Jag ser rätt fin prydlig ut för det mesta och det verkar som att många tror att jag är en riktig pedant. Och visst bryr jag mig om hur jag har det runtomkring mig. Men ändå inte riktigt. Incidententerna med hundbajs och kisset på golvet är inga isolerad händelser. Överlag har jag svårt att få den här perfekta ytan att hålla ihop. Jag orkar inte de där sista procenten. Min kompis skrattade rått åt mig när jag dukat fint, klätt mig fint, tänt massor av ljus och bjöd på riktig gourmetmiddag. Men sedan ändå satt och torkar mig runt munnen med en smutsig gammal kökshandduk. Och förra veckan skulle jag göra mig riktigt fin för att sjunga i kyrkan. Jag duschade, gjorde en lerinpackning i håret, satte upp det i en prydlig knut, tog på mig pumpsen, målade naglarna och hoppade i en glittrig klänning. Framträdandet gick jättebra men när jag kom hem upptäckte jag att lerinpackningen fastnat i öronen och inte sköljts bort när jag duschade. Det såg ungefär ut som att jag fyllt öronen med koskit. Jag hörde till och med lite dåligt. Jag skulle så gärna vilja veta vad alla som såg mig tänkte. Vad har man gjort när man har öronen fulla med koskit men finkläder på kroppen liksom?
58 svar
Shabby chic på personnivå.
Underbart härligt att få skratta! Själv upptäckte jag (som kyrkvärd på första bänkraden dit”alla” tittar för att ställa sig och sätta sig vid rätt tillfälle under gudstjänsten) att jag hade fullt med blomjord i håret.
…jycken hade jagat en katt bland krukväxterna i fönstret på morgonen….
Jag är övertygad att din naturlighet och äkthet – som visas i det här kåseriet – är en av alla anledningar att du är så älskad av dina medmänniskor.
Så befriande att läsa dig! Och så ler man igenkännande :-))
Haha…underbart! Tack för det skrattet =)!
Åh det är så skönt när man märker att alla inte är perfekta, det är ju som med skomakarens barn. det man själv sysslar med blir lätt eftersatt. Jag känner kockar som har ett tomt kylskåp och när det gäller mig själv (Trädgårdsingenjör) så är det sambon som säger att ”Nej nu är det allt dags att plantera om krukväxterna”
Haha… de går väl in på din blogg för att få en förklaring kanske. Sånt lär ju väcka tankar… =)
Fantastiskt roligt!!!
Tror inge märkt, det var så roligt att höra dej berätta och att lyssna på din sång helt fantastiskt. Sååå bra!
Underbart! Skulle nog ha viljat sitta bland publiken och eventuellt höra någon viska om skit i öronen. Så kul! 😀
hahaha, du är helt ljuvlig Clara!!
Underbart, tack för den!
Åh, så underbart XD Sådant händer ju bara inte… nästan… eller ja, man låtsas i alla fall inte att dem händer. Förutom på film. 😉
Befriande! Hördudu – vet du vad jag tycker att du borde bjuda på nån gång? Jo, lite bakom kulisserna-bilder. Typ ”så här härligt ser det ut med te och hembakta muffins på vacker blommig duk – men SÅ HÄR ser det samtidigt ut på den överfulla diskbänken!” Det skulle nog få axlarna att sjunka på vissa krampaktigt livspusslande kvinnor som läser din blogg och tror att perfektion är nödvändigt……
Älskar imperfekta människor. Vi är bäst.
Du gjorde säkerligen succé med ”koskit” i öronen!!
