I lördags inleddes dagen med städning av huset. Sedan kom farmor och kusin Felicia ut och hälsade på.

Tomtegröt till lunch, samt vörtbröd med skinka och senap.

De bästa helgerna är de när vi har besök. Alltid mysigt. Man anstränger sig som lite extra.

Jag hann dock inte göra så mycket med gästerna, för jag var lite uppskruvad och nervös inför kvällens luciatåg.

Åkte på rep och vid sex var det konsert i vårt lilla bönhus. Absolut en av decembers höjdpunkter att först samlas och repetera några gånger inför. Sedan öva på själva konsertdagen och sedan byta om i ett trångt källarutrymme där damer i olika åldrar bytlånar locktänger, pudrar näsan, repeterar stämmor och knyter glitter om magen och håret på varandra. Och så stjärngossar från åldern småpojkar till pensionärer, som hukar under sina strutar i den låga taköjden. Pirrigheten inför. Och sedan själva tåget.

I publiken satt grannar, vänner och till och med kompisar från stan. Ja en massa människor jag tycker mycket om. Sedan lästes som vanlig julevangeliet på bondska och så avslutades det med några jullåtar allsång.

Vet inte vad som hänt som gjort mig så blödig. Men det blir värre för varje år och nu har jag börjat snyfta i luciatåget jag själv är med i. För det är så speciellt att se publikens lyssnande ansikten. Människor som hemlighetsfullt håller tillbaka sin gråt, torkar tårar och kysser ett barn i pannan. Eller matt lutar huvudet mot sin partners axel. Så mänskliga, sårbara och vackra och det får mig att känna samma känslor som när jag skrev den här texten.

Det är också någonting så fantastiskt i att vi samlas och lovsjunger Gud. Lovsång är ju så tätt förknippat med kyrkan och ”vanliga” gudstjänster. Men vid jul så sjunger alla om frälsaren som är född och kristus som till jorden är kommen och allt är så berörande stämningsfullt.

Efteråt var det kyrkfika och samkväm och då tänkte jag på vilken evig tur (eller Guds försyn) att jag hamnade i just den här byn av alla byar där vi hade kunnat råka köpa hus. Här där jag känner mig så självklart hemma.

Vi diskuterade hygien och elpriser och hur tur det är att vi bor där vi bor så att en dusch inte kostar 23 kronor. Min son klargjorde då för alla med högröstad stämma.

-Det hade inte gjort något för vår familj. Jag har ändå inte duschat på tre veckor.

Bertil stal min kamera och gick runt och fotade suddiga bilder. På småbrorsor.

På vinterbyn

På fem personer som jag älskar väldigt mycket.

Och på mig i min Carola-kappa och Willyspåse. Min kamera håller förresten på att kajka ihop alldeles. Måste köpa en ny. Helst igår.

Vi åkte hem och såg på film i soffan. Den norska filmen Snösyster, baserad på boken med samma namn. Den läste jag för pojkarna för flera år sedan och den var helt otrolig. Sorglig, gripande, vacker och med de mest fantastiska illustrationer. Och nu har den alltså blivit film och jag kan verkligen rekommendera den! Minns inte sist jag grät så mycket till något jag såg på teve. Finns på Netflix.

Så blev det tredje advent-frukost. Är tokig i denna rufsiga lilla fotsittare med tår som färskpotatisar

Mysigt med tända ljus och pepparkakor.

Var helt snurrig av trötthet efter lördagen, så det krävdes många koppar kaffe.

Ute visade termometern -17 grader.

Och verandan var täckt i iskristaller.

Snart gjorde vi iordning oss för att åka på julmarknad.

På gården står julgranen jag huggit på vänt. Snart översnöad.

Barnen var ordentligt påbyltade.

Så härligt att åka på en riktig julmarknad i vacker miljö.

Vi var där strax innan de öppnade, för att hinna hugga för oss av det goda brödet i bagarstugan.

Stötte på Fröken Frida i vimlet. Tog en bild av henne.

Och hon tog den här bilden av mig. Jag hade på mig den päls som jag fann på loppis i höstas. Skönaste, varmaste kappan jag ägt. På benen hade jag försvarets benvärmare i ylle som jag haft i säkert trettio års tid. Så skönt när man har kjol. Brukar dra upp dem till skrevhöjd och så får de kasa ner bäst de vill.

Barnen fick köpa karamellstrutar

Och jag köpte lite saker till mig själv.

Min kompis Emils mamma har lovat mig att jag ska få komma och lära mig baka i hennes bagarstuga. Det ser jag mycket fram emot att göra i vårvinter. Nu beundrade jag istället arbetet här.

Enorm deg som bakades ut

Och gräddades undan för undan.

Skönt att vara i en varm bagarstuga när det är så kallt ute.

Det myllrade av bekanta och obekanta

Jag köpte julklappar till folk och fä.

Trevligt med kransar av ull. Borde testa att göra – har ju fortfarande ull kvar i gömmorna.

Felicia köpte en knäckklubba

Och sedan spanade vi på när pojkarna gick hinderbana

Vilket som alltid slutade i tandagnisslan och gråt.

Då fyllde vi på med fika

Fanns ju en hel del att välja på.

Skönt att tina tårna en stund

Och värma sig med glögg

Sedan åkte vi hem igen.

Mjukkakkun, honung, brända och kanderad mandlar, havrekex och torkat renkött. En fin fångst.

Vi fikade skinkmackor med senap och sedan la jag mig på soffan och tantlurade

Medan alla tre pojkar snörade på sig skidor och försvann ut i skymningen med Essa.

Till middag blev det långkok, köttsoppa med klimp. Den mat man vill ha under kalla dagar.

Sedan skjutsade jag Felicia till bussen och tog en långpromenad i yrsnön med min syster. Och avslutade sedan kvällen med att tillverka den här fina saken av humlestörar, som jag gått och drömt om. Imorgon ska jag pluppa i ett ljus, så att det lyser välkomnande.

Så peppad för imorgon kommer vi också att få tillbaka vår ytterdörr efter att ha levt med plast för dörren i en månad. Ni ser den ju skymta där bak. LÄNGTAR som om det var julafton! Då ska ut och dekorera farstubron med vimplar och kransar och annat fint…