Jag är uppfostrad med att aldrig handla på kredit. Att inte köpa för pengar man inte har. Men det är jättesvårt att leva så i dagens samhälle! Att köpa på avbetalning eller kredit blir allt mer vanligt. Vi är så vana vid att kunna få allt vi vill ha omedelbart. Vi har våra bekantas konsumtion som måttstock istället för vår plånbok. I programmet Lyxfällan är det sällan lyx som är fällan. Utan bara att människor med ganska låga inkomster konsumerar som om de hade något högre inkomster. ”Vi borde ha råd med det här – alla andra har ju det”.
Vi jobbar långa arbetsdagar och som belöning köper vi fina saker. Och eftersom vi vill fortsätta köpa fina saker jobbar vi långa dagar. Det hela blir ett självsnurrande hjul. Vem vill frivilligt sänka sin materiella standard? Och fastän medelklassen (för det är den jag pratar om) har en hög materiell standard känner sig många ofria och låsta.
Att downshifta handlar om frihet. Att man blir rik, inte av stora inkomster, men av små utgifter. För mig innebär downshifta att tänka tvärtom. Hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket vill jag bränna? Hur enkelt kan jag bo och leva och fortfarande trivas i motsats till hur fint och maxat kan det bli? För fint och maxat kan det ju bli – men på något sätt ska det ju betalas. Med fler arbetstimmar och mindre frihet. Har man få saker som binder en rent ekonomiskt så har man mer spelrum i livet. Om man våga sänka sina materiella fordringar kan man få pengar och därigenom tid över till annat. Kanske att satsa på något som gör en lycklig även om det inte är det man tjänar bäst på? Men att gå ner i standard istället för upp betraktas av många som ett misslyckande. Det är inte så kapitalismen fungerar.
Jag köpte mitt livs första nya telefon och dator i höstas. Den mobil jag hade innan var så gammal att den inte kunde ta emot MMS. I julas sålde vi vår hyfsat nyinköpta men alldeles för dyra bil. Gick ner till en betydligt enklare. Alla möbler i vårt hus har vi ärvt eller köpt begagnade. En stor del av maten odlar vi själva och på hösten plockar vi bär, svamp och fiskar.
Kanske är inte detta vad som definierar någon som är framgångsrik på jobbfronten? För det tycker jag att jag är. Men en person framgångsrik på jobbfronten förväntas konsumera därefter och ständigt öka sin materiella standard. Fast jag känner mig stormrik av att leva såhär! Rik på det som är viktigt för mig: Tid. Frihet. Trygghet. Rum att uppfylla livsdrömmar i.
284 svar
Vilket otroligt tänkvärt inlägg! Så ska jag försöka tänka hädanefter ”Hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket vill jag bränna?”
Jaa! Jag har nu i dagarna gått ner i arbetstid, för jag kom på att ledig tid är roligare än pengar.
Åhhh vilket härligt inlägg. Jag tränar på just det, att downshifta.
Åh, detta inlägg sätter verkligen ord på hur jag själv tänker och försöker leva. Jag värdesätter tid mycket mer än pengar. Och då menar jag vardagstid, att veckan inte är fyllt av arbete (trots att jag har världens roligaste jobb…). Jag skulle aldrig kunna leva med att jobba 47 veckor om året för att toksemestra fem veckor.
Jag tror att vi går mer och mer mot detta, fler människor kommer att välja att vara hemma med sina barn och att njuta mer av det lilla.
Vi har lån till tre saker:
* huset (inklusive en del renovering, eftersom vi köpte ett gammalt hus). Utan lån skulle det inta vara möjligt att bo i hus för vår del. Å andra sidan är det inte ett särskilt dyrt hus, så vi har inte förlånat oss och vårt boende är inte dyrt sett som månadskostnad.
* utbildning (alltså CSN-lån).
* bilen. I det sista fallet så har vi resonerat som så att det är bättre att ta ett pengalån för att kunna köpa en miljömässigt bättre bil (gasbil) än att låna av framtiden som vi ju gör om vi skitar ner miljön. Det resonemanget har jag utvecklat här: http://sanne.wblogg.se/2011/08/22/att-lana-pengar-eller-lana-framtid/
Ungefär så tänker vi också om lån. Jag och min man tänker båda två precis som Clara skriver, samtidigt kommer vi behöva betala tillbaka på våra csn-lån i många år framöver. Dock längtar vi jättemycket efter att få flytta till ett hus och kunna få möjlighet att odla (mer än vad vi nu får plats med i balkonglådorna), skaffa höns etc och på det sättet sträva efter att bli allt mer självförsörjande. Men även om vi båda har läst långa utbildningar så är det inga utbildningar vi valt för att tjäna maximalt med pengar, därmed kommer vi inte att ha råd att skaffa något hus utan lån. Huslån känns därmed ofrånkomligt om vi ska kunna leva det liv vi önskar. Skaffar vi hus kommer vi dessutom behöva ha bil och om vi inte lyckas spara ihop till en större bil än den vi har nu så kommer det att krävas ett billån också.
Vissa lån är kanske inte ofrånkomliga men ändå något som jag tycker att man måste tillåta sig att ha. Däremot skulle vi aldrig ta lån på onödiga lyxprylar etc..
Hurra vad bra!!
Sitter och lyssnar på ditt sommarprogram i P1 för ungefär 10:e gången. Och det är lika bra som alla andra gånger! Med några månaders mellanrums lyssnande, så får man något att tänka på. Precis som i ditt inlägg. Jag önskar att fler i min ålder betedde sig som mig. Inte bara fest och alkohol för hela slanten, utan något mer, som att leva sina liv på riktigt. Leva ut och inse att det kanske inte är värt det att jobba på Donken för att få ihop pengar, utan att även andra saker är viktigt här i livet.
Du är bäst Clara!
for et vakkert bilde! og kloke ord, ja. Du beskriver den optimale situasjon, Clara. Selv har vi startet med små steg, to høner i hage, varmkompost til matavfall, et litt grønnere liv. Det kjennes også bra! Ettermiddager og helger er rolige uten planer. Da kan jeg sitte lenge og se på et tre! Men mitt arbeid som musikkterapeut gir så mye energi og glede, jeg er igrunnen heldig….! klem, kram, klem!
Du har så rätt! Jag är också uppfostrad med att inte köpa sånt jag inte har råd med. Samtidigt är samhällsklimatet sånt, att det liksom är ”normalt”. Men jag tror att man lurar sig. Skulder ger ofrihet och man blir låst och ”fattigare” än man skulle behöva vara. Vi har försökt betala av det vi äger och planerar också att flytta till nåt mindre. Frihet betyder mer än status. Mycket mer.