Hahaha, ja det där känner jag definitivt igen mig i.. Jag kallar ju mig själv för en kvinnlig variant av Papphammar
Tack underbara Clara för dagens gapskratt! Heja dig!!!
hahaha! Åh. Du er så braaaa. Skulle ønske fler blogger kunne skrive om slike ting óg litt oftere. Det er så mange som kun viser det vakre og perfekte i hverdagen. takktakktakk
Så herlig du er, jeg heier på deg! 🙂
Underbart! Förresten, vem klantar inte till det lite ibland? 🙂
Så härligt och befriande att läsa. Låter som något jag själv skulle kunna göra. Vet inte hur många gånger jag gått till jobbet och kanske först på förmiddagen inser att tandkrämslöddret är lite väl synlig i mungiporna;) haha. Har väl viktigare saker att tänka på än koskit i öronen eller tandkrämsmun;)
Underbart! Kul att ingen kommenterade leran heller.
Min man skrattar alltid åt mig när jag städar och fixar i hemmet (är inredare så jag är lite smått besatt av ett snyggt hem) men slänger alltid in kläderna i en hög i klädkammaren eller puttar undan dem under sängen med foten …
Haha! Men det är ju sånt som är charmigt, att inte alltid vara så perfekt!
Kul. måste sett roligt ut. piffad med koblaj i örat.
Det är ju lite de där grejerna som gör att det är kul att hitta hit. Du är inte perfekt liksom. Jag gillar att läsa om traverklamp och tabbar också. Man blir lite mer människa av sådant 🙂
Jag tror Gud log med all kärlek när koskiten i öronen uppenbarade sig 🙂 Det var förlösande skönt att få skratta litegrann denna dag! Tack!
Emilia
Men du, jag har lätt för att tro att alla andra vet hur man ”ska vara” och känner ofta att jag missar målet på flera vis. En dag för ett par år sedan köade jag i en butik där en kvinna med fixat hår och ja överhuvudtaget fixat yttre stod före mig i kön. Hon verkade stressad. Så lade jag märke till att hon dragit på sig strumpbyxorna upp över kanten på sina tajta jeans och över blusen. Å vad skönt det var att se. Jag ville krama henne.
Det är ju just därför även en halvt sönderstressad burkmatsmamma med hål i Intersport-strumporna och Iphonen vid örat, skrikungen på armen och en halvfabrikatsmiddag i micron (innan det är dags att dra iväg till nästa lokaltidningsjobb, puh) tycker så mycket om din blogg. 🙂
Även om man lever mitt, inte så särskilt underbara-clara-aktiga-liv så kan man identifiera sig med dig.
Kram!
Tycker det låter hur bra som helst, det visar att du är bara människa trots allt. Precis som vi alla bara är människor 🙂
Att bjuda på sig själv och att skratta åt sig själv är nog den egenskap jag uppskattar mest hos en människa. Vi lever så otroligt långt ifrån hur vi egentligen var skapta att leva så sociala små fadäser och missar går ju bara inte att undvika. Självironi med glimten i ögat ger trygghet och lugn i alla sammanhang. Tack för din lilla miss:))
Så fantastiskt roligt!
Det är sådana där tokigheter som förgyller livet. Och de kalas där man återberättar dem på.
Ha ha ha! Underbart! Och rätt självklart egentligen för har man roligt jobb, barn, hund och allt så kan man inte ha det pedantiskt och jätterent jämt. Koskit i öronen alltså, det kanske är vinterns nya trend?
Haha så bra!! 🙂
HAHAHAHA åh sånt där händer mig JÄMT!!!
Så underbart.. Ha.. Ha . Kram
hahaha!!
Å vad skönt att höra att det är fler än jag som gör sådana grejor. Jag får inte alltid heller ihop livet så fint och perfekt vitt och svart som det är på många bloggar. Men jag tycker det är rätt sunt. Finns viktigare saker än att ha perfekt städat hemma jämt.
Kram Lotta
Du är helt underbar!!
