Jag tog fan i båten och rodde honom i land.

Den här hösten har varit helt galen. Delvis av egen förskyllan, delvis på grund av saker vi inte kunnat råda över. Oförutsedda problem. Jakob har pluggat hundra procent. Jag har varit barnledig själv. Haft huvudansvaret för lillen. Plus att jag startat upp mitt aktiebolag, skrivit en bok, gjort helt nya säsonger av Pikant i P4 och Husmorsskolan i P1. Medverkat i Gokväll regelbundet, skött bloggen, skrivit krönikor för diverse tidningar samt gått igenom en otrevlig arbetsrelaterad konflikt. Arbetsuppgifter som tagit bra mycket mer tid än en heltidsanställning. Hur sjutton har jag fått ihop det med att ha en liten bebis? Jag fattar inte. Men jag umgicks knappt med en kompis i höstas, jag ringde ingen släkting, jag var med lillen hela dagarna och jobbade hela kvällarna och på alla hans lurar. Inte för att det var roligt men för att jag var tvungen. Jag hade fan i båten, och försökte desperat att ro honom i land.

Att leva som vi gjorde vissa perioder i höstas – det går emot alla mina ideal. Alla tankar jag har kring hur jag vill att mitt liv ska se ut. Man kan inte jobba som en tok för att sedan panikvila, för att sedan jobba som en tok för att panikvila…balans fungerar inte så. Balans är att hitta jämvikt. Inte sett över ett år – utan sett över varje månad, vecka och dag. Över varje timme. Balans är att stå och balansera i nuet. Men om man bara pendlar mellan två diken, aldrig förmår stanna på vägen. Då är man inte i balans.

Det är inte konstigt att jag nu känner mig lite trött. Lite kantstött. Nu när jag är ute på andra sidan. Men samtidigt också fruktansvärt stolt.  Inte för att hösten var bra,  den var ju faktiskt helt omänsklig, men för att jag fixade det. Jag är stark som fan – starkare än fan! Jag tog honom i båten och rodde honom i land.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

81 kommentarer på “Jag tog fan i båten och rodde honom i land.”

    1. De flesta av kommentatorerna till detta inlägg skriver “bra jobbat och du ska vara stolt över dig själv”, men jag väljer att skriva på detta vis: Fy skäms på dig! Varför gjorde du så mot dig själv, du som till råga på allt har en liten att finnas där för!

      Du skrev ett inlägg nyligen om att barnen blir jämställdhetens offer, när båda föräldrarna ska jobba 9 h om dagen och barnen måste vara på förskolan länge. Även om din son inte går på dagis, så lär han ju i alla fall ha upplevt en väldigt stressad mamma under det gångna året. Så nu måste du föregå med gott exempel och inte ta på dig så mycket jobb framöver, både för din egen men även lillens skull.

      Visst kan man se det som starkt, att man lyckas rida ut en storm. Jag måste dock inflika att det är extremt starkt att faktiskt tacka nej och sätta hälsa och familj före jobb och roliga uppdrag. Man kan inte balansera på den berömda knivseggen hela tiden, man måste skapa rum i tillvaron för oförutsedda händelser så att de inte stjälper en när de väl uppstår (och tro mig, det kommer de att göra hela tiden).

      Jag måste dock avsluta denna aningen negativa kommentar (vill dock att du ska se den som konstruktiv kritik och inte som en elakhet), med att tacka för en jädrigt härlig blogg och understryka att jag ser fram mot inlägg om hur du påtar och pysslar i din trädgård framöver. Mitt hus har som jag tidigare skrivit här, brunnit ned så alla lökar jag satte i höstas och alla perenner, är väl brända och inget kommer att komma upp. Så då vill jag följa din trädgård istället, här från min tillfälliga lägenhet i stan.

      1. Fast det är ju precis det hon skriver, att det går emot alla hennes ideal. Och som jag tolkar inlägget så handlar det om den svåra vägen till att nå balans, för att komma dit sviktar ju vågen mellan de olika sidorna först.

      2. Jag förstår hur du tänker Noni, men som jag läser Claras inlägg så tolkar jag det inte som att hon valt den här situationen. Inte heller tycks hon särskilt stolt över att den uppstått: däremot att hon faktiskt rott den i land och nu kan göra nya val. Ibland hamnar man onekligen i lägen där det inte finns några direkta alternativ till att ro som en blådåre. Har man ingen fet ekonomisk buffert tex. så finns det tillfällen då det bara är att bita ihop och arbeta sig igenom stormen. Jag är egenföretagare och hamnar i sådana situationer då och då, för trots idogt planerande och ständigt balanserande så går saker och ting inte alltid som man tänkt sig. Jag lever inte som en ö och är beroende av att också andra gör vad de ska för att mitt liv ska fungera. I den bästa av världar vore man självklart inte så beroende och livspusslet inte så skört, men tyvärr är vi inte alla där.

