Jag undrar om inte Bertil blir påverkad av andra barn (på förskolan exempelvis) att inte ha på sig kläder som anses flickiga? Min son är fem och även om han får ha på sig det han vill så skulle han aldrig vilja ha på sig såkallade flickkläder. Det går i actionfigurer och kläder som anses vara coola. Han är nog också påverkad en del av tv och youtube, låter du Bertil se på det? Jag är imponerad av att han ser ut och leka med bara ordentliga leksaker (inte plastiga spiderman och turtels) och inte har fula gubbar på kläderna.
Jag har fått den här frågan några gånger så jag tänkte förklara lite hur vi tänker. För det första – vi har alla möjliga kläder hemma. Både poliströjor och piratkläder, prinsesskjolar och massa klänningar! Och de får han välja fritt mellan. Vissa dagar har han drakkläder och vissa dagar har han sommarklänning. Hittills är det inga vuxna eller barn som anmärkt på hur våra barn klär sig. Någon gång i framtiden kommer han säkert att välja annorlunda och då får han förstås göra det. Jag kommer inte tvinga honom att bära vare sig det ena eller andra. Men det känns viktigt att möjligheterna till val finns. Hur ska man veta om ens son gillar blommigt om han inte har något blommigt i garderoben?!
Gällande kläder med actiongubbar/superhjältar etc så är det ingenting jag köper hem. Jag och Jakob bär själva inte kläder med loggor och reklamtryck så det är inget vi skulle köpa till barnen. Gillar inte riktigt känslan att de ska gå omkring och göra reklam för multinationella företag. (Inte för att jag på något sätt moraliserar över att andra föräldrar tänker annorlunda i frågan)
Vad som räknas som ”ordentliga” leksaker är nog olika för alla föräldrar. Så jag är lite osäker på exakt vad du syftar på. Men vi har medvetet försökt välja andra material framför plast vad gäller leksaker. Ett undantag är dock en hiskelig dinosauriesamling – då han älskar just dinosaurier! Och Lego såklart. Just actiongubbar är inget vi köper – vi fick ärva ett gäng från när Jakob var liten men de plockade vi faktiskt bort. Mest för att plasten i 30 år gamla leksaker kan vara rätt skum. Men också för att actiondockorna ledde till tämligen enahanda lekar.
Angående filmer som påverkar barn (vilket jag är övertygad om att de gör) så har vi ingen teve. Något jag tycker jag är jätteskönt! För då har vi större möjlighet att välja ut vettiga barnprogram och risken är inte lika stor att han bara blir sittande framför något vi inte aktivt valt. Sedan är ju könsstereotypa barnprogram snarare regel än undantag. Så det gäller ju att sålla litegrann.
Slutligen tycker jag ändå inte att man ska överdriva risken av ”fel” sorts leksaker för barn. Ett barn kommer leka krig med barbiedockor om det är krig hen är sugen på att leka. Istället för att moralisera så mycket över barns krigslekar kan vi ju grubbla över om det inte vore bättre att vi vuxna slutade kriga så mycket?
27 svar
Ju äldre barnen blir desto svårare är det som förälder att försöka styra vad de t ex ska ta på sig. Det är min erfarenhet i alla fall. Jag försökte in i det längsta undvika att köpa exempelvis Hello Kitty, och det gick väl rätt OK. Men sen kom Frost och då var det helt kört. Det enda min dotter ville ha på sig en period var Elsa och Anna-kläder. Att se hennes ögon fullkomligen lysa när hon fick något Frost-plagg, då är det inte svårt att ge med sig på den punkten oavsett om det är reklam för Disney.
Jag kände mig ful som liten, i för korta kläder, favoritkläderna låg alltid i tvätten. För detta anklagar jag inte mina föräldrar, de slet som djur, vi hade det underbart på så många andra vis.
Men känslan av att känna sig ful som barn, den sitter i. Jag har därför alltid detta med mig, jag vill att de ska känna sig fina. Om de sedan gör det i en rosa, randig, sliten eller urtvättad tröja o klänning, det spelar ingen roll.
Du är så bäst Clara!! Om jag någon gång får barn ska jag tänka precis som du och dina barn är lyckligt lottade som har så medvetna föräldrar! Glad sommar 🙂
Kan jeg bare si at jeg ELSKER at du legger ansvaret for verden der det hører hjemme (hos de voksne) og ikke på barns lek? Heia voksne som forandrer verden selv, i stedet for å tro at det er våre barn som må gjøre det!
För vår äldsta son vände det totalt när han blev ca 5 år.
