Det är både frost och imma på fönstret denna kalla morgon och jag tänker att jag borde sätta i innerrutorna. Men jag tycker om när det är svalt om nätterna och jag får krypa långt ner under duntäcket för att få värme. Jag dricker andra koppen kaffe samtidigt som jag läser ikapp om nattens resultat i USAs mellanårsval. Har knarkat poddar på temat i flera månader – men nu när den blå tsunamin äntligen är här fylls jag av tomhet. Hur ska man kunna återställa allt som blivit förstört? Den ena får städa den andres kaos – och misslyckas den så får den skulden i nästa val.
Läser vidare om regeringsbildningen i Sverige och att Ulf Kristersson nu har sonderingsuppdraget. Trots att alla vet att den vägen redan är stängd och allt bara är en charad. Känner mig upprörd över att det tagit en sådan tid för C, S, Mp och V att sätta sig ner och prata med varandra. Det är vårt land det handlar om. Det behövs insatser på en rad områden och för varje dag förspills tid som behövs för klimatet, utvisningshotade ungdomar och de som har det allra tuffast ekonomiskt. Så mycket som måste försöka räddas upp efter den förra regeringen…
Jag känner denna höst en politisk hopplöshet som jag inte känt på många år. Trots att saker på pappret ser lite bättre ut. Vad kan jag göra med den känslan? Det frågar jag mig.
6 svar
Jag tror du tolkar det politiska läget i Sverige alldeles fel. Det är inte ett dugg konstigt att de s k rödgröna alternativet inte kommer någonstans. Det fanns ingen plan, man vill helt olika saker i viktiga frågor för landet.
Ja, vad håller partierna de på med? Det som gav mig lite hopp om det politiska läget i världen var valet i Brasilien. Mobiliseringen av vänstersidan mitt under pågående val där det uppenbart fuskades och där slutligen den demokratiska ledaren segrade. (Nej, det var inte en marginellt stor vinst, men man får vara glad för alla fatala beslut som inte kan tas under den här mandatperioden.)
Jag känner ändå hopp efter mellanårsvalet i USA. Har tvivlat på att det amerikanska folket haft kvar de grundläggande värderingar som landet är byggt på enligt konstitutionen. Nu tycks ändå en majoritet ha det.
Mer bekymrad över läget i Sverige. Besviken över tjafset om röda linjer och ministerposter. Jag och många med mig röstade för en mänskligare politik som inte kastar ut människor vi behöver ur landet. En politik som satsar på vård, omsorg och skola istället för skattesänkningar för de rikaste. En politik som tar miljöfrågorna på allvar. Allra mest besviken är jag över att det är idel kvinnliga partiledare som inte lyckas lösa det här. Hade förväntat mig mer.
Vara moloken ett litet tag, sedan väljer jag att bli förbannad för att ha den bästa bränslen för att vilja förändra.
En minne från ett inlägg som du skrev under pandemi åren.
Att knega på, med en stadig och fast blick på horisonten och (inte fullt ut) få panik.
Vill också addera, men allra främst att inte göra våld på sina egna åsikter utan att stå för dem. 🌟
Men just nu, till en början, är det helt okej att känna sig nedstämd. 🙏❤️
Jag känner samma hopplöshet o frustration. Hur svårt ska det vara att komma överrens ??
Det är jättesvårt att komma överens, när fokus ligger på ”sig själv” och prestige. Det är rent ut sagt skämmigt att våra politiker inte kan lösa situationen på ett mer vuxet sätt. Tid är pengar brukar det heta…tänk vad mycket pengar som går till fel fokus just nu.
Suck!
Men. Inte deppa ihop.
Se hoppfullt på framtiden och välj att snälltolka omgivningen.
Vi får hoppas att allt på något sätt löser sig till det bästa.
Kanske kan någon/några lära sig under resans gång och inte upprepa tokigheterna ytterligare en gång.
😊😉