      3. Den största stressen i världen måste väl ändå vara kritik från en medsyster som klankar ner på ens två största livsverk, företaget och föräldrarollen.
        Att dessutom avsluta inlägget med kräva fler timmar mer arbete (fotande i trädgård mm.) skulle kunna avslöja att vederbörande kanske behöver lite terapi, och processa sitt nerbrunna hus.

        Tack Clara, för allt du inte låter dig nedslås, utan fortsätter att sätta guldkant på mina och andras dagar.

    1. Så där blir det gång på gång för så är väl livet?
      Det blir kanske inte riktigt så där som man tänkt sig alltid, men sen blir det ändå bra på något vis till slut.

      Kram Mrs G

  1. Riktigt coolt :)) Jag är riktigt imponerad av dina bedrifter. Jag är själv mammaledig, dock med två småttingar under två år. Men attans så jobbigt det är ibland, trots att jag knappt göra annat än sköter barn, hemmet, min man 🙂 o sen allt detdär som bara hör till…

    Riktigt strongt gjort. Vi går mot ljusare tider :))

  2. Grymt jobbat Clara, du ska vara stolt! En liten fundering bara(och detta är varken klagomål eller klander, bara en undring), hur tänker du kring svordomar? Du använder ju dem ibland.. Finns det tillfällen när man liksom “får” använda dem? Något som jag som kristen funderar på ibland, för ibland blir man ju bara så…arg och vill bara svära åt saker. Men då skäms jag ofta efteråt…

    Tack för en fin och behövd blogg!

    1. Men varför skäms du för att svära? Visst att det låter fullt att svära i det dagliga språket i tid och otid, men att säga fan när man är arg, vad är det som är dåligt med det? Jag tycker det är bra att få utlopp för sitt aktuella känslotillstånd 😛

    2. 🙂 Du. Jag har varit kristen, få se nu … i drygt 20 år. Jag sitter i stort sett en stund varje dag med Bibeln och böner slänger jag iväg flera gånger varje dag efter upplevt behov. Min mobilsignal är den där tjatiga Our Goood is an awesome God … Ta’t lugnt med regelhetsen. Gud blir inte chockad av svordomar och du blir inte mindre kristen av att svära. (Hur är man mer eller mindre kristen? Är vi inte alla precis lika frälsta av nåd?) Själv gör jag det helst inte. (Men det händer). Ondska är skräp. Ondska förstör och jag tycker inte att ord som representerar den förtjänar plats i mitt dagliga tal. Men det är olika hur man känner och hur man ser på ord och deras användning. Världens stora problem är knappast ett par svordomar här och var.

      1. Dessutom så är ju budordet: Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn, så det är sannolikt värre att säga oh gud eller herregud stup i kvarten. Svordomar där man använder fan eller jävlar kan ses som ett påpekande att man utsätts för dessa makter och inte som att man åkallar dem.

        1. Jag har hört en helt annan tolkning av att missbruka herrens namn. Nämligen att använda sin tro som en ursäkt, att starta krig eller hetsa mot sin granne och säga att det är guds vilja.

  3. Bra jobbat Clara! Ibland får man sin styrka från oväntade håll, eller just för att man kanske inte har något annat val än att vara stark.

  4. Jag har just nu fan i båten och jag ska ta mig fan vinna över honom den här gången också! Tack för dina ord och din blogg! De ger mig ny kraft!

  5. Den där “fan” är lite överallt tycker jag. Skönt du är hemma med den biten. Gratulerar!! Starka personer får starka prövningar. kram Fia

  6. Du ska vara riktigt stolt! Fint skrivet, kan bara hålla med dig 🙂
    Hoppas du får en balanserad vår, det satsar jag också på.

  7. Bra jobbat! I bland är det tufft! men förstår att du blivit starkare efter den hösten! Nu har du gått i genom det, så blir det nog mera balans i livet framöver! Jag är i gång med att ska starta eget så det är många funderinga som snurrar, är medveten att det kan bli riktigt tufft, men man får fokusera på allt de posetiva så skall det nog gå vägen!

