Varenda vårvinter är det samma sak. Solen lyser starkt men vindarna isar. Och ingenstans på gården finns det en lä-vägg att sitta mot. Jag längtar ut. Men vart? Drömmen har varit en liten punschveranda där jag kan få sol i ansiktet och dricka kaffe och både vara ute och inne på samma gång. Igår hände det. Solen nådde över berget och värmde hela rummet. Idag premiär-satt jag där ute och lyssnade på podcast och drack kaffe. Nästan pirrig i kroppen. Äntligen!

Folke gjorde mig sällskap.

Den här verandan är min 30-årspresent till mig själv och jag kunde inte vara mer nöjd.

Känner ni förresten igen det där med att när man har färska blommor så flyttar man runt dem? Jag tar med mig buketten mellan olika rum så att jag ska få njuta dem. Som mina påskliljor och tulpaner.