Jag har fått många kommentarer och DMs av typen ”jag vet att jag måste vila men jag vet inte längre vad som känns vilsamt” sedan mitt Vinter i P1 sändes.
Att inte riktigt veta vad som är återhämtande är ett förvånansvärt vanligt problem. Vi pratar ju ofta om vikten av vila och att prioritera det. Men sällan om att man ibland kanske inte ens vet vad man ska göra med tiden för vila – när man väl har den.
För att veta vad som kommer göra en pigg behöver man veta vad som gjort en trött. Det pratar jag om i Vinter och det har jag skrivit om på bloggen flera gånger. Har man suttit framför en skärm på jobbet hela dagen kanske vilan inte är att kolla på teve. Snarare att gå ut i naturen. Men har man däremot arbetat hårt med kroppen kanske vilan är som bäst i tevesoffan?
Något annat som kan hjälpa en att hitta sin egen återhämtning är att fundera på vad man gjorde när man var liten och kunde disponera sin tid fritt? Vad gjorde du som du tyckte var roligt och vilsamt? Var det att spela fotboll med grannkompisarna? Gå själv i skogen? Organisera dina bokmärken? Möblera om rummet?
Jag har märkt att om jag bara jag stillar mig lite så att jag hör min inre röst, så dras jag faktiskt automatiskt till att göra mer av det som var vilsamt för mig som barn och tonåring. Här är några sådana saker.
Att läsa böcker är den ULTIMATA vilan för mig. Särskilt om det sker vid någon annan tid än just innan sänggåendet. Det är så återhämtande och känns så lyxigt att jag liksom får en våg av välmående genom kroppen när jag gör det. På jullovet låg jag i soffan många kvällar och läste och åt julgodis och då och då ropade jag till min syster som satt i ett annat soffhörn och virkade förnöjt -MEN ÅÅÅÅÅÅ VAD VI HAR DET UNDERBAAAART! Och hon instämde högljutt. Att handarbeta är nämligen hennes motsvarighet till läsning.
Att promenera med vänner. I den där ålder när man inte längre ville ses hemma på varandras flickrum och sitta och viska medan resten av familjen var utanför dörren – ja då gick man istället. Hela tonåren ägnades åt att vara ute och promenera med mina vänner och vi måste ha gått hundratusentals steg i veckan. I år har jag gått mer än på länge. IRL med Stina, med Erica i telefon, med min syster i luren och allra mest med min bästis Elina. Precis som när vi var sexton och möttes hallvägs mellan Carlslid och Tomtebo och gick ihop. Fast nu ringer vi på telefonen istället och pratar medan jag traskar runt byn och Elina fortfarande traskar runt på Tomtebo. Det ger både motion och vila på samma gång.
Att måla. Jag har målat hela min uppväxt och det är som att jag sorterar mina tankar när jag håller på. Jag märkte dock en tråkig grej för några år sedan – och det var att när jag började visa upp mina alster för andra så försvann en del av glädjen och vilan för mig. För plötsligt började jag se på det jag gjorde med utifrånblick. Genom andras ögon. Och då blev det inte längre sådär kravlöst och härligt. Så nu målar jag mest för mig själv igen. Och visar upp vad jag skapar lite mer sällan.
Vad tyckte du var roligt, vilsamt och återhämtande när du var barn och tonåring? Och finns det något sätt du kan få in mer av det i ditt liv nu?
87 svar
Som barn älskade jag att läsa, pyssla tex bygga stall av kartong, samt vara i stallet och mocka, göra höpåsar, rykta och rida.
Rider inte längre, och läskonditionen är sådär- somnar direkt eller skrollar telefonen.. Pysslande är svårt pga hindras av att det inte blir något vettigt gjort. Är en tankevurpa, jag vet. Men tycker att det är så svårt att pyssla! Byggde mig en campervan förra året och det var som att pyssla i vuxenformat- älskade det!
Gillar att bygga. En dröm skulle vara att bygga lekvärdiga miljöer för barn. Kreativt och påhittigt med mycket att greja med. Det skulle vara kul!
Vad jobbar man med då?
Oj nu spann jag iväg, men ja nuförtiden ersätter hundintresset hästintresset. Älskar att vara i skogen med min hund. På sommaren är ultimata vilan att ta med en bok, fika/mat och sitta vid en sjö eller strandkanten och variera mellan att bada, leka med hunden och läsa. Det är UNDERBART.
Jag tycker det är vilsamt att bli kliad på ryggen eller få massage, ligga o guppa i havet, lyssna på musik eller ligga i sängen med en varm vetekudde på magen och fötterna
och även att lägga 2000 bitars pussel med bra musik i lurarna och lite gott godis i en skål. Då kan timmar passera i vilandet
Jag har senaste tiden tänkt mycket på samma sak som du Clara är inne på i inlägget – att det som man fann återhämtning i som barn, föll sig naturligt att söka sig till då och det kan vara det bästa även som vuxen. För mig att läsa spännande böcker, helst kriminalare. Som barn kände jag mig ofta ensam så i tonåren var jag så tacksam för min bästis att vi hängde jämt. Fortsatte som vuxen att vara så tacksam över vänner att jag glömde bort att ensamtid också behövs för att få återhämtning. När jag kommit till insikt om detta, försöker jag hitta balans mellan sociala aktiviteter och ensamtid. Jag kan absolut få energi av båda men balansen behövs. Särskilt då jag har jobbat där det är mycket ljud, rusch och stress.
