Igår var jag riktigt pigg för en gångs skull – och orkade till och med locka hårtopparna och måla eyeliner inför ett möte. Inte fy skam, inte! Klänningen är ett secondhandfynd från förra året. Det är resår i midjan så den går utmärkt att ha på sig nu. Rosetten i håret är en barnfluga, även den från loppis, som jag köpte till Bertil att ha på julafton. Stövlarna med snörning har jag haft i säkert tio år. Det roliga är att det är någon halvtaskig kvalitet från Din Sko ursprungligen som bara hållit och hållit år efter år. Precis lagom höga klackar för vad min kropp klarar av just nu. Känner mig väldigt frikyrklig i den här outfiten. I dess bästa bemärkelse!
Är det inte konstigt förresten – att man ska få sin kropp recenserad så mycket som gravid? Nästan alla jag träffar ska kommentera storleken på magen. Men vilken liiiiiten mage du har. Är det verkligen en bebis däri? Hatar den där kommentaren eftersom den känns som ett underkännande av min graviditet. Och jag tror inte att det är ett dugg roligare att höra att ens mage är heeelt enorm heller. Man blir bara så trött! Min mages storlek hör ganska lite ihop med själva barnet och ganska mycket ihop med annat. Som hur mycket mat jag ätit just den dagen. Eller min längd. I förhållande till den så ser magen inte så stor ut men på någon som är 160 lång kanske den skulle verka gigantisk. Sedan är det väl ärftligt också. Min mormor berättade att många inte ens visste att hon var med barn fram tills precis innan hon skulle få min mamma, för att hennes mage helt enkelt var så liten. Hon födde ändå ett helt normalstort barn! Önskar bara att folk skulle sluta storleksbedöma magar hela tiden som om det vore något fel på dem. Måste man prompt säga någonting om magen räcker det gott och väl att säga att den är fin!
75 svar
Folk vill bara vara vänliga. Möt dem med kärlek, så blir det bättre. Det hade känts konstigt för dem – antagligen – att inte säga något. Bättre att bli uppmärksammad än ignorerad.
Jag jobbar tätt med en kollega som ska få barn i april. Jag är själv inte gravid och har inga barn men känner hur påverkad jag blir av hur folk bemöter henne hela tiden. Det är konstanta frågor om ”hur långt är det kvar” ”hur känns det” etc vilket självklart är för att vara snälla men de ser ju inte att hon får samma fråga från ALLA hon möter och att det blir sjukt tröttsamt i längden. Och dessa ”tips”.. tom JAG blir galen! Om hon säger att hon ska köpa ett skötbord får hon tio tips om vilken sort man ska köpa och blabla vilket också såklart är för att vara snälla men hon kanske faktiskt vill köpa det skötbord som hon själv har sett ut och om det är fel så får hon väl upptäcka det på egen hand? Hon har ändå kommit lindrigt undan (ingen som tar på magen och håller på) men detta konstanta kommenterande måste ändå tära på en..
Åh vilken härlig klänning! Du är hemskt vacker i den! Tror att jags ak sno modellen och sy mig en sådan!
Vilken ascool mage du har som rymmer en hel liten individ och får den att växa! Grattis 🙂
Varför tolkar du det som att folk tycker att det är något fel på magen bara för att de har en kommentar om storleken? De kanske bara tycker att det är roligt och spännande att se en gravidmage som för dem är unik för att det t.ex. är den minsta de har sett. Att kommentera på utseende är inte samma sak som att bedömma och kritisera. Jag tycker att det är bra att alla ser olika ut, så varför låtsas att man inte reagerar på storleken på din unika mage?
För mig är det ingen skillnad på om man kommenterar magen som om någon kommenterat ”men ååå vilka små bröst du har” eller ”åååå vilken liten näsa du har – kan du verkligen andas genom den?” eller ”åååå vilken tjock rumpa”
Jag håller absolut med om att det skulle vara jobbigt om okända människor på stan kommenterar ens kropp. Bekanta, kollegor och framförallt vänner har jag däremot inget emot om de kommenterar nyheter i mitt utseende. Jag likställer kommentarer om magens nya form med kommentarer om nya glasögon, tatuering eller varför inte små/stora bröst om man t.ex. nyss har opererat dem. Det vore konstigt om de kommenterade att jag är tjock för det har jag varit i flera år, men att reagera på en nyhet på min kropp känns naturligt. Fast det känns förstås bara kul om de genuint uppmärksammar skillnaden på ett positivt sätt och inte säger det just för att döma eller kritisera.
