#metoo gör mig galen

#metoo är hashtaggen som trendar. Kvinnor som ärligt och modigt berättar om de sexuella trakasserier de utsatts för. Det är såklart väldigt viktigt – och jag har skrivit om temat förut. Men jag blir också så jävla arg på att man pratar om alla kvinnor som utsätts för övergrepp istället för att fokusera på hur många män som begår övergrepp. Vi fokuserar på att uppfostra tuffa tjejer som kan säga ifrån istället för att uppfostra empatiska mjuka killar som inte skulle drömma om att tafsa på någon.

Tänk om alla vi kvinnor som skriver #metoo skulle ta och tagga alla snubbar som utsatt dem för sånt här. För dessa snubbar finns ju bland ens bekanta på Facebook, de har konton på instagram och de har namn som kan kännas igen av många. Då skulle vi ju verkligen belysa hur stort och utbrett problemet är!

Jag tänker på de kvinnliga svenska profiler som under veckan (med anledning av avslöjandet kring Harvey Weinstein) gått ut och nämnt namn på män som utsatt dem för övergrepp. Kända manliga teveprogramledare och journalister som missbrukar sin makt, sextrakasserar och till och med våldtar.

Det finns svin överallt. Men det farligaste är inte svinen – utan alla som står runtomkring och täcker upp för dem. Dessa män är anledningen till att vi kvinnor inte vågar prata om det. Vi får inte backning från männen som ser på. Svinens chefer och kollegor gör ingenting. Vi blir inte trodda.

Det finns gott om män som är så ”viktiga” på sina arbetsplatser att man tystar ner uppgifter om att de begår sexuella trakasserier och övergrepp. Jo, det händer hela tiden att folk har överseende. Ben Affleck hävdade ju att han ingenting visste om Harvey Weinstein – trots att han uppenbarligen hade koll. Alla som borde vetat något om detta as skyller ifrån sig.

Alla som borde vetat något skyller alltid ifrån sig. Hur kommer vi runt det? Jo, kanske är det dags att sluta försöka skamma grisarna som utför dåden och istället flytta skammen till de män som tysta ser på? Kanske är det sättet att få ett stopp på detta? Att normala män skäms nog mycket för att öppna ögonen och välja att säga ifrån. Som jag skrivit förut  – don’t congratulate yourselt on not being Donald Trump. Be sure you’re not Billy Bush.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

105 kommentarer på “#metoo gör mig galen”

    1. Jag är tyst. Men så svär jag också på att det finns kvinnor där ute som
      också kladdar på män, men det blir mera av ”grab him by the dick”, då.

      Sen undrar jag varför alla säger Wainstiiiin om äcklet? Säger dessa clowner Ejnstiiiiin om Einstein, också? Nää. Säg som det är.

      1. Naturligtvis finns det även kvinnor som beter sig som svin, men jag är helt och fullt övertygad om att det sk ”kladdandet” män sysslar med är långt mer destruktivt och otroligt mycket vanligare, med tanke på hur patriarkalt samhället fortfarande är. En man är oftast i överläge både fysiskt och sett till maktposition i relation till ickemän, vilket betyder att kvinnor riskerar otroligt mycket hur hon än reagerar på övergrepp, oavsett om hon spjärnar emot, drabbas av frozen fright, väljer att anmäla eller inte vågar anmäla. Det är knappast jämförbart med mäns situation, varken i Hollywood eller i Sverige.
        Och, folk säger Wainstiin för att, tro det eller ej, han är amerikan och namnet därmed uttalas enligt amerikansk ortografi och fonologi. Det är inte konstigare än att de säger Börgmän istället för Bergman.

        1. Jag håller helt med om att det framförallt handlar om män och den strukturella patrialkismen som vi lever i som skapar det vi idag lever i. Det är den stora frågan och det vi först och främst behöver lösa. Det är oftast vi män som står för förtrycket mot kvinnor både ekonomiskt, socialt och sexuellt. Jag skäms ofta för att jag är man… Samtidigt befinner jag mig själv i en situation där jag som man är ett objekt och kränks av kvinnor som bara ser mig som deras leksak. Kanske är jag ett litet undantag, men jag har genom mitt liv stött på ett antal kvinnor som varit dominanta och haft ett ”manligt” beteende. Själv vill jag inte sälla mig till de män som kränkt en kvinna. Jag respekterar alla människor och vill generellt inte placera dessa i ett specifikt kön.
          Samtidigt vill jag ändå visa att även kvinnor kan utsätta män för sexuella trakasserier även om jag är fullt medveten om att det oftast är vi män som står för detta. Jag har genom åren känt mig kränkt så till den grad att jag numer lever i celibat (och ja… jag är gift). Jag törs inte lita på att jag inte ska utnyttjas… I princip kan jag säga att jag inte känner att jag är värd att älskas… min självbild har sänkts… Jag antar att det finns en hel del kvinnor som upplever samma sak… Kvinnor som tappat sin bild av sig själva. Jag är ledsen för det men jag vill med detta även påminna alla om att det även finns (om ett ett fåtal) män som kränks och utnyttjas av kvinnor. Vart ska vi vända oss till? Vi utgör det hemska släktet som faktiskt utsätter kvinnor för olika typer av kränkningar. Vi är de hemska individer som startar krig och har makten över samhället… men det gäller faktiskt inte alla… även om strukturen i samhället ser ut så… Vart ska jag vända mig?

          1. Jag blir ledsen av att läsa om dina erfarenheter, ingen människa ska behöva gå igenom övergrepp. Du är värd att älska! Jag vill inte förminska det du gått och går igenom.
            Det jag ville ta upp i min kommentar är just den strukturella biten, maktförhållandet mellan män och kvinnor på det strukturella planet ger män utrymme att begå övergrepp, och upprätthåller våldtäktskulturen. I strukturen är kvinnor underdogs, även fast det naturligtvis finns kvinnliga förövare och manliga offer för våld också.

            Det jag tycker är problematiskt med kommentaren jag svarade på ovan är att kvinnors våld mot män oftast uppmärksammas i samband med mäns våld mot kvinnor, som en slags förmildrande faktor. Jag tycker det är fruktansvärt med sexuellt våld oavsett vem som drabbas, och ser gärna initiativ från manligt håll att uppmärksamma kvinnors våld mot män, för det är destruktivt att hålla det inne och vi måste våga prata om det. Men det förtjänar att få eget ljus, precis som #metoo måste få stå för det det står för, dvs mäns övergrepp mot kvinnor, och att den problematiken ska få diskuteras utan att förminskas.

        2. Nej. Så är det knappast alls. Namnet är tyskt och uttalas därför på tyskt manér. Varför säger vi annars Einstein ”Ainstajn” både i USA och över hela världen i övrigt?