Jag behöver få möjlighet att tänka, bearbeta intryck och samtal.
Jag har också kommit fram till att jag ofta behöver göra något där jag inte kan tänka samtidigt, för att få vila från mina egna tankar. T.ex se en serie, läsa i en roman, lyssna på en podd. Det är åter igen balans jag behöver. Så svårt med balansen men försöker lyssna inåt, vad jag behöver.
När jag var liten så läste jag, eller låg på sängen och dagdrömde. Och pysslade eller ritade. Nu som vuxen så läser jag fortfarande mycket, men pysslar inte så mycket som jag vill. Skulle vilja skaffa ett dockskåp att inreda men har inte plats just nu. Styrketräning ger vila för huvudet men kostar också energi. Så när jag är som mest sliten vill jag helst ut och bara hasa runt i skogen. Plocka bär om det finns, titta på svampar och lavar och kanske stanna och prata lite med en ekorre. Gå långsamt och sätta mig ner när jag blir trött.
Pussel, diamondpainting, läsning, plocka svamp och bär, vandra (ensam!) Och laga mat, älskar att bjuda hem gäster mest för att jag älskar att ha några att laga mat till 😂
Läsning var min livlina under en barndom i en stor stökig familj, inte ”gulligt stökig” utan åtta barn utan fostran och föräldrar som inte hade några som helst förutsättningar att klara situationen.
Min räddning både mentalt och även med skolarbete och läxor var biblioteket. Vi bodde på en liten ort och biblioteket var öppet tre eftermiddagar/kvällar i veckan. Jag hängde på låset när de öppnade och stannade tills de stängde. Där kunde jag göra mina läxor i lugn och ro. Jag älskade tystnaden och kände mig på något sätt fri och lätt. Jag plöjde massor av böcker och lugnet var som en mjuk filt runt mig.
Jag inser att jag omöjligt kan ha varit ensam om min situation och att det självklart finns barn som jag även idag och det gör mig ont att så många små bibliotek läggs ner. Där jag bodde var det två mil in till ”stan” där den stora bibblan låg och det fanns inga bussar efter klockan 16. Jag hade inte haft en chans att ta mig dit utan skjuts av föräldrar och det fanns inte på kartan.
Jag klarade skolan med höga betyg och det tackar jag helt och hållet vårt underbara lilla bibliotek för.
Det här med läsning. Jag tycker att jag fastnar och blir lika ”beroende” av böcker som jag blir av tv-serier. Jag kan inte släppa en bra bok och då inkräktar läsandet för mycket på annat jag behöver göra. Sist jag läste en bra bok fick min ettåring kolla på tv i över en timme för att jag skulle läsa och så var jag uppe alldeles för länge på kvällen och fick för lite sömn, och ingen mat blev lagad eller disk diskad. Någon som har samma problem?
Jag känner också igen det! Det inkräktar på sömnen för mig också eftersom det är då jag får tillfälle att läsa när barnen sover.
Japp – alltid när jag hittar en bra bok 😀
Jag börjar därför aldrig läsa en ny bok på kvällen – då blir det alldeles för lite nattsömn 😴
Min ultimata vila är att inte bestämma vad jag ska göra utan låta det komma av sig själva.
Precis som när jag var barn, som du säger, och tiden liksom flöt och blev obetydlig.
Jag kan göra nästan vad som helst, till och med något som en annan dag hade varit ett måste (typ att organisera en garderob), det viktiga är att jag får ett infall och låter mig själv göra just den saken.
Som barn älskade jag att leka själv. Kompisar ringde och frågade och jag svarade glatt att: ”Nej, jag ska leka själv idag”. Inga konstigheter. Då fyllde jag fryspåsar med vatten och lekte att de var mina bebisar, jag lekte att min cykel var ungefär femton olika hästar med lika många karaktärer som red på hästarna. Jag cyklade fram och tillbaka på vägen utanför vårt hus i timmar och fantiserade ihop diverse draman som utspelade sig på detta ridläger som alla hästar och ryttare befann sig på. Det var damsadel och hopptävling och romantik!
Jag köpte kartonger med krimskrams på byns auktion för en femma och en lottning på Ica och gick sedan runt och sålde lotter med tillhörande auktionsvinster för att jag och min kompis skulle ha råd att åka till badhuset när vi inte fick pengar av våra föräldrar. På samma sätt mosade vi blommor i vatten och sålde som parfym i grannhusen. Vi bakade också sockerkakor som vi försökte tjäna oss en hacka på.