Lite koskit rensar öronen, eller vad är det nu man säger 😉
/Lina
Du bjöd säkert på ett gott skratt, det blev det i alla fall här i Ystad. Kram på sig!
härligt ärligt! 😀
Ha, ha, vad underbart! Jag gick i terapi en gång för att komma bort från kravtankar. En övning jag hade då var att tillåta mer fel och brister, tex låta bli att rätta satvfelen i ett mail. Bli mer mänsklig helt enkelt. Och om jag vågar vara mänsklig så kanske fler med samma perfekthetsångest också vågar det. Och ta da, då blir kanske världen en smula mer rolig och mindre ångestfylld och värderande. Koskit i öronen var ur det perspektivet ett underbart statement. Fortsätt så! Vi behöver fler duktiga tjejer som vågar göra missar och skratatr åt det. Vägrar rätta det där felet… Skrattar ska det förstås stå. 😉
Jag gillar dig. Och jag förstår precis
Ups, började skratta så att jag väckte dottern. Tack för att du delar med dig. Nu lever vi nog alla lite längre efter det goda skrattet du givit oss. 🙂
Hi, hi… Vad kul! Ungefär som när någon har snor i näsan och inget vet om när alla andra ser och tittar. Då är det ju faktiskt väldigt bra om någon kan komma och säga något, vänligt och av omsorg. =) KUL med programmen nu i december!!! Ska lyssna!
Vad kul och befriande det är när du bjuder på dig själv. 🙂 Roligast var nog det med hundbajset ändå. 🙂
Haha 😀 Underbart! Tack för att du delar med dig 😀
Men herregud så roligt. Säkert inte lika kul just då som du upptäckte det men det är ju ganska roligt att kunna skratta åt det så här en stund senare 🙂
Det är nog en hel del som tror att jag också är pedant, sådana som inte känner mig på riktigt utan bara genom bloggen och det kan jag lova att det stämmer absolut inte, jag har ju för sjutton fem barn, en kanin och en make i huset + att jag själv är en liten slarver när ingen tittar på 😉
Kram kram!
Ja det låter härligt att ha en sån sida också men här på bloggen märks det då inte ;). Kram
Åh, vilken underbart härlig anekdot! Jag skrattade hjärtligt åt ”koskiten” i öronen. Jag brukar nog inte glömma inpackningar i öronen, men har däremot gott om felsägningar.
Jag bjuder på en, vet inte om den är lika rolig i skrift som i tal, men iaf.
Det är vinter. Ska iväg med en vän. Vi har gjort oss iordning. Vi beger oss till bilen. Väl inne i bilen säger jag, ”åh, nej jag har fått ispattar i håret” (jag menade såklart istappar!) varpå hon genast går ut på facebook och lägger ut den.
Vi skrattade gott det! Felsägningar kan vara så förlösande – att skratta är härligt!
Tack för en härlig anekdot Clara!
Made my day! 😉
Hahaha, ispattar. Bra där 😉
=D
Haha, jag är ungefär likadan. Panikstädar alltid innan de kommer gäster, dom tror att jag har ”sååå fint hemma jämt”. Jo, dom skulle bara veta 😉 Är jag finklädd och redo för fest ser jag fräcsh ut, förutom att jag har skit under naglarna och gammalt nagellack från månaden innan som sitter kvar. Eller så har jag på mig fina kläder, bara det att tröjan är skrynklig.. 🙂 Ungefär sån är jag!
haha så underbart när man ansträngt sig för att vara fin och så råkar nåt sånt hända som skulle kunna förstöra alltihop, men det var ju en liten rolig twist. Jag hade nog själv trott att det var nån ansiktsmask som råkat dröja sig kvar lite ^^
Du gav mig dagens skratt och det behövde jag
Underbart, Underbara Koskits-Clara! *skrattar högt* Det är så befriande härligt med ärlighet, framför allt om det som inte är perfekt. Hejja, hejja! Du är bra du!
Haha, men det är ju lite koskit som gör det hela! Du kanske startar en ny trend vetja? Det är väl också så att när det är helt perfekt och pedantiskt blir det lätt lite… tråkigt? Det kan vara svårt att slappna av hos någon där minsta mattfrans ligger nykammad och lydig. Roligare att vara hos nån lite mänsklig! 🙂