Jag förstår inte människor som tar lån på lån men aldrig lyckas spara. Som slösar på saker som man egentligen inte behöver för pengar som man inte har.
En del köper operationer för lånade pengar, andra reser. Jag tycker att alla borde sätta sig ner och lägga upp en budget eller plan för att klara sig. För det går. Bara man ger sig fanken på det 🙂
11 frågor till dig på min blogg!
Mycket fint skrivet! <3
Jag har ett jobb där downshifting inte är möjligt (om jag inte vill göra samma jobb och få mindre betalt) så jag har ett tag funderat på att byta karriär helt när min anställning löper ut. Tills dess ska jag försöka leva ytterst enkelt och spara så mycket jag kan.
Klokt talat av en ung kvinna, tycker jag som är 60+ och alltså varit med ett tag. Med dina värderingar så kommer livet att fortsätta vara behagligt! KRAM
Klokt och bra skrivet. Tror att många fler håller med än som verkligen lever så, en paradox på något sätt.
Här sitter jag framför tvn, med datorn i knät och ipaden i handen. Telefonen(som är en sån där antik, utan mms-funktion) ligger bredvid mig. Tänkte på hur överdrivet det var just innan jag läste ditt tankvärda inlägg.
Hahaha 🙂
Jag har liknande principer som jag fått med mig från mina föräldrar. Jag är djupt tacksam att de alltid tyckte det var viktigt att vi visste hur vi kunde ordna vår ekonomi och veta pengars värde även om jag tyckte det var rätt tröttsamt som tonåring.
Idag är det bara jag som jobbar och jag får ofta kommentarer från kollegor att min man borde jobba så vi skulle ha råd med ett bättre liv. Jag håller med att han borde jobba, men inte för att vi ska ha råd med mer utan för att jag tycker det är bättre att man sprider ut arbetet på två personer så man kanske inte måste jobba heltid bägge två. Vi klarar oss jättebra på min lön så finansiellt så behöver vi inte ha mer än en person som jobbar.
Man undrar ju vad folk menar med ”ett bättre liv”?
Det är jag också fundersam på. Vet hur många människor som helst i min omgivning som säger att ”jobbar du heltid så kommer du att få ett bättre liv”.
Nu kommer jag att börja jobba just heltid, har endast arbetat 24 timmar i veckan (ofrivilligt). Men jag har detta resonemang att nu när jag är ung, och jag orkar så jobbar jag mer än gärna fulltid. Just för att säkra min framtid. När man skaffar barn får man inte alls ut mycket i mammapengar, och jag vill ha en bättre pension än 6000:- i månaden som min mormor får ut i dagsläget. Så jag gör det valet NU och lever i frihet sen.
Jag vet inte hur gammal du är men jag jobbade häcken av mig innan jag fyllde 30, först som fotoassistent och sen som nystartad egenföretagare och jobbade extra inom vården för att klara vardagen.
Nu är jag 37 och kan slappna av på ett annat sätt, så ha inte ”dåligt samvete” för att du vill jobba på ett tag. Idag kan jag också tycka att det hade varit skönt att ha den där bufferten på ett par tre månadslöner, som man ”ska” ha. Men det har jag inte, därav lån..
I mina kollegors fall är det nog mycket kapitalvaror och grejer i allmänhet. Det roliga är att jag och mannen faktiskt sällan måste spara till något som vi vill ha utan vi har redan så pass mycket pengar på kontot att vi kan bara köpa när vi får lust att köpa något vi vill ha vilket dock är rätt sällan. Nu väntar vi barn så då har det blivit lite mer än vanligt men det är inget vi märkt i vår vardagliga ekonomi överhuvudtaget. Det är synd om oss som är så fattiga…
Som du säger så beror det säkert på att ni inte har behovet av så mycket prylar 🙂
🙂
Hej Clara! Undrar om du har läst boken Lev mer på mindre, rätt så nyutkommen http://issuu.com/osteraker/docs/levmer Handlar om precis det du skriver om!
Du har helt rätt, och jag försöker också leva på det sättet. Vi bor trångt med tre barn i en liten lägenhet för att kunna ha råd att jobba deltid och för att få mer marginaler. Jag älskar det här, men man måste hela tiden vara på sin vakt så att inte kostnaderna trillar på en. Särskilt i takt med att barnen blir äldre. Jag känner också likadant med tiden. Jag försöker -när det går- att inte binda upp familjen i regelbundna aktiviteter t.ex, för att hushålla med tiden och därmed skapa utrymme för slappartid och spontana påhitt.
Heja Tessa!
Våra barn är utflugna nu, men när de var små (tre stycken) bodde vi också i lägenhet (fast många vänner flyttade till hus). När vi ser tillbaka på den tiden, så ångrar vi ingenting. Vi är glada att vi hade mycket TID tillsammans som familj. På fritiden kunde vi ta picknickkorgen och åka till strand, eller skog. Toppen! Dessutom kunde vi jobba deltid.
Tack för uppmuntran! Ja, jag hoppas också att vi kommer vara nöjda med våra val i efterhand. Tid är guld.
Tid går inte att köpa. 🙂
Wow!!!!!!
Tänk om alla tänkte och levde så………
Jag har jobbat halvtid medan barnen behövde en förälder som var hemma ganska mycket.
Då dom blev vuxna och flyttade började jag jobba med hantverk, ull, skinn, tenntråd mm. Det kan jag ju säja ….. inte blir man rik på pengar men man lever ju. Tänk att få styra sin egen tid, kunna ägna sej åt barnbarnen några dagar för att sedan arbeta intensivt.
jag känner mej både rik och priviligierad.
Fortsätt att sprida ”ditt budskap”. Du behövs. Kram till dej
Vill tipsa om en bok som heter Lev enklare – Idéer för en hållbar livsstil, mycket inspirerande!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9143503659
Klokt och sant!
Det är så lätt att ryckas med i hetsen, se vad alla andra har. Vi har sedan barnen föddes valt att leva enklare för att få vara mer med dem. Detta har inneburit att våra möbler mm varit sådana att andra skulle slänga dem men vi fick dem. Det har dock ”bättrat” sig med åren och ökat kapital.
Och det är speciellt att inse att det finns andra nu som kan se på vår situation och önska att de gjort samma val, så här i efterhand.
Du är så klok och har så rätt! Till hösten går jag ner i tid och tänker jobba mindre och leva mer. För mig är tid mer värt än pengar och livet är fasiken inte jobbet, inte mitt i alla fall!