Gissar på att jag mår bra av variation, älskar att vara social och uppfinningsrik, men också att kunna göra saker i min ensamhet. Landar i att jag kanske skulle addera mer kreativitet i mitt nuvarande liv, tittar jag i backspegeln var min barndom absolut präglad av just det.
Jag lekte med Barbie tillsammans med min grannbästis Sabina, fast det kan jag ju inte riktigt göra längre. 🤣 Jag brukade även läsa och hänga i stallet. Läsa borde jag börja göra igen. Nu hänger jag med våra höns, ankor och vår hund, istället för hästar i stallet. 🥰 Djur ger mig mest energi av allt, mitt antidepressiva i livet. ♥️
Jag har också funderat på vad motsvarigheten till fantasilekarna med dockor och figurer är!
Ibland spelar jag Sims och det är lite samma sak. 🙂
Som barn och tonåring skrev jag mycket. Noveller och dikter. Drömde mig bort med pennan… Det var verkligen vilsamt.
Jag var också mycket ute i skogen, klättrade och gick. Alltid tänk att jag gjorde det med någon, men när jag tänker tillbaka så var jag ofta ensam. Kändes inte ensamt, utan bara härligt och vilsamt.
Borde helt klart göra mer av detta, skriva och vara själv i naturen. Tack för att du fick mig att reflektera!
Läsa utan krav. Allra bäst under vintern. Mellandagarna är som gjorda för läsning. Men också ligga på kallis och höra vågskvalp och läsa.
Hästarna och läsa, ponnyn Windy Boy, han var min kärlek länge. Känns fortfarande härligt när jag tänker på honom…och alla böcker oj oj bara att sluka på! Tack o kram
I detta nu virkar jag. Jag tyckte det var så roligt i syslöjden (som jag annars var usel på) men sen blev det inte mer. Under pandemin hittade jag några garnnystan och en virknål som turligt nog hade rätt storlek hemma och med lite hjälp av google och youtube var jag otippat snabbt på banan igen. Jag arbetar med text och läsning fungerar sällan som avkoppling för mig numera (även om jag då och då kan uppslukas av en bok). I stället är det att göra något praktiskt, när mina händer är sysselsatta får mina tankar ro: att fixa i trädgården, pyssla med en brasa, laga mat i lugn och ro, gräva i komposten, hugga ved… Eller virka.
Och löpning. Allra helst i naturen. Det är inte träning för mig, det är mental vila.
Jag tycker det är vilsamt och rogivande att baka och i viss mån laga mat, gå långpromenader i skogen med hunden, plocka lingon/blåbär/svamp, odling (numera på balkong), läsa böcker, umgås enkelt med nära vänner och sist men inte minst läsa din blogg. Tror jag som ung hade liknande intressen. Har arbetsliv och småbarnstid bakom mig och är numera pensionär. Din blogg lockar både gammal och ung.
Som barn målade jag på terakottakrukor. Höll även på med cernitlera eller vad det nu hette. Vet inte om det var vila men något jag tyckte om att greja med.
Frågan är ställd till vad man gjorde som barn. Slänger ändå in vila idag. Vara ifred och välja volymen på omgivningen, tyst/stilla, podd osv.
Att få pyssla om mina krukväxter. Ta sticklingar, vattna, rensa lite och se dem växa. Reflektera över deras ursprung.
Sen har jag ett mer långsiktigt som jag inte är igång helt med ännu. I händelse av att jag får blombuketter så försöker jag torka det som går för att sedan göra egna arrangemang.
Som barn och fram tills jag själv fick barn var böcker en självklar avkoppling. Med ett kontorsjobb som kräver mycket tankearbete (arkitekt-ish) så är ridning det absolut bästa för att koppla bort. I sadeln måste jag vara närvarande, tankar på jobb-projekt försvinner och hjärnan får vila. En pod eller ljudbok på låg volym i ena örat och hästen, naturen och stillheten ger ett enormt välbefinnande.
Att gå i lagården ger välkommen kroppsrörelse och tid för hjärnan att klura på jobb-frågor utan att det stressar, konstigt nog.
Böcker finns med, men jag har svårt att ta den pausen som behövs med en fysisk bok, som livet är just nu.
Jag har varit ledig i en månad nu med min 4-åring och för att jag ska orka med dagarna har jag lärt honom att varje dag efter lunch behöver mamma vila..då får han ta med sig en leksak till sovrummet, så ligger jag i sängen, antingen så blundar jag, eller så virkar jag eller läser en bok. Efteråt är jag en ny människa. Jag orkar resten av dagen sen och känner att även mitt barn blir lugnare och mår bättre. Det har varit läkande för mig, att få ha en vilsam stund tillsammans med mitt barn.
Jag pusslar (1000-bitarspussel, lagom utmaning). Älskar det, kan sitta i timmar nu när jag är julledig! Har en pusselmatta så att det enkelt kan tas bort och plockas fram eftersom det tar några dagar.
När jag blev sjukskriven för utmattning 2018 kunde jag inte komma på en enda sak jag kunde göra för att återhämta mig. Mycket oroande tyckte läkaren, jag förstod inte varför.
