Sista skördens vemod

Det är vemodigt i trädgården på hösten. Jag älskar det. Att gå omkring och plocka och se på allt jag ivrigt planterade under våren. Göra nya planer för nästa sommar. Jag har blivit hemmablind för hur vackert här är, men när jag ser det genom kameralinsen så slår det mig. När jag är stressad över jobb, trött på skitsnack och konfliktsökande människor går jag bara ut och sticker ner händerna i jorden och fäster blicken långt borta och upplever verkligheten.Idag skördade jag de sista morötterna. De är fortfarande söta och mjälla i smaken. Några förskrämda lökar skördades också. Fortfarande fina, men lite bleka om nosen.  Det blev ugnsrostade rotsaker till middag. Med dressing på vitlök och färska örtkryddor. En finstämd sista måltid av trädgårdens skörd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

44 kommentarer på “Sista skördens vemod”

  1. Vilka fina bilder, vilken vila. Man kan göra mycket gott av de sista grönsakerna. Själv blir jag till mig av lycka när jag hittar en näve frysta bondbönor att mumsa till soppan med.

    En riktigt skön höst till dig!

  2. Tack! Jag gick ner mig i sura tankar och barnaskrik under eftermiddagen. Dina ord och de härliga bilderna ger en extra lyckokick nu på kvällskanten.

  3. Fina bilder… att gräva i komposten är också ganska rogivande, haha kan knappt tro att jag skriver det här, det skulle man inte ha trott för 15 år sen.

  4. Åh! Inget vemod! Tänk vilken enorm lycka att ens få skörda sin egen mat. Jag gör av det bästa av situationen här i mitt lilla rum i föräldrahemmet. Örter i krukor och så lite persilja i landet härute. Puss.

  5. Åh vilka fina bilder, och vad gott det lät med ugnsrostade grönsaker. Det är höst, och allt det medför, men åh vad det ändå är härligt, sen om länge när våren kommer, och vad man njuter då igen.
    Hej Helena i Småland

  6. Gillar att du skriver “uppleva verkligheten”. Det är precis vad jag är i behöv av att göra just nu.
    Vem är verkligheten? Samme person som sade sig vara Livet?

  7. Sista skördens vemod. Så perfekt träffande uttryckt. Precis så är det, ledsamt och samtidigt vackert att riva upp de där sista rödbetorna som aldrig blev något för världen. Klappa lite på persiljan och hoppas den återkommer som lovat nästa år.

    Får passa på att säga vilket andningshål din blogg är, ett löfte om att det finns ett annorlunda liv som väntar på mig. Förstår att du har din beskärda del av stress och press, men du skriver och fotar så att jag blir alldeles lugn. Tack.

  8. Hej hej!

    Ja det är så härligt att gå ut och plocka in det man sått och planterat tidigare under året. Vi planterade hösthallon i våras och vi kan fortfarande hämta in några stycken om dagarna. Vår lök tog slut tidigt i år dock så i planerna för nästa år finns det fler lökar…

    Ha en go kväll!

  9. Det är ju så lugnande och härligt att gå i trädgården vid den här tiden.
    Jag älskar hösten.
    Mysiga bilder tycker jag. Kram Stina

  10. Vemodsvackert! Får mig att tänka på det här stycket:

    “I skymningen får naturen en underbart suggestiv effekt, inte utan en viss skönhet, även om dess huvudsakliga uppgift nog är att illustrera diktcitat.” Oscar Wilde

  11. Det sägs att det finns tre saker i naturen som är särskilt balsam för själen. Att blicka ut över vatten, se in i en eld och att påta i jorden.
    Vilken terapi det kan vara att bara få gå ut i sin egen trädgård…och Gratis!

  12. Åh, vad jag känner igen mig i din beskrivning! När jag blir trött på jobbiga människor, stressar som tusan och det bara kör i huvudet av alla intryck överalllt…då finns det inget bättre än att bara gå ut och pyssla i trädgården, om det så bara är att rensa ogräs eller hänga talgbollar till småfåglarna. Totalt tankerensande och lugnt. Tack för en fin och inspirerande blogg!

  13. Oh jag känner så igen känslan. Vi tog bilen ut till en kohage vid österlen i söndags. Det var så fantastiskt. På två timmar såg vi örn, falk, groda, hästar, kor, vildhjort och KRONHJORT som stod två meter från oss. Och kanske det konstigaste – vitsippor!! Men det var en fantastisk dag mitt i en koghage!

  14. hej! har hört dig på radio, men aldrig sett din blogg, inte förrän nu. En trevlig bekantskap, och jag gillar att du satte ord på något jag har tänkt på ibland, särskilt sedan jag började fotografera små vardagssaker och lägga upp på mitt fb-konto. Man ser saker på ett nytt sätt genom linsen! Hemmablindheten försvinner lite, och man kan uppskatta gamla saker på nytt. Tack för det och mycket annat.

  15. Wow, vilket ljus! Helt underbart vackert. Och skörden, den går inte av för hackor. Med en knippe egenodlade obesprutade morötter klarar man sig länge. Hela vintern igenom kanske? Fast just vintern verkar ju de senaste dagarna, efter all sol och värme, vara långt, långt borta än:)