Jag har brist på överdelar i min garderob. Efter åratal med framförallt klänningar så finns det dåligt med toppar, blusar och skjortor att bära till kjol. Och som vanligt när jag söker något så börjar jag med att leta efter det på loppis. Det är absolut ingen uppoffring utan ofta själva förutsättningen för att hitta det jag söker.

Vi lever vi med till synes enorma valmöjligheter – ändå slås jag ofta av hur svårt det är att hitta något jag vill ha i butik. Det är så oerhört likriktat. Snarlika modeller finns i otaliga färger och mönster och ger en illusion av variation som faktiskt inte existerar. Och om man gillar ett snitt och materialkombination på blusar som fanns för fem år sedan kommer det sannolikt inte finnas idag. Det enda sättet är att leta på begagnatmarknaden.

Jag älskar förstås riktig vintage – men handlar också gärna secondhand som just är typ fem år gammal. För då kan man råka hitta den nätta färgglada pumpsmodell som ingen längre gör (för att alla bestämt att det är chunky klackar som gäller) eller den kjolmodell man gillar men aldrig finner eftersom alla bestämt att det är ett helt annat snitt som är grejen i år. Eller den jumpermodell eller topp man man vill ha – som släpper på precis rätt ställe på kroppen.

Som den här. En enkel vit topp med holkärm och urringning som draperar sig snyggt över bysten. I ett material som inte klistrar sig mot kroppen. Ser ut att vara ett några år gammalt plagg från någon vanlig kedja – men lappen i nacken är borta.

Den här orangeröda pärlan är dock betydligt äldre än fem år. Kanske femtiofem år snarare? Superfint skick

Med fin tyngd i tyget. Mudd i hals, midja och ärmar – plus en liten dragkedja i nacken och sedan generös vidd över torson.

Köpte även en svart clutch i krokodil. Anna var så irriterade på mig i våras när jag skulle gå på fest och inte hade en enda bra väska. Nu har jag en! Och en är stor. När man är lång kan det vara bra med lite rejäla doningar, så att det inte ser ut som att man lånat ur Barbies garderob.

Hittade ytterligare en överdel med många år på nacken. En nätt kofta med knäppning som varken är oversize, har raglanärmar eller ser ut som något man kan tälta i. Som så mycket i butik gör just nu. Nätta koftor är min grej.

Och så fann jag denna vrålsnygga skjorta med axelvaddar. Den kommer inte alls till rätta på galgen – men tillsammans med mina Levis ribcagejeans tror jag det kommer bli fantastisk. Är för övrigt så svag för axelvaddar just nu. De behöver ju inte vara den värsta åttiotalssorten. Men en nätt t-shirtvadd ger snyggare form till de flesta kläder. Det har jag lärt mig av syrran. Och Trinny Woodall.

Jag fann också en fantastisk 40-talsklänning (?) som satt perfekt på mig. Jag är ju ingen som går klädd i svart särskilt ofta – men snittet var så fint och den vita detaljen på kragen gjorde att den inte blev dyster. Jag slog till.

Hittade även ett gäng mattallrikar som kostade nio kronor styck eftersom de hade nagg på undersidan. Inte mig emot då det ju är osynligt. Det går sönder en hel del porslin i det här hushållet så det behövdes påfyllning.

Hittade också ett fat som matchade en skål jag fick av min syster i julklapp.

Och så dessa två vägghängda hjärtvaser med fåglar på. IMPORT stämplat på baksidan vilket betyder att de är äldre än 50-tal i alla fall. Min familjs starka relation till vägghängda fåglar känner du ju till om du läst det här inlägget. De åker rakt upp på väggen i mitt matrum!