Vid årsskiftet har jag drivit mitt företag i 3,5 år. När jag startade var jag barnledig med nyfödd Bertil. Nu är jag barnledig med nyfödd Folke. I övrigt är ingenting sig likt. Jag tvekade länge innan jag vågade ta steget och starta eget. Jag hade en fast och hyfsat välbetald anställning på ett jobb jag kunde sköta utan särskilt mycket ansträngning. Där jag fick betalt för att skriva. Ändå var det något som fattades. Jag ville mer, men rädsla och bekvämlighet höll mig tillbaka. Jag har aldrig sett mig som företagare. Pappersarbete och byråkrati skrämmer mig. När någon sa ” entreprenör” såg jag bara en medelålders man framför mig. Att starta aktiebolag var endast ett nödvändigt ont för att kunna hålla på med det jag egentligen älskar. Jag blev dessutom avrådd av många att avsluta ett så pass tryggt och bra jobb.

Och kanske hade de rätt. För tiden som följde var skakig. Som familjeförsörjare var jag minst sagt stressad över att få ihop allting. Vi fick sälja vår nyinköpta bil och min syster och pappa lånade ut pengar så att vi skulle få ihop allt rent ekonomiskt. Det fick vi knappt. Samtidigt motiverade det mig. Jag tvingades att bli kreativ för att få det att gå runt. Och sakta men säkert började saker snurra på. Förra hösten fick jag till och med utmärkelsen Årets Nyföretagare. Jag var väldigt, väldigt glad – samtidigt som jag också kände mig utmattad. Efter en arbetsam höst med en liten bebis på tillväxt i magen började jobbet kännas allt tyngre. Jag ägnade massor av tid åt administration och sälj och allt mindre tid åt att skriva, fota och skapa – det jag älskar mest!

Jag funderade länge och väl innan jag slutligen tog steget och flyttade min blogg till Amelia. Flera saker drev mig. Men den främsta var att jag ville få mer tid för att skriva och samtidigt möjlighet att nå ut till fler läsare, genom att ligga på en större plattform. Precis som förra gången avrådde folk mig. Många var också arga och besvikna och menade att de skulle sluta läsa och att det här skulle bli dödsstöten för bloggen som skulle tappa alla sina läsare. Ändå visste jag att jag fattat rätt beslut. För under det här året har jag kunnat vara så himla kreativ. Jag har inte bara bloggat massor utan också skrivit tre böcker.

Och något slags facit får jag nu när jag kollar besöksstatistiken för 2014 och ser att antalet läsare ökat med 52%. Ni som läser skulle kunna fylla Globen nästan nitton gånger om! Och jag hoppas ni vill hänga med mig under 2015. Jag är så glad för alla er som läser, kommenterar och delar vidare inläggen. Jag har bloggat i åtta år men tycker fortfarande att det är det roligaste som finns.  Tack för att ni gör mig sällskap!