  8. bra jobbat och jag tror dessvärre att man vare sig man vill eller inte liksom får gilla läget vissa perioder och liksom bara ro på.
    Livet är inte alltid som man tänkt sig eller planerat. Det kommer stim i bland man inte kan rå på hur mycket man än planerar. Då man måste tokro ett tak och sen måste man panikvila som du säger.
    Har själv avslutat ett roddpass på över ett år med sjuka tvillingar, operation av dem båda, byte av chefsjobb till annat krävande nytt jobb. Men NU precis nu ska vi ha en mycket lugn vår, trots att jag från och med nu börjar jobba 100% igen. Sommaren sen ska vi inte prata om. Då rors ingenting 🙂

  9. Kloka ord! Jag tror de som inte varit mammalediga aldrig kan förstå hur mycket jobb det är och att sedan driva eget på det. Jag känner själv att för att hitta balans i livet får jag nog ge upp mitt företag, klädmärke o butik. Söka mig ett 8-17 jobb. Det blir inte alltid som man drömmer, planerar eller vill men det viktigaste är att man själv mår bra och hittar balans.

    Var stolt över dig själv och njut av att ha kommit i land…

  10. Om jag skulle försöka vara så idealistisk som möjligt hela tiden, så skulle jag gå av på mitten. Livet handlar om att gå emot sina principer, och den där balansen om att inte gå över gränsen så man mår dåligt och får skuldkänslor. Klart att du är stark Clara, kämpa på med balansen!

  11. Dra lärdom av den där hösten. Lockas in i massa jobbprojekt och sådant som tar riktigt mycket tid. Du är på topp nu. Du behöver inte befästa din position alls utan kan till och med ta en time out och vara ännu mer attraktiv när du kommer tillbaka. Känn inte att du måste synas på det ena efter det andra och prestera som en iller. Gör bara det som känns roligt.

  12. Det här med balans fungerar aldrig för mig. Det är alltid allt eller inget. Plugga dygnet runt hela tiden i två veckor, gör ingenting i två veckor. Städa som en idiot eller skita ner som en idiot. Det finns ingenting där emellan. Hur hamnar man på vägen istället för i dikena hela tiden?

  13. Balans är svårt att finna. Det måste komma inifrån och prioriteras aktivt varje dag, hela tiden. Men ibland blir det som du skriver övermäktigt av olika anledningar och då får man ta tag i sig och göra precis som du gjort. Ro det i land helt enkelt. Bra jobbat!

  14. Ja, ibland blir det bara för mycket, så reser man sig ur askan och är en erfarenhet rikare, eller kanske två; jag orkar mer än jag tror och så här får det inte bli nån mer gång;)

  15. Clara
    Det är verkligen så att man måste få balans..jag blev sjuk av att inte ha balans och det får jag lära nej att leva med..inte lätt när man inte tål stress överhuvudtaget längre. Har dagligen värk men har nu lärt mej leva med det. Jag tränar mej själv att vara i nuet, och det har fungerat med mindfullness och meditation. Och med god sömn..såklart motion och någorlunda nyttig mat. Idag har vi grillat korv ute, gjorde upp brasan med björkved. Och så klart blev det varm choklad och smörgåsar med prickikorv. Imorgon blir det pimpelfiske i solen.
    Kram.

  16. Oj vad jag känner igen mig! Just nu sitter jag och ror så jag får blåsor i nävarna. Men jag ser kusten och då får man nya krafter. Just nu handlar det ju mest om att skynda sig att somna varje kväll så jag kan skynda till det jobb jag avskyr medans jag väntar på mitt nya jobb som jag vet kommer under våren. Då ska kag sluta skyffla papper och faktiskt få hjälpa människor. Måtte det hända snart, snart… Grattis till att du kom iland, det är du så värd. Åh en annan sak, blanda lite bikarbonat med lite köttbuljong och borsta tänderna på Melker så ska du få se att han snart förvandlas från en oerhört söt silltrut till en söt liten pussgurka!!

  17. Hoppas att du kan lägga konfliktandet och den stressiga hösten bakom dig och nu se fram emot en ljusnande vår! Det är minsann inte alltid lätt att få tid till allt man måste och allt man vill…

  18. Så skönt på något vis att läsa om någon annan som, precis som jag, inte får ihop sitt liv. Även jag jobbar alldeles för mycket och har två små där hemma. Jag tröstar mig med att jag har en trygg man som tar hand om barnen och att det här är en period som inte kommer att vara för evigt. Men visst slits även jag mellan att känna mig duktig som satsar på min karriär och mellan att känna i maggropen att det här, det känns inte helt rätt. Det är den moderna kvinnans dilemma att slitas mellan arbete och barn och låtsas som om man inte alls saknar de små liven. Nä, jag är mer inne på din linje att vi båda föräldrar ska vara närvarande mycket och ofta. Ändå sitter jag här med ett jobb som innebär mer än heltid. Usch! Som tur är så är det tidsbegränsat och oerhört stimulerande. Lycka till med ditt livspussel!

