Vädret slog om från sol till mulet och sedan ösregn. Mornarna är så mysiga.

Bara jag, Uffe och Essa uppe de första timmarna. Äter frukost, eldar i vedspisen och spelar olika sorters spel. Finns i sjön eller Uffes egenpåhittade spel Brinnande Chicago. En dag spelade vi den i varianten ”blöt tröja”. Det var ett ovanligt svårt spel och det märkliga är att Uffe vinner hur jag än försöker förstå reglerna.

Ja vi har hundar vid köksbordet och hundar i sängen i vår familj. Så länge de är så här timida.

Ett parti Möjliga Familjen när vi ändå håller på.

Gräddade våfflor till lunch en regnig dag.

Och kompisarna kom över för att spela magic och rita.

Jag hängde tvätt på vindan, det torkar bra där uppe. Är ”vindan” som begrepp för övervåningen någonting norrländskt? Mina systerdöttrar är alltid lika förvånade när jag ber dem hämta något ”på vindan”. Det låter krångligt och svårt för dem. Behöver vi en stege Clara?

Vindan förresten. Det heter väl vinden? Nej vinden är kallvinden. Vindan är ett annat ord för ovanvåningen…

Folke plöjer alltid serietidningar när vi är här. Typiskt bra sommarstuge-aktivitet. På fotografierna ovanför syns en gammal bild på vårt sommarhus, taget från åren under andra världskriget. Då satt det nämligen en spaningskur på taket, där militären höll utkik efter flyg från främmande makt. Man ser långt från vårt hustak! På bilden bredvid syns min morfar, hans storasyster och lillebror. Taget ute på gårdsplanen.

Jag har känt mig ganska sänkt av förkylningen den här helgen. Men jag har ändå försökt göra någon liten insats varje dag. En dag tog jag itu med hörnskåpet i köket. Rensade ur, torkade rent och gjorde en ny ordning. Märkte ut vart allt skulle stå med frystejp som jag skrev på. Vi har upptäckt att det är väldigt bra att skriva tydligt och märka, eftersom vi stundtals är många här och alla har olika minnen av hur ordningen ska vara.

Bertil hade önskat sig palt till middag, så då fixade jag det. Det är oftast i stugan jag gör palt, då det finns tid för sådana projekt. Palt är tidskrävande. Så mycket potatis att skala.

Fram med mormors uråldriga Bosch-assistent och köttkvarnen för att mala potatisen. Den kommer sannolikt hålla femtio år till.

Paltmiddag. Givetvis med mjölk och lingonsylt. Alla barn skrek av förtjusning och själv hade jag sådan aptit att jag åt fem stycken. Hamnade sedan i en paltkoma och fick lägga mig och sova på maten.

En kväll tog jag en långpromenad i regnet, med Elina i lurarna. Det var kallt och ruggigt och jag blev blöt in på underbyxorna. Men bra för naturen med en riktig rotblöta!

Det är så härligt för vi har en gök precis på gården. Den har flugit runt här på kvällarna och retat gallfeber på Essa med sitt ko-kooo, ko-kooo. Ni vet väl vad man säger? Östergök tröstergök, västergök bästergök, södergök dödergök, norregök sorgegök. Man blir klart paranoid av allt ko-kooande!

Vi såg även att göken fått sig en dam, så nu blir det ungar. Visste ni att gökens specialitet är att lägga sina ungar i andra fåglars bo? Mamman håller koll på andra fåglar som bygger bon och när de lagt 1-2 ägg så flyger hon dit när de inte är där. Äter upp eller puttar ut ett ägg och värper ett eget istället. Om fåglarna inte märker bytet så ruvas och kläcks ägget och fåglarna får sköta gökens unge. Gökungen växer snabbt och puttar snart ut de andra ungarna ur boet. Och tigger dessutom mat mycket mer högljutt än de andra ungarna! Snart är den välvuxna gökungen ensam kvar och de stackars fågelföräldrarna får bara acceptera sin märkliga och storvuxna fågelunge.

Min mormor berättade om en karl i hennes barndomsby, som var notoriskt otrogen och hade oäkta barn överallt. Bakom ryggen kallades han ”göken”. Just för att han la sina ägg i andras bo. Och ibland när han gick förbi ko-kooade folk åt hans ryggtavla. Shit vad de kunde rosta varandra på den tiden!

Igår söndag, lagom till att vi skulle åka hem solade det upp. Jag städade och packade ihop i lugn och ro medan barnen lekte med kompisarna.

Essa märker direkt att vi är på väg och lämnar helst inte min sida.

På de korta dagar vi varit här har lövsprickningen satt igång ordentligt.

Så skirt och vackert!

Våren är liksom allra vackrast i ett kargt landskap, där det gröna lyser som eldflugor i det grå.

Barnen har badat flera gånger och jag hade gärna hakat på om jag bara varit frisk. Men nu vill jag kurera mig så att jag kan träna igen!

Barnen kramade sina stugkompisar hejdå. Nu dröjer det några veckor innan vi kommer hit på sommarlov, och stannar åtminstonde tre veckor.

Första timmen av hemresan satt vi bara och pratade om allt roligt vi haft under långhelgen. Och hur underbart det är att ha denna plätt på jorden att kalla vår!

Vi kom hem först vid halv tio på kvällen och då störtade samtliga i säng – helt utmattade efter all frisk luft, lek och kroppsarbete.