Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 kommentarer på “bird shit on my shoulder”

  1. Jag började spela piano när jag var sju. Sedan ville jag börja ta sånglektioner när jag var femton. Och först var det visor och musikal som gällde. Min pedagog var klassiskt skolad själv, även om hon inte bara lärde ut klassisk musik. Men jag hade den typen av röst. Så det blev klassisk sång. Jag minns fortfarande känslan när jag fick till de första tonerna. Och hur pedagogen blev alldeles till sig. Så fantastiskt var det. Att upptäcka sin egen röst. Sedan har jag inte varit så mycket på scen. Inte haft den viljan eller modet kanske man skall säga. Jag har hållit mig till lektioner ibland med flera elever. Har sökt till operahögskolan några gånger. Nu sist hade jag kanske kommit in, om jag inte varit för gammal. Men jag vet inte… Jag tror jag är lyckligare när jag får sjunga helt på mina egna villkor. Fixar inte riktigt det där när andra skall bedöma min sång som bra eller mindre bra. Den biten av konstnärliga yrken är himla svår tycker jag. Jag vill bara sjunga.

  2. Kristina: ja, faktiskt! Det blir lixom mindre skitnödigt 😉
    Emma: jag jobbar med mode!
    Charlotte: TACK, kul att höra 🙂

  3. Jag skall bli psykolog när jag blir stor 🙂 Håller på med sluttampen på skolan nu. Det skall bli så skönt att komma ut i verkligheten. Skönt och läskigt. Men det är så kul. Utbildningen har varit alldeles fantastiskt rolig. Men ibland tänker jag att jag skulle vilja jobba deltid med det, och deltid med något helt annat. Yogalärare, trädgårdsmästare, vad som helst som är kreativt. Kanske sjunga på bröllop och begravningar.

  4. Läste någon gång att det man klottrar visar hur man är som person och vad som är ens innersta problem. Undrar då vad det här visar? 😉
    Själv klottras det en massa på telefonkatalogen, råkade säga till en kompis “Vilken ren telefonkatalog ni har!”
    Konstig kommentar? Nejdå…