På fredagen hade vi luciatåg på förskolan.
En morgon som alltid känns så stämningsfull. Barn med nattlinnen, pepparkaksdressar och tomtekläder dragna utanpå tjocka overaller. Ljus och stjärngossestavar som spretar åt alla olika håll. Fruktansvärt korvigt och sött.
Spröda röster hördes i vintermorgonen. Föräldrar som med lysande, stolta ögon inte släppte blicken från just sina barn. Sedan kaffe och pepparkakor ute på gården.
Förskolegården är så fin! Ligger granne med en stor bra skog
På gården finns en hopphage med hinder för käpphästar. Ett cafe och ett stall. En lekstuga, en kulle att åka skrana på, roliga lekställningar och mycket, mycket annat. Och så den här lilla biltvätten som de byggt.
Lite vemodigt att det var Folkes sista lucia innan han börjar förskoleklass. Tur att Ulf fyller på underifrån nästa höst. Och att skolan ligger i huset bredvid förskolan. Så inte flytten känns så lång.
Efter lucia åkte vi hem och åt frukost. Jag la Ulf att sova på verandan och själv gick jag och la mig för att slumra en timme till. Är inte van med tidiga mornar. Bertil hämtar alltid ner Ulf vid 06.30 så att jag ska få sova till klockan åtta i alla fall. Det gör underverk om man har haft en strulig natt.
Det var den luciamorgonen det. Mysigt värre!
13 svar
Tänk, att för mig är det obegripligt att någon kan gilla Lucia på dagis. När mina barn var små och vi tvingades iväg på dessa tillställningar så trodde jag alltid att de föräldrar som visade entusiasm ljög för att de trodde att det förväntades av dem. Men du verkar faktiskt på allvar gilla det? Så som jag upplevde det så var det ljummet kaffe i plastmuggar (TVÅ horrörer på varandra!) och industribakade pepparkakor (nästa horrör) som man dessutom fick inmundiga stående eller möjligen sittande på pyttesmå barnmöbler. Dessutom skulle man tvingas titta och lyssna på luciatåg med små barn som inte kan sjunga. Och allt detta skedde vid en alldeles okristligt tidig tidpunkt. Hemskt. Obegripligt hemskt.
Jag var SÅ tacksam när barnen var så stora att vi kunde återgå till att fira Lucia så som jag tycker denna högtid ska firas, nämligen hemma. Med tända ljus, superhett kaffe i riktiga koppar och hembakade lussekatter och pepparkakor. Barnen brukade lussa för oss föräldrar, och när det bara var de som sjöng i vintermörkret på väg uppför trappan mot vårt sovrum så lät det ljuvligt. Sen satt vi alla i dubbelsängen och inmundigade stora mängder lussekatter och pepparkakor till frukost och allt var underbart.
Jag har alltid sjukt mycket att göra kring lucia på jobbet så vissa år har jag bara skippat det totalt, tex förra året för sonen var ju bara två år och fattade ju inte ens vad lucia var. Året innan när han var ett var jag med men det var för att systern firade sin sista lucia och för henne var detta väldigt viktigt och stort. Övriga år gick hon på en förskola som firade helt utan föräldrar och det var mest bara skönt. Barnen fick ha luciakläder om de ville, de sjöng sånger och lekte lekar med luciatema och gjorde pyssel. Barnen fick pepparkaka och lussebulle till mellis. Precis lagomt för barnen. Denna förskola hade dock en julfest veckan efter som pågick hela eftermiddagen och föräldrarna kunde komma och hämta som vanligt om de ville eller vara med hela tiden. Vi gjorde lite olika men oftast kom vi och firade en stund i alla fall. Mycket uppskattat av barnen och de vuxna, jag hade gärna sett detta på den nuvarande istället för luciafirande.
Haha! Jag har tre barn (2, 8, 10) och det har känts samma här. Fast här har det alltid varit på eftermiddagen/kvällen firandet har varit, men det har alltid känts som ett sådant tvång – inte mysigt någonstans tyvärr… I år var första gången på nio år som vi struntade i alla lussefirande (vi hade ett på förskolan) och stannade hemma och julpysslade istället.
Det viktiga är väl att man gör det man VILL och inte det man förväntas, så kände jag i år iallafall 🙂
Är inte Jakob hemma då? Det är ju isåfall ett väldigt stort ansvar att lägga på en 9-åring. En bebis kan ju sätta i halsen på en millisekund t.ex.
Fast en mamma kan knappast hjälpa en bäbis som sätter i halsen på en millisekund heller. Kanske inte alls. Får man ens bo längre bort än några minuter från sjukhuset som förälder? Nej, det blir orimligt att tänka så, de flesta barn sätter aldrig i halsen på ett farligt sätt vare sig de vaktas av storebror eller förälder. Såklart Bertil kan se efter Ulf en stund.
Exakt vad jag hann tänka för en millisekund, va, tar 8-åringen ensam hand om en 5-åring och en bebis?! Sedan insåg jag det orimliga och fattade att pappan såklart är hemma. 😀
Jo självklart är Jakob hemma. Bertils uppgift är att bära ner Ulf när han vaknar.
Gud så rart! Min storasyster hjälpte till massor med vår lillasyster minns jag, men hon var iofs 10 år när lillsyrran föddes. Men så fint ändå, och att få sova till åtta är ju en välsignelse och ett bra skydd mot det som utmattande bebistider kan föra med sig.
Bertil, årets storebror! Så fint gjort att jag får tårar i ögonen.
Ja. Han är hör till de snällaste och tryggaste 5% på jorden tror jag minsann <3
Med vänlig hälsning, partisk mamma 😉
Stämmer det att det är Bertil som hämtar ner Ulf, eller var det en felskrivning :)?
Nej det är Bertil 🙂
Vilken underbar luciamorgon! Fina bilder du bjuder på från tåget. För oss föräldrar här där jag bor blev det luciatåg i torsdags kväll. Dottern var så duktig och levde sig in i sången och vågade titta på alla i publiken.