Jag hörde min tidigare favorit Maria Sveland uttala sig i tv angående hemmafruar “Det finns människor i Sverige som överdoserar Mad Men och tror att det fortfarande är 60-tal”

Men åh! Var finns dessa människor? Var är dom? Länka, ge mig namn och adresser. Jag har faktiskt inte sett en enda. Visst finns det kvinnor som vill vara hemmafruar men dessa kvinnor är inte de som klär sig i femtiotalskläder och ser på Mad Men. Sluta anta det. Faktakolla! Den enda bloggare jag på rak arm kommer på som vill vara hemmafru är Milk. Men hon klär sig ju modernt så det gills inte?!  Och vad sjutton är det frågan om när man konstant hänvisar till Mad Men. Maria Sveland kan inte ha sett denna serie. Den är ju ett skräckexempel på hur sexistiskt och vidrigt sextiotalet var, speciellt för hemmafruar. Däremot var modet snyggt. Men det är en annan sak.  Bara för att man gillar 60-talskläder så gillar man inte 60-talsvärderingar. Den som tror det kan inte ha mycket vett i huvudet. Tror den också att den som sysslar med medeltidslajv önskar tillbaka pesten? Att gotare som gillar gotiken tycker att avlatsbrev och trälar är jädrigt najs? Och att alla kreddiga killar med rockabillylugg säger neger som man gjorde på femtiotalet?  Fatta någon gång att att det finns olika smaker.  Estetiska yttringar! Jag älskar femtiotal för att det är mer tillåtande för min stora rumpa än en tight Acneklänning. Och för att jag älskar färger och mönster. Och för att minimalistiska Acne får mig att somna.

Några slutsatser jag dragit:

Du kan laga mat som kvinna och ändå ha status – om du ser ut som en kock och lagar kockmat i ett maskulint kök det vill säga.  Inte syltkakor som Leila, men gärna oxbringa som Per Moberg.

Du får förespråka eko och långkok om du ser ut som en miljöpartist eller hippie eller är en man, som Mats-Eric Nilsson som skrev den Hemliga kocken. Då är man till och med en hjälte!

Du får inredningsblogga utan att betraktas som opium för kvinnfolket om du inredningsbloggar så här. Modernt och inte så provocerande feminint.

Du kan säga att du vill vara hemmafru om du gillar Acnejeans, är modellig och bloggar så här. Ingen kommer ändå att tro dig.

 Men om du ser ut som jag gör. Om du gillar min typ av inredningsstil. Då spelar det ingen roll att du är framgångsrik karriärkvinna. Att du kan försörja dig på ditt konstnärskap. Att du skriver om feminism. Att du ställer upp i debatter och tar för dig i livet, tar plats i det offentliga rummet. Står upp för andra kvinnor och det du själv tror på. Att du har ett eget radioprogram och ger ut en egen tidning utöver din framgångsrika blogg.  Nej inget av detta har betydelse. För någon fördomsfull människa kommer ändå att kalla dig för hemmafru. Och inte fatta att det du gör är kreativt på samma nivå som när Moneybrother skriver en låt eller Jamie Oliver kreerar en förrätt. Därför att personen själv är så hjärntvättad av patriarkatet att den förväntar sig att en framsynt framgångsrik  kvinna ska se ut på ett visst sätt.

Så mycket för kvinnlig frigörelse. Åt helvete med alltihop!