Ja, det är ju i tidigaste laget att tänka på gran i början av december men jag är i alla fall väldigt glad att julgranen nu är kirrad! Grannen högg och kom förbi med den. Hur snällt är inte det?!
Det är det fina med att bo i en by. Inte mindre än tre gånger har jag hamnat i diket med bilen på vintern. Inom en kvart har någon granne med traktor eller pickup dragit upp mig. Och behöver man hjälp med någonting så finns det alltid en hjälpsam typ som kommer som ett skott och lånar ut verktyg eller assisterar.
I stan hade alla en egen uppsättning av allt. Ingen delade på någonting eller lånade av varandra. Den andan fanns helt enkelt inte eftersom man ju knappast kände varandra! I en by hjälps man åt, för vem ska annars hjälpa? Så långt ifrån centralorten och alla bekvämligheter.
Här kan du se hur jag pyntade min julgran 2009 och 2014 – kolla gärna in min granna gran 2015!
33 svar
Håller helt med dig Clara!
I Stockholm blev man kallad ”dialektal invandrare” och häcklad. I norr finns istället värmen, medkänslan och hjälpsamheten. Hos oss kan man klara sig helt utan pengar. Det är som ett bartersamhälle. Gentjänst och tjänster byter man mellan varandra.
Ja, det är helt klart ett mycket mänskligare och bättre liv i norr, precis som du beskriver.
Och vad brukar du hjälpa dina grannar med då? Istället för julgran menar jag?
Härligt! Jag hade väntat mig mer hjälpsamhet när vi flyttade ut från stan, men när vi fick fel på bilen och sonen till grannen (som är bilmekaniker) kom förbi för att starta igång den med startkablar fick vi betala 30 euro… Snopet.
Jag tror att man kan hitta fina människor överallt. Vissa trivs i stan andra på landet.
Instämmer med några av ovanstående att hjälpsamhet minsann finns i stan också.
Så är det här i vår lilla by också. Hur mysigt som helst 🙂
Underbart med hjälpsamma grannar!
Total shit
Längtar till flera julmys inlägg, Clara! Gärna 10 om dan!
Häng granen upp och ned ett par dar innan du tar in den. Då håller sig grenarna snyggare längre.
Men vad är det du säger. Ska lillagranen behöva hänga upp o ner nu också? Det räcker inte att stå ner släng av krimskrams o lampor, kringdansad o sen nedbränd i maj (majbrasa) ??
Jag tycker absolut inte det är för tidigt att tänka på gran… Satte in vår i går. Alla tomtarna har fått komma ned från vinden också. Jag älskart! Har skapat den traditionen att här frossar vi i jul redan från från 1 advent. Nu har jag all min lediga tid kvar till köttbullsrullning, inläggning av sill och glöggdrickning och andra härligheter… Dottern sa igår att när hon flyttar hemifrån skall hon minsann börja lika tidigt. Härligt! Vi njuter ut i fingerspetsarna.
Haha, min erfarenhet av att bo på landet är att alla gubbar är ordentligt välförsedda med egna verktyg och allehanda bra-att-ha-grejer. Traktorhjälp håller jag med om, inte alla har en traktor att dra upp någon med. Och kanske inte heller en skördetröska. Men vid vedkap går gränsen;-) Jag har nog en väldigt mycket mindre romantisk syn än du på mycket med lantlivet; därmed inte sagt att jag inte tycker om det. Mammas gamla kusin som närmar sig 90 har också många historier att berätta om för, hur man lurpassade på varandra och gärna gav ett tjuvnyp och att det liksom bara var så. Nu när han tänker tillbaka säger han med förundran i rösten: ”Tänk att man inte hjälpte varandra mer i stället! Alla hade det ju så slitsamt.”
Instämmer med dig Cruella, på landet har ju nästan varenda en sin egen traktor, snöslunga, gevär etc etc. Växte upp i en pytteliten by med sju hus, visst hjälptes man åt där, vi hade tex gemensam potatisplockning hela byn. Men upplever efter att ha bott mitt i Solna i sex år att folk ändå är mer öppna i storstan om man nu nödvändigtvis ska generalisera. Vi hade väldigt mycket bykänsla mitt i betongen, turades om att hämta på dagis och laga mat till varandra tex. Nu bor jag i Tyresö, området är lite mer lantligt och känner inte så många ännu..
härliga grannar och härlig gran! längtar tills man kan ta in och klä upp den där granen 😉
Fin fin gran…Och visst ska man hjälpas åt. Kram
Jag är uppvuxen i en liten by i norr, men bor numera i Malmös innerstad. De grannar jag har nu hejar jag på, men inget mer. Hade jag bett någon om hjälp hade de förmodligen ställt upp (beroende på vad det gällde förstås), men säkert tyckt att det var lite märkligt att jag bad en granne och inte en vän eller släkting, tyvärr. Där jag är uppvuxen hjälptes man åt för att det var så man gjorde, man hade liksom bara varandra. Körde någon i diket var det ingen tvekan om att man hjälpte till, behövde man kattvakt för att man skulle resa bort ställde grannarna upp direkt och tyckte dessutom att det var kul(!). Det finns säkert många som bor i stan och som har nära relationer till sina grannar, men här där vi bor ser det inte ut på det viset, även om de grannar vi har nu är långt mycket mer pratglada och trevliga än de vi hade när vi bodde i vår förra lägenhet, där fick man vara glad om man fick ett hej tillbaka. Hur som helst, en verkligt fin gran och du verkar ha fina grannar! 🙂
Ja, det måste vara något alldeles speciellt att bo sådär, en sorts trygghet..
Håller delvis med om att det är annorlunda i stan, har själv upplevt det i vissa områden där man inte visste om den man mötte i trappuppgången bodde där eller bara var på tillfälligt besök, steget var då långt till att knacka på och be att få låna socker, vem skulle man möta i dörren liksom?
Vilken finfin gran! Jag har alltid haft tur med grannar, både i stan och på landet, det är fint när man kan hjälpas!
Vad trevligt att få hjälp så där! Vi bor på en liten ort i Finland, men känner inte så många här. Men vi har väl inte behövt hjälp så ofta heller..
Angående granen, så har jag blivit ganska förvånad då jag sett på flera ställen folk som har granen inne redan fullt påklädd och med en massa julklappar under redan! För mig är det nog ”dan före dan” som gäller. Känner du annars till Trollmor Olgas julkalender? Skulle så gärna få tag på den i CD-format.
Härligt med grannar och härligt med granar för att inte tala om hur härligt det blir i kombination.
Jag är också en sådan där lyckosam stadsbo. I vårt villaområde ställer vi upp som husvakter, akuta barnvakter, lånar ut prylar o på självaste julafton så hjälpte en grupp grannar oss att få loss vår fastkörda bil med endast kroppsstyrkan till hjälp. Julfinklädda o allt. 🙂
Vilken tjock och fin gran du fick också. Toppen! 🙂
Ja, det gäller att hugga granen innan det blir för mycket snö…..
Kram
Visst är det härligt med hjälpsamma grannar! Man kan dock ha det även när man bor inne i stan. Jag bor med man och barn i lägenhet i Stockholm och vi har oerhört hjälpsamma grannar. Visst, jag känner inte alla som bor i vårt hus, men i vår trappuppgång har vi koll på varandra. Har inga problem med att knacka på hos grannen för att låna verktyg, mjölk, socker eller liknande. Och reser vi bort är det någon av grannarna som vattnar blommorna och plockar in posten. Nu när vi väntar andra barnet är det en av våra grannar som kommer att ta hand om treåringen när det är dags. Så de fina grannarna finns överallt 🙂
Vad härligt! Det upplevde tyvärr aldrig jag när jag bodde i stan! Fint att det finns på fler ställen =)
Håller med, en helt annan anda. Så fint!
Ingen fara Clara du har en nyhuggen gran som inte många har. Tänk på dom granar som säljs nu vid varuhus och torg man kan ju undra när dom höggs ner. När granen kommer in kommer det att dofta gott från er färska gran.
Hmm, jag och min man bor i Stockholm och vi har då aldrig haft problem att få hjälp, låna verktyg eller varit snåla med att hjälpa till…
Samma här, superhjälpsamma grannar i förorten. Men däremot har nog Clara rätt i att de flesta har en uppsättning av det mesta. Utom sånt som släpvagn, partytält, större grejer – där händer det att någon alltid blir tillfrågad om att låna ut. Men det är en balans detta också, eftersom vi är så många fler runtom oss än i en liten by. Ingen vill ju bli Ove i Solsidan och snåla in genom att springa till grannen…
Fin gran du har, hur som. Vår utomhusgran är också på plats, så fint nu när det är 15 minusgrader i Stockholm…
Vad trevligt!
Lagom tät är denoxå, som en gran sigbör!
Åh, det är så sant! Jag växte upp i en by och vi var (och är för den delen) som en stor familj som hjälptes åt med allt! 🙂