Kan ju säga att jag har en mobil som man kan ringa med och skicka sms med ibland. Den har till och med färgskärm! Haha, men det duger för mig, jag vill bara kunna prata med mina vänner och min familj, och känner absolut inte att jag behöver något mer. Jag trodde väl det förr, men se så bra man klarar sig ändå! 🙂
På landet finns varken el eller dricksvatten, vatten får man släpa med sig från stan, och där ute på den ön trivs jag som bäst.
Vilket tänkvärt inlägg och klokt inlägg. Jag försöker också ifrågasätta mitt behov av materiella ting med jämna mellanrum, och man får sig en tankeställare varje gång. Jag hoppas att fler och fler börjar reflektera kring det här så kanske den materialistiska snurran tappar tempo någon gång… Vore ju bra inte minst för miljöns skull.
Vilket tänkvärt och klokt inlägg. Jag försöker också ifrågasätta mitt behov av materiella ting med jämna mellanrum, och man får sig en tankeställare varje gång. Jag hoppas att fler och fler börjar reflektera kring det här så kanske den materialistiska snurran tappar tempo någon gång… Vore ju bra inte minst för miljöns skull.
köper bara mina kläder på second hand eller mega mega rea. vilket alltså betyder att mindre pengar spenderas.
anser att vi bör använda klart det som finns innan det tillverkas nytt.
alltså borde tillverkning/produktion bölja efter efterfrågan och inte efter pådyvlad behovs-hittepå som är grunden för prylars existens idag.
vi köper trygghet för att någon marknadsförare säger att vi bör.
jag är nu tvingad att leva på yttepytte lite pengar pga tråkiga omständigheter men är såpass lyckligt lottad att jag redan provat ett köpstoppsår år 2010, och som sagt numer bara handlar allt loppat och extremt billigt i butik.
så sänks pengabehovet på riktigt.
klart jag skulle gärna åka till new york.
unna mig massage, ev ha en bil… men men inget att gråta över 🙂
Precis det frihet och äkta lyx handlar om. Något få människor inser, innan det är för sent. Jag själv har aldrig levt så ”fattigt” som jag gör idag och jag har aldrig mått bättre heller. Och om ett år flyttar jag till en liten minimal by i norrland, det är målet och där är friheten 🙂 (ja alltså att uppfylla livsdrömmen, inte att friheten finns automatiskt i den byn ;))
Så levde vi i min barndom (jag är snart 60) och under min studietid var det mycket knapert, så vi blev vana att leva med låga krav. Vi har båda en bra utbildning och jobb med hyfsade löner, men vi har alltid levt ekonomiskt utan extravaganser som utlandsresor.
Däremot har vi skaffat eget hus på landet (som vi lånade till men som numera är betalt) och en sommarstuga vid havet för våra sparade pengar. Fastighet har ett bestående och ofta stigande värde, så vi valde att satsa på det i stället för att resa upp pengarna.
Vi odlar egen potatis och grönsaker samt många sorts bär. Jag gillar att plocka skogsbär, så det finns alltid i frysen.
Fantastiskt bra inlägg, Clara! Du har så rätt! För mig och min sambo har det blivit lite av en ”sport” den senaste tiden att försöka leva så billigt som möjligt, just för att vi inte vill jobba ihjäl oss bara för att ha råd med en massa onödig lyx. Tid är så mycket viktigare än pengar i överflöd. Tid att göra saker som man mår bra av och som man blir lycklig av.
Gillar detta härliga inlägg. (Varför inte ha din/er inställning i bokform, som en del av högstadieelevers litteratur.)
så bra!
Jag vill bara påpeka att det också kan finnas en annan vinkel, en baksida med downshift-trenden, och det är att det blir dyrt att till och med handla beganat och trenden (som appelerar till otroligt många) bestämmer vilka typer av begagnade saker man ”ska ha”. Finns det en sådan efterfrågan finns det alltid någon som vill och kan göra profit, och kapitalismen fortsätter. Det är lite som med hårdrocksmusiken när den var ny. Medelklassungdomar som ”klädde ner sig” i trasiga jeans för att ge sken av att de tillhörde en annan klass än de i själva verket gjorde. Downshift-trenden skapar också en hets över att vara just duktig och downshiftad och det gör den nästan kontraproduktiv. Många människor har inte möjlighet att ärva men har ändå en brinnande längtan efter den genuinitet och ombonade trygga känsla som downshift-trenden delvis innebär, vilket leder till att många kan betala vad som helst för en sliten sockerlåda eller en zinkhink med patina.
Emellertid så håller jag helt och hållet med om kärnan i ditt inlägg, det vill säga att det inte är inkomsterna som gör dig rik och fri, utan utgifterna.
EDIT: Materiell standard kan alltså innebära olika, men även om den är gammal och skavd och till synes futtig, kan den ha kostat precis lika mycket som en nytillverkad och flådig motsvarighet. Ur miljösynpunkt är andra hands konsumtion naturligtvis bättre men det är fortfarande konsumtion, och många gånger hetsig sådan, det handlar om, för att skapa sig en downshiftad livsstil eftersom trenden även har, vill jag mena, tydliga materiella inslag.
Klok reflektion.
Äsch, det här tycker jag stämmer in på de som INTE är intresserade av att downshifta, för det handlar ju om att konsumera mindre, ÄVEN om du handlar på loppis. Så jag tycker att det i så fall handlar om fejkdownshiftning..
Detta märks faktiskt inte av så mycket sen jag flyttade hem till Östersund, som när jag bodde på söder (i sthlm)
Mja, mjä, jag håller bara delvis med dig men jag vet att fenomenet är utbrett. Även om man inte tror det, och även om det inte är någonting det talas direkt högt om, har trender oavsett slag stor effekt på hur vi handlar och agerar. Tilltalas man av en downshiftad livsstil vill man också att det ska synas – genom begagnade saker. Och vill man dessutom att det ska se ut som trendskaparna förevisar, ja då blir man automatiskt beredd att betala för det. Det är så vi fungerar, och det är inget kontroversiellt med det. Men visst, som du säger så kan det handla om fejkdownshifting. Men är det inte lite det som trenden innebär? Det blir lite fejk automatiskt. Shabby chic är ju till exempel till 90% fejk, men varför tilltalas man av den? Jo, genuiniteten och ursprungligheten.
Sant, det är så frustrerande! Visst är det miljövänligt att handla second hand, men i första hand gör man det för ekonomins skull. Och för oss i stan har det blivit omöjligt att fynda second hand sedan fem år tillbaka. Alla ”hippa”secondhandbutiker (myrorna, emmaus) håller numera skyhöga priser på allt, inte bara på de allra coolaste vintageprylarna. Vill man hitta något prisvärt får man åka ut på landet eller till småstäderna. Det är baksidan av secoondhand-fenomenet. Men downshifting generellt handlar ju om att vara smart och inte falla för trender eller överkonsumera. Att helt enkelt skita i att köpa en pinnstol för 500 spänn, för den behövs ändå inte hemma.
