Jag har en egenskap som får folk att surna som mjölk i solsken. Som gör dem rosenrasande, frustrerande och faktiskt helt hysteriska. Som får dem att vräka ur sig de otrevligaste sakerna. Jag har nämligen inte på mobilen.
Detta med att inte ha på mobilen är att likställa med att leta barnporr på Pirate Bay. I alla fall om man ska tolka folks reaktioner. Man måste ha på telefonen så att alla kan få tag i en. Med de mest oviktiga funderingar och inaktuella spörsmål. Att inte ha på mobilen är likamed att vara socialt inkompetent och helt efterbliven. Om jag missat ett samtal, och ringer upp så möts jag alltid av en desperat röst som halvskriker: Var har du varit, jag har ringt dig hur många gånger som helst, och sedan ett förebrående Du har ju aldrig på mobilen!
Well, nu har jag surnat! Fattar ni inte att jag har stängt av mobilen av en enda anledning?: Att jag inte vill att ni ska ringa! Att jag vill vara ifred, jag inte vill prata. Fatta hinten! Det är helt absurt att människor tycker att de har rätt till MIN tid. Att de har rätt att kunna nå mig överallt närsomhelst. För er information så skaffade jag inte mobiltelefon för att alltid bli nådd. Utan för att kunna ringa typ SOS ifall det hänt något. JAG är ingen dygnetrunt larmcentral.
Alltsom oftast har jag dock faktiskt på mobilen (oavsett vad folk påstår). Men inte i bakfickan, utan i min handväska. Detta gör att jag inte alltid hör att den ringer. Kanske upptäcker jag ett missat samtal först efter en halvtimme. Katastrof! HÖR DU INTE NÄR DET RINGER?! är den trevliga hälsningsfras man får när man ringer upp. Nej, tyvärr inte! Det sjukaste med det här är att jag typ alltid har på mobilen. Utom när jag är ledig. Men till och med då lyssnar jag av mina meddelanden. Ibland har jag 14 missade samtal från någon desperat bekant. Vad begär ni egentligen av mig, männskor? Vad är så viktigt i erat liv att ni inte kan schjå er några timmar? Jo, när jag ringer upp och frågar vad de vill, så handlar det oftast om att de vill ses…om en månad.
Jesus, min Gud, Tiden är ur led!
(bild på min mobil. Repig, trasig men påslagen. Nöjda?)
14 svar
Drömma Lotta: Åh, vad hemskt och vackert på samma gång. Vad fint att du delade med dig av berättelsen. Ibland blir delad sorg mindre och jag känner mig alltid tröstad, på ngt konstigt vis, av att det finns fler som gått igeom tunga saker, och klarat sig. Konstigt men sant. Tack 🙂
Haha! Jag har mobilen på dygnet runt men har ALDRIG på ljudet, om det inte är så att jag väntar något viktigt samtal… Och. Jag svarar ALDRIG om jag inte känner igen numret! Då kollar jag det på eniro innan jag ringer upp. (Varför är en lång historia…) Men folk har faktiskt vant sig vad gäller mig, trot eller ej! En annan märklig sak är ju att folk SÅ ofta klagar men SÅ sällan lämnar det meddelande man allt som oftast vänligen ber dem lämna efter ett par signaler…
Jag har ALLTID mobilen på ljudlöst, får ångest av att höra telefonen ringa. Man kan ju alltid ringa upp de man VILL ringa upp. Och SKITA i resten. Fritt val.
