När klockan slår fem på eftermiddagen går jag bara och längtar till att klockan ska bli sju då lillen somnar. Jag är nämligen som tröttast mellan dessa klockslag och vill mest själv krypa ner under täcket och slockna. I vintras hände det att jag gjorde det också, av ren och skär utmattning. Då hade det ju redan varit mörkt i flera timmar. Nu däremot – nu skiner solen till elva på kvällen och nätterna är ljusa. Nu finns tid för att skriva, pyssla, sy en kjol, påta i trädgården, blogga, ringa en kompis. Gå en långpromenad runt byn. Så skönt att tänka på att det nu följer månader av sådant här. Jag tror faktiskt inte att jag hade stått ut med en enda dag till av vinter.