          Ortografi kan du skippa på en gång ty här pratar vi uttal.

          Det finns ingenstans där Einstein uttalas Einstiiiiin. Man ska vara konsekvent vad gäller uttal – d v s samma princip hela vägen, fullt ut. Det finns ingen vettig förklaring till varför första delen av Weinesteins namn skall uttalas på ett sätt och andra halvan på ett annat, artificiellt sätt när stavningen är densamma i båda fallen. Konsekvens alltså. Hela vägen ut och alltid.

          1. Åh, då skall jag som har ett romerskt namn be folk att uttala mitt namn med det rätta latinska uttalet!

          2. Vi säger Einstein för att han var österrikare. Hans namn uttalas enligt det tyska uttalet eftersom det är allmänt känt varifrån han kom, och att han är en såpass känd person att alla lärt sig sättet att uttala hans namn.
            Weinstein är åtminstone andra generationens amerikan, vilket i sin tur leder till att det oftast uttalas i en engelskspråkig kontext med engelsk fonologi, och att många människor som inte är bekanta med tyskt uttal säger namnet som dess stavning tolkas i engelskan, därav ortografins relevans. I engelska kan ‘ei’ uttalas både som ‘ai’ (till exempel som i ‘height’) och som ‘i’ (till exempel som i ‘perceive’ och ‘ceiling’). Att Weinstein uttalas med de två olika varianterna kan helt enkelt förklaras med att vi tenderar att välja uttal som är enklast att uttala rent anatomiskt.
            Skulle vi hålla på med att konsekvent uttala ord utifrån deras ursprungliga uttal skulle vi vara tvungna att lära om en stor del av vårt modersmål, vilket jag personligen tycker är slöseri med tid. Men, om du eftertraktar korrekthet och konsekvens kan du göra det på din fritid.

            Om du eftersöker konsekvens är språk knappast området för dig. Språket ändras ständigt, närmast organiskt, och är väldigt svårt att påverka genom att agera språkpolis. Har du funderat på att fördjupa dig inom matematik? Det är långt mer konsekvent och fyrkantigt, vilket kan passa dig då det är vad du också verkar vara.

      2. Hej Morgan! Såhär ser samhället ut: Vi lever i ett patriarkat med strukturella problem. Ett av dessa problem är att män anser sig ha rätt till kvinnors kroppar. Att, som du gör, välja att peka på det faktum att även män kan utsättas för sexuella övergrepp av kvinnor när diskussionen handlar om MÄNS beteende, tar fokus från den ursprungliga diskussionen. Självklart ska ingen utsätta någon för sexuella ofredanden någonsin, oavsett kön. Men att just MÄN utsätter kvinnor för sexuella övergrepp grundar sig i strukturella samhällsstrukturen som vi måste få lov att diskutera om vi någonsin ska få till stånd en förändring. När en kvinna sexuellt ofredar en man så är detta INTE ett strukturellt problem på motsvarande vis som om en mannen istället skulle ha utsatt kvinnan. Det kan givetvis vara obehagligt för mannen, men det är likväl inte ett STRUKTURELLT problem. Av denna anledning är det viktigt att inte bland ihop äpplen och päron. Vi måste göra en åtskillnad på diskussionerna eftersom det faktiskt ÄR en skillnad.

        Att du önskar att skifta fokus från den ursprungliga diskussionen blir än tydligare i din kommentars andra stycke, där du vill diskutera den banala frågan om hur Harvey Weinsteins namn bör uttalas. Att försöka kväva en diskussion med att dra igång diskussioner om något helt annat är ett klassiskt retoriskt knep.

        1. Hej Lisa.

          jag Tycker inte att det är så snyggt att förminska någons olustkännsla över att ha blivit ofredad pga att du anser att det inte är ett strukturellt problem.

          Om en rödhårig blir våldtagen är det väl inte mindre synd om den personen för att dom flesta som blir våldtagna är blonda eller mörkhåriga.

          Jag tror att om vi vill få med fler i debatten och få till en förbättring ska vi nog sluta dela upp kvinnor och män och istället prata om hur människor ska bete sig mot andra människor.

          1. Hej! Jag har inte förminskat någons upplevelse? Jag tror du blandar ihop ”Morgan” med ”pantern”. Pantern skrev om något han upplevt. Den jag svarade var Morgan – se ”hej Morgan!” i min kommentar.

            Och att jämföra kvinnor och män med skillnad på rödhåriga och blonda – va? Vi har inget strukturellt förtryck av rödhåriga varför denna jämförelse är helt irrelevant.

            Att börja prata om ”människors” beteenden istället för kvinnor och mäns beteenden leder ingen vart när vi talar om sexuella trakasserier, då detta grundar sig i patriarkala problem som inte kommer försvinna bara för att vi ÖNSKAR att vi hade kunnat tala om människors beteenden i stort. Män är nästan alltid förövarna och därför måste vi våga prata om mäns makt, mäns syn på kvinnor, mansrollen osv

          2. Hej igen Lisa.

            Jag reagerade lite mer allmänt på det du skrev, då jag fick känslan av att du inte tyckte att ofredande mot en man av en kvinna var ett lika stort promblem då det inte fanns en strukturell problematik. Jag menar att det på individnivå gör lika ont att bli drabbad oavsett om man är rödhårig, blond, ljushyad, mörkhyad, man eller kvinna.

            Jag är inte alls lika säker som du på att det nästan alltid är männen som är förrövare och kvinnor som är offer. Därför tycker jag att det är bättre att tala om människors beteende mot andra människor. Även män som är utsatta måste få klassa sig eller känna sig som offer i samma utsträckning som en kvinna som blivit utsatt och en kvinna som slår eller ofredar måste kunna ses som förövare, vilket jag inte tycker att klimatet riktigt tillåter idag. Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om det är så att det är en större procent kvinnor som delat ut en örfil/slag/spark på en man, än motsatt procent män som gjort detsamma på en kvinna. Men min gissning är att det är ungefär lika vanligt när det handlar om våld och kanske något vanligare att män sexuellt ofredar kvinnor än tvärt om.

            Att alltid ställa kvinnor och män emot varandra i en offerroll och en förrövarroll leder inte utvecklingen framåt i mitt tycke. Den grupp som blir utpekad kommer sannolikt reagera med att inta försvarsställning istället för att debattera vad vi kan göra för att förbättra. Om vi Pratar om hur vi ska bete oss mot andra människor så har alla ett ansvar, utsatta har rätt att få vara offer och förrövare kan hållas skyldiga till övergrepp och vi pekar inte ut en grupp som innehåller både förövare och offer, samt en massa neutrala människor som känner att dom måste försvara sig mot en anklagelse dom inte gjort sig skyldiga till.

