Igår kväll tog jag den sedvanliga turen med hunden. Skuggorna är som längst ungefär prick klockan 23.03 Färgerna ser helt overkliga ut dessutom.

Det är faktiskt rent löjligt vacker här. Måtte jag aldrig bli hemmablind. Fast det är jag ju redan, lite grann i alla fall.

Men varje gång jag varit bortrest och kommer hem och parkerar på vår uppfart måste jag sitta och glo en stund och insupa allt. Och när jag sedan öppnar dörren till huset är känslan av ljus och syre påtagligt stark – det finns verkligen syre här!