Men glasögon eller en tatuering är ju någonting du har valt aktivt. Magens utseende som gravid är ingenting man kan påverka. Och både de som blir stora och de som har små magar kommer få höra det från människor. Och är man förstagångsförälder som kanske oroar sig för missfall eller dylikt kan det ju vara jobbigt om någon kommenterar att man knappt har någon mage alls och tvivlar på att det är en bebis däri. Jag tror inte att folk säger det för att vara elaka utan de är helt enkelt bara obetänksamma så min mening med inlägget var att förhoppningsvis få folk att reflektera över vad de häver ur sig!
Ja, det är jätteknäppt om folk säger att de inte tror att det finns en bebis i magen. Fast just för att det är så knäppt skulle en sådan kommentar inte göra mig mer rädd för missfall. Jag blev jätteglad när mina kollegor som jag träffade en gång i månaden kommenterade hur mycket min mage hade växt varje gång vi sågs när jag var gravid. Men det är min personliga reaktion. Förresten tycker jag att man har minst lika stor möjlighet att påverka sin gravidmage som att påverka sina glasögon. Tro mig, jag har inte valt att vara närsynt och överkänslig mot linser. Efter att ha letat i flera städer fick jag köpa de bågar jag tyckte minst illa om. Man väljer att bli gravid, inte att bli närsynt. Man väljer inte hur magen ser ut och inte till hundra procent hur bågarna ser ut om man inte är designer!
Tack för det inlägget! Det hade inte kunnat komma mer lägligt. Just som min mamma påpekat för 40:e gången att min mage minsann är enorm fast det är så lång tid kvar… Nu kunde jag bara trycka upp det sista stycket i ansiktet på henne och säga att jag tyckte att hon skulle läsa det. Tror att budskapet gick hem! Jag fick i alla fall sinnesro 🙂
Samma här, min mamma bland andra som kommenterade att min mage var gigantisk med min nr 2:a och att jag antingen skulle föda för tidigt (för att kroppen inte skulle hålla ut med tyngden) eller att bebisen skulle vara jätte stor. Alla såna kommentarer påverkar såklart, jag hade mardrömmar om att jag födde ett 7 kilo barn nästan varje natt sista två veckorna, jag gick dessutom över 10 dagar men jag har fått två normalstora barn som inte vägt över 3,5 kilo, så det är mycket annat som påverkar. Alltså jag var säkert enorm under bägge graviditeter men vad angår det andra! Tom folk på gatan som gärna ville uttrycka sig! Ha lite hyfs folk!
Så fin du är! Gillar verkligen den härliga färgen på klänningen. Kan tänka mig att det måste vara tröttsamt med kommentarer om magen hit och dit. En del verkar tycka att de bara är snäll som vill påpeka och tycka tråkigt nog.
Ja snacka om att jag är trött på detta. En tant på jobbet som vid två tillfällen kläckt ur sig ”du är ju så hiiiimla stor, är du säker på att det inte är två? Det ser sååå tungt ut, är det inte jobbigt?”. Nä då hade de nog berättat det vid det här laget, och du sa samma sak förut, så nej. Tänker att jag inte bryr mig, men eftersom att jag gått och blivit sjukt irriterad på tantskrället efter hon sagt detta så gör jag väl det ändå. Men på det sättet att jag inte tycker att någon ska ha rätt att kommentera ens kropp hur som helst, kanske ännu mindre när man är gravid. Kanske jag skulle säga något till henne, typ ”hur känns det att vara så himla gammal, måste vara så jobbigt att va så nära pensionen? då går det ju bara utför” ; ) Det roliga är ju att hon inte ens har barn själv.
Så skönt att du skriver detta! Det är verkligen som om folk plötsligt tycker att ens gravida kropp och allt som har med den att göra blir allmän egendom, som man får ha åsikter om och kommentera precis hur som helst. En annan sak som just nu får mig att vilja äta upp mitt eget huvud är att alla tycker att de har rätt att ha åsikter om jag ska amma eller inte. ”Du ska väl amma?”, ”Du vet väl att du det är det bästa för barnet?” ”Det är väl självklart att du ska amma” osv in i absurdum, från folk jag knappt känner. News flash: det är en privat angelägenhet, INGEN har rätt att lägga sig i mitt eventuella ammande, om du har en åsikt, säg det tyst i huvudet, men du absolut ingen rätt att säga det till mig. Min syster och en väninna hade jättestora problem med amningen och att folk inte höll mun gjorde det ännu svårare för dem. De var inte det att de inte ville amma, det gick bara inte. Jag vet att det finns stor risk för att jag också får problem med amningen och att folk kastar sina åsikter på mig och predikar om saker som de verkligen inte har med att göra ger mig bara ännu mer ont i magen.
Hej!
Jag känner såå igen mej! Vad är det för fel på att säga ”grattis, va fin du är”? Måste folk fråga hur mycket man gått upp i vikt, om det inte börjat sätta sej i ansiktet eller runt höfterna eller kalla en för tjockis bara för att det på nåt sätt känns lagligt helt plötsligt? Nästa gång ska jag fråga ex kollegorna hur mycket dom gått upp under senaste semestern…
Jag tycker i alla fall att du är superfin!
Jag fick alldeles för ofta höra ”oj, vilken rejäl mage! Hur mycket har du gått upp nu?” Hur kommer man ens på att fråga något sådant? Det ska väl du fullkomligt skita i. Man skulle ju aldrig komma på att fråga någon ickegravid vad den personen väger, varför är det plötsligt helt ok när man har en bebis i magen? Det finns mycket konstigheter runt det där….
Åh va bra att du skriver om detta. Hoppas många tar till sig. Jag har precis fått våran son och fick höra så mycket om att min mage var så liten, och han föddes 50cm lång och 3450g tung, nu har jag till och med fått förvånade kommentarer om ”att han var så normalstor fart du var så liten” men barnmorskan sa alltid att magen är så fin och den följde växtkurvan så fint. Men att folk anser sig ha rätten att kommentera ens kropp så när man är gravid är skrämmande och skamligt. Hoppas fler tänker sig för! Stor grattis och hoppas du får må så bra som möjligt i din graviditet. Allt gott!
Jag minns så väl förvåningen när jag väntade vårt första barn. Förvåningen över människors ogenerade sätt att kommentera magens storlek – enligt vissa stor och enligt andra liten förstås.
Första gången en utomstående kommenterade magen på annat sätt var när jag låg på operationsbordet i v 35 och läkaren precis skulle utföra ett akut kejsarsnitt. ”Åh, vilken fin mage du har!” utbrast en av sköterskorna bakom skynket. Underbara människa! Det är ett av de starkaste och tydligaste minnen jag har från operationen (och jag minns att jag tänkte ”och det säger du NU”…).
Hmm, ja jo, visst kan folk hålla sina åsikter för sig själva, men jag tror i väldigt många fall att den som kommenterar bara är mänsklig… och inte alls menar något illa, utan bara vill uppmärksamma den fina magen.. Det är rätt lätt att inte alltid säga helt rätt…Eller ja, för mig i alla fall som dessvärre ibland talar innan jag tänkt…
Fy vad jag känner igen mig. Jag har en liten, liten mage och har inte gått upp något alls utöver den. OCH som jag får kommentarer om den. Men jag brukar svara att min mage växer som den ska, det säger ju min barnmorska.
Du är jättefin, med eller utan mage, på in och utsidan 🙂
Herregud vad vacker du är!