        2. Ett strukturellt problem är inte isolerat till att innefatta bara samhällsstrukturer. Om män blir kontinuerligt utsatta på arbetsplatser som domineras av kvinnor är även det ett strukturellt problem. Som några nämnt är det viktigt att vi inte förlorar fokus på problemet här men det är även viktigt att diskussionen i längden inte blir ensidig för då riskerar den förändring vi vill åt att luta över åt andra hållet där den andra parten hamnar i en känsla av att vara anklagad för handlingar som långt ifrån alla i gruppen utför. Ett övergrepp är ett övergrepp oavsett identitet på respektive part. Utsatthet är en personlig känsla som inte styrs av kön. Det är en personlig upplevelse och bör för individen inte ställas i relation till större strukturella problem.
          Att se problemet som enbart ett problem relaterat till en patriarkal samhällsstruktur är inte bara fel utan också naivt. Hade vi vänt på strukturen hade den då matriarkala strukturen även den haft strukturella problem även om vilka dessa hade varit är omöjligt att förutse. Att män (och även kvinnor) är tysta beror ju till stor del på sociala inre drivkrafter där vi inte vill hamna utanför gruppen, därför väljer man (mer eller mindre medvetet) att inte agera.

          Att vitt och brett se detta som ett strukturellt patriarkalt systemfel kan även få oönskade konsekvenser som t.ex. att man för enskilda individer rättfärdigar deras beteende för de blir ju då offer för systemet. Det riskerar även att hämma kvinnor att anmäla eller prata om händelserna för de är ju också systemoffer. Skulden riskerar att hamna högre upp än den enskilda individens personliga ansvar.

          Varje människa är enskilt ansvarig för sina egna handlingar. Vi har ałla underliggande förklaringar till varför vi agerar som vi gör men vi är ALLTID ansvariga för våra handlingar. Ja, det finns strukturella problem och i vissa fall är det förklaringen till ett agerande men ibland är förklaringen en helt annan. Vi är dock fortfarande ansvariga för våra handlingar. DÄRFÖR handlar detta om MÄNNISKORS BETEENDE och INTE enbart om strukturella problem.

          #metoo kampanjens styrka ligger i att den belyser den stora mängden övergrepp som sker varje dag. (Vilket gör mig mörkrädd)
          Jag är man men jag kan inte skämmas för att jag råkade bli man, det var inget jag valde. Jag kan bara styra mina egna handlingar och att börja tafsa på en annan människa finns inte i min världsbild. För mig är detta en okänd värld och jag hoppas innerligt att jag inte på något sätt varit med och stöttat denna typ av beteenden omedvetet.
          Det viktigaste är att problemen kommer ut i ljuset, att vi alla vågar prata om det. Det är först då det kan komma en förändring. Alla ni som vågar prata om era upplevelser och händelser ni varit med om är starka och det är genom ert mod det kan komma en förändring.

        1. ”Jag reagerade lite mer allmänt på det du skrev, då jag fick känslan av att du inte tyckte att ofredande mot en man av en kvinna var ett lika stort problem då det inte fanns en strukturell problematik.”

          SVAR: Jag skrev att detta inte är relevant i den här diskussionen eftersom vi talar om strukturella problem och när man lyfter våld som INTE ingår i detta strukturella problem tar vi fokus från det strukturella problemet vi diskuterar.

          ”Jag är inte alls lika säker som du på att det nästan alltid är männen som är förövare och kvinnor som är offer. Därför tycker jag att det är bättre att tala om människors beteende mot andra människor.”

          ”Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om det är så att det är en större procent kvinnor som delat ut en örfil/slag/spark på en man, än motsatt procent män som gjort detsamma på en kvinna. Men min gissning är att det är ungefär lika vanligt när det handlar om våld och kanske något vanligare att män sexuellt ofredar kvinnor än tvärt om. ”

          SVAR: Din ”gissning” är att det är UNGEFÄR LIKA VANLIGT när det handlar om VÅLD… Man kan inte GISSA angående detta. På samma sätt som jag inte kan gissa antalet bilstölder som sker varje år och sedan lyfta fram detta i en saklig diskussion. Nej, Brottsförebyggande rådet för statistik över detta. DET ÄR FAKTA. Jag hade kunnat lyfta fram rapporter som rör enbart mäns våld mot kvinnor (finns flera) med väljer istället en rapport där våld mot bägge könen i nära relationer berörs eftersom det är vad du talar om. Läs igenom den här och fundera… Tycker du verkligen att vi bör tala om ”människors” beteenden istället för kvinnor respektive mäns beteenden när det kommer till den här frågan? Kan vi verkligen det, när statistiken pålyser sådana oerhörda skillnader vad gäller kön? Läs och fundera på det istället för att GISSA om brottsstatistik.

          1. Nedan finns ett utdrag ur rapporten du länkar till, sid 15. Ungefär lika vanligt ”åt båda hållen” men kvinnor upplever sig oftare sakna möjlighet att avstyra våldet. Kan väl bero på att män ofta är fysiskt starkare tänker jag. Jag är inte ute efter någon diskussion eller att ”värdera” upplevelser, siffror osv. Tyckte bara att det var överraskande att läsa!

            Ok, till utdraget:

            ”Sådana studier har däremot genomförts i andra nordiska länder och
            även dessa tyder på en relativt liten könsskillnad i utsatthet för relationsvåld.
            I Norge har man exempelvis funnit att bland cirka 2 200
            unga (genomsnittsåldern 22 år) hade 6 procent av männen och 4 procent
            av kvinnorna under det senaste halvåret utsatts för fysiskt våld av
            sin partner (Pape 2003). En annan norsk nationell studie (Haaland m.fl.
            2005) har visat att drygt 5 procent bland både kvinnor och män 20–54
            år gamla någon gång under det senaste året blivit utsatta för fysiskt våld
            av sin partner. Mer än var fjärde kvinna och mer än var femte man hade
            blivit utsatta sedan de fyllt 15 år. I samma undersökning uppger tre av
            fem utsatta kvinnor att de inte haft någon möjlighet att påverka händelseförloppet
            under den senaste våldshändelsen och kan alltså beskrivas
            som direkta offer. Bland männen återgav ungefär en av tre en liknande
            beskrivning av händelsen. När kvinnor utsätts för relationsvåld upplever
            de alltså oftare än män i liknande situation att de inte kunnat avstyra
            våldet på något sätt. ”

  1. Jag har blivit mer eller mindre utsatt tre gånger under mitt snart 34-åriga liv. Två gånger av främmande män. Ena gången stod jag på Åhléns och provlyssnade på en skiva när ett gubbslem klappade mig på rumpan.

