Min lilla samling av fina emaljkastruller växer. Den här felfria saken såg jag i helgen och var tvungen att ta hem. Till det facila priset av 40 kronor blev den min. Det var så billigt att hon som sålde den nästan blev sur på mig – men kära värld – bli sur på den som prissatt istället. Själv var jag jätteglad!












32 svar
Men vad kostigt! Jag köpte en kastrull med precis samma färg och mönster på en loppis i helgen. Dock var modellen lite annorlunda. Jag betalade 20 kr tror jag.
Åh, en såndär har jag letat efter i nästan ett år. Grattis. ^^
Lina: Du kan få köpa min! Har precis en likadan. Lite repig i botten dock, om det gör något..? 🙂
Åhhh, en sådan hade vi när jag var liten =))
Men den är borta nu…
Fast nu fick jag en sådan härlig nostalgikick,
minnen, minnen…
av en liten gryta som vi alltid åt köttfärssås i.
Tack för en fin blogg förresten =))
Och nu slog det mig en sak,
jag fick ju aldrig din förra tidning?!!!
Det hade jag glömt helt av.
Fast jag tyckte allt det var lite sorgligt när det begav sig.
Kommer det en ny att förbeställa??
Sofia
superfin.
Hahahah så är det på loppisar och fyndbodar! När man väl har hittat ett riktigt fynd så står de alltid och tjurar över att de inte tagit tillräckligt mycket i pris. Det är la inte vi köpares problem heller, det skulle de ju tänkt på när de prissatte!
Just my point 😀
Vilket fin emaljkastrull* Det är ju en sådan kvalité på emaljkastruller!
Ett riktigt finfint 😀
Såg ditt inlägg i gårkväll å blev superloppissugen så i morse åkte jag iväg till en där jag bor och vet du vad jag hittade? En exakt likadan kastrull som du hittade:D och bredvid stod en stor gryta och med samma färg och mönster! Jag tog dom direkt:) Kommer tänka på dej varje gång jag använder dom!
Kram på bästa bloggen!
Åh gud vilken lycka 🙂 Härligt !
Nejmen! Fantastisk för blåbärssoppa!
Åh helt ljuvlig, verkligen 🙂
Jag hittade en jättefin Lars Norrmanlitografi för 125 kronor på en loppis. Jag hade inga kontanter, så min mamma betalade. Tanten i kassan sa något i stil med det du och flera som kommenterat fått höra. När min mamma sa att det var jag som skulle ha tavlan blev damen däremot jätteglad. Lite lustigt, hon tyckte kanske att det var roligare att någon yngre gjorde fyndet? Liiite konstigt, eftersom jag vid det tillfället åtminstone var fyllda trettio, så så himla ung var jag ju inte. Men men, jag blev glad att hon blev glad, så den sagan fick ett l yckligt slut.
Det har jag också råkat ut för flera gånger att någon bitter kvinna alltid mumlar något om för lågt pris och nästan gratis. Det har aldrig hänt med männen på loppisar, tvärtom så ger de alltid en extra liten rabatt. Har kvinnor svårt att unna varandra riktiga kap eller vadå?
Jag älskar uttrycket ”men kära värld”. Det påminner mig om min mormor och det här är första gången jag varit med om att någon annan än hon eller jag själv använt det. 🙂
Hehe, jag jobbar i en second hand-butik och vet hur det känns i hjärtat när jag måste stå i kassan och ta betalt för världens fynd (som jag dessutom allra hellst skulle vilja ha själv)..
Det är dessutom väldigt lätt att bli bitter när man stårpå ett sånt ställe och jobbar. Det FINNS nämligen personer som byter ut prislapparna, och många (nu snackar vi verkligen MÅNGA) snattar. Varje vecka kan man hitta undangömda prislappar för ett värde av flera tusenlappar… Som sagt, det är lätt att bli bitter.
Så söt! :DDD
Haha! Det är roligt, det där. När man nästan ska få dåligt samvete för att man köper en sak. 🙂
Kastrullen var superfin i alla fall!
Jag köpte ett par skitfina, varma och härliga vantar för någon vecka sedan på Röda Korsets second hand och expediten där blev också lite förnärmad när hon såg priset. Stackars mig som är så svag för vad andra tycker ältar det fortfarande. Men det var det värt!
Himla fin kastrull! Och jag har också mött en del underliga loppismänniskor. Som blir sura när man fyndar eller när man vill köpa något smycke som ligger under glasdisken vid kassan. Det sistnämnda är ju nästan ännu underligare, att de blir sura när man vill handla mer. Helknäppt. Fast sedan finns det ju de loppismänniskor som säger saker som ”ooh, vilken fin” eller ”den här passar ju dig jättebra”. Det tycker jag är bra mycket trevligare!
så fin!
Nästan sådär är det på min närmaste Myrorna, en kvinna som ofta jobbar i kassan brukar _alltid_ anmärka på priset på dom saker jag har hitta och vill köpa, som om jag skulle byta prislappar på saker som redan är sjukt billiga?
Hon gör det alltid dessutom så det är nästan så jag börjar undra om hon har något emot mig. Men nästa gång det händer så ska jag inte vara så jävla mesig, då blir det konfrontation! *Emma på krigsstigen*
En bedårande karott av sin tid!
Heeeeelt bedårande!!!
Haha. Det är väl inte ditt fel att hon inte kikar på varorna. Vad roligt att du fick den till en så billig penning. Jättesöt var den. 🙂
Jag älskar också fina emaljkastruller, har bara tillåtit mig en än så länge. Men jag undrar en dum fråga…vad ska jag använda dem till (de små alltså). Försökte koka potatis i den men det brände fast o blev ojämnt. I stora kan man ju laga grytor men i de små…..(små grytor?)
Åhh, min mamma har en likadan underdel. Jag blir nästan sur när jag ser att det ska vara ett lock till (hade mammas haft det så hade jag tjuvat den av henne på direkten).
Oj! När jag bara såg rubriken så trodde jag först att du menade i magen…en till! Men det räcker ju finfint med en ; ) Och en SÅ fin gryta är alltid bra att ha en extra av!
kramar
Vilken konstig reaktion av loppis kvinnan. Men vilken fin kastrull!
Helt underbar!
Vad märkligt det är med folk som blir sura när man köper någonting till priset som står på prislappen. Jag har varit med om det två gånger – och båda gånger på loppis!
Vilken sötnos! Ger mig Pettson och Findus-vibbar, och det är en bra känsla ^^