Idag förstår jag och har under dessa år undersökt vad som är återhämtande för mig. Allra mest återhämtande är att få vara för mig själv, hemma, utan planer, krav eller saker jag måste göra. Bara skrota runt.
Läsa, kolla på en bra film, sortera mina kläder, vara i naturen, fotografera, bada både i badkar och i sjön är andra saker som jag återupptäckt som återhämtande för mig.
För mig är vila att inte ha något speciellt inplanerat. En helt ledig dag då jag inte har några tider att passa, utan bara kan göra det som faller mig in, när jag vill. Behöver ställ-tid och tid att bara vara. Det är det mest vilsamma för mig. Har varit utbränd så har äntligen lärt mig vad som ger mig avslappning. Sen vad jag gör, eller inte gör, på den lediga dagen är mindre viktigt. Känslan att vara ledig och fri från måsten emellanåt ger ett lugn..
Tycker om att städa och rensa ur och slänga gamla saker,det får mig att känna mig nöjd sedan en lång härlig promenad.
Efter en utmattning och en depression som bryter ut lite nu och då misstänker min psykolog att en odiagnosticerad ADHD ligger till grund för mycket. Min hjärna är som en demolerad myrstack av tankar och idéer, oftast helt utan röd tråd. Så avkoppling och vila för mig är allt sådant där jag behöver koppla på hela hjärnkontoret, och inte har möjlighet att sväva iväg i tanken.
Som ung ägnade jag mig mycket åt bollsport av olika slag. Tyvärr har jag fått ge upp det efter två knäoperationer. Substitutet har blivit styrketräning som jag insett ger mig en hel del mental vila, trots att jag egentligen hatar det (eller åtminstone startsträckan innan jag kommer igång!).
Det finns en gyllene timme mellan 5-6 på morgonen då jag är helt ensam på gymmet. Då kör jag skiten ur mig rent fysiskt men är psykiskt lika utvilad som efter en god nattsömn.
I övrigt älskar jag ridning, att spela piano och sjunga, läsa, fixa och dona i hemmet osv. Men gemensamt för allt detta (mycket på grund av mina mentala svårigheter) är att det inte får finnas minsta risk att jag blir störd. Då får jag nästan panikångest, och effekten blir den totalt motsatta.
Jag lär inte vara den första som uttrycker detta, men jag kände mig mer utvilad direkt jag raderat mina sociala medier. Detta är ett par år sedan, och jag längtar inte tillbaka det minsta.
Nu går jag rejält off topic, men något jag upplever som ren vardagsglädje är hur ofta jag får veta saker personligen. X ska ha barn, Y har fått ett nytt jobb och Z har köpt en hund. Innan blev det nästan ingen diskussion runt saker som dessa, då ”alla” redan hade sett det i sociala medier.
Jag vet nog ganska väl vad som är återhämtning för mig, men får inte till det. Antingen är jag på jobbet, å då kan man ju inte återhämta sig, eller så är man hemma med sina barn som kräver mat och uppmärksamhet. (Hos oss är reglerna hårda, barnomsorg har man för arbete och inget annat.) Jag lyckas inte få återhämtning när ett barn pratar med mig hela tiden. Visst – jag tränar och får den typen av vila, pratar med kompisar och så, men jag längtar så oerhört efter att kunna gå en dag hemma och skrota. Göra inget. Lägga mig å läsa en bok eller kolla på tv mitt på dagen. Men hur får ni till det med barn? Jag fattar inte? En hel dag är väl utopisk men jag får inte till en enda kvart… Tacksam för tips!
Turas om, om det finns en partner… under jullovet var vi sjuka båda föräldrar men barnen friska, då tog vi helt enkelt en halvtimme var med barnen medan den andra fick vila. Tråkig anledning men så kan man ju göra när man är frisk också! Min bästa tid är när min partner går och handlar med barnen och är borta en timme ☺️
Nu vet jag inte hur gamla dina barn är men jag tänker att en viss ålder med barnen är så. Det är svårt att hitta tid för sig själv och sina intressen mitt i småbarnsåren. Tänker att Clara precis passerat det, hon började ju läsa igen när Ulf var tre. För mig är det att acceptera att det är så och hitta avkoppling på det sätt jag kan. En lång promenad med vagnen, serie på kvällen innan läggning. Läsningen har jag gett en paus då jag har en bebis här hemma nu och amningshjärna. Men vet det kommer igen, förhoppningsvis redan till våren. En lucka när bebis sover, tvååring på förskola och jag föräldraledig. Ifall dina barn är äldre så tänker jag att de kanske kan leka själva när du läser?
Mina barn är 5 och 9. Man kan ju tycka att de skulle kunna underhålla sig själva… Det är inte så att jag leker med dem jämnt, verkligen inte, men jag får aldrig vara i fred. De ska prata med mig hela tiden, och det är det jag blir så trött av. Folk tipsar om ljudbok när man lagar mat och städar, men jag får på riktigt stänga av minst varannan minut för att nån vill nåt, så det har jag gett upp.