    Den andre främlingen var en obehaglig typ som luktade konstigt och alltid satte sig bredvid mig på morgonbussen och väste fram ett hallå. Jag bytte buss efter att han satt bakom mig och i fönstret spegling såg hur han lutade sig fram. Jag blev övertygad om att han luktade på mitt hår.

    Den tredje var min systers första pojkvän som höll fast mig och prompt skulle ge mig en puss trots mina protester.

    Nu har jag inte kommit för mig att lägga upp nåt under hashtaggen metoo. Jag kan inte heller tagga de två främmande männen eller syrrans ex för jag minns inte vad han heter mer än i förnamn. Hade jag kunnat hade jag gjort det.

      1. Jag har absolut kommit lindrigt undan i jämförelse med många.

        Men jag kunde inte känna nåt ”rent dravel” när en medelålders man ständigt kom och satte sig bredvid eller bakom en på bussen under en period. ”Han samlar uppenbart mod till någonting” sa en killkompis.

        Inte heller när ens systers pojkvän som man inte ens tyckte om håller fast en för en puss under protest och försök till att knuffa bort honom. Det är aldrig ok att hålla fast någon om så bara för en puss.

      2. Varför förminska hennes känslor??
        Hon kände sig kränkt och kände väl att allt detta var i sexuellt syfte, därmed så är det normalt att ha dessa känslor. Vem är du att bestämma vad som känns som att vara utsatt eller inte?

      3. Vem är du att bestämma om det är ”dravel” eller inte?

        Alla kvinnors bekännelse under denna hashtags tid i rampljuset (vilket jag får lov att tänka att det beror på) är läkande för många som varit med om jobbiga saker. Det är inte rätt att gå på någon som erkänner något/några händelser som för henne varit mycket jobbiga. Fel forum och fel infallsvinkel. Och onödigt hårt, helt enkelt.

        1. Men på riktigt kan det väl inte vara upp till var och en och dennes känslor att bedöma att ett övergrepp har begåtts?

      4. Sofia; klart att Maria var utsatt! Kom inte med sånt förminskande av Marias händelser och känslor!

      5. Sofia: Det är ju sådana kommentarer som får utsatta att dra sig för att berätta sina hisorier i rädsla för att inte bli trodda eller bortviftade med kommentarer a là ”det var väl inte så farligt” eller ”dravel”.

      6. Dravel? Din toleranströskel för vad som är ”okej” att utsättas för som kvinna stämmer uppenbarligen inte ihop med lagens definition av sexuellt ofredande. Se Brottsbalken 6:10 st 1 (om hon var under 15 år) respektive st 2 (gäller oavsett ålder, även vuxna).

      7. Rena dravlet? Precis som andra har skrivit så är det inte upp till dig att bestämma det. Att förminska hennes känslor är förkastligt. Sådant beteende som hon beskriver är inte någonting som man ska behöva stå ut med, men ändå är många kvinnor idag tvungna att göra just det.

  2. Väl värt att veta är att som ett svar på #metoo har nu #Ihave börjat dyka upp på sociala medier, där män säger förlåt.

    1. Intressant, ska kolla in den nya hashtagen… hoppas då att kvinnor är villiga till att förlåta. Typ ny hashtag #iforgive?

        1. Inget måste, det kom nog fram på fel sätt. Sa ju ”hoppas att”… inte ”måste.” 😉 Skrev lite snabbt om något som är känsligt, mitt misstag.

          Menade bara att om män skriver ”förlåt” kanske det inte räcker för mottagaren. Det är ju en tvåvägskommunikation och inte envägs.

        2. Vill förtydliga en gång till:

          Om en man som trakasserat mig skriver först #ihave, sedan #imsorry, vill jag också få möjligheten att välja svara på det (ska jag skriva ”it’s ok” eller ”no, can’t forgive at the moment”?) Menar att en ursäkt (för mig åtminstone) inte i detta fall är tillräckligt. Även om det är bra och fint, räcker det inte med #imsorry. I ”i’m sorry” finns en väntan på ett svar, som jag vill kunna fundera på och tillslut ge.

          Hmm kanske det var mer tydligt?

          1. Jag förstår vad du menar men tycker inte att vi ska förlåta…
            För om vi förlåter dessa män så kommer de bara att fortsätta och sen säga ”oj, förlåt” och det är inte ok tycker jag.

          2. Varför ska man försöka vara personlig och föra en personlig dialog med # i sociala medier? Känns som extremt konstigt sätt att ”prata” på.

      1. Det vore problematiskt, för det verkar ju då som att allt är tillåtet bara man ber om ursäkt efteråt. Ett erkännande av vad de gjort väger väldigt lätt i jämförelse med vilka konsekvenser deras handlingar gett…

        1. Oj känner mig helt knasig här som inte får fram vad jag menar!

          Tycker inte männen (i detta fallet) ska komma undan med ett #imsorry, det var det jag menade.
          Är lite sur att det känns som att ett ”i’m sorry” räcker (i social media).
          Jag ser det hela från mitt eget perspektiv, hur jag vill göra eller hade önskat att det var.
          Det finns ju en väntan på ett svar därefter, typ, ”I’m sorry, are you willing to forgive me?” …en reflektion på djupet, som kräver tid m.m., där den som trakasserat får lov att vänta på svaret. Menade absolut inte krav på förlåtelse, det var ju ett frågetecken efter, som en uppmuntran till reflexion. 🙂

          Hoppas det blev tydligare!

  3. Fast det finns killar som inte fattar hur vanligt det är, för att det inte själva sett eller utfört något liknande. Och därför tycker de att det inte är ett stort problem och tycker mest att tjejer överdriver problemet. Men om de får se att i stort sett alla kvinnor i deras närhet utsatts kanske det går in i tjockskallarna hur utbrett det är och inser hur sjukt det faktiskt är.

    1. Det är bra att det här uppmärksammas och att det uppmärksammas så pass mycket som det gör nu är välbehövligt.
      Men det jag vill skriva nu kan säkert provocera kvinnor, säkert även män och transsexuella personer också. Har iaf en en önskan om att inte få mina upplevelser minimerar eller att höra att det inte gå att jämföra. Mina upplevelser som man skulle jag vilja för en gångs skull att de tas på samma sätt som det görs för kvinnor nu.

      Citerar delvis det som skrev då jag tyckte det var intressant skrivet, men byter ut och ändrar några saker:

      ”Fast det finns kvinnor som inte fattar hur vanligt det är, för att det inte själva sett eller utfört något liknande eller inte förstår att de själva utför det. Men om de skulle få se att i stort sett alla män i deras närhet utsatts kanske det går in i tjockskallarna hur utbrett det är och inser hur sjukt det faktiskt är.”