  19. Jag är helt chockad av allt du gjort. Jag dukade nästan under av att vara hemma med barn + hög smärta, extrem sömnbrist, ensamhet, oro och ångest.
    Jag blir orolig för dig. Är själv utbränd med ångest och depp-problem sedan över 8 år och mår ännu sämre nu för kommande utförsäkring med press att klara praktik som jag inte ens fått än. Jag berättar det för att jag vill inte att du eller någon annan ska hamna där. Så inse allvaret. Välj bort saker, gör det i långsammare takt, avsätt tid till roligheter och tid till vila, sov ordentligt, vila, tänk mindfulness. Känn efter hur du mår och vad du behöver / längtar efter. Ta hand om er!

    1. Ta hand om dig! Hoppas det löser sig. För mig har det varit en vårvinter av omprioriteringar – det är underbart när man kommer ut på andra sidan och kan se klart igen!

  20. Heja dig! Bra skrivet. Ett tips från en orestationsprinsessa till en annan: jag har fått lära mig att ge mig själv betänketid. När någon frågar mig om jag vill delta i nåt spännande jobbprojekt tränar jag på att svara “jag återkommer.” på så sätt ger jag mig tid att fundera på om jag vill och kan prioritera ytterligare ett uppdrag. Samtidigt får ev arbetsgivare känna att jag tar min tid på allvar. den lilla frasen har fungerat förvånansvärt effektivt, när jag kommer ihåg at använda den vill säga, det kräver konstant tränining. Kanske att det funkar oxå för dig! Allt gott.

  21. HÄRLIGT! Och nu är det vår, iallafall i Göteborg. Och hur underbart är det inte när solen faktiskt värmer och fåglarna kvittrar? Mums!!

  22. Hej. Bara en fråga: skulle inte Jacob vara hemma hela killens första år? Hur kom det sig att han pluggade hela hösten? Fick ni tänka om? Och en sak till: hur gör man m föräldraledighetsdagar när man har aktiebolag? Hur många dagar i veckan tog du ut resp jobbade?

    1. Nej det blev inte så. Det blev så att vi är hemma åtta månader var istället.

  23. Faen i båten – Kaizers Orchestra
    “Har du tatt faen i båten må du ro an i land” One of my favorite songs!

  24. Trodde inte någon som var troende skulle skriva så, du överraskar mig hela tiden! 😉 Men du är stark, man är starkare än man tror. Och nu är det bara att lära av det och fortsätta frammåt!

  25. Ujujuj….ja visst har det märkts att du jobbat mycket men jag inbillade mig hela tiden att det var mannen din som var pappaledig medan du höll igång. Hoppas ni får det lite lugnare framöver:)

  26. Man får lov att lära sig att säga NEJ och man måste inte gå på alla tillställningar som ordnas heller. Det har jag lärt mig under ett långt liv, ingen tackar en för att man jobbar halvt ihjäl sig och engagerar sig i alla möjliga och omöjliga projekt. Jag måste få tänka på mig själv i första hand någon gång, för det gör ingen annan för min skull.

  27. Det känns extra farligt att ösa på så när det är så många roliga saker. Radio, Tv, skriva. Liksom, det vill man ju inte gå miste om. Förstår att du haft det tufft, hoppas att det här året kommer bli mer balanserat 🙂

  28. Så bra sagt om balans! Jag inser att det är precis vad jag sysslat med ett bra tag nu – köra i diket och desperat försöka återhämta mig däremellan. Men det ska bli ändring på det snart, får inte glömma vad som är målsättningen…

  29. Försöker jobba på att hitta balansen, i jobbet framförallt, som ibland vill stjäla all energi och göra mig totalt slut (samtidigt som jobbet är så roligt också, så jag inte vill sluta med det). Samtidigt finns inte riktigt acceptansen för detta (att sätta gränser och säga NEJ). Det finns en väldig dubbelmoral i vårt samhälle. Jobbar vi ihjäl oss, så är det vårt eget fel och ingen förståelse för det (ingen kommer att tacka dig, så är det). Samtidigt finns det fortfarande som ideal, att hinna göra så mycket som möjligt samtidigt. Vi blir väldigt imponerade och höjer gärna den till skyarna som lyckas med detta konststycke (och oss själva också när vi orkar….). Därför är det också en konst att kunna säga nej, sätta gränser, må lite bättre, men inte ha dåligt samvete när man faktiskt lyckas med det (och det är något jag jobbar med just nu….).

