Det kom många kloka kommentarer till inlägget ”Du är så vidrig, äcklig och så jävla ful”. Tack för det! Även personen som jag skrev om i inlägget hörde av sig, nu med nya påhopp och anklagelser. Föga förvånande – men lite sorgligt.

Bland allt läsarguld i kommentarsfältet fastnade den här från signaturen Ella lite extra i mig. Som en påminnelse om hur tuff verkligheten kan vara för den som skriver elakt och trollar hos andra. Det är såklart ingen ursäkt för beteendet, men väl en förklaring. Tack för att du berättade Ella. Jag tycker att du är väldigt modig.


Människor som är elaka bakom en skärm är ofta missnöjda personer. Jag var en av dem en gång i tiden (inget jag är stolt över, verkligen inte) jag bodde med en alkoholist som misshandlade mig psykiskt, jag fick inte gå ut, jag fick inte heller ha kvinnokläder eller smink, gick i kläder från Dressmann, bara en sådan sak. Jag fick torka upp spyor och bajs efter honom och han tvingde mig att gå och handla hans sprit varje vardag. Fick inte sova, han låg på golvet och skulle ha hjälp med att röka ect. Levde så i ett och ett halvt år innan han söp ihjäl sig. Jag försökte hjälpa honom, vi fick åka in till sjukhuset när han var medvetslös och jag gjorde allt för att kunna hjälpa honom. Jag hatade honom och samtidigt var jag så orolig för honom. Han tog sms lån i mitt namn, sålde mina dopsmycken, ja du förstår kanske…

Jag hade så mycket hat i mig och det gick ut på en känd modebloggare. Jag skrev kanske tre gånger till henne och var dum. Men när sambon dog så skrev jag ett förlåt till henne och förklarade hur det låg till. Och hon förstod gudskelov och jag blev förlåten och vi sände kramar till varandra. Jag vill verkligen inte försvara mig eller andra. Men jag har skämts så mycket över dessa tre kommentarer jag kräktes ur mig på någon som verkligen INTE skulle ta skit från mig.

Nu hoppas jag att du slipper jobbiga kommentarer från folk. Tycker du verkar vara en ljuspunkt i vardagen. Ska läsa din blogg lite mer, den verkar verkligen mysig.”