Jag håller med er båda, men tycker ändå att det handlar om att vara storkonsument eller småkonsument oavsett om man handlar nytt eller gammalt!
Jag håller faktiskt inte med om att downshifting alltid måste innebära att konsumera långt mycket färre saker. Det beror väl på vad målet med ens downshifting är… vill man sitta hemma och njuta av fågelsången så mycket som möjligt vill man förståss också äga så få saker som möjligt, det blir enklare så. Men för miljön gör det faktiskt ingen skillnad hur ofta en begagnad sak byter ägare så att jämföra second hand med nyproducerat är inte jämförbart ur den aspekten.
Jag är en aktiv och social person och downshiftar inte för att sitta hemma och glo, däremot vill jag bestämma över min tid själv och inte sälja merparten av den till lönearbete – då måste jag givet konsumera på ett billigare sätt samtidigt som jag också vill belasta miljön mindre. Men att omge mig med fina saker ser jag inget som helst problem i så länge det inte kostar mig något. Jag lägger gärna tid på att träffa folk och byta saker i sociala sammanhang, bytesekonomi är en stor del i min konsumtion. Jag har lika fullproppat hemma som medelsvensson men äger färre saker än genomsnittssvensken därför att jag inte har massor i förrådet. Det jag inte använder lånar jag ut eller också säljer jag det till någon som behöver det för tillfället. Jag låter inte en barnvagn stå på vinden i fem år för att jag kanske behöver den till nästa barn. DET är onödig konsumtion, -att hålla på grejjer som någon annan hade haft nytta av. Att byta ut det man har ofta beroende på behov och låta det ingå i ett gemensamt krettslopp är däremot både ekonomiskt och miljövänligt. Exempel: Jag köpte en hel del barnkläder på loppis till min systers dotter + en kompis dotter som jag nu ärvt tillbaka till mitt kommande barn tillsammans med en del annat som de själva köpt. Jag har också köpt ytterligare en del inför kommande babyn på loppis. Dessa saker förvarar jag inte i mitt förråd i väntan på babyns födelse utan har lånat ut saker och kläder i respektive storlek till en släkting och en annan kompis som behövde påfyllning. När vårt barn kommer får jag tillbaka detta + att jag ärver lite annat av dem. När bebben växt ur sakerna säljer jag det på loppis och får igen pengarna jag lagt in. Varje sak och plagg får maximal användning vilket är miljövänligt och ingen av os behöver lägga in särskilt mycket pengar. Ändå kan vi ha fina påkostade saker av god kvalitet istället för billigaste slit-och-släng i trista färger. Det är maxad konsumtion på ett sätt men minimal på ett annat.
Jo, jag håller med dig! Jag har också massor av saker. Men vad jag tror att jag menar är att för att konsumera massor behövs mer pengar, även om man köper billigt och då måste man jobba mer och får mindre fritid. Ofta tycker jag att jag har hittat en balans. Men det kanske är en fattigmans efterkonstruktion att jag gillar att köpa begagnat 🙂
Vi kanske ska fortsätta den här diskussionen mer privat? 🙂
Beautifully put!
Mycket bra inlägg och jag håller med dig till fullo!
För en tid sedan skrev jag om om detta, men då vinklat ur ett annat perspektiv. Nämligen om normen att sätta små barn på förskola för att föräldrarna jobbar heltid då de tror sig vara tvungna att ha en ny bil, bo i hus och åka till Thailand. Ursäkten blir dock istället att barnen ”behöver” gå på förskola… För vidare resonemag läs här: http://hoskristin.blogspot.se/2012/03/forskola-for-vem.html
Jag ska läsa det här inlägget varje gång jag känner att jag vill ha något nytt och onödigt och dyrt. För trots att jag tycker precis som du och håller med så himla mycket i inlägget du skrev så är det som om något annat ibland säger emot och säger att jag blir lyckligare ju mer jag har. Så är det ju inte! Materiell lycka är varken långvarig eller underbar. Den är endast krävande! Visst, en viss lycka är det ju men absolut ingen värd lycka. Det här inlägget får en verkligen att se saker ur ett positivt perspektiv och därför ska jag läsa det när jag känner mig snurrig och vill handla. Tack, du är bäst precis som vanligt!
Jag tycker dina tankar är otroligt härliga! Vill bara påpeka att det ena inte utesluter det andra. Vi har nämligen i dagarna köpt ett gammalt hus med renoveringsbehov. Trots skicket så kostade det, i mina ögon sett, mycket pengar som vi måste låna till. Vi har även lån på ett fritidshus i den by jag kommer ifrån. Detta innebär att jag konsumerat över mina tillgångar men för mig känns det ändå som en frihet att få äga ett eget hus och att ha en stuga i mina hemtrakter som är min. Att ha något eget att påta med. Jag kräver långt ifrån den modernaste standarden på dessa ställen. Fritidshuset har utedass och eget vatten i form av en gårdspump man får hämta vatten i hink vid. Men det är en verklig dröm som jag njuter av trots att den blivit sann utöver mina tillgångar, men för mig är det en själslig tillgång 🙂
Jag har också tagit lån för att köpa ett skruttigt hus, men jag tycker inte vi ska slå på oss själva. Om vi hade fötts med silversked i munnen, då hade vi inte behövt låna till de här billigare husen, vi hade inte ens köpt dem, vi hade lånat mer och köpt dyrare 🙂
Håller verkligen med och hoppas att jag kan leva efter samma filosofi lite senare i livet. Först ska jag bara komma på vad jag faktiskt vill jobba med och vart jag vill bo. Plus att jag ska få med sambon på skeppet 😉
Vad fint skrivet!
Jag håller på och försöker ställa om till precis samma sak själv. Men det krävs ganska mycket arbete för att arbeta mindre, känns det som. 🙂 Värt det dock!
Clara
Du ska verkligen vara glad för att du är smart som tänker som du gör..jag själv försöker lära mina barn bli smarta och göra just så som du. Man känner sej friare med mindre skulder…och lyckligare.