Känner igen mig i det där! Jobbigt är vad det är! Stå på dig i din teknik-trots! /Jenny
Känner igen mig alltför väl.. (: själv brukar jag ha på ljudlös rätt så ofta, eller på lägsta ringvolymen och ha telefonen i väskan, vilket givetvis leder till att jag inte hör då det ringer eller då jag får msn. ”har du aldrig på mobilen?” ”Varför svarar du aldrig?” är fraser jag ofta hör. Sedan vill dom ändå bara snacka lite eller undrar vad man gör. Suck. Jag är inte så förtjust i att småprata i telefon och smsa, koversationer öga mot öga (eller varför inte via brev?) är mycket trevligare! (: min mobil äger jag främst ifall jag skulle råka ut för någon nödsituation ensam ute i skogen t.ex. eller någon liknande situation då man är ensam någonstans och har råkat ut för något eller behöver hjälp av något slag. Vad gäller mobilen använder jag fortfarande min första mobil, Nokia 3310, som jag fick för ca 6-7 år sedan. Fungerar utmärkt! (: förstår inte varför man skulle behöva en superny och modern mobil med typ tusen olika funktioner som man ändå aldrig orkar/kan/hinner lära sig (: det enda man (eller jag iaf) behöver den till är att ringa eller smsa ibland. Och okej, jag ska erkänna att jag då och då spelar något av de fyra spel som finns på den, då jag är riktigt uttråkad och inte har något bättre för mig, haha (:
Hahaha, fan vad jag känner igen det där. Jag hatar när folk inte svarar på mobilen eller de inte har den på. men SJÄLV kan jag utanvidare lämna huset i timmar utan att ha med den eller ha den med mig men utan ringsignal så att jag ändå inte hör. Faktum är att jag aldrig har ljud på så jag har tur om jag hör/känner det lilla burrandet från vibrationen. haha. 😀
Men ja, tiden är verkligen ur led.
Haha, nu fick jag mig ett gott skratt 🙂
Tycker att fler borde gå mot strömmen och välja onårbarhet ibland!!
Själv har jag den på nästan jämt, det beror på att jag ofta har jour på mitt andra jobb och så vill skola och dagis gärna kunna nå en om det händer nåt.
Men som någon annan sa, jag undrar hur vi klarade oss tidigare ;0)
Du frågade om min mamma innan.
Hon fick cancer och det var ganska lindrigt eg.
Men så ville de byta cellgift för att få bort det sista och då fick hon en allergisk reaktion.
Hon föll i koma och dog 3 dygn senare i vår famn.
Det vackraste och sorgligaste jag varit med om.
Jag var 22 och 9 månader senare föddes mitt första barn… Livet livet.
KRAM
JAA!!! Varför måste man alltid vara nåbar och stå till svars så fort man inte svarar i sin telefon el ens har den på? Det är väl för 17 inte jag som skall behöva förklara varför jag är en dålig människa för att jag vill ha lite lugn och ro och slippa informationsstress, snarade de som skall motovera varför de anser det vara så superviktigt att de på sekunden får veta om jag har tid att fika nästa vecka el maila över lite uppgifter de behöver. Mamma mia, jag är väl inte så viktigtför världens fortsatta roterande.
Emma: Hah, ja DET är faktiskt jobbigt. Men då för att man har bestämt att man SKA ringa varandra. Då är det lite knäppt att stänga av 😀
Pretty In PInk: Amen till det!Kram Kram
Cicci3: Jamen precis. Fattar inte vad alla kidsen ska ha nallar för till hur som helst. Fick mobil 2002 och det gick bra alla åren innan dess också 😀
Jag förstår dig och är inne på din linje. Det är nästan så man längtar tillbaka till ”den gamla goda tiden”. Mobil är bra men också verkligen ett skapat behov som kan stressa.
Fick min första mobil 1999. Innan dess levde jag mycket gott utan. Hur klarade vi som var tonåringar på 70-80 -talet oss utan mobiler ? Svar: det gick alldeles utmärkt!! 🙂
ÅHHHH!!! Sådär är mina kompisar mfl också! De blir arga när man inte svarar. ”Varför har du mobil egentligen?” säger de…usch så oförskämt! Om jag sitter & fikar med en kompis & det ringer 4 gånger, ska jag svara då? Det tycker inte jag är vidare schysst mot den som sitter mitt emot mej! nä, det är folk som inte har vett att förstå att man inte alltid är tillgänglig! kram på dej!
Förstår ditt resonemang. Samtidigt har jag en person som jag blev litet irriterad på att hon aldrig hade på mobilen. Men det handlade om min svärmor – som inte hade på den när vi var ute på stan allihopa tex. Och när vi delade på oss behövde vi kunna nå varandra. Och vid några andra tillfällen. Men du har ju helt rätt i att man vill inte alltid bli nådd. Jag brukar helt resolut antingen stänga av mobilen eller stänga av ljudet. För jag tycker det är roligt att kunna se vem som har ringt. Men när JAG vill 🙂 Hemma kan jag ibland dra ur jacket -om jag vill sova utan att bli störd mitt på dan eller bara koppla av en stund.
Fröken Vera: Åh, irriterande 🙂
Ha ha! Jag möter samma irritation när jag inte hör min mobil för att den altid står på ”tyst”.