Varför klarar dagens barn inte av att undervisas i stora grupper? Varför kan så få vuxna tänka sig att gå med i ett politiskt parti? Och varför föds det så få barn egentligen? Kanske för att vi lever i ett superindividualistiskt, kapitalistiskt samhälle där individen går före gruppen och ingen längre kan tänka sig att identifiera sig med eller bli behandlad som en del av ett kollektiv. Eller inskränka sin egen frihet till förmån för någon annans. Barn är uppfostrade med att världen finns till för dem och att allting framförallt ska vara roligt. Vuxna kan inte säga nej till någonting och särskilt inte till sig själva. Och det hänger tro det eller ej ihop med Gift vid första ögonkastet.
Låter det rörigt? I sådana fall ska du lyssna på dagens avsnitt av Wollin & Clara då jag förklarar sammanhangen. Malin å sin sida förklarar vilket parti hon var på väg att gå med i, spoilar en känd film för mig och gör ett mycket unikt nyhetssvep. Och jag berättar om min walk of shame genom tågvagnen och min insyn i Ozempic-bruket på TV4.
Idag släpps det näst sista gratisavsnittet av Wollin & Clara inför sommaren. Från midsommar och sex veckor framåt gör vi nämligen bara avsnitt för våra betalande prenumeranter. En sommarserie på en rad spännande teman, som ett tack till dig som prenumererar. Här kan du bli en av dem!
Men idag är det alltså fri lyssning.
49 svar
Till Malin, viktigt! Affischen hänger väl bara i de översta två hörnen? Tycker mig minnas att han sitter och karvar med den liksom hängande över sig. Och tänker mig att papper var sprött på den tiden.
Jag tycker man underskattar u-länders gruppundervisning där alla sitter i kör och rabblar typ multiplikationstabell grammatikregler geografi…. Det är bra att kunna saker utantill och saker skall man inte förstå utan bara fästa i minnet De flesta lär sig i flera steg, först skall grundbegrepp o nyckelord fastna, SEN kan man börja fundera över hur det hänger ihop
Titta på avsnittet med Tomas Brolin i ”Stjärnorna på slottet”. Det är fantastiskt att lyssna på hur han byggde upp ”lagandan” i personalgruppen när han drev en restaurang/uteställe. Dricksen delades lika bland alla som jobbade där, kockarna, servitriserna och diskarna fick lika mycket dricks. Barn som växer upp med lagidrott blir bra på att samarbeta.
Bingo på Text-TV!! Hahahaha, hög igenkänning på den! Jag och min kompis spelade! ;=))
Jag tycker det här var så sjukt bra tanke och så jäkla viktigt att lyfta individualistiska problem i skolan. Allt har ju fullkomligt spårat ur. Kan inte prata mer om det här, jag vill dela informationen med många.
Hoppas att vi kan förändra till det bättre igen.
Tyckte ditt resonemang om hur barn idag inte fostras till att vara en del av en grupp och en individ som har ett ansvar i en grupp eller ett samhälle verkligen bekräftade mina egna tankar. Alla fostras till individualister AV individualister. ”Jag vill att mitt barn undervisas på detta sättet för det tror jag på och det passar mitt barn bäst”.
Något som jag tänker hänger ihop med problemet med att undervisa barn är också hur de är så otroligt förstörda av hur skärmarna har påverkat deras dopaminberoende. De är så vanda vid att allt ska kännas kul och om det inte känns kul så vill de inte göra det. De är också vana vid att själva ha makten att välja något som är roligare än det som erbjuds. Vi tittade ju som du säger på linjär tv och hade ju inte så stora möjligheter att välja att titta på något annat om det som visades inte var så roligt. Dagens barn är ju vana att bara swipa vidare till nästa TikTok-real eller YouTube-video om de inte tycker att den som visas känns så kul. Jag är övertygad om att detta avspeglas i deras inställning till skolan. Tycker de inte att undervisningen som erbjuds känns kul så tänker de att man kan välja att inte delta, eller vägra ur sig eller vilket sätt de nu väljer att visa sitt missnöje på.
Jag blir riktigt bekymrad över vilket samhälle som kommer att formas av dessa individer som är så otroligt dopaminstyrda!