Ibland säger jag till min stora att vi ska ha läsestund, och jag tvingar henne att läsa oxå. Men som ett brev på posten kommer lillasyster och stör. Pratar och har sig. Jag fattar inte hur folk får till att få vara i fred 😂
Som E skrev: kompisar till barnen. Gissar att en 5-åring och en 9-åring inte hittar så mkt gemensamt att roa sig med. En kompis åt dem var, så vill de troligen inte prata med dig hela tiden 😃
Dessutom är de väl inte bara hos er, utan hips vips är båda hos en kompis samtidigt 👍
Kanske litet motsägelsefullt, men att bjuda hem kompisar till barnen kan göra det mycket lugnare och mer egentid har jag märkt.
Yngsta har just fyllt fem. Pga pandemi har vi inte börjat ta hem kompisar till henne förrän nu i höst. Än så länge drar det mer energi än det ger, men jag vet ju att det kommer vara värt det i längden.
Jag brukar sätta på en film till barnen(yngsta 4)
mitt på dan på helgen, då får jag en och en halv timme att ligga och läsa/påta i trädgården/ vad som helst förutom tråkiga måsten.
Jag arbetar som undersköterska inom hemtjänsten och mitt jobb är väldigt fysiskt krävande. Arbetar i en gå/cykelgrupp så blir mycket ”fysisk träning” mellan alla kunder. För mig är vila att ha datorn i knät och kolla på olika saker (dock inte skrolla Instagram etc.)
Jag läste och läste. Sen sorterade jag min stensamling, och min tvålsamling 😆😅😆 lade upp alla stenar i fin ordning i hyllan, så att alla syntes och kunde sen stå länge och titta på det härliga. 😁
Vad är motsvarigheten nu tro? Jag kanske ska starta en ny samling att pyssla med helt enkelt…
Jag tyckte verkligen, verkligen inte om träning och rörelse som barn – nu är det mitt bästa för att låta hjärnan vila. Styrketräning med fullt fokus eller en promenad – båda stänger av tjattret i huvudet. Och så tyckte jag förstås om att skriva – men nu har mina berättelser blivit en blogg med fokus på hälsa och träning istället!
Att meditera och sova middag är de två av de bästa viloformerna jag vet! Så avkopplande och skönt 😊
Stressforskaren som jag intervjuade till den här artikeln betonade också det här med att göra något annat än det man brukar är viktigt för återhämtningen och det har jag tagit fasta på sedan dess. Är därför jag kör minst ett dygn varje vecka där jag är offline och utloggad från sociala medier.
https://www.bossbloggen.se/bossbloggen/med-aterhamtning-i-fokus
Sedan fick jag mig ytterligare en tankeställare när jag skrev den här artikeln om olika sorters vila och insåg varför bakning och matlagning är en av mina ledighetssysslor (när orken till det finns). Då är jag inte bara analog utan får med den sensoriska och sinnliga vilan med och det gör mycket för välmåendet!
https://www.bossbloggen.se/bossbloggen/olika-sorters-vila
Men ja, mer vila åt folket! Gäller att vårda sin produktionsförmåga med och inte bara producera. Livet är för kort för det!
Jag glömde körsången! Otrolig mental återhämtning – det går inte att göra annat än att vara här och nu, andas och koncentrera sig på flödet av luft och kroppens arbete. Och snöskottning haha!
Körsång är också vila för mig. Jag jobbar som förskollärare och är den som ska dirigera och hålla igång andra hela dagarna. Körsång blir raka motsatsen, någon annan dirigerar mig och jag behöver bara göra det någon säger åt mig. 1.5 h/vecka då allt annat slutar existera. Bara här och nu.
Vila för mig är att mocka, sopa stallgången, packa höpåsar, skura vattenhinkar, rykta, putsa läder och allt annat som bara ska göras när man har häst, utöver ridning och körning. Var hästtjej som barn och tonåring och att ta upp det intresset igen som 38-åring är det bästa jag gjort för min mentala och fysiska hälsa!
Samma! Det bästa för mig har varit att det är en daglig rutin som inte går att prioritera bort. Mitt bästa just nu är att mocka i hagen och lyssna på Harry Potter-böckerna 🤓
Väl formulerat! Själv jobbar jag mycket med text, analyser osv så jag orkar inte riktigt läsa som förr. Jag var total läslus, men nu lockar det inte. När jag var liten drev jag väl runt på byn och i skogen, ritade och målade en del. Solade gjorde man ju också!!
Eftersom jag sitter framför datorn hela tiden och jobbar med förändringsledning så är den ultimata avkopplingen för mig att jobba med kroppen, men inte med konstruerad träning utan typ trädgårdsarbete. Att rensa ogräs, lyssna på en bok och dricka kaffe är det bästa jag vet! Det får gärna vara lite tungt också, typ klyva ved, släpa ris eller klippa bångstyrigt gräs. Sen går jag och badar i sjön, tvättar håret och äter middag. Så underbart.