  30. Verkligen starkt jobbat! Att ta hand on både en bebis och jobben och allt annat kräver verkligen en viss styrka, och du har visat att du har haft den. Hoppas våren blir lugnare dock!

  31. Panikvila är ett uttryck som stämmer in på mig, tyvärr. Måste bli bättre på att varva ner varje timme och lära mig andas lugnare. Tack för att du delar med dig, Clara!

  32. Med dina sista sparade krafter så kom du iland om än lite tilltuffsad så klarade du det. Nu får du läka ihop och få nya krafter. Många lycko sparkar till dig beundrans värda Clara.

  33. Vi har alla mer eller mindre en faan i båten. Man får vara jäkligt nöjd om man lyckas ro honom i land. Själv kämpar jag hela tiden bara för att hålla båten flytande. Min största önskan är dock att ge faan en stor, fet spark i arslet så han trillar överbord. En dag ska jag klara det!

    Blogg.mama.nu/millimaja

  34. Nu är vi flera som undrar hur du tänker kring svordomar. För mig är det helt främmande som kristen. För den skull inte sagt att jag inte gjort det. Men jag skulle aldrig skriva det i en blogg. Jag tycker det känns trist och omoget och tycker du har ett ansvar som kristen när du nu har Sveriges största (?) blogg. Varför?

  35. Vingen
    Vi går alla omkring med en vinge
    som vi inte kan flyga med
    som blir till en börda för oss
    som vi måste smyga med.
    Vi hade nog kunnat flyga
    om inte alla självutnämnda vicevärdar,
    skolmästare
    och alla dom praktiska, taktiska,
    nitiska, kritiska,
    anemeiska, akademiska
    felfinnarna med pekpinnarna
    hade sagt:
    du kan väl inte flyga!
    Håll dig på marken, din envingade djävel!
    Och drömmer du ens om att våga
    med ett enda vingeslag
    pröva din flygförmåga
    så tar vi din vinge en dag!
    Vi går alla omkring med en vinge,
    en dröm, en längtan, en sång.
    Tänk om våra vingar finge
    flyga tillsammans en gång!

  36. Ja men ibland kör det ju ihop sig, inte mer med det. Att det ibland kör ihop sig kan ju vara för att man tycker att mycket är roligt, men kalkylen sprack ;). Man lär ju sig allteftersom man lever. Stolt kan man vara ändå.

  37. Till alla som chockas av svordomar:

    men hon svär ju inte, eller? För mig är det inte en svordom att skriva fan när man menar fan som det ju handlar om. Jag tycker att i det här sammanhanget är det ju motiverat.

    Jag tycker att en svordom är något man gör för att liksom frammana bilden av en ond ande;)i folks eller sitt eget medvetande för att få någon slags effekt, svårt att förklara, men om man blir arg på någon eller slår sig på tummen och då undslipper sig det att liksom förgifta luften med sina egna känslor och ta hjälp av starka bilder. sprida svavel.

    Till Clara

    Skönt annars att den jobbiga tiden är över. Något jag tänker på i sammanhanget är att det kan vara lätt att tro att man måste smida medan järnet är varmt i din bransch Clara och att det kan stressa, kanske skulle du bli hjälpt av att hitta någon klok äldre och framgångsrik dam att ha som mentor som kan råda dig kring detta, så att du inte jäktar för mycket på fel saker när livet redan är lite pressat.

  38. Lite kantstött – den var bra!
    Precis min känsla det senaste året – kantstött. Och I know the feeling kan man säga. Och skönt att det är över, var stolt att du fixade allt och massor därtill.

    Och här ros det fortfarande kan man säga – vi är inte i land precis.

  39. Hej!
    Vill dela med mig av några kloka ord av mysfarbrorn Ernst Kirchsteiger: “Livet är som en boullabaisse – det blir inte bättre ju mer man vräker i. Till slut blir det bara en sörja. Det är bättre med några få ingredienser i taget.

  40. Känner igen detta- kanske är det där med att finna balansen ett stort krav man ställer på sig själv…

    Livet kan vara bångstyrigt.

    Skönt ändå att veta vad man är kapabel till om man bara är så “illa tvungen” . Man behöver inte ta ut sig för det, men det är lätt hänt att vardagen och planeringen exploderar, speciellt om man är en person med många intressen.

    Det blir ofta så med mitt liv och min tid….Därför beslutade jag mig för att ta ett sabbatsår ; )

    “Det ända du äger är din tid” brukade en väns pappa säga. Och det är ett bra faderligt råd faktiskt….

    Njut desto mer nu, när det värsta är över!

    Hälsningar från Indien.