Kram
Du har som vanligt helt rätt Clara! Vi har ofta diskuterat hur bra vi har det eftersom vi saknar lån. Känns väldigt befriande att slippa. Vi köper aldrig något vi inte har råd med. Jag ogillar konsumtionshetsen som ibland kan vara svår att värja sig ifrån. Men jag/vi känner stor press från omgivningen att jobba mycket, då är man driftig, alert o arbetsam. Det är inte socialt accepterat att vilja vara ledig nån jag, i vår umgängeskrets hyllas dom som jobbar långt uppåt nätterna. (Uppåt väggarna skulle jag vilja säga) Jag känner även att som feminist måste jag iallafall jobba lika mycket som mannen för annars blir det inte jämställt. Och jämställt med lika lön och att kvinnor blir lika attraktiva som män (ej barnaföderskor) att anställa blir det ju knappast fortare om kvinnor (alltså jag) inte jobbar häcken av sig och visar att dom också kan. MEN om jag alldeles själv fick bestämma och strunta i alla måsten och krav skulle jag jobbat mindre och njutit mer. Man har bara ett liv, tänk om man hade fått göra precis som man ville?
Det här är en viktig poäng!! Jobba är pengar och pengar är makt. Det är svårt för oss kvinnor att argumentera för lika lön för samma jobb om vi gör det från vår deltidstjänst. Det är ju precis detta som är ett så stort jämställdhetSproblem i Sverige idag, att kvinnor INTE jobbar heltid.
Heltid. Suck. Vem har egentligen kommit på idén att vi ska jobba 40 timmar i veckan?? Jag tycker det är sjukt jobbigt att samhället förväntar sig att man ska jobba heltid, och det tänker jag inte ställa upp på. Både jag o min man är mer intresserade av att hänga med våra kids innan de hunnit bli vuxna och det är för sent.
Oavsett hur många timmar samhället väljer att kalla en heltid är det väl problematiskt om kvinnor i mindre utsträckning hävdar sina rättigheter på arbetsmarknaden pga nån ”downshifting”-trend? Kalla mig gammaldags i min feminism, men på det viset når vi inte lika villkor!
Jämställt? Kvinnor ÄR annorlunda eftersom de föder barn och därför borde samhället anpassa sig efter detta och inte vice versa! Om män skulle föda barn skulle det helt säkert vara ordnat så att man har ledigt (om man vill/behöver) redan under gravidieten med full lön…i jämställdhetens tecken borde därför just detta vara vad man strävar till idag för kvinnan! Inte att kvinna ska jobba heltid + bära barn. Duktighetshysterin vi har nu är bara någon sjuk kvarleva vi har Luther & co. att tacka för. På samma gång negligerar det kvinnans viktiga uppgift som barnbärerska och skapar ett förtryck. Därtill har ju lönerna spätts ut så att summa summarum blir familjen inte idag speciellt mycket rikare av att båda arbetar, jämfört med förr då man klarade sig hyfsat på en lön. :/
Är inte problemet att männen jobbar heltid? Varför ska kvinnor dra på sig varenda ovana eller vana (det är ju för all del inte fel att jobba heltid) som män i allmänhet har? Är det verkligen jämställdhet?
Nej det är ett stort jämställdshetsproblem att män jobbar heltid. Varför ska kvinnor anpassa sig till en norm som män har satt? Det är ju som att säga att kvinnor borde begå mer brott för att män traditionellt gör/gjort det. Kvinnor har traditionellt haft en mer balanserad prioritering mellan familj och karriär, vilket männen borde lära av inte tvärtom. Tyvärr är det en stakt negativ del i mansrollen att män förväntas vara familjeförsörjare och jobba hårt för att duga som en bra man, oavsett det behövs eller ej. Många män börjar jobba MER under småbarnsåren i någon slags missriktad drift att göra rätt för familjen. Är det utifrån det verkligen önskvärt att kvinnor intar en mer traditinellt manlig roll på arbetsmarknaden? Att apa efter män även när de gör fel är en väldigt märklig femenism för mig, då har man inte ifrågasatt ”mannen som norm” över huvud taget.
Håller med dig. Jag känner att när jag och min sambo får barn vill jag att vi som familj får mer tid för varandra, inte att jag aldrig ska se min sambo! Jag tänker aldrig gå ner i deltid medan han jobbar heltid, det känns helt meningslöst för mig! Vi vill ju ha mer tid för varanda, och att båda har tid till våra framtida barn. Lösningen blir att båda jobbar mindre, kanske 80 %. Det skulle vara perfekt 🙂
För några år sedan tyckte jag inte att det var okej att säga att man ville jobba mindre, men jag tycker att synen på arbete har ändrats radikalt på senare tid. I alla fall i mina jobb- och vänkretsar. (utelämnar manligt/kvinnligt-tänket dock)
Åhh ! så herlig. Vi trenger din stemme Clara .
Ska just till att uppshifta! Efter 1 ½ år som sjukskriven efter en stroke ska jag nu börja jobba. Har fått klara mitt liv på 9000 kr i månaden efter skatt. Alltså långt under excistensminimun. Inte kunnat unna mej något alls. Det ska bli skönt att jobba och få en inkomst i stället för att leva på sjukpenning och sen vara tvungen att låna pengar i bank och av vänner.
Exakt min poäng. Det finns garanterat en massa människor som lever på sjukpenning, socialbidrag, sjuksköterske- eller lärarlöner osv som gärna skulle uppshifta! 🙂 Det var underbart när jag fick min första riktiga lön och kunde leva livet och ändå spara. Att få bättre betalt handlar ju inte nödvändigtvis om att jobba mer!
Jag pluggar just nu och får ut 8900kr i månaden ungefär och har pengar över i slutet på månaden, minst 1000kr. Så under existensminimum kan det väl ändå inte vara. Det handlar väldigt mycket om hur man väljer att spendera sina pengar, jag tänker mig för innan jag handlar och har dessutom koll på vart var enda krona hamnar. Dock så såg jag en sak på Swedbanks hemsida nyligen där de skrev ut att studerande enbart hade råd med nöjen om de hade fullt bostadsbidrag, då blev jag fundersam. Så jag kollade den budget de hade lagt upp, i den så var det beräknat att man skulle lägga 2900 på mat varje månad eftersom man skulle äta lunch ute. Vilket borde klassas vara något med det dummaste jag har hört, köper aldrig lunch ute utan har alltid med mig matlåda hemifrån något som jag också sparar in väldigt mycket pengar på, då mitt matkonto brukar ligga på ungefär halva den summan Swedbank budgeterat till.
Jag blev sjuk i en stroke för 18 år sedan när jag var ensam med fyra småbarn. Har sedan dess levt på sjukersättning och vet inte hur jag skulle klarat det om jag inte bott i ett radhus som jag kunde låna pengar på. Det har efter alla år blivit en ansenlig summa i lån men vad var alternativet? Vi levde alla år enligt Claras inlägg, som jag f.ö. instämmer till fullo med. Härligt med en ung människa som inte hoppat på köphysterin. Fast många gånger tycker jag att de är de i min ålder som är värst, som verkar tro att det är nödvändigt med två bilar, nyrenoverade hus, dyra semestrar, stugor mm. Inte är det väl konstigt om den yngre generationen luras att tro att det är så det ska vara. Så synd, för livet handlar om nåt helt annat.