Läsa, brodera, sy mina egna kläder, skriva brev, doodla (som sedan blev kalligrafi), sortera, pyssla, spela fiol, spela piano, sjunga, plugga (ja, jag älskade skolan och blev så småningom lärare)… Jag passade alla mina småsyskon (sex stycken) mycket på min fritid, men lärde mig att man inte behöver sitta bredvid barnen man är ansvarig för och titta på dem – bara att låta dem hänga med och göra det man själv gillar! Kanske är det därför jag aldrig blev uttråkad, utmattad eller deppig av att vara hemma med barnen då de var små. Vi hade ju roligt tillsammans. Pysslade, lagade mat, bakade, fixade grejer till utklädningslådan, ritade, tvättade, designade snygga legoskapelser… Det var betydligt jobbigare för mig när det blev mentalt jobbiga tonår då barnen inte alltid mådde på topp och var mycket ledsna, inte ville eller orkade göra någonting. ”A mother is only as happy as her most miserable child”, inte sant?
Efter en utmattning då glädjen för absolut allt utom körsången försvann fick jag hitta tillbaka till allt det där detta svaret började med. För mig är vila ordning och reda, att inte ha saker hängande över huvudet så jag kan pyssla med vad-det-nu-är-jag-har-lust-med. Jag känner ytterst sällan av de jobbiga åren förutom att min tinnitus drar igång då min kropp blir stressad. Det gör att jag får ett naturligt reglage som varnar. Idag är jag 52, barnen är vuxna och jag är frisk igen. Har inte mått så bra sedan jag var barn och passar på att njuta så länge min kropp hänger med.
Jag sover, läser och målar i mälarböcker för vuxna, som avkoppling.
Att krypa ner i sängen mit på dagen och slumra bort ett par timmar är det absolut bästa jag vet. Sover så ohyggligt bra när det är ljust ute, vet inte varför men tror att det har att göra med att dagen gör mig trygg.
Jag har lästid på morgonen, om jag inte ska upp tidigt. Har 4-6 böcker på gång och läser lite i varje. På kvällarna är jag för trött för att läsa men jag lärde mig spinna hundhår på spinnrock så det gör jag om kvällarna, när det inte är annat program. Det är väldigt avkopplande, prestigelöst och man kan göra det även när man är trött. Och det blir fint garn.
Du beskriver typ precis min egen uppväxt: läsa, måla och planlöst gå runt byn surrandes med någon 🙂
Nu är det mest stickning som ger vila. Försöker få igång läsningen också, men läsflåset är helt klart dåligt!
Skriva och promenera ensam i naturen. Det gör jag fortfarande ibland. Min bästa återhämtning och vila just nu är dock att lägga mig på sängen (på mitt täcke) med både min och min mans kudde under huvet, en annan under knäna, en på magen + min mans täcke över mig och läsa med boken på kudden på magen. Detta gör jag på lördag eller söndag em, båda om jag har tur. Snart somnar jag och sover bort nån timme… såå skönt!
Tack för att du fortfarande bloggar. Jag tänker att 2023 blir året då jag verkligen börjar följa bloggar igen. Så trött på alla videos. På tal om vila så upplever jag det mycket mer vilsamt att titta in på någons blogg än att skrolla ett Instagramflöde.
För mig har det alltid främst varit att läsa. Läsa, läsa, läsa. Men även att röra på mig, promenader eller mer ”tung träning”. Jag handarbetade väldigt mycket när jag var yngre och det har jag saknar jättemycket. Jag vill dock inte göra samma sak nu (korsstygn) så jag har börjat lära mig makramé istället. Gillar att sitta och göra något med händerna ibland. Förutom det älskar jag att baka bröd till familjens stora lycka och bara gå runt och pilla och fixa antingen inomhus eller ute i trädgården. Känner mig väldigt lyckligt lottad som har möjligheten att göra saker jag blir glad av.
Jag känner också återhämtning och vila när jag läser och då också gärna när det inte är läggdags. Att läsa bok mitt på dagen med en kopp kaffe i handen skulle vara den ultimata återhämtningen för mig.
https://blogg.loppi.se/kina/
Oj, vilken tankeställare detta gav! Jag har aldrig tänkt att det skulle vara liknande saker som jag gjorde som barn som fortfarande är vilsamma. Möblera om, sortera bland mina grejer och läsa inser jag genast ger mig återhämtning. Precis som det gjorde förr. Men för min del har det också tillkommit andra saker. Som att klättra – en fantastisk upptäckt för mig med kontorsjobb. Både mindfulness och rörelse/träning i ett!
Klättring är min bästa mindfulness-aktivitet också! Metodiskt, långsamt, stretchande och samtidigt aktiverande av både kropp och knopp. Känner mig alltid sprudlande glad efteråt och kan knappt vänta tills jag får göra det igen!