      Själv blir jag kladdad på min rumpa varje helg, flera gånger, av olika kvinnor och de förminskar sitt beteende genom att tex kaste ett ”fint” leende efteråt, samtidigt som jag ser att deras vänner skrattar och tycker det är bara lite ”busigt”. De förstår inte att de inkräktar på min privata svär när de kommer så nära och min rumpa är inte till för almenheten att kladda, klämma, nypa eller för den delen stirra på. Kanske har med att göra att de själva blir/har blivit utsatta för det själva, och tror att killar vill bli behandlade på det sättet. Har aldrig hör någon man eller kvinna säga ifrån när en kvinna beter sig så och kränker min kropp på det sättet. Varken från deras vänninor som verkligen ser vad deras vän gör eller folk i omgivningen. Det ses snarare som en komplimang i deras galna ögon och något som jag skall bara tacka och ta emot.
      Ja det är bra att man tar allvarligt på stiuvationer där kvinnor upplever sig kränkt på ett sexuellt sätt, men jag upplever det extremt sorligt och äckligt att inte ta mens upplevelser i samma sammanhang på samma allvar och att tro att detta synsätt eller beteende som kvinnor också har inte skulle vara utbrett på något sätt.

      Så nu har jag skrivit av mig lite:) Vill nu inte ha något mothugg på det jag har skrivit. Om vi känner att vi måste så säga ifrån och att det jag känner är fel har ni troligen missat eller inte förstått vad jag har skrivit. Mina upplevelser är mina och skall inte förminskas.

      1. Jag är ledsen att du har varit/är utsatt för det här. Det är ett problem, det är inte ok och det är viktigt att det också uppmärksammas.
        Men, Lady Dahmer skrev något på Instragram som jag tyckte var ganska bra:

        ”Ja jag vet att män blir utsatta för sexuella övergrepp, att de blir misshandlade av sina fruar och flickvänner, att de också kan våldtas och att det händer att kvinnor mördar män.. Detta är såklart ett problem och nåt vi behöver prata om, framförallt eftersom att normer och könsroller förhindrar män från att bearbeta detta på ett sunt sätt. .
        .
        MEN, om du bara tar upp dessa problem när vi andra pratar om det våld och de sexuella övergrepp som kvinnor utsätts för så är du en del av problemet. Du möjliggör att kvinnor blir utsatta. Du försvårar för oss. Du förhindrar förändringen. .
        .
        Om du verkligen, på riktigt, brydde dig om att män blir misshandlade, mördade och våldtagna så skulle du driva den frågan aktivt – vid alla andra tillfällen. Inte bara när vi pratar om kvinnors utsatthet. Men det gör du ju inte. För du skiter ju att män våldtas. Du vill bara att vi kvinnor ska hålla tyst om det vi utsätts för. Du vill inte att vi ska prata om det alls.
        .
        .
        Och om din första reaktion på det kvinnor berättar om inte är ren bestörtning över det vi utsätts för, utan du istället måste förklara att du inte är en del av dessa män så är du också en del av problemet. Du vill rikta fokus från kvinnors utsatthet till att handla om dig och dina sårade känslor över att bli generaliserad för du tycker att det är värre att män blir dragna över samma kan än över det faktum att kvinnor våldtas, misshandlas och mördas.”

        1. Förstår så klart att du inte känner mig och vet vad jag gör och är för person. Blir lite förvånad av att du tycks det.
          Det du skriver känner jag att det kanske är mer riktat till dig själv? Kan vara lite lurigt men jag vill tro att du förstår vad jag menar.
          Det kanske låter konstig och kan tolkas som provocerande, men det är inte min agenda.

          Visst, det är svårt det här med text, kanske låter som att jag är arg eller sur, vilket jag inte är. Vill ha en god samtalston här.

          Som jag skrev vill jag inte att någon förlöjligar eller minimerar mina upplevelser, vilket du tyvärr gör när du INTE enbart besvarar det jag skriver och eventuellt håller med och nöjer dig med det och sätter punkt, utan skriver då om andra saker som jag valde i mitt inlägg att inte prata om. Det upplevs då från min sida att du kringgå det jag skriver, som tex att jag inte pratar om det här i vanliga fall utan bara gör det nu… Det vet du inget om och det bör du såklart veta. Jag har också INTR nämt någonstans att jag inte skulle, eller skulle vara någon av ”dessa” så jag vet inte varför du tar dig rätten att skriva att jag gör det.
          Sorligt att man inte bara kan bemöta en persons upplevelser och besvara dom utan behöver skriva om att andra har det värre. På det sättet minimeras det jag skriver och känner och att problemet inte tas på allvar.

          1. Okej kan vara ett missförstånd nu från min sida, var inte fullt uppmärksam på var citatet slutade utan trodde att det bara var första texten. Trodde då att resten var dina egna ord och svar på mitt inlägg.. Sorry
            Fin dag på er alla:)

      2. Men skriv om detta någon annan gång då. Varför måste du skriva om kvinnors våld mot män just när vi diskuterar mäns våld mot kvinnor?

  4. Så bra synpunkter, helt rätt.
    Jag orkar inte ens hänga på för jag känner bara ”vart ska jag börja..”

  5. Fast Clara, de flesta kvinnor kan skriva ”me too” utan att det är farligt för dem. Skulle detta ”me too” gälla någon som finns i deras omedelbara närhet idag så kan de ju alltid hävda att det gäller någon i deras förflutna och då vara säkra. Långt ifrån de flesta kan tagga förövaren. Det kan betyda livsfara. Och de som kan tagga förövaren utan att det drabbar dem ekonomiskt eller med fara för sitt liv gör väl också det, upplever jag. Det är ju liksom inte bara att tagga ”farbror Kalle” eller sin egen man eller bror eller sin arbetsgivare osv osv. För vad händer då? Häller helt med om att fokus och skam ska ligga på förövaren, självklart, men vad händer den enskilda kvinnan som taggar sin chef eller sin man

    1. Jag menar inte att folk SKA tagga män på riktigt. Jag har tex ingen intention att göra det. Det jag menar är mer som ett tankeexperiment ” ”Tänk vilken grej om folk verkligen taggade männen – då skulle det bli synligt att grisarna finns mitt ibland oss och är som vem som helst”

      1. Det famkommer inte i din text att det du skriver är ditt tankexperiment. Ett dåligt försvar kallar jag det du precis försökte med. Jobba istället med att informera, hjälpa utsatta människor och få fast de människor (för ja, även kvinnor begår våldtäkt och sexuella utnyttjanden) som är skyldiga.

