Det är så äckligt  hemma hos oss just nu så det kan ni aldrig tro. Vi har inte haft ork att städa och jag har inte haft ork att hålla undan efter mig och då blir det skitigt värre för jag är en riktig gris. Så nu försöker jag röja i eländet. Men allvarligt. Jag har så mycket prylar. Jag har lust att göra ett bål på tomten och vräka ut skiten och elda upp alltihop. Melker som vanligtvis är rumsren hade en olycka förra veckan och kissade på min fina blommiga strykbräda och på golvet. Det står fortfarande och luktar. Jag har inte ens orkat börja ta itu med det. Det är vidrigt jag vet. Det och saftfläckarna på köksgolvet som gör att det klibbar när man går över det.

Men nu försöker vi alltså långsamt ta tag i eländet. Det är inte det att jag är en pedant – inte alls – jag tolererar rätt mycket skit och stök. Men nu är det bortom stökigt. Det är ÄCKLIGT. Hallen är ett bombnedslag för där står sakerna som ska vara i barnrummet, men där är det fullt för där står alla saker som inte har någon annan plats att vara. I ateljén ligger tyghögar på varenda ledig yta och förbannade små papperslappar från scrapbookpyssel flyger omkring och går inte att städa upp. Jag försöker sortera mina sminkgrejer på toaletten men det är ingen idé för förvaringen är så värdelös att det genast blir stökigt igen och i vardagsrummet ligger trasmattorna i högar kring väggarna för Melker river upp dem när han leker. Jag blir GALEN!!!!!

Ibland hatar jag det här förbannade livet med alla dess prylar som man ska sköta och sköta och sköta i all oändlighet. Ge mig en grotta och en filt och ett ombyte kläder och jag ska leva lycklig i alla mina dagar. Amen