Detta är något som gör mig otroligt frustrerad bla för att jag själv det senaste läsåret har kämpat med en 16-åring som skolkar för att han inte tycker att det är kul eller nödvändigt att gå i skolan. Han har lätt för sig, han har kompisar i skolan, han har inte psykiska problem, han har lärare som engagerat sig för att stötta, han har föräldrar som försökt alla medel för att stötta och motivera till att gå till skolan – han har helt enkelt inga RIKTIGA problem – men han säger helt chill att nä, det känns inte nödvändigt för honom att gå i skolan.
Då får han sluta och skaffa ett jobb kanske? Om han slutfört skolplikten. Kan vara ett sätt att komma på att det inte är så enkelt utan skolgång och inte så himla kul heller alltid.. Det kan låta lite hårt men kan vara ett sätt att få igång motivationen och komma till insikt om att man själv behöver ta ansvar med
Läs Sandra Beijers blogg om att inte säga nej till barn. Eller åtminstone undvika att säga nej i så stor utsträckning det går. Inte ointressant fast kanske lite ensidigt.
Min kommentar var menad som svar till Karin och hennes tolkning.
Det var ju inte överhuvudtaget vad Sandra skrev om, utan snarare att hitta lugnare sätt att bemöta barn i de situationer där man behöver sätta gränser. Att lugnt förklara varför man måste sätta gränsen, och ibland flytta över fokuset någon annanstans (vilket väl är mest applicerbart hos mindre barn, som Sandras egen son). Ingenstans skrev hon att man ska undvika att säga nej så mycket som möjligt. Tråkig misstolkning av Sandras text.
Tyckte att Sandra skrev jättebra och hon verkar resonera som mig till stor del. Även om flera kommentarer sedan lyfte andra kloka aspekter som hör ihop med poddavsnittets budskap 😀 kan tillägga att detta avsnitt spelades in för två veckor sedan så det är inte en kommentar till blogginlägget. Om någon nu trodde det 😅
Lyssnade för första gången på er pod. Har följt dig Clara i alla år och tycker du verkar ha så jysta värderingar.
Men, reklam för snus (även om det sägs rikta sig till 25+)? Blev förvånad och illa till mods. Snus är skadligt o och ökar mycket, särskilt bland unga kvinnor. Det förvånar mig så att du gör reklam för en sådan produkt. Kunde faktiskt inte lyssna klart.
Hoppas du ser detta som konstruktiv kritik, för jag tycker mycket om din fina blogg.
Va? Jag gör väl inte reklam för snus? Skulle aldrig göra. Men reklamen som poddplattformen ”skjuter in” har vi ingen som helst makt över. Vi vet inte när vi laddar upp vad som kommer läggas in för reklam öht
Vi som lyssnar vet ju inte vem som står bakom reklamen när den skjuts in mellan praten, så det blir nog lite olyckligt då. Då framstår det som samarbeten.
Oavsett, så känns det fel i magen.
Annonsören står bakom reklamen. Som kreatör på alltifrån YouTube till Spotify och Instagram har jag ingenting att säga till om kring reklamen som visas/hörs på plattformen. Precis som att jag inte kan styra över vilken reklam tv4 visar, när jag är med i Nyhetsmorgon. Bara när jag skapar reklamen själv tex i ett samarbete där det är JAG som pratar, så är det jag som bestämmer.
Så! Nu lärde du dig något nytt 😃❤️ och slipper magontet!
Lyssnade på podden och blev helt blowned away!! Så exakt, orden på mina tankar. Du förklarar så bra 😊 Så sant!
En fråga… Nuförtiden går ju nästan alla barn i förskola innan de börjar i skolan och då är ju barnen i stora grupper tillsammans. Borde barnen inte ha lärt sig hur man beter sig i en grupp då innan de börjar skolan? Det är väl det som är tanken med förskolan (skola före skolan)! Att lära sig vara i en stor barngrupp, lyssna på varandra och lärarna, lära av varandra och samarbeta, klara av saker själva samt leka tillsammans ute och inne och lite annat som står i Läroplanen för förskolan.
