Hela helgen har jag varit trött, men med ett otroligt kli i fingrarna efter att skapa. Behöver få göra någonting kreativt med händerna varje dag – annars känner jag mig rastlös och missnöjd. Jag är också i den här konstiga mellanperioden när jag är som en otålig häst i startfållan. Inför första advent är det ungefär som inför vårens ankomst till Västerbotten. Man väntar, väntar och väntar och får inte börja. Det går inte att börja! För trädgården är full i snö och det är kallt. Men sedan över en natt blir det vår och då känner man sig direkt försenad. Som att man borde ha börjat för en månad sedan. Och precis sådan är känslan i november. Jag kan inte dra igång med allt redan nu, men jag vet att när jag väl får dra igång så kommer jag att känna mig försenad.

Eftersom vi firar jul hemma i år kommer jag dock påbörja julmaten betydligt tidigare. Köttbullar, kålrotslåda, grönkål, brunkål och lite andra saker mår inte dåligt av att förberedas i god tid och frysas in. Så det ska jag göra de närmsta helgerna. Julkakor ska också bakas, även om risken är att man hinner äta upp dem om man gör dem för tidigt.

Idag är jag i alla fall glad och vintrig till sinnet efter att snön har återvänt. Det snöade inatt och nu snöar det igen och det verkar ska snöa flera dagar den kommande veckan. ÄNTLIGEN! Usch och tvi för en november med barmark i Västerbotten.