Jag kan knappt prata i telefon på fritiden – inte ens med familj och vänner. Det är så förknippat med jobb då jag i mitt arbete sitter mycket i telefon och ofta i tuffa samtal. Arbetar mycket framför dator så undviker datorer helt på fritiden också. Vila gör jag genom att läsa, promenera, umgås med familjen men jag har också ett stort behov av tystnad och egentid då mitt jobb består av så mycket sociala kontakter.
Jag läste. Men har på äldre dar insett att min vila inte var själva läsningen som var poängen. Det var att vara ifred med mig själv och när jag läste fick jag vara ifred. När sönerna var små tog jag långa skumbad med bok i handen. Barn och sambo lärde sig snabbt att då var mamman bortkopplad, på plats där hemma men frånvarande 😊
Exakt, läsning är att få vara ifred…😂😅
Det mest vilsamma för mig är att träna pilates. Spelar ingen roll hur trött jag är innan så blir jag alltid pigg av att lägga min matta på golvet och träna igenom kroppen. Är alldeles underbart!
När jag var liten älskade jag att städa och sortera. Mest på mitt rum och sorterandet i familjens hallbyrå. Det tycker jag fortfarande är väldigt vilsamt.
Ibland byggde jag världar av plastgubbar och glasspinnar och sånt, eller sand och pinnar om jag var utomhus. Undra vad motsvarigheten till det skulle vara nu, när man inte leker.
Skapa miniatyrer kanske? Ett litet dockhus? Ett tittskåp med små figurer i och/eller möbler. Köpa små figurer/dockor på panduro el 2hand. Man kan sy el cirka små djur eller figurer kanske? En stor tändsticksask kan bli en säng t ex om du klär den i tyg. Osv. Återbruksmaterial, limpistol el annat bra lim, tyg, garn och knappar kommer man långt med. Blev sugen själv nu känner jag.
Lyssna på musik gjorde jag oftare när jag var tonåring. Alltså lyssna på en hel skiva, från början till slut. Det är vilsamt och mysigt!
Jag har precis förstått att jag under det senaste halvåret plockat bort sak efter sak som får mig att må bra. Det började med träningen, träffa vänner, lunch och raster. Jag tror att jag har tänkt att jag ska hinna mer… Resultatet har blivit ett liv i tristess och stress. Nu när jag förstått det strävar jag efter att sätta tillbaka allt som får mig att må bra. Jag har börjat läsa böcker igen och är så glad för det. Jag har tagit kontakt med vänner och familj och fikat, lunchat, haft kul och skrattat. Lyssnade på ditt vinterprat för ett par dagar sen och tycker att det var så bra! Det fick mig att reflektera. Tack!
Jag håller med om läsning!
Sedan tycker jag att yoga nidra och meditation är väldigt bra vila. Känner mig piggare efteråt !
Promenader är ångestdämpande!
Jag har nyligen upptäckt broderierna fantastiska värd. Allt finns att köpa second hand. Garn, tråd, nål och tygservetter som får sneda monogram. Pinterest är lärokällan och inspirationen finns. Så ljuvligt att greja med fingrarna. Resultatet är högst sekundärt.
Kul! Jag broderar fritt på min morgonrock när jag får feeling.
Smart! Tack för inspirationen….brukar mest köpa färdiga broderiset men det låter ju snyggt med second hand!!
Jag är så tacksam för ditt vinterprat. Det har verkligen fått mig att fundera över vad som är vilsamt för mig och jag har insett att jag behöver satsa på att läsa igen. Jag är mammaledig och har inte så stor möjlighet till vila, låter helt sjukt kanske men jag har känt att jag nästan blivit utbränd av att vara ensam hemma med mitt barn. Både pga brist på sömn men också brist på egentid. Nu är hon så pass stor att jag inser att jag kan ju faktiskt sätta mig och läsa medan hon leker fritt, och det märks på mitt psyke senaste dagarna att jag tillåtit mig att göra så.
Det låter inte alls sjukt. Jag kände precis likadant och det var en sorts vila att få börja arbeta igen tyckte jag ❤️
Låter helt normalt , man blir nästan helt ”tom på sig själv”. Mina är vuxna nu men 3 barn på knappt 4 år va tufft.
Hur stor är hon?? Jag har en på 11 månader och det låter som min dröm, men känns långt borta…
Hon är 21 månader, så jag förstår att du inte fixar att läsa ännu. 🙈
Upplevde samma sak när jag var hemma med mina barn. Skulle hela tiden ligga steget före för av avvärja katastrofer. Kom tillbaka till jobbet och upptäckte att korttidsminnet var satt ur spel! Om ni har råd och om det finns en partner, använd dubbeldagar!
Det låter inte sjukt. Du låter normal. ❤️
Jag satte mig vid pianot. Nu som vuxen är jag musiker, så pianot är inte avkoppling längre… En liten varning alltså för att göra sin hobby till yrke 🤪
Idag stickar jag.
Att sticka eller slöjda rent allmänt. Finns t o m forskning som visar att stickning får blodtrycket att sjunka. Detta och mer finns att läsa om i den tänkvärda boken ”Att sticka för livet. Ett hantverk för ro och revolution” av Loretta Napoleoni.
Varma hälsningar ❤️
För mig har det tagit lång tid att sakta ner så pass mycket efter småbarnsåren att jag kunde höra min egen röst. Nu är allt som görs med händerna vila för mig: sy, rita, laga mat, arbeta i trädgården. Jag går också, precis som du Klara, långa telefonpromenader med vänner som bor långt borta. Det enda jag inte får till längre är läsandet. Min kompromiss är ljudbok som jag lyssnar på medan jag gör allt det andra. Egentligen tänker jag att det är en del av kvarlämnad stress, att vilja maxa och hinna två saker samtidigt, och att lyssna är inte alls samma djupa läsupplevelse som att läsa med ögonen för mig. Men eftersom jag annars, just nu inte får till läsning så känns det ok. I perioder hamnar jag mycket i Netflix men jag märker att jag blir deppig efter ett tag, så jag tror egentligen att det snarare är ett flyktbeteende än en återhämtning.
Jättebra distinktion där, ibland behöver man (jag) fundera över vad som är flyktbeteende och vad som är riktig vila och återhämtning!
Jag pysslar nog för att vila, typ barnpyssel, fixa saker till ett dockskåp som först och främst skulle vara ett nöje för barnbarnen, 🙈 eller spelar meningslösa mobilspel. För många år sedan spelade jag the Sims som avkoppling när jag tappade läsandet, det är förresten svårt fortfarande att läsa kan inte riktigt acceptera glasögonen. Det funkar dåligt med läsglasögon då jag ofta tydligen tittar upp från boken och dom progressiva känns inte 100 tyvärr.
(Synd för oss att du känner så med dit målande, jag skulle gärna köpa dom resterande julposters du gjorde, köpte bara en. Samt att det skull finnas motsvarande påskmotiv.)
Hej. Ett litet tips är att skaffa terminalglasglasögon när du ska läsa. Då får du ett större skärpedjup men fortfarande ett bredare läsfält än i vanliga progressiva glasögon. Det finns något som kallas närprogressiva där du ser 40cm upp till 2-3m. Eller rumsprogressiva som man kan se 40cm upp till 4-5m, vilket gör att man kan gå runt med dem inomhus🤓
Låg och läste hela dagar. Försvann in i bokens värld och vilade från den riktiga världen. Det saknar jag att göra! Lyssnade också på ljudbok och broderade. Att gå ut är också vila men framför allt min bästa medicin mot min ångest. Så fort det river i kroppen, andningen blir ytligare, tankarna rusar kors och tvärs och tårarna tränger så måste jag ut. Det är absolut inte det jag brukar vara sugen på men har lärt mig efter 15 år med min ångest att det är det som hjälper i 99 % av fallen. Ångesten rusar ut ur kroppen för varje steg jag tar. Friskluften kan blåsa bort lite av oredan i huvudet.
Exakt så – tänkte jag skriva 😜 men vad vet jag… men jag behöver oxå röra på mig, det kryper i mig och jag blir helt upp i tok om jag inte får gå ut genom ytterdörren och gå en promenad. Bästa mentala vilan.
Återhämtning för mig är och har alltid varit att läsa böcker.
På andra plats kommer att röra på mig- promenader vandring simning och gympa typ Friskis. MEN har alldeles för lätt att bli sittande med mobilen. Ett av mina mål är att ändra på det under året.
Definitivt läsning när jag var barn! Och även nu. Älskar att sticka och lyssna på en podd med kaffe och tänt ljus bredvid. Januarisyssla för mig, sedan blir det lite mer uteaktivitet. Löptur med podd i öronen är också vila och återhämtning men med ett inslag av kickstart. Och yoga!
Vilket bra och tänkvärt inlägg! Jag var en riktig bokmal som barn men har tappat bort det med heltidsjobb barn och hem att sköta. Har inspirerats av dina inlägg om läsning och har nu som nyårslöfte att läsa minst 15 min per dag i år.
Något annat jag verkligen älskade, lite för långt upp i åldrarna, var att leka med mina dockor. Hade många dockor och massor av fina kläder till dem, som mormor sytt av spillbitar när hon sydde till mig, så vi kunde matcha. Lite svårare att komma på hur jag kan få in något liknande i livet nu…
Man får leka som vuxen också 🙂 Fortsätt att sy dock-kläder om du tycker om det. Jag började bygga på ett Barbie-hus. Jag är 58 år och har inga barn i ”dock-åldern” men det är roligt ändå 🙂 Gillar även vanliga dockskåp och samlar gärna på mig saker som jag kan använda i olika projekt:)
Vilka bra tankar kring vila! Jag älskade att måla, men har slutat helt, faktiskt pga ”prestationsångest” kring målandet. Så svårt när andra ska bedöma det man gjort. Oftast är man inte helt nöjd själv heller. Det blev inte riktigt som man hade tänkt sig. Vilken inspirerande text! Kanske kan jag ta upp målandet, utan att behöva visa upp/prestera något. Ska faktiskt fundera allvarligt på saken!