Mina barn har aldrig gått i förskola, jag har varit nåt så omodernt som hemmafru och det har inte varit några problem för mina barn med nåt av det du räknar upp som de ska lära sig i förskolan. Snarare tvärtom, skulle jag vilja påstå – det har funkat väldigt bra för dem i skolan.
Så det går även utan förskola, kanske t o m bättre?
Ja, Sara – så är det kanske :)! Där har vi kanske en del av problemet. Inte osannolikt enligt min mening (men har ju ingen forskning på det ;). Sen beror det säkert mycket på hur barnen har det hemma också naturligtvis.
Min son var hemma i 2 år och det fick jag alltid förklara och försvara! Och så hade han inga syskon heller. Hemskt för honom – ha-ha! Det gick mycket bra för honom i skolan och i livet kan jag berätta så det är inte lätt att alltid hitta en enkel förklaring till problem… /Annika
Jag blir lite fundersam kring om man också är extra känslig gällande frågor som man tror eller förväntar sig bli ifrågasatt kring? I synnerhet när det gäller barn. Har också haft barn hemma tills de blivit två och de är ju fortfarande små då, inget som sagt något nedlåtande kring det. Kan förstå de som har haft barnen hemma hela tiden innan skolstart att de fått höra både det ena och det andra, men har du verkligen blivit så ifrågasatt för att du satte barnen på förskola när de blivit två? Många sätter ju barnen i förskola vid 1,5 och är ju inte så stor skillnad
Hej Maria,
”En gång är ingen gång, två gånger är en vana” sägs det. Jag kan inte låta bli att notera att du ifrågasätter både min och Annikas faktiska erfarenheter, och i åtminstone Annikas fall verkar (?) vilja lägga ansvaret på henne själv. Om det är något du brukar göra även irl är det ett beteende värt att reflektera över tycker jag
Svar till Maria: Visst är det konstigt men så var det. Det är i och för sig länge sedan och jag bor i Stockholms innerstad men här lämnar de flesta sina barn vid 1-1,5 år med stor övervikt mot 1 år. Jag fick flera frågor och kommentarer om varför jag var hemma ”så länge”. Till och med en barnläkare på ett sjukhus ifrågasatte det. Besynnerligt. Tur att jag inte är en känslig person ;). Här har alla med småsyskon hemma rätt att ha sina barn på förskola 30h/v och det har nästan alla så jag som var hemma längre än ”normalt” var ganska udda. Jag gick till kyrkans öppna förskola ibland och där träffade jag några få mammor med sina barn från 1 år och upp + flertalet barnflickor med barn. Jag hade gärna varit hemma längre…
Jag reflekterade också över det där. Att de flesta barn är i grupp sedan typ 1,5 års ålder. Jag tror att det har bland annat har att göra med att det är för uppstyrt i förskolan, samt att barnen ofta är i grupper där barnen är i ganska lika ålder. Tidigare var barn ofta ute på gården, där det fanns barn i olika åldrar, och de äldre barnen tog hand om de mindre. Det fanns inte nödvändigtvis en vuxen som övervakade, så barnen fick lära sig ta ansvar och lösa konflikter själva. Vi lever i en större stad, och är otroligt tacksam över att det leks ute fortfarande, ett gäng på ca 5-10 barn i åldern 7-12 år. Samma barn har lekt nu i kanske 6 års tid. De fungerar oftast fint ihop, och barnen lär sig ett helt annat slags samarbete än de lär sig i skolan övervakat, också dynamiken blir helt annorlunda.
Jag hoppas att ni inte drar förhastade och förenklade slutsatser kring varför det föds färre barn. Jag och flera väninnor hade gärna fått barn, men vi har inte haft turen att hitta varaktig kärlek och till exempel i mitt eget fall har jag inte råd och möjlighet att fostra ett barn ensam pga hälsan. Det är en stor sorg för många att det varken blivit partner eller barn, men jag upplever att det ofta raljeras kring den typen av barnlöshet.