Fast som student har du förmodligen en betydligt billigare hyra (studentboende), studentrabatter på diverse saker och reser billigare.
Tror att socialbidragsnormen för existensminimum ligger på runt 12000:- i månaden. Jag har levt långt under det, tagit hela mitt sparkapital, lånat pengar. Men ändå är det svårt att få vardagen att gå ihop. Mycket som man skulle behöva göra, reparera blir inte av. Pengarna finns inte helt enkelt. Vi är många i detta landet som har det såhär, och det blir fler, tyvärr!
Socialbidragsnormen är
3840 för en ensam person. Det är pengar som ska täcka mat, kläder, fritid, hygien (där ingår frisör ) tv-licens, telefon och tidning eller bredband plus förbrukningsmaterial.
Till detta kommer bostadskostnader ( upp till en gräns ) a-kasse avgift, försäkring
Sen kan man mot inlämnat kvitto få medicin ( som ingår i högkostnadsskyddet ) och läkarvård betald.
Akuta och nödvändiga tandbehandlingar kan man ansöka om att få stöd för.
Jag är student, har inget studentlägenhet (de är ju ändå lika dyra som en vanlig, fast tre gånger så liten), tycker att jag kan göra det jag vill och har nästan alltid pengar över. Visst det kanske kostar 100kr mindre att resa någonstans, men de hundra kronorna hamnar lätt på en biograf eller en ny tröja. Skulle jag börja leva riktigt sparsamt så kunde jag ta bort stora delar av mitt studielån. Förstår inte varför andra med samma ekonomi har det så väldigt knapert.. men kanske beror det på hur mycket man är van att konsumera, äta ute och så vidare. Jag vet inte vad jag skulle göra av alla pengar om jag fick en full lön. Sist sparade jag allt och en del råkar visst vara kvar. En resa kanske?
Hej. En orsak till att andra, som inte pluggar utan jobbar, har det knapert kan bero på följande: avbetalning på studielån, a-kasse- och fackavgifter, bilägande+diverse försäkringar. Bil behöver man inte om man bor i en stad och pluggar, men det är tyvärr ett nödvändigt ont att vissa jobb kräver egen bil. Privat åker jag själv helst kollektivt, men i mitt jobb (är kykomusiker på landsbygden) går inte det. När jag pluggade i Uppsala hade jag en helt annan ekonomi och klarade mig på betydligt mindre pengar än nu, så jag vet skillnaden. Det ÄR oftast billigare att leva som student, det kan man inte komma ifrån. Och skillnaden i pris på resor för studenter och icke studerande är bra mycket större än 100 kronor om man t.ex vill åka tåg längre sträckor.
Men det där är inte riktigt sant. I Uppsala får du ett rum , 20 kvm,i korridor där du delar kök med 12 (!) personer och får då betala 3100 för det. En vän bor i en etta och hon hsr dygt 4300 i månsden inte se det som billigt med tanke på en inkomst på drygt 8000 Lägg sen på att litteratur sällan går på under tusenlappen och där får vi i princip inte köpa begagnat eftersom fakta har förändrats. Så är iallafall fallet för många som mig som pluggar naturvetenskap. Och mat på det. Och vill man inte köpa billigaste och gärna ekologisk går det rätt mycket pengar sär med. Visst kan man försöka stoppa undan nån månad när det går bra, men det är långt ifrån alla månader.
Studentrabatter uppgår till att du får betala 5 kr mindre på McDonalds ungefär och studentpris på sj kanske ,men för de allra flesta går en sån resa på ungefär tusenlappen ändå. För att hälsa på pojkvän eller familj på annan ort. Vinterjacka eller nya glasögon får man spara till i flera flera månader även om det i många fall är ytterst nödvändiga saker. Samma sak med hyra över sommaren om man inte har ett jobb. Jag bli provocerad när man snackar om att studenten har det så himla förspänt, för så är det inte. Jag köper billigt, lagar storkok och fryser in matlådor och jag kan lova att den summan som jag har över på att ” konsumera onödigheter” , den är jävligt liten!
Det är en enorm skillnad på boendekostnad för studenter och människor som varit ute i arbetslivet och kanske hunnit köpa sitt boende. Räntorna på ett lån går inte att komma ifrån, oavsett om man blir sjuk eller arbetslös. Banken måste få in sina pengar från dig, annars får du inte behålla din bostad. Bostäder kostar mycket idag. Jag och min sambo har en trea som vi betalar sammanlagt tolvtusen/månad för. Sedan tillkommer el. En student behöver inte betala många tusenlappar, ni kan söka bostadsbidrag och liknande. En arbetande människa måste stå för hela sin bostadsutgift själv. Det går utmärkt så länge vi har våra arbeten, men vad som skulle hända om vi förlorar arbetet eller blir sjuka vill jag inte tänka på.
När jag och min man studerade betalade vi 6000 för en tvåa på 43 kvadrat. Nu betalar vi 6900 för en trea på 79 kvadrat. I samma stad. Studentlägenheter är ofta nybyggda här och därmed dyrare, särskilt som de byggs med material som ska klara slitaget som sker när boende byter lägenhet ofta (läget får man inte ta betalt för så att studentlägenheten var mer central är ovidkommande).
Då tog alltså boendekostanden upp nästan hälften av våra inkomster (två CSN ink lån så då var då 6900 per person). Nu tar det upp mindre än en femtedel (och då är vi nyexaminerade och har jobb som vi inte valt på grund av lönerna som potentiellt skulle kunna vara mycket högre).
Ja det känns lite konstigt att studentlägenheter ofta är dyrare än vanliga lägenheter. Och bostadsbidrag kan man ju inte alla studenter få, bara personer som är upp t.o.m 28 år..
Man undrar ju; när jag ansökte om banklån till mitt lilla hus (knappt 150000 kronor) tyckte banken att jag skulle ha 9000 kronor kvar när räkningarna var betalda. Jag nästan skrek i luren: NIOTUUUUSEN!! Vem har så mycket pengar kvar i månaden??? Jag skulle vara STORMRIK 🙂
Ja de räknar med 2500 till bil och runt 3000 i driftskostnad. Sen är det kostnader för mat mm enligt konsumentverket
Jättebra inlägg!