Känner igen det där. Jag har alltid fått höra att min mage är SÅÅ liten och att ”jag ser minsann inte att den växer nåt” och så vidare… Det är ju så lugnande för en nervös förstagångsmamma med missfall i bagaget. Då blir ju jag att fundera på om det verkligen växer som det ska, är det något fel osv. Men min barnmorska har sagt att nästa gång någon säger nåt ska jag hälsa från henne att min mage växer som den ska så dom kan sluta spekulera! Och jag har jätteont i ryggen, men eftersom att min mage är ”så liten” enligt alla så är det väl inget tungt för mig osv. Nej nej, du säger det du. Blir så trött. Och det eviga klappandet från folk man knappt känner. Jag är såklart jätteglad att jag har lyckan att få ha en liten böna i magen, men det blir väldigt stressande när folk måste kommentera en hela tiden.
Håller med om det där om magen. Särskilt om man är förstagångsmamma (som jag) så blir man väldigt orolig också. Är det nåt fel, är magen för lite, för stor? Hur SKA det va? Mår inte bebisen bra därinne då…? Nä, jag tycker inte man behöver häva ur sig nåt sånt där… Det är ju tydligen väldigt individuellt hur stor man blir, men den säkerheten har man inte alltid (åtminstone inte första gången…). Och som sagt, det är ju fortfarande min kropp det gäller. Inte så kul att höra – vad tjock du är! Eller – vad smal du är! Med en förvånad, fascinerad, dömande eller avundsjuk stämma. Det vet man att man inte ska häva ur sig till ickegravida. Det upplevs inte så långt ifrån det, bara för att man har gravidmage, som jag kände det. Och vad ska man svara? Tack. Förlåt. Ja. Eller?
Man behöver inte vara gravid för att få höra att man har stor mage! Det får jag höra ganska ofta av den äldre generationen! Trots att jag inte är mycket överviktig!
Under min graviditet fick jag höra av en del att min mage är superliten (är månne allt okej med barnet?) och att den är väldigt stor (är det säkert bara en där?). Säger aldrig själv annat än vilken fin mage eller du ser härlig ut mm. ifall jag nu absolut måst kommentera.
Om man som gravid bara fick kommentaren för stor/liten mage någon gång kanske man skulle kunna ha överseende, problemet är ju att folk (utan att mena något illa, givetvis) inte tänker på att andra säger precis samma sak. Sammantaget får man besvara den jobbiga kommentaren rätt många gånger…
Meeen va snygg och snyggt!
Jättefin outfit! Angående magar så tycker jag det är så himla intressant hur olika magar folk får, men jag håller med dig, man ska inte hålla på och kommentera. Att säga att magen är fin och härlig räcker gott och väl, för det stämmer ju in på alla gravidmagar (och vanliga magar också kanske).
När jag var gravid fick jag också höra hela tiden vilken liten mage jag hade och ja, den var nog inte jättestor om man nu ska jämföra. Det jag retade mig till vansinne på var alla som prompt skulle komma med kommentarer som ”ja tänk om man själv varit så liten i den och den månaden, då hade man varit glad”, med undertonen att är man inte stor som ett hus så har man inte rätt att beklaga sig eller tycka det är jobbigt. Som om ens mående under en graviditet är helt avhängig på omfånget på magen…
Vilken underbar klänning! Såna hittar jag aldrig på loppis! Kan du inte tipsa om hur man gör bästa fynden?
Jag dööööör, vilken fin klänning! Sån skulle jag också vilja ha! Den verkar även bekväm och kunna fungera med eller utan mage.
På tal om frikyrkligt utseende skulle jag jättegärna läsa mer om din tro! Jag går bibelskola just nu och har massa funderingar. Just nu pratar vi om sex och relationer och blir bara så trött på en del resonemang. Du är en så vettig människa och har så bra och insiktsfulla tankar så vill höra mer om dina tankar kring tro, kyrkoliv och religion. Det behöver inte handla just om sex och relationer, det finns annat som också är intressant!
Kram! (Min moster knäppte upp knappen i sina vanliga jeans i nionde månaden! Kroppar är olika!)
Min granne tyckte jag skulle ha en skylt ”Sprängning pågår” på mig när jag passerat BF och samlat på mig vätska som värsta svampen.. Det kanske låg något i det, till mina
159 cm var jag ganska fyrkantig, men inte ville jag höra det från någon annan!
Skulle ha sagt något om hans gubbmage.. 🙂
Vilken otroligt fin klänning, och hela du.
Förstår att det kan vara jobbigt att få kommentarer om sin kropp hela tiden, men jag tror det vara viktigt att komma ihåg att de allra flesta absolut inte menar något illa. Visst är det underligt att folk tar sig andra friheter att kommentera och ta på ens kropp bara för att man är gravid, men jag tror att många också gläds med en och är lite nyfikna helt enkelt.
Jag har fått höra mest av kvinnor i min egen ålder att jag är så himla stor och det måste vara antingen två eller en jättebebis därinne. Inte jättekul då jag är rätt lång och bredaxlad sedan innan. Och även om jag varit inom kurvan hela tiden känns det ändå som en anklagelse att jag övergöder mitt barn, äter för mycket eller rör mig för lite. Att jag gör något fel.
För mig är det helt obegripligt att man kan säga något annat än grattis och ge komplimanger. Tycker man nåt kan man gott hålla det för sig själv!
Så tack för att du uttrycker det här!
Håller helt med dig Clara. Folk verkar tro att de kan diskutera ens kropp hur som helst bara för att man är gravid. Jag ska snart ha mitt första barn om två veckor eller egentligen när som helst och jag har hela tiden fått höra ”vilken stor mage” ” är det inte två?” Trotts att jag varken har gått upp särskilt mycket, inte tvåsiffrigt ännu och trotts att jag ligger mitt i kurvan för vad som är ”normalt” när barnmorskan mäter. Det är så himla tröttsamt att höra dessa komentarer och det tar ju faktiskt lite udden av ens lycka som man egentligen bara vill skrika ut. Istället försöker jag klä mig så att jag ser så liten ut som möjligt för att kanske slipper jag komentarerna då. Tråkigt!
Vill också säga att du ser fantastisk ut i den klänning! All lycka till dig!
JOTACK, själv har jag fått höra hur stor min är och ”Vad gör du här har inte du fött barn?!” (på jobbet) fast det är över 2 månader kvar. Jag har listat de mest plumpa kommentarerna i min blogg, ett skönt sätt att få ventilera lite! 🙂 finns att läsa här: http://patriarkhatet.wordpress.com/2014/02/15/10-i-topplistan/ Tycker också att om man ska säga något säg att den är fin. Din mage är jättefin!
Hur folk behandlade mig som gravid och när jag ammade är en stor anledning till att jag känner att jag inte vill gå igenom det igen. Folk menade så väl, utgår jag ifrån, men mot slutet av graviditeten var jag helt psykiskt nedbruten av kommentarer om magens utseende, huruvida jag var tillräknelig eller för hormonell, om det var fett eller bara vatten i lår, rumpa, och ansikte. Och därtill alla som skulle dela alla detaljer om sina förlossningar, fråga allt om min kommande förlossning och ge tips på hur jag borde sätta igång förlossningen (cykla baklänges i den och den backen med mera). Och när man beklagar sig säger folk: ”det där får du ta – så är det när man är gravid”!
Men stackars dig! Vilka jäkla människor, hur gränslös för en bli? Tycker också att det vore jättesynd om du missade att få ett barn till- förutsatt att det är vad du vill- pga av en sådan omgivning. Styrkekram til dig!
Min bästa vän är gravid just nu, och även om jag faktiskt tycker att hon har en förhållandevis liten mage (jämför med andra gravida vänner i samma vecka) så försöker jag alltid bara säga till henne att hon är vacker som gravid. För det är hon!
Och måste också säga att innan jag läste inlägget, och bara såg bilderna – så hann jag tänka ”Snälla säg att klänningen INTE är second hand!” Sjukt snygg. Är så avis, det är fantastisk!
http://liselotte.livskick.nu/2014/02/20/att-ha-mage-tbt/
Snygg klänning! Och snygg mage 😉
När jag var gravid m barn nr ett fick jag den bästa kommentaren någonsin, av en receptionist när vi var på väg in för igångsättning 2,5 v efter bf. Hon avbröt sitt telefonsamtal med kommentaren ”… Här står en väldigt gravi kvinna, jag ska se vad hon vill…” Och jag ba ”TACK, bekräftelse!”
Nu är jag gravid m tvåan men har knappt nån mage alls när jag står o går o använder de berömda inre bukmusklerna på rätt sätt. Sjukt irriterande att det inte syns hur tungt det faktiskt är ändå!
Jag har inget emot mag-kommentarerna, jag ser ju själv hur jag ser ut i spegeln. Har dock alltid snarare varit för smal än för tjock, och blev stor som en elefant med barn nr ett. Förstår att det inte är så kul om man kämpat med vikten eller är orolig för bebben.
Värst tycker jag dock det är med dem som beter sig som att man inte är gravid när man står o svimmar på tunnelbanan, brottas med att få upp tunga dörrar och flåsar i trappor… Då föredrar jag lite empati uppblandat med magrecensioner.
Jag håller helt med. Varför kommentera storleken på magen? Fick också höra hela förra graviditeten att min mage var liten. Kände mig både arg och orolig efter de kommentarerna. Å ena sidan ville jag skrika ut ”ledsen att min kropp inte sköter sig som just DU vill, men nu är det MIN bebis som växer där inne!!”. Å andra sidan blev jag orolig att något var fel. Insåg efter ett tag att det bara handlade om att jag bar mitt barn långt in och att jag har rätt bred bröstkorg vilket gör att bebismagen inte behöver puta ut så långt.
Jo, det är precis lika irriterande när folk säger att man har en stor mage. Jag började få frågor om det inte snart var dags från ungefär när jag var i femte månaden. Med tanke på att jag avskydde att vara gravid så blev jag inte glad alls över dessa kommentarer. Jag är kort 157 cm så jag såg faktiskt ut som ett gående bowlingklot i synnerhet i slutet.
Förresten, gudars så snygg outfit, älskar särskilt kjolen och rosetten!! Du är alltid snyggt klädd i sig:)
Så himla kul att du OFTA sätter fingret precis på tankar man själv haft! Det var ett himla tyckande (och klämmande!) när jag var gravid, helt oombett liksom. Fattar ju att folk inte menar illa, men precis som du tycker jag det bara är så himla märkligt! Och det konstiga: fram till v 25 typ, hade jag tydligen enl omgivningen en sååååå liten mage, efter det som genom ett magiskt trollslag var den tydligen ENORM! ”Är du säker på att det bara är EN?!!!” Ja jisses. Människor! Växte jämnmkt hela graviditeten faktiskt, egentligen. Jag följde barnmorskornas sk normalkurva på mittensträcket, för min längd osv, precis hela graviditeten. Den du!
Ja visst blir man till allmän beskådan och tillgång när ens gravidmage plötsligt börjar puta fram där under blusen. Klappande händer och oftast välmenande kommentarer men det är ju fortfarande MIN kropp de tafsar på. Men det ger upphov till roliga historier såhär i efterhand när bebisen äntligen ploppat ut. Tipsar om en illustrationsblogg som så träffsäkert tar upp just detta fenomen!! Kolla in 😀
http://hejhejvardag.com/2013/11/26/jamen-os-pa-hon-ar-ju-bara-gravid/
Åh vad fint! Klänningen och hela outfiten, wow!
Men ååååå varför måste man säga vad man tycker o känner hela jävla tiden? Varför skulle det va ok att uttrycka sin åsikt om någon annan persons utseende jämt? Varför? Varför varför varför??? Ser inte något positivt alls med att säga ”va smal du ha blivit” ”vilken liten mage” ”det syns inte ens att du fått barn” Käften. Håll ditt tyckande för dig själv o ge fan i att kommentera min kropp oavsett positivt eller negativt. Skulle jag vilja ha din åsikt så frågar jag.
Du är bäst!
Jag fick höra en del om hur stor min mage var under båda graviditeterna. Jag visste att jag hade att brås på då min mamma också blev så stor med mig och med min lillebror (med min storebror var hon rejält underviktig innan och fick en väldigt liten mage).
De flesta var dock välmenande och inte så att jag tyckte det var jobbigt.
Enda gången som de verkligen frågade flera gånger om jag var säker på att det inte var tvillingar var när jag var gravid med 2:an och storebror (då knappt 3 år) hade sagt på förskolan att det var två bebisar i min mage. Varifrån han hade fått det vet jag inte.
