungen att ligga på laddning rätt länge. Men se bara hur glad jag blev! Även om mina föräldrar hann oroa sig både en och två gånger över att jag var så ointresserad av att skratta.

Ser ni hur Melker liksom tränger sig in på bilden? Han bara ska vara med när det vankas fotografering.