Visst är det ju så, jätteklokt och allt. Jag tänker att jag ska vara så också. MEN, så gillar jag ju att handla och jag gillar ju grejer. Missförstå mig inte, vi lägger nästan inget på inredning osv, har ingen TV och en gammal telefon. Men jag gillar inte second-hand kläder, jag vill ha nytt. Jag tycker jättemycket om fina skor, snygga BRIO-leksaker, vill ha en fin dator, en bra kamera, fräscha blommor, fika med kompisarna, en utekväll någon gång. Köra bil, äta bra mat och resa iväg lite då och då. Det kostar ju på, även om jag också tycker att tid är bättre än pengar. Visst inte är det någon mening att ha en massa pengar och ingen tid. Men det spelar ingen roll om man har all tid i världen om man inte har några penger heller.
här finns tid i eoner…
att slösa av.
inga pengar alls.
ibland, bara ibland skulle jag nästan vilja köpa sysselsättning.
YES! 🙂 Önskar fler tänkte i samma banor 🙂
Vad vi saknar mycket av i dagen samhälle är väl balans. Värderingar om vad som verkligen är viktigt och betyder något.
I’m a material girl, gillar fina saker men skulle aldrig leva över mina inkomster. Sen älskar jag att fynda och handla secon hand så mycket det går! Bäst även för miljön.Man ska inte inte låna pengar till vardagskonsumtion, resor och teknikprylar. Tror många försöker kompensera bristen på något annat med prylar. Tråkigt!
Kloke ord! Jeg er så enig så enig!
Absolut! En sak man inte ska glömma bara är ju att det inte bara är prylar man köper för pengar.
Stora delar av kulturutbudet kostar pengar.
Tjänster kostar pengar.
Även om det inte är hela beståndsdelen i trygghet så är pengar en del i det. Försäkringar m.m.
Vill man själv påverka vilka biståndsprojekt man stödjer så är det ju bra om man har pengar över så man kan bidra utöver genom skatten.
osv.
ett riktigt bra inlägg du har skrivit, ett mycket tänkvärt inlägg. Jag och min sambo har nog levt lite så att alla andra har ju men där vi nu har ändrat fokus och letar och hittar vägar som är sanna för oss där det enkla och fridfulla får ta mer och mer plats i våra liv. Vilket i sig gör våra liv lättare och mer avslappnat att leva…
varma kramar Åsa
Det är helt i min stil, jag tävlar med mig själv om att hitta bra storinköp sâ att jag minskar matbudgeten.Minns ni Slösa och Spara tidningen ? Hittills gâr det trögt max 1000 sek/mân, men jag känner att jag kan göra det bättre. Det finns väl iinget sämre än att kommit hem med exotiska varor som smakade linget vidare, och som faktiskt var ganska dyra…..man känner sig lurad. Färska grönsaker är ett must, sâ kan koka stora köttgrytor, dela upp i portioner och frysa in. Med potatis och hembakad limpa räcker det jättelângt. Mânadsinköp pâ torra varor och veckoinköp pâ färska passade mig fint förr och nu har jag börjat igen -föor att köpa mig ”ett slott” i Sverige 🙂
Jag har levt över mina tillgångar, i många år. Och jag kan inte direkt påstå att det är mina föräldrars fel, att jag inte fick lära mig. Jag var dum och ung. Och jag har fått betala, som värst hade jag ett 30-tal ärenden hos kronofogden. Det kändes då som att hela livet rasade samman.
Jag har nu en minimal skuld kvar, denna skuld betalar jag av hos fodringsägaren (ej fogden) och snart är den också borta. Det tog 7 år att vara tillbaka på ruta 1. Men nu vet jag bättre. Jag vet att jag aldrig skulle ta ett lån för något. Ingen kredit för något. Har jag inte råd ska jag inte handla. Om jag verkligen vill ha något får jag spara i en månad eller två om jag inte har råd på en gång. Och vet ni vad, jag uppskattar de saker jag köper när jag numer betalar på en gång, än vad jag gjorde när jag ”bara tog en till kredit”.
Jag hoppas verkligen att mina barn när de blir vuxna, inte gör mina misstag. Jag kommer aldrig någonsin ta en kredit till i mitt liv. Det är jag skyldig mig själv.
Starkt jobbat att få ordning på ditt liv igen. Många som hamnar i ditt läge orkar inte göra det. Jag tror säkert dina barn kan ta lära av dig och se att man kan ändra sina ekonomiska vanor och att man kan göra bättre val än att köpa en massa på kredit. Många säger att barn gör om föräldrarnas misstag och det gör de ibland men de kan faktiskt också lära sig av dem. Jag hade två föräldrar som rökte även om båda till sist slutade. Varken jag eller någon av mina syskon har börjat röka och alla har känt att vi absolut inte ville göra som våra föräldrar i denna fråga.
Tack vad glad jag blir 🙂
Jo, det känns bra. Och nu menar jag inte att propagera för att ”jobba mer och tjäna mer” men hade jag inte hamnat i denna sits hade jag inte haft anledningen att göra mer utav arbetstiden som fortfarande är densamma men jag gör allt jag kan för att maxa effektiviteten, så jag har faktiskt sluppit ta ett extrajobb utan det går ändå och jag får tid med familjen, vilket är viktigast.
Det är förrän nu man känner sig vuxen, när jag betalar för mig, .. inte när jag var kreditvärdig och bra ”på pappret” hur märkligt det än låter.
med barnen får jag vara ett avskräckande exempel helt enkelt, då kanske de vet bättre. 🙂 Som tur är, är det många år kvar tills att de är stora.
Roligt att läsa detta inlägg! Jag har tänkt i dessa banor sen i somras då jag läste ”Lev enklare” av Gisela Linde och började följa ”Köpstoppsbloggen”. Rekomenderar båda! Jag är föräldraledig med min dotter nu och jag för noga kassabok för att minska alla onödiga utgifter, så att jag kan spara på föräldradagarna. Jag har också garantidagar kvar för sonen, men eftersom man bara får 180 kr/dag gäller det att planera lite så man har råd att utnyttja alla dessa dagar. Många kanske inte gör det, för att de vill köpa en massa saker och ”måste” ha den inkomst de är vana vid. Men man får 90 lågnivådagar per barn! Det blir lite pengar om man tar bara dessa dagar i en månad, men det kan bli en extra ledig vecka för barn och förälder på sommaren. Ett bra tips är att föra kassabok. Då kan man få koll på sina utgifter. Att få barn gör att man ändrar sin syn på vad som är viktigt i livet. Många äldre (läs äldre män) än brukar säga att de ångrar att de jobbade så mycket när deras barn var små, men jag har aldrig hört nån som sagt: jag ångrar att jag jobbade så lite, jag borde ha jobbat mer!