Det som jag däremot tyckte var jobbigt var kommentarerna om formen på magen och att det var så viktigt för alla att veta vad det var för kön. Jag har båda gångerna haft ganska typiska sk pojkmagar och visst jag har fått pojkar. Med första var det så extremt att det bara var jag och en kioskägare i Ropsten som trodde att det var en tjej (jag var verkligen övertygad om att det var en tjej).
Sen finns det en kommentar som jag fått om magen som jag gillar. Det är när någon på slutet av graviditeten säger att den har sjunkit. Då kändes det som om målet snart var nära.
Min mamma kom in på bb med mig med värkar och sa jag tror att det är dags nu och barnmorskorna (!!) bara neeheej inte med en sån liten kula. Fyra timmar senare kom jag, normalstor och över tiden!
Haller med helt och hallet! haha Jag ar beraknad om 5 veckor och jag ar jatte kort. 150cm. Och nar jag sager att jag har 5 veckor kvar kollar (oftast aldre damer) pa magen och sager ”Men oooooooj vilken stor mage du har!” Jag kanner for att saga ”FAN VA TJOCK DU AR!” tillbaka haha
Jag har alla graviditeter fått höra att jag är gigantisk och vid halvtid har folk sagt, ”men nu är det väl dax snart?”
Och när jag var gravid bara grät och grät jag för att alla tyckte jag var så enorm. Har haft problem med ätstörningar som ung och på något vis vill man inte vara ett enormt ufo. Folk nästan pekade och skrattade alltså. Det slutade med att jag inte ville gå utanför dörren de sista månaderna. Min farmor sa till&med ”du är ju lika rund som du är lång” (jag är inte så lång), och det sårade mig mycket. Just eftersom jag bara kände mig som en fet klump folk kunde håna (fastän de säkert sa det med all välmening, men jag kände mig som ett cikusdjur)
Hej!
Vad fin du är!
Håller helt med om kommentarerna kring magen när man är gravid. Fick under bägge graviditeter höra vilken stoooor mage jag hade….är du säker på att det inte är två??? Va vecka 28?! Trodde du skulle ha nu när som helst. Inte kul.
Jag är smal i vanliga fel men har pga någon slags hormonell rubbning ökat över 30 kg bägge graviditeter så det gjorde ont att höra. En gång, EN ENDA gång var det en kvinna affären som sa att oj, vilken fin mage du har. Jag blev så glad att jag knappt kunde hålla inne tårarna
Värsta fina klänningen! Är själv i vecka 34 just nu och får konstant höra om just detta, att jag har så liiiiten mage. Otroligt irriterande och man blir ju paranoid för mindre. Vill bara att folk ska hålla käften, inte kommentera alls faktiskt.
Jättefint. Gillar dina outfit-bilder, som gravid & även annars också. Tycker det är något särskilt med gravida som tycker om att klä sig fint eller att framhäva magen. Det är fint med gravida kvinnor, vackert. Jag älskade att klä mig när jag gravid. Tyckte jag var jättefin då. Liten eller stor mage, herregud. Det viktiga är ju att mamman & barnet mår bra. & storleken är inte nån annans bekymmer. Jag fick höra att jag hade både liten & stor mage av olika personer. Beror säkert på betraktaren också, vad de har för erfarenheter. Sen kroppstyp, hur barnet ligger, osv. Men hur som, alla gravidmagar är vackra tycker jag 🙂
Som kvinna kan man inte bara vara. Ens kropp är alltid till för att bedömas (har för mig att du skrev något om det när du började träna, att det inte var ett val du kunde göra för dig själv utan att det skulle bedömas och diskuteras av en massa andra, till skillnad från om till exempel din man skulle börja träna). Extra legitimt känns det som det blir när man är gravid, folk respekterar ens kroppsintegritet än mindre. Folk diskuterar ens vikt, ens storlek på magen, magens form om det blir en tjej eller kille… Som att man vill diskutera det med var och varannan person man knappt känner?
Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
Jättefint med luggen bortdragen!!
Ja verkligen, men du verkar passa i de flesta frisyrer.
