Åh vilken lång dag – och jag har arbetat och gnott från morgon till kväll. Barnen är fortfarande hos sin farmor så jag är själv hemma. Det finns en frihet i att ha fått arbeta en hel dag i högt tempo. För det utmanande med att vara barnledig är att man varken kan slappa eller köra på i högt tempo. Istället nöter man på i en sakta mak som gör en både trött och frustrerad på samma gång. Så den tröttheten som övermannar mig efter en superintensiv dag med massa kroppsarbete – det är en befriande trötthet. Fri från den vanliga frustrationen över att inte hinna det jag vill hinna – och sedan inte orkar när jag väl får tid.

Men imorgon kommer småttingarna hem igen och det ska bli riktigt roligt. Sedan stundar sommarlovets sista dagar innan vardagen drar igång igen. Liiite skönt ska det nog bli, när jag verkligen känner efter!