        1. Åh herregud tyst med dig. Använd inte detta forum för att lyfta män istället för kvinnors utsatthet.

          1. Clara, detta ovan är ditt bästa svar of all times! Och det framgår klart att det är en tanke, huvudsakligen av meningens början ”tänk om” …

          2. Word!! Att även kvinnor begår sexualbrott är det tröttaste argumentet NÅGONSIN!!!! Sluta bli kränkt och ta tag i det verkliga problemet istället.

        2. Att kvinnor också våldtar är det absolut lamaste argumentet när det kommer till att försöka slingra sig ur faktumet att mäns våld mot kvinnor är något som män måste ta tag i och förhindra.

          1. Kryp tillbaka till flashback eller var du nu hör hemma. Inte här, hej då!

      2. Clara, ditt tankeexperiment har redan realiserats i Frankrike med hashtaggen #balancetonporc (”häng ut din gris”). Jag ser inte varför vi inte skulle kunna göra samma sak här.

  6. Jag håller med till en viss del, det skulle ju vara det ideala att det vore de skyldiga som skulle sätta en hashtag. Men jag satte hashtagen, eftersom det känns som att alternativet är att sitta still och vänta på att alla de skyldiga en dag vaknar upp, inser vad de gjort och bestämmer sig för att erkänna allt på fb. Fat chance. Han som trakasserade mig kommer att leva sitt liv fullständigt omedveten om att han nånsin gjort något fel. Och inte kan jag tagga honom heller.

  7. Hej!

    Första gången jag läser din blogg. Har aldrig insett hur stort detta problem är fören nu. Jag ser massor av mina tjejkompisar som taggar #metoo
    Väldigt bra att detta kommer fram. Tjejer i allmänhet vågar inte prata om det.. Att detta lyfts på detta sättet är väldigt bra även för oss män som faktiskt hatar övergrepp och trakasserier. Så sluta att vara arg!

    1. Bra att du blivit medveten om problematiken och kan bidra med att lyfta frågan, särskilt bland dina killkompisar!
      Men, vi måste få vara arga, för den här skiten pågår fortfarande och påverkar våra liv. Det är verkligen något att vara arg för, och det tycker jag att du också ska vara!

  8. Mitt flöde är allt mer uppblandat med män som med frustration, förtvivlan och insikt nu söker sätt att hantera detta. Som vill vara något annat än tysta men inte helt vet hur så jag väljer att vara lite hoppfull ändå

  9. Du tycker alltså att man ska skriva ut namn på folk som man påstår ha våldtagit eller sexuellt utnyttjat en och därmed skapa pekande finger utan några bevis lagts fram och granskats. Härlig människa du är [sarkasm].

    1. Du tycker alltså att det är okej att sextrakassera någon utan att det får några konsevekvenser? ”Åh vad jobbigt och hemskt för alla män som blir ’anklagade’ för saker som de aldrig någonsin gjort”. Alla som blivit utsatta älskar nämligen det, att bara anklaga män till höger och vänster. Härligt människa du är [sarkasm].

    2. Blir trött nå djävulskt på föreställningen om att våldtäktsanklagelser är något tjejer slänger omkring sig som konfetti när de grälat med sin partner och vill hämnas, och att det svenska rättssystemet systematiskt burar in oskyldiga stackars killar. Skaffa lite bättre verklighetsuppfattning.

  10. Åh det är mäktigt att läsa posts under #Ihave-hashtagen. Jag ber och hoppas att dessa hashtag-trender verkligen ska väcka alla de män som sover!

  11. Superbra skrivet och viktiga tankar – som på pricken träffar det jag själv tänker. Du är bäst Clara!

  12. Att bara flytta över skulden från en folkgrupp till en annan låter inte bara ogenomtänkt, utan även som att du förenklar problemet…

    Det måste sluta handla om att bearbeta problem när de uppstår och försöka arbeta mot orsaken som ligger bakom. Varför finns det fortfarande en stor grupp människor som trakasserar andra både psykiskt och fysiskt? Svaret till den frågan är många saker, men måste någon gång mynna ut i mänskliga värderingar.

    Varför uppstår detta vidriga beteende?

    För att på riktigt motverka detta måste vi lära ALLA från grunden. Uppfostran i hemmet. Värderingsarbete i skolan. Eget ansvar, medmänsklighet och respekt växer inte fram om man inte jobbar med det.

    Varför ni tror att bara ”tysta män” bör en skuld kommer jag aldrig förstå? Glömmer vi inte av alla andra tysta människor i dessa mäns liv då? Den tysta mamman, pappan, brodern, systern, läraren, kompisen, mostern, morbrorn, farmorn, farfarn…?

      1. Finns det nån statistik på vilka som väljer att sätta upp skygglappar och se mellan fingrarna på sånt beteende? De som inte vill se och höra. De som genom att hålla tyst ger intryck av att godkänna beteendet?

        Som en som blev mobbad under grundskolan vill jag nog säga att det inte bara var mobbarnas fel att det hände. De elever som vände ryggen till när det hände, de lärare som såg mellan fingrarna och ursäktade det som lekar, de föräldrar som hävdade att *deras* barn minsann var så snälla och aldrig skulle göra något så hemskt…

        Naturligtvis ligger största skulden på de som faktiskt mobbade mig, men samtidigt… Jag minns själv sista gången jag försökte få hjälp av de vuxna. Högstadiet, ny skola. Jag pratade med mina klassföreståndare som sa att de skulle prata med mobbarna. De kom tillbaka efter ca en vecka och tyckte att de nu pratat med mobbarna som sa att de inte visste vad de gjorde och lovade att inte göra om det igen. Jag svarade (lite trött och irriterat) att det hade de sagt åtminstone en sju-åtta gånger tidigare. Lärarnas svar? ”Men de har inte sagt det till *oss* förut, så *vi* tror på dem.”

        I en sån situation, är det verkligen bara mobbarna som behöver läras upp att förstå hur hemskt det är? Eller skulle även andra elever samt lärare och föräldrar behöva det?
        (Jag kan ha missförstått Kims kommentar totalt och tagit mig ut med cykel och nattmössa, och i så fall ber jag om ursäkt ^^)

        1. Precis min poäng Sarel.

          Folk som förenklar problemet till att ”tysta män” behöver ta ansvar så blir allting bra igen, har totalt gått vilse i sitt eget tunnelseende. Hur kan man inte se det ur ett större perspektiv?

          Vad är egentligen problemet här? Att människor som sexuellt trakasserar inte får en knäpp på näsan av ”tysta män” eller att de faktiskt beter sig som ärkesvin?