Själv var jag raka motsatsen – min mage var enorm (båda gångerna). Och kommentarerna lät inte vänta på sig. Det handlade mest om att det måste vara mer än ett barn i magen. Det här var över 20 år sedan och då var det heller inte ovanligt att människor tog sig friheten att ta på min mage, utan att fråga om lov först.
I övrigt, eftersom det är första gånger jag kommenterar här, har du alltid fantastiskt bra synpunkter och betraktelser. Du är en verklig förebild!
Är i v.38 nu och har i princip hela graviditeten hört att jag har liten mage. Så sist jag var hos barnmorskan blev ja tvungen å fråga vad hon tyckte (för hos mig har det skapat en stor oro att bebis inte växer som hen ska). Hon sa att min mage var helt normal! Så nu tänker jag inte bry mig ett dugg om vad folk tycker, men det är synd att folk inte tänker på vad deras kommentarer innebär!
Så var det för mig också! Ständigt fick jag höra kommentarer om min lilla mage.. vilket medförde att jag såklart blev orolig – trots att barnmorskan sa att den inte alls var särskilt liten. Hon hade rätt, naturligtvis, för ut kom (10 dagar för tidigt) en liten pojk på 3,7 kg. Så mycket för den lilla magen… =)
Strax innan jul la jag ut en bild på mig själv från sidan i en tight klänning, jag var då i vecka 17-18 någonting – fick till mestadels kommentarer som fin bula den klär dig osv. men sen var det de där ”Hur många är det där inne?” ”oj vad stor du blivit om magen så fort” vi hade ju inte varit på ultraljud än så vi visste ju iof. inte hur många det faktiskt var där inne, men ja visst är det lite sjukt..att min gravida kropp är det fritt fram att spekulera lös på.
Jättefin outfit! Fint med ”frikyrklig i bästa bemärkelse”! 🙂
Håller helt med om det där med magbedömningar. Är själv gravid och får förvånade blickar när jag säger att jag har 2 mån kvar, trots att jag är lång… Kommer på mig själv att försöka jämföra (som på föräldrautbildningen, men konstaterar att vi alla är så olika! Håller helt med om att alla kommentarer utom ”va fin du är!” borde undvikas till gravida! Det är det vi behöver höra! 🙂
Tröttsamt är ordet, ja…
Bara låt bli att kommentera min stora mage/lilla mage/smala ben/tjocka ben/whatever
Hur svårt kan det vara?
Håller helt med dig, vad har folk för rätt att kommentera att magen är ”liten” osv. Har under hela min graviditet fått höra det, att det knappt syns vilket inte alls är det man vill höra. Det är som man då förväntas försvara sig! Du har så kloka tankar, känner igen mig i mycket!
Fin outfit 🙂 Håller SÅ med om magen… Måste folk kommentera ens? Min mage började synas väldigt sent men bm sa att den var stor och att mitt barn skulle vara större än genomsnittet (4,3 kg i v 40) men ut kom en flicka på 3585 🙂
http://tjofftjoff.blogg.se
Åh vilken underbar klänning!
midnattsblå passade du ju fantastiskt bra i.
När jag skulle föda mitt första barn sa barnmorskan på BB: ska det verkligen komma ett barn ur den där lilla magen! Jag var så himla liten och fick det påpekat hela tiden. Tröttsamt. Till tröst hade jag min MVCbarnmorska som alltid la händerna runt min mage och sa: Den är så välfylld, så välfylld. Detta minns jag än, 34 år senare.
älskar klänningen. helt underbar. (:
Vad vacker du är Clara! Och klänningen är fantastisk.. hade såklart önskat att den inte var second hand så att jag hade kunnat köpa en likadan 🙂
Och angående de där kommentarerna.. jag tror bara att det är folks försök att småprata om något annat än vädret.. det uppenbara samtalsämnet förutom det… mitt uppenbara samtalsämne är ”Hur trivs du i Stockholm då?”.. minst lika tråkigt. Så måste jag försvara de dyra bostadspriserna och att alla ska in och trängas på en så liten yta. Stessen, osv.
Jaja.. tror bara att det handlar om att folk inte uppskattar tystnad så mycket..
Kram