Lyssna gärna på avsnittet så får du höra ❤️
Jag ska lyssna för att höra vad du/ni säger Clara, men oavsett det tycker jag Lina’s kommentar är väldigt viktig, och sann. Många (mestadels kvinnor tyvärr) är fruktansvärt raljanta och ibland rent elaka/nedvärderande mot kvinnor som Lina och jag själv, vilket gör att vi tystnar helt. Min egen erfarenhet är att jag dessutom upprepat blir helt omyndigförklarad (är nu 55 år gammal) eftersom jag inte har barn. (Det kan t o m gälla i diskussioner om NATO-inträdet….)
Det verkar ju kanske rätt extremt dock och som att du umgås med rätt märkliga människor. Du menar att du inte fick ha en åsikt om NATOinträdet för att du inte har barn?
Japp, på min arbetsplats… Jag har ju inget ”mamma-hjärta”….
Högutbildade människor+ inom vården dessutom
(Menar förstås inte att högutbildade är bättre än andra, bara att de om möjligt har ännu mindre ”ursäkt” för sin inskränkthet)
Skönt att höra att nån mer tycker det är ”märkligt”
Och omyndig-förklarandet är inte så ovanligt tyvärr, väldigt bekvämt sätt att trycka till folk på
Det låter verkligen helt förfärligt och respektlöst! <3 Men det är inte alls vad avsnittet handlar om. Utan om det faktum att så många inte längre vill HA barn. Runtom i världen.
Svar till K nedan:
Wow, menar du att det är en sån skam att drabbade kan väntas ljuga om orsaken?
Är det inte just det som kan vara en förhastad och förenklad slutsats? Nu vet inte jag hur man inhämtar statistik kring om folk faktiskt vill ha eller barn eller inte, men nog är det lättare i den situationen Lina beskriver ovan att ha hållningen utåt att det är ett frivilligt val än att det är en konsekvens av dålig ekonomi och ensamhet?
Jeg er veldig enig i ‘diagnosen’ om at samfunnet har blitt mer individualistisk, men jeg er ikke sikker på om vanskeligheter med å undervise barn i større grupper henger sammen med det. Jeg kan ikke helt komme på historiske sammenhenger der man har samlet en større gruppe barn og at en voksen så har undervist/ instruert dem? Hører gjerne hva du tenker!
Här i Sverige ska varje barn lära sig utifrån sina förutsättningar och få undervisning som gör att de kan utvecklas på sin nivå. Jag undervisar i klasser om 25 – 30 elever. Katederundervisning leder till att de svagaste inte hänger med om man anpassar lektionen till där eleverna bör befinna sig kunskapsmässigt och att de starkaste inte lär sig något nytt, särskilt i ämnen som engelska, matte och svenska där skillnaderna i kunskapsnivå är stora. Så, genomgången måste vara kort och sedan uppgifter anpassade till elevernas förutsättningar.
Så vi börjar med tre nivåer anpassade efter förkunskaper. Varje nivå ska sedan anpassas utifrån elevernas individuella svårigheter. Tre elever behöver uppgiften översatt till sina hemspråk (hurrah för AI), fyra kan inte arbeta om jag inte sitter bredvid men arbetar på olika nivåer och störs av varandra så kan inte vara i grupp, en är så djupt deprimerad att inget fungerar för att få igång hen, en har en språkstörning som gör att hen saknar ord för att ens börja förstå uppgiften, en har antagligen ADHD men har ingen diagnos för hen når målen men stör konstant med sin impulsivitet och behov av rörelse, sedan har vi eleverna som stimmar genom att humma och trumma med fingrarna och eleverna som flyger i taket över minsta lilla ljud…
Och alla eleverna som vill ha hjälp nu och klagar för att de inte får hjälp och att klassrummet är högljutt när de själva pratar kors och tvärs…
Katederundervisning i all ära men kanske är det dags att göra något väldigt radikalt: sluta utgå från att alla elever lär sig i samma takt och efter årskurs 3 börja skapa klasser i varje ämne utifrån elevernas ämnesnivå och göra det normalt att åldersblanda 10 – 13 åringar och 13 – 16 åringar?
Det här är inte på riktigt va? Det låter i alla fall som ett skämt. Vi lärde oss väldigt bra med katederundervisning på 1980-talet så håller man på så där i dagens skola blir jag seriöst ännu mer orolig.