Och tyvärr tror jag förskolan har påverkat jättemycket. Såklart inte pedagogerna men de andra barnen på förskolan vars föräldrar kanske inte har samma värderingar. Efter år av att ha fått höra att han såg ut som en tjej och hade tjejkläder på sig så ville han en dag plötsligt klippa av sig håret, slänga alla klänningar och citat: ”aldrig mer köpa rosa, lila eller turkosa kläder”. Och jag vill ju såklart låta honom göra som han vill, annars skulle jag ju totalt gå emot mig själv. Till slut ville han bara leka med actiongubbar(andras, för vi har inga hemma), leka med pistoler och helst också bara leka med pojkar. Vi har heller ingen tv så vi bestämmer också själva vad som ska visas på tv:n, men eftersom han är 6 år och leker hemma hos andra kan jag aldrig kontrollera vad de ser på tv eller om de spelar tv-spel o.s.v. Jag kom på mig själv med att försöker styra honom till det JAG vill istället för att bara ”ge upp” och låta honom vara den han är. Så jag gjorde det. Gav upp. Här hemma har vi fortfarande samma miljö som innan och jag uppmuntrar inget ”pojkigt” och försöker så gott jag kan att helt enkelt ge honom så fina värderingar som möjligt. Sen får han vara den han vill.
I vårt fall är jag helt övertygad om att det är det yttre omständigheterna som delvis format honom. Förskola, kompisar, släktingar o.s.v. Jag önskar att vi varit omgivna av bättre förutsättningar och människor med samma värderingar som ni verkar ha.
why do the children being boys, even have a choice of choosing between ’boys’ clothes and dresses is beyond my understanding…i think as a parent we have to differentiate the roles between female and male from the early years otherwise the children will probably have issues later on at school and in life generally. in my country is really looked down on , but i guess things are more relaxed in sweden. but still….i wouldn’t like to come back one day early from work and find out that my teenage son wearing womens underwear, that would be a nightmare and then i would only have myself to blame. Whether we like it or not we are hugely responsible for their wellbeing and future fit in
Do you seriously believe that a persons sexual orientation is influenced by what he or she was wearing as a child? That line of thinking is really outdated and does nothing for human rights. One of our countries has definitely got it wrong and it isn’t Sweden.
Charlotta
Intressanta tankegångar. Här försöker vi också minimera plastleksakerna i hemmet. Själv var jag väldigt pojkflickig som liten, aldrig ägt en docka/barbie etc. Tror dock att omgivningen och försökola kommer göra vår dotter mer flickig i tidig ålder än vad jag själv någonsin varit. Baserat på hur jag ser syskonbarnen påverkas. Ska dock bli intressant att se.
Imponerande att ni inte har någon tv, vi har också funderat på att hiva ut vår i omgångar, även om vi inte tittar på den mer än när vi ska se någon specifik film etc:
http://minimalisterna.se/kan-vi-leva-utan-tv/
Låter ni Bertil sitta vid datorn eller surfplatta istället för tv?
Tänker ganska lika när det gäller det här. Vi har tre barn och mellanbarnet är en pojke. Han har det tuffast. Han hade långt hår tills hans bästa vänner på dagis retade honom så intensivt att han klippte av det medan tårarna rann. Detta när han var 4 år, då hade han retats i ett år. Inget som personalen nånsin brydde sig om eller stöttade honom kring. Han har favoritkläder (klänningar, kjolar, rosa byxor etc som han ärvt av storasyster) som han gömmer och bara törs ha hemma. Vi köper tröjor med superhjältar på till honom för att han inte ska får det ännu tuffare på dagis. Vi bor på landsbygden i Norrlands inland. Nu har vi precis flyttat till stan och när han besökte sin blivande skola så såg han att en pojke hade långt hår. Genast började han spara ut sitt och ser fram emot en mer vidsynt omgivning. Vi hoppas det blir lättare här.
Går ens barn på dagis så får de, vare sig man vill eller inte, med sig en massa stereotypa könsroller. Bara det att det bara jobbar kvinnor på mitt barns dagis…så, jag tänker så här, man gör så gott man kan 🙂 om min dotters högsta önskan är en Monster High docka i födelsedagspresent, då får hon det. Som du skriver, det är inte leksaken i sig som styr leken. Barnets möjlighet för fantasi och improvisation styr leken mer.
Jag resonerar nästan tvärtom när det gäller tv och dator. Har man tex Barnkanalen på känner jag mig ganska trygg att lämna mitt barn framför tv:n en stund (ja, jag vet att de stack hål i en docka för att göra en lampa men det såg vi tillsammans). Tycker att de tänker väldigt inkluderande och pedagogiskt nör det gäller barnprogram på SVT.
