Ikväll kommer min älskade syster hem! Det kommer att bli ett litet helvete eftersom att jag inte kan prata utan att tappa rösten. Hon kommer alltså sitta här och berätta de mest häpnandsväckande sakerna ur sitt liv. Och jag kan inte svara. Jag kan inte avbryta. Inte överrösta. Inte driva med henne tills vi flabbar som hästar. Jag får alltså lyssna. Det kan bli svårt. Det får bli en övning för mig.

Gud skapade människan med en mun och två öron. För att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Hå hå jaja. Ikväll får bli första dagen. På resten av mitt liv.