Håller helt med dig. Dessutom är det så att när man konsumerar som tröst och jämförelse finns det ingen botten. Det finns alltid snyggare skor. bättre hudkräm, finare väskor, resor, tavlor, möbler, smycken som man vill ha. Behovet är ju helt outtömligt. Man måste tänka om helt vilket ju så klart är lättare att göra med små barn än med tonåringar… de är inte alls lika förtjusta i downshifta konceptet.
Sjukt bra tankar! Kan ibland bli så rädd för vad mycket pengar gör med oss människor. Enklare är bättre.
Det här inlägget kom verkligen i exakt rätt tid för mig… Håller på att fundera hur mkt som helst i dessa dagar över just dessa frågor. Hur lite jobb kan jag klara mig på? Ska jag satsa på att föda upp (ekologiska) grisar och baka tårtor? Mer tid för det man vill… När man blir ligger på dödsbädden kommer man förmodligen inte tänka ”Åh vad jag ångrar att jag inte jobbade mer och tillbringade mindre tid med familjen!”.
Bra inlägg!
Det är väldigt få förunnat att kunna köpa ett hus utan att låna pengar. Den plats där man väljer att bo är viktig för alla människor, att ha ett boende som man trivs i är en grundsten för att vi ska må bra. Om man då väljer att låna pengar till sitt boende ser jag inga fel i det. Att låna för att konsumera läsk eller motorcyklar eller annat krafs är ju en helt annan diskussion.
Bostadsköp är onekligen ett känsligt ämne… Vissa måste bo i stan eller i närheten och då kostar det massor att köpa/ låna till köpet. Andra kan köpa hus långt ut på landet och då blir det mångdubbelt billigare. Jag förstår balansen mellan tillgång och eftergfrågan, men varför…? Det är så orättvist!
visst är det så.. och där jag bor köper man en etta för 20 000 medans man får betala närmare 2 milj. för en etta i samma storlek i centrala göteborg… det skiljer faktikst i priset beroende på var man bor. helt sjuka skillnader ibland.
Det värmer att läsa det du skrivit.
Ytterligare ett klokt inlägg från Clara. Vi tänker lika, min man och jag. för närvarande bor vi motvilligt i en hyreslägenhet. Vår ekonomi tillåter oss inte att köpa det där huset på landet som vi längtar efter. Jag har gått arbetslös ett par år, men varit hemma med vår son under det senaste året. Min man har jobbat heltid. Men nu ska han vara hemma med sonen istället, vilket innebär att vår totala inkomst halveras. De få lyx-grejer vi unnat oss får vi dra ner på, men annars ska det fungera bra ändå. Vi har inga dyra vanor. Det dyraste har varit att nån enstaka gång boka bilen i bilpoolen vi är med i, och göra nån utflykt. Bilpooler är perfekta när man bor i en tätort och bara har behov av bil ibland. Mycket billigare än att ha en bil stående fast man inte behöver den i vardagen!
Vi känner att om vi håller ner vardagskostnaderna så kan vi göra roliga saker hela familjen ibland istället. Det känns viktigare för oss än att ha tjusiga materiella saker omkring oss.
Enig!
Tack för dina kloka och så Tänkvärda blogginlägg.
Håller med dig så totalt i det du säger om livskvalitet
Må Väl Helena i Småland
Jag är i skede att byta jobb från ett normalbetalt jobb till ett apprenticeship med en teater som ger mig så mycket mindre betalt. Men samtidig kommer det ge mig så mycket mer, själsligt! Tack för det här inlägget, behövde lite pepp att slå bort alla orostankar över att betala mat och hyra osv.
Kloka ord från en klok kvinna!!
Jag tror att man måste undvika lån så långt det går. För med ett lån blir man aldrig fri. Men oj, vad många vi har emot oss här i Spanien! Det är FULT att hyra bostad! Man måste ÄGA den!
Mycket klokt skrivet. Jag tror också hårt på de små utgifterna, det är ju så lite man egentligen behöver. Och det är så väldigt mycket mer motiverande att sätta sin tid på att skaffa mat än på att skaffa pengar till mat och prylar.
Amen!
Jag tycker att du tänker helt rätt, helt klart.
Jag tror att många shoppar en massa småsaker som i slutändan blir stora belopp bara för att de är lite uttråkade eller för att som du säger ” kan hon så kan väl jag.
Samtidigt så tror jag att de sk ”Affiliatebloggarna” drar igång en del människors shoppingberoende.
Dels därför att det alltid framstår som om bloggaren i fråga inte gör något annat än shoppar (fast egentligen så får bloggaren sakerna gratis av företaget ifråga eller lånar dem för fotografering), dels är det alltid väldigt bra rabatter eller reor som det handlar om.
Ingenstans nämns det heller att bloggaren ifråga tjänar pengar på de inköp som läsarna gör, utan bloggaren vill framstå som en hjälpande hand som hjälper läsaren att hitta bra erbjudanden.
Allt finns endast ett klick bort och vips så har man köpt samma sak som visades av bloggaren bara för att.
För att man vill hänga med liksom.
Jag tror att hela den här grejen är livsfarlig i slutändan för folks ekonomi hur mycket eller lite man än arbetar/tjänar.
Nu upplever jag inte alls din blogg som en Affiliateblogg Clara så det är ingen kritik mot dig, bara mot hela det fenomenet.
Fler borde reagera.
Kram Mrs G
Jag skrev ett inlägg om det där nyss http://wp.me/p1uIV8-3kO
Mrs G
Rik på riktigt! (en riktigt bra bok också faktiskt!)
Det är skönt att läsa om någon som vågar gå mot strömmen, som tänker och inte bara gör som alla andra. Bra jobbat!
Min känsla är att ju mer man jobbar , ju mer prylar ”behöver” man för att fylla det där tomrummet som uppstår inom en när man stressar runt. Ju mer stressad, ju mer konsumerar man.
Under ett år jobbade jag halvtid , och vilket lugn jag fick i kroppen – och hur lite jag konsumerade. Njöt av skog och barn istället, pysslade och motionerade. Jag var nöjd med det mesta i livet.
Gick sedan upp till 75% och vips! Så kom konsumtionen tillbaka och ett mer stressat beteende. Eller tvärtom. Sorgligt. Men det krävs mod och mod igen för att kliva ur hjulet.
Jag önskar att arbetsmarknaden var mer flexibel!
”eftersom vi vill fortsätta köpa fina saker jobbar vi långa dagar. Det hela blir ett självsnurrande hjul. Vem vill frivilligt sänka sin materiella standard?”, skriver Clara.
Jo det finns faktiskt många som vill det, men arbetsgivarna säger ofta nej! Det är heltidsjobb som gäller, take it or leave it liksom.
På min arbetsplats är de enda som jobbar deltid sjukskrivna eller småbarnsföräldