
Jag skulle aldrig kunna bo i lägenhet, eller ens i hus i stan. För jag bara MÅSTE ha tillgång till naturen som skafferi och rekvisitaförråd.

Har sedan i somras haft span på ett bra kalhygge där de lämnat massa ris, samt en ellinje där de avverkat under hösten. Ah! Där kan jag hämta hur mycket material som helst, till mina projekt.

Tog en tur igår med Essa, när frosten låg tjock på varje gren i nio minusgrader och försiktig sol. Knipsade loss stora ruskor från det gallrade riset, fällde sätena i min bil och fyllde hela skuffen med ris.

Sedan körde jag hem igen.

Jag kände en viss stress eftersom väderleksrapporten visat att det ska börja snöa. Bäst att hinna få in det material jag behöver, innan naturen blir svåråtkomlig.

Egentligen är november inte alls färglös. Jag ser så många vackra himlar den här årstiden. Lila, blå och starkt rosa – och inte minst turkos när morgonsolen skiner. Jag pekar och ropar lyckligt ut alla vackra detaljer för mina barn.

När jag kom hem påbörjade jag detta skojiga projekt: att klä in trädgårdsportalen med grönt. Tidigare år har jag bara täckt den i ljusslingor men nu ville jag klä den i grönt ris – och kanske även en massa äpplen och talgbollar? Vi får se var det slutar. Trädde bara riset in och ut genom de olika håligheterna och försökte täcka dem så gott som det gick.

Så här blev slutresultatet. Gick en himla massa ris åt att göra de här, men oj så fint det blev!

Nu är all julbelysning utplacerad i trädgården, det enda som fattas är slingan jag brukar sätta upp kring själva verandan. Fick tag i en med vit sladd från Markslöjds outlet, så att den inte är så ful mot den ljusa fasaden.
I trädgården har jag:
En upplyst portal med granris.
En ljusklädd Thuja (planterade den med den uttryckliga tanken att ALLTID ha en julgran i trädgården vintertid).
Ett ljusnät över min stora ros vid farstubron.
En upplyst krans på verandan.
Samt (snart) en slinga runt själva verandan.

Men i år har jag också ställt ner en julgran i tunnan där luktärtstornet brukar vara och klätt granen den med ett ljusnät. Den står här precis vid ingången i häcken, från byavägen. Jag var så förutseende att jag till och med förberedde ett hål för granens fot, redan när vi vinterstädade för några veckor sedan och jorden var mjuk. Det var skönt igår när jorden var frusen. Jag pressade bara ner den i hålet och där står den stadigt.

Det bev väldigt välkomnande och fint vid entrén. Jag ska dock addera lite fler juliga saker när vi kommer in i december. Som min röda vimpel som brukar hängas upp över dörren. Funderar också på om jag ska sätta upp min lykta som hänger ifrån tre störar? Vad tycker ni? Jag brukar ha ett gravljus med timer i den och det lyser hela vintern så otroligt välkomnande och fint. Det ser precis ut som ett riktigt ljus som flammar.

Jag har också ställt fram mina fina ”rekvisita-skidor”. De som jag köpte för 20 kronor med det uttalade syftet att ha vid entrén för att de är så röda och fina.

Kälken är dock inte rekvisita utan även till för att dra Uffe på, så fort bara snön kommer!
Och precis nu när jag skriver det här ser jag årets första snö singla ner utanför rutan. Fånigt nog måste jag torka bort några lyckotårar ur ögonvrån. Och tänka sig – det ska snöa ända tills på lördag!












2 svar
Älskar den frusna november!
Ja 🙂 tycker så mycket om när naturen går från övervuxen och förruttnande till djupfryst med en närmast steril känsla!