Sommarlovet känns så extra meningsfullt nu när jag har små barn. Att få ge Bertil ett helt litet pärlband av dagar och upplevelser att minnas. Jag inser varför mina egna sommarlov upplevdes som så enormt långa. För de är långa när man är liten och saknar klocka och kalender och varenda dag är händelserik som en hel vecka! På kvällen vid läggning räknar vi upp allt han upplevt under dagen. Sånt vi gjort. Badat, bakat bullar,  lagt pussel, läst böcker, smällt myggor, badat vattenspridare naken i växthuset, köpt glass, lekt med farmor eller gammor eller farfar eller morfar eller någon annan av alla släktingar som kommer och hälsar på.

Vi gör inget särskilt märkvärdigt det här sommarlovet. Det gör vi förresten aldrig den här tiden. Varken barn eller vuxna behöver det. Vi behöver bara tid ihop, en aning solsken, lite extra sömn och att vi vuxna har stora snälla öron som orkar lyssna lite extra engagerat på allt spännande som händer. Jag såg en trollslända som var tuuuusen meter lång mamma! Jag kan springa så snabbt som en räjserbil! Det låg en humla i mitt saftglas! Jag räddade den med en pinne! 

Att varje kväll får avslutas med orden. – Vad för roligt ska vi hitta på imorgon då?!