Jag har ju bloggat om det här förut men varje vinter känns det lika aktuellt igen – fönstertittandet! Sjukt mysig syssla. När jag bodde i stan kunde jag förlägga hela promenadslingor för att pricka in de bästa fönstrena när jag och Anna eller mamma var ute och gick på helgerna. Älskar att kolla in och fantisera om de som bor där. Det knepiga är bara att gå i precis lagom tempo för att hinna se något – utan att framstå som creepy om de som bor i huset i fråga just då skulle råka kika ut.

På landet finns inte så många fönster att kika in i och de flesta hus ligger en bit ifrån vägen så möjligheterna till kvalitativt fönstertittande minskar drastiskt. Jag fönstertittar däremot en hel del i mina egna fönster eftersom det ger mig så bra uppslag och idéer till hur jag kan inreda. Mycket bättre än när jag står inuti huset. Jag ser sitt hem ur en annan vinkel helt enkelt.

Därför kan det också komma sig att man en mörk vinterkväll blir ertappad av en granne när man står utanför sitt eget hus och fotar in genom fönstret som ett annat pervo. Och att att man framstår som sinnessjuk – trots att det enda man ville var att bli inspirerad.