Vilken sjukt underbar kväll. Det var inflyttningsfest hos min kära Sussi ikväll. Trettio personer i en etta, med allt för mycket sötsaker och saft (ja, jag dricker inget starkare) och jag gjorde flera trevliga bekantskaper och återknöt diverse andra.  Varför är  "utlänningar" så trevliga? De rasar komplimanger över en i deras närhet. Antar att de inte lider under den så kallade "jantelagen" utan berömmer allt som är bra. Det är roligt, och peppande och upplyftande. Go foreigners!

Men vem rackarn har sagt att vi måste lyda under jantelagen bara för att vi är svenskar? Jag tänker inte göra det! Insåg för flera år sedan att det bästa sättet att bli av med sin avundsjuka är att berömma! De personer jag avundas mest berömmer jag för precis det jag avundar. Och inte tvetydiga komplimanger "åh, du är så snygg, fan vad jag hatar dig, hihi" utan verkliga komplimanger. Välformulerade, långa och ärliga. I samma stund som jag uttalar dem försvinner min avundsjuka. Nu är jag helt plötsligt en fantastisk människa, som gör folk glada och är osjälvisk och generös och inte snål med komplimanger. Det är underbart.

Du borde prova!