          Alla människors personligheter formas och utvecklas hela livet. Framförallt av deras sociala förhållande, människor i deras närhet, deras omgivning och erfarenheter. Tydligen finns det flera platser i Sverige där människor växer upp eller lever i där detta beteendet kan växa fram. Där ligger problemet!

          Hur kan vi få människor som bor i Sverige att värdera och visa respekt mot andra människor? Hur får vi föräldrar att ta upp arbeta mot detta? Hur får vi vänner och familj att arbeta mot detta? Hur får vi skolor och förebilder att arbeta mot detta?

          Det kan knappast vara så att ansvaret enbart ligger på en liten grupp av ”tysta män”…

  13. Jag kände i första hand att denna tagg inte rörde mig, jag har ju alltid lyckats försvara mig… både fysiskt och verbalt.. vilket jag är glad för. Men när jag tänkte efter och insåg att jag faktiskt behövt göra detta upprepade gånger i mitt liv, på högstadiet, på konserter, på spårvagnen, på krogen etc så kändes det inte rimligt att detta är normalt för mig. Jag tycker det är bra att uppmärksamma att faktiskt de allra flesta kvinnor på olika sätt måste förhålla sig till att vissa män utsätter kvinnor och att man aldrig vet vart de finns. Det kan göra att de som är tysta förstår att de behövs också för att säga ifrån att detta inte är ok. Både män och kvinnor. Hur många kvinnor får inte lära sig att inte gå hem sent själv på kvällen? Från träning, krog, jobb, och varför behöver de lära sig det…

    1. Intressant. Så kände jag också när jag var yngre, (är 36 nu) liksom att jag är ju inget offer eftersom jag sagt ifrån o försvarat mig och andra. Jag klarar mig liksom. Men som du skriver sjukt att man behövt försvara sig o förhålla sig till trakasserier o våld som ligger latent. Det är fan inte ok.

  14. Fast målet med #metoo är ju att uppmärksamma männen, både de tysta och förövarna, om hur många kvinnor som egentligen blivit utsatta för något. Och framförallt det sista stycket i din text påvisaar ju återigen hur jääävla svårt det är som kvinna att göra rätt – är vi tysta så booorde vi ha anmält (Obs, inte dina ord!) och hänger vi ut män borde vi fokuserat mindre på förövarna och mer på de tysta männen (så jag uppfattar dina ord.) Att #metoo fortsätter delas är ju dels ett sätt för kvinnor att backa varandra, vilket veerkligen behövs i en sånhär röra, och ett sätt att göra männen uppmärksamma. Vi ska inte behöva tvinga fram någon jävla skam ur deras kroppar, den borde fan komma automatiskt genom uthängningarna och inläggen som florerar.

    Kvinnorna runt om fb och insta höjer knappt på ögonbrynen, för vi är så vana. Männen däremot, blir chockade. Men väljer ändå att inte lyfta ett finger för att förändra. Det kan knappast vara vår sak att få det att hända också.

    1. Jag tror att de män som utsatt mig för obehagliga situationer inte själva uppfattar det så. Därför är säkert många män chockade. De ser inte det de kanske själva gjort som fel och tänker att dessa statusar rör sig om grövre saker. Om du förstår hur jag menar.

    2. Jag tycker det är lite komiskt att då säger att #metoo handlar om att ”uppmärksamma männen” och så representeras inga manliga offer över huvud taget. Jag vet att det inte är det du menar, men det är bara skamligt hur jävla ytliga alla dessa hashtag kampanjer blir i en dels människors ögon…

      Hur jävla skamligt vore det inte om man försökte använda en utsatt grupp människor, för att skuldbelägga en annan grupp människor och samtidigt skuldbefria sig själv?

      Nej #metoo handlar inte om att ”uppmärksamma männen”. Det handlar om att stötta människor som behövt genomlida sexuella trakasserier och ge dom ett forum att prata ut, att stärka dom. Samtidigt skapa väcka en debatt i samhället, HELA samhället, inte bara män! Det finns människor i alla folkgrupper, av alla kön som totalförnekar problemet.

  15. I mitt flöde delar även män haschtaggen metoo. Och de jag känner tillräckligt väl för förtroende, frågade jag om övergreppen begåtts av män eller kvinnor. Kvinnor blev svaret.
    Men absolut. Vad världen behöver är mjuka empatiska män. Och betydligt mindre alkohol

    1. En mycket klok kommentar då väldigt mycket av våld och övergrepp hänger ihop med droger och alkohol. En ”hygglig man” kan bli helt förvandlad av alkoholinverkan, många är de som inte vet vad de gjorde eller triggar igång ett redan kanske dåligt humör med att bli full och på så sätt utsätta kvinnor (och män) för ett förstärkt dåligt humör.
      Självklart finns många nyktra förövare också, men jag tycker det är viktigt att peka på detta.

  16. Ser ingen konflikt i hashtaggen #meetoo OCH att parallellt kunna angripa de som tyst tittar på. #meetoo kan bli ett steg i att komma åt den tysta skaran eftersom. Jag tycker det är bra att ämnet lyfts upp!

  17. Tack Clara!

    Så viktigt! Precis detta perspektiv jag saknar i denna storm. Det är det här som betyder något. Belys de svin som begår brotten! Stå upp för dig själv, och dina medmänniskor! Säg stopp när det händer på din arbetsplats (för ja, du ser det fast du försöker intala dig själv att du inte visste), ta avstånd från trakasserier, ofredanden och mobbing. Alltid. Det är alla vi som står bredvid som är det verkliga problemet. Om en kille första gången han gör ett övertramp får veta att det är fel, om alla vi som är på discot på mellanstadiet, i fikarummet på jobbet eller på raden bakom på bussen höjer våra röster, då ökar vi MARKANT sannolikheten för att beteendet ska upphöra, och att inte fler ska utsättas. Varför fortsätter vi att hålla dem om ryggen? Då jag med ”vi” menar vi som ser/vet/anar/har hört men också alla som faktiskt utsatts?

    Clara, tack igen, du slår alltid huvudet på spiken, härligt! 🙂

  18. Ja det är för jävligt att vi kvinnor är offer igen och vi måste lämna ut oss och visa att vi blivit utsatta. Männen då? Slipper dom undan igen?
    Eller vad är ditt förslag att vi ska göra, Clara?

  19. Varför så långa ordrika inlägg? Jag. som 75 åring tröttnar innan jag läst till slutet. Tror inte mina fd elever heller orkar läsa färdigt.

    1. Kära nån, klarar du inte av att läsa 2000 tecken utan att bli trött hoppas jag verkligen inte att du jobbat som lärare i ditt yrkesliv.

      1. Word! Vilket klockrent svar på en tröttsamt tråkig och förminskande kommentar. Jag läser din fantastiskt välformulerade blogg mycket tack vare de härligt långa inläggen! Tack och bock för det Clara!

  20. Ja, varför inte! ”Tänk om alla vi kvinnor som skriver #metoo skulle ta och tagga alla snubbar som utsatt dem för sånt här.”. På något sätt måste det bli slut på detta elände.

  21. Åh underbara DU!!
    Exakt som jag tänker, pojkarna som ska bli män det är dom vi måste lägga krutet på!!!
    Tack för dina som vanligt kloka ord. Värme å kärlek ❤️

  22. Så bra skrivet. Gällande det där med att tagga dem som gjort sig skyldiga till detta. Det skulle verkligen ”röra om lite i grytan”. Vilka diskussioner det skulle bli. Om gränser och olika uppfattningar.

  23. Svårt ämne detta. Det känns som ni vill hålla mig ansvarig fast jag aldrig någonsin gjort något som detta. Om jag tänker tillbaka till högstadiet skulle jag helt klart kunna kalla mig själv för ”tyst pojke”. Jag visste inte bättre, när andra killar tog på (och trakasserade) tjejerna, det var alltid de mer populära killarna som gjorde det och samtidigt var det också dessa killar som tjejerna alltid alltid drogs till, det blev oftast fnitter som reaktion. Då förstod jag inte om tjejerna faktiskt gillade detta eller inte.

    På den tiden var jag för ung för att förstå vad som var rätt och vad som är fel, man förstod inte riktigt samhällets koder, de existerade heller inte riktigt i skolan… Då visste jag inte bättre och förstod inte att tjejerna troligtvis fnittrade för att de inte heller visste hur de skulle reagera, men att de egentligen inte tyckte det var kul. Idag vet jag bättre, och idag hade jag definitivt sagt ifrån om jag sett något sådant pågå.

    Jag tror att många av oss ”tysta män” faktiskt än idag har svårt att läsa av om det är okej eller inte för de iblandade. Jag är helt säker på att om en tjej tydligt säger ifrån så kommer massor av oss ”tysta män” att stå upp för henne. Jag skulle aldrig backa upp sådana svin. Jag tycker det är orättvist att jag för skuld för detta, tjejer måste våga säga ifrån mer, och då kommer också vi män att säga ifrån mer.

    Tyvärr så hamnar vi i ett slags limbo, där ingen vill säga ifrån först, för alla är rädda för konsekvenserna av att göra det…

  24. ja visst, du har kommit fram till samma fundering som jag

    ja tänkte så här: Vem är värst. pedofilen som gör som pedofiler gör eller den som skyddar honom så han kan fortsätta, och barn har svårt att säga ifrån och beskriva

    både män och kvinnor är pedofiler även om männen är fler

  25. Du är cool Clara. Ingen jävla tycka synd om feminism och polarisering. Om alla drev din linje skulle äckelmän få det svårt och det finns många svininga män börjar jag förstå. Jag undrar vad man lärt av sina föräldrar när man beter sig så här.
    Kör på! // Chrille

  26. Bodde hos en familj i Italien.
    En kväll kom en kvinna in och kröp ned i min säng.
    Hon tvingade till sig ett samlag
    och jag vågade inte slå larm för hennes man sov i ett annat rum.
    Det har varit ett trauma sen dess.
    Att inte kunna göra nåt.
    Vid ett annat tillfälle låg jag på sjukhus och på natten kom en kvinna in och vek undan täcket och började med oralsex.
    Jag var så sjuk att jag inte kunde gå ur sängen.
    En tredje gång våldtogs jag av en homosexuell man på en firmafest som hölls
    i en sportanläggning.

  27. Tycker #metoo är det finaste initiativet i år. Förstår inte hur man kan gnälla på någonting som görs för att belysa ett problem? Det har har ju utan tvekan fått upp ögonen på många, inte bara män, utan också kvinnor som plötsligt inser att dem inte ska behöva skämmas, att dem inte är ensamma eller svaga.

    Personligen har jag ingen på facebook som utsatt mig för någonting. Varför skulle jag ha det? Mannen som våldtog mig är ute ur mitt liv sedan över tio år. Exsambon som misshandlade mig är blockerad på alla forum. Män som tafsat på mig på krogen eller dansgolvet har jag inte på facebook? Sedan kan jag tänka mig att männen på min facebook tafsat på andra tjejer, men det är utanför vad jag känner till. Om du har ”vänner” som tafsat på dig på facebook, tycker jag du ska se över din vänskapslista.

    Dessutom, blir det bara en skitkastning och ”ord-mot-ord” om vi ska skriva ut namnen på dem vi vet namnen på. För min del skulle det bara riva upp smärta och sår igen. Jag skriver hellre vad som hänt utan deras namn. Då kan fler känna igen sig, förstå och läsa utan att ilskna till om dem känner personen. För tyvärr tror man sällan så om sina vänner, och offren får ofta mer skit om dem går ut med det. ”Han skulle aldrig”. Vinnande ut den striden går aldrig offret, även om förövaren också får sig några rivsår.

    Me too. <3

  28. Alla borde läsa en smula genusvetenskap istället för att skriva enfaldiga kommentarer om uttal om namn el dylikt annat flams. Är det nån som på allvar tror att vi lever i ett jämställt samhälle? Think again!

  29. Tyvärr är det inte bara männen som tiger, även vi kvinnor gör det. Ja, jag är kvinna. Jag erkänner, jag har gjort det. Och jag har inte heller alltid reagerat på att det är fel. Visst, jag har kanske känt mig besvärad, men sedan har man vant sig. Det är inte bara männen som är svin. Vi kvinnor har också en del idet. Alla som står bredvid och inte säger något begår ett stort fel. Osvsett om det handlar om sexuella trakasserier eller annan typ av trakasserier och kränkande särbehandling. Tycker jag. Och just nu, i dessa #metoo -tider känner jag mig rätt ensam.

    Och nej, män är inte ensamma om att sexuellt trakassera kvinnor, kvinnor kan vara rätt bra på att göra detsamma med män. Inte lika vanligt, men det förekommer.

  30. hej har försökt skriva till metoo men det går ej det är ju ingen Hotmail att skriva till
    ett tips från en man ni tjejer går ihop på arbetspl. handlar in en dold mikrofon som någon bär på sig vid ett framträdande blir du ofredad då så spelas det in ta med några kompisar gå upp till den otrevlige spela upp det kräv ursäkt om inte säg då jag går vidare med dett o då polisanmäler du detta. det låter hårt men skall ni få slut på detta trams måste ni vara hårda