Är det inte så man har gjort i alla tider i skolan? Det är hela skolstrukturen. En lärare längst fram och en stor barnaskara som sitter och lyssnar. Det funkar mycket dåligt i dagens samhälle
Nja, katederundervisning i dess traditionella kontext är väl inte så vanligt i Sverige idag? Nu upplever jag att det är mycket problembaserat lärande, mycket grupparbeten och stort eget ansvar för lärandet. Ta bara att lära barnen läsa – det fick jag som förälder göra hemma, hur skulle läraren hinna det?
Lyssnade du på avsnittet? Det är nämligen precis det jag säger =)
Aha, okej, nej jag lyssnar inte på podden, jag blev bara engagerad i ämnet av texten här ovan 🤗
Ah, sorry, det var en delsetning som manglet hos meg – jeg kan ikke helt være med på at det noen gang har fungert spesielt bra? Tidligere var det jo ganske omfattende fysisk fostring på skolen, nettopp fordi lærerne ikke kunne holde roen i klasserommet på annet vis, og i store klasser i mindre individualistiske samfunn er jo læringsutbyttet veldig lavt, nettopp fordi det blir for mange barn per underviser. Det er vel snarere skolen som er det historiske unntaket – det vanlige med all ‘ikke-akademisk’ læring er vel at man har lært av foreldre/ søsken/ andre familiemedlemmer/ en annen voksen?
Jag har inte heller sett nyckeln till frihet, men säger alltid att jag sagt för orkar inte med folk.
Underbart!
Haha vilken fantastisk kommentar 😂😂😂😂 Heja dig!
Ovanligt intressant avsnitt!🙂 Jag har inte barn själv, men en sak som slår mig när jag ser barn idag, och hör vuxna tala om dem, är att barn idag inte får chansen att vara del av ett sammanhang. Det som är en sådan essentiell del av att vara människa🤔
Sammanhang i vilken form? Tänker att barn absolut är del i sammanhang så tänker att du måste syfta på något särskilt sammanhang? Intressant att höra
Jag tänker sammanhang som kanske inte är gjorda specifik för barn. Att olika regler gäller på olika ställen. Att på lekplatser och ängar är det okej att springa omkring och tjoa, men inte på restauranger och i matbutiker.
Men det är väl ändå rimligt att inte springa runt och skrika på en restaurang? Dels av säkerhetsskäl (personal ska inte snubbla på barn och spilla varm mat och porslin på dem), dela att det skulle vara rätt olidligt? Barn får vara med där, men lära sig att på en restaurang sitter man ner och pratar. Sedan brukar vi med små barn äta middag väldigt fort, eftersom barnen sällan orkar sitta i flera timmar och prata 😅 Väl ute kan man springa igen. Olika koder för olika rum, helt enkelt. Ju tidigare man lär sig det desto lättare blir det att navigera i samhället och vara del av gruppen (och förhoppningsvis!! lär sig samma barn att även bete sig på t.ex fotbollsderbyn, och inte sitter och vrålar och super på tunnelbanan dit…Mvh bodde tidigare på gröna linjen förbi Globen och upplevde dessa gorillamän lite för ofta)
Håller med dig. Många runt mig gör bara saker med barnen som är väldigt barnanpassade och så har de barnvakt eller delar på sig för allt annat. Jag tror det är sunt för barnen att vara med på mycket blandat. Man minns väl själv hur spännande det var att smyglyssna på vuxensamtal ibland? Eller se att ens föräldrar hade roligt på sin kant så man kunde hålla på med något lite ostört.
O my God Clara, jag måste bara reagera och instämma om Ozempic-kanalen! Jag går en journalistutbildning nu och vi var på studiebesök på bl.a. Tv4 för en månad sen.
Vår lärare frågade efteråt vad vi tyckte om det.
Det enda jag fick ur mig var hur chockad jag var över hur smala alla var!
Avmagrade spetor hela högen. 🙄 Blev inte sugen på att jobba med tv i framtiden nej.
Alltså, VARFÖR har du inte sett Nyckeln till frihet?? Du har ju sett en massa andra klassiker väl? Jag tror att den är den högst rankade filmen nånsin på Imdb, och det finns det verkligen anledning till.
Se den!