När mina barn kollar på datorn, däremot, hamnar de oftast på konstiga youtube-klipp där man tex gjort någon vuxenfilm av gamla bamse-serier osv. De lär sig snabbt hur de ska klicka sig vidare…
Gifter i kläder och leksaker är väl tyvärr svårt att komma undan. Detsamma gäller ju mat. Om man odlar själv så har man överblick, men annars är det svårt. Det är ett ständigt huvudbry om vad man ska låta sitt barn äta, ha på sig och leka med. Men det är en del av föräldrarollen. Att ta beslut som barnet inte klarar?
Åh det tycker jag låter vettigt. Låta barnen välja och ge många alternativ. 🙂
Jag hade ett barn på mitt jobb som också fick fritt val när det gäller kläder, hen hade mycket klänningar tunikor och strumpbyxor som mindre men sen svängde det över helt åt andra hållet runt 3 till att bara vara olika superhjältar, skelett mm. Barnet fick fortfarande välja själv…. Spännande tycker jag….
Precis så! jag planerar inte att skaffa barn nu eftersom jag går på gymnasiet, men när dagen kommer tänker jag också göra så med både kläder och leksaker, låter utmärkt i mina öron! Tack för att du är en av de bästa bloggarna jag läser!<3
Jag blir så himla inspirerad och glad och hoppas kunna överföra lite klänningsglädje till min son (det är få saker som är så snyggt som en man i kjol). Tack för en fantastisk blogg!
Våra barn, en tjej och en kille, har gemensam garderob som innehåller både rosa klänningar och spindelmannenstrumpor. Jag har aldrig hört nåt barn säga nåt om deras kläder, däremot har flera vuxna påpekat att de har kläder som är otypiska för deras kön.
Jag vill ge mina barn så många möjligheter och alternativ som möjligt, oavsett om det gäller kläder, leksaker, kärlek eller karriär.
Mitt barn påverkas också. Hon har visserligen fortfarande inte riktigt koll på att flickor och pojkar förväntas gilla vissa saker men hon har helt klart börjat gilla saker vi aldrig introducerat som prinsessor och Spiderman. För några månader sedan ville hon ha prinsessplåster hellre än sådana med djur eller bilar och Spiderman är poppis. Hon älskar sina Spiderman-crocs och sin lilla plastspiderman och fick i ett godisägg och hon har även en spidermantröja. En sväng skulle hon enbart ha lila och rosa kläder också men det verkar ha gått över och jag tror att det kommer minska detta år då den äldsta tjejen på hennes förskola som var väldigt prinsessig slutat och börjat skolan och de tjejer som är där nu är precis som mitt barn mer blandade i vad de gillar att leka med och vilka kläder de har. De flesta barnen verkar dock vara rätt förtjusta i att leka med olika saker och det är inte så mycket prat om tjej- och killsaker.
Så klokt och bra resonemang! Vi försöker ge våra barn möjlighet till att göra olika val, även om vi inte har gjort lika mycket konkreta prioriteringar/bortprioriteringar som ni gör. Tyvärr fick vår äldsta son kommentarer kring att han ofta hade rosa och lila kläder, och han slutade med det under en lång period. Tror att han bara var i treårsåldern då. Vår yngsta son som är drygt tre år bär stolt runt sina rosa val, och leker de flesta lekar som både pojkar och flickor gör mest. Eftersom vår lilla pojke har en allvarlig muskelsjukdom, och kommer möta fler utmaningar i samhället än de flesta av oss, så känns det extra viktigt att ge honom så mycket möjligheter som möjligt, oavsett kön eller övriga förutsättningar i livet.
Klokt med valet att inte köpa kläder med tryck också! Förutom skälen du anger så innehåller de där trycken en massa farliga kemikalier (plastmjukgörare bl.a.)
bra skrivet 🙂 du är så klok
Intressant att ta del av hur ni resonerar och gör! Det låter klokt tycker jag:)
Tack för ett klokt inlägg!
Klokt tänkt tycker jag! Och bra tips kring tv-program 🙂
Era barn är jättefina! Och visst måste de få möjlighet att välja själva.
Jag är superstolt över att min sextonårige son valde tapeter med gigantiska röda och rosa rosor på alldeles nyligen. Bara för att de var snygga.
Härligt! Själv är jag väldigt stolt över min trettonåring som älskar rosa och lila i alla nyanser och inte skäms ett dugg för att visa det. ”Om nån har problem med det så är det deras problem, inte mitt”, sa han när han köpte ett babyrosa skal till mobilen.
Då måste jag passa på att säga att jag tycker era barn är så himla fina! Jag blir så glad av att Bertil ena dagen är pirat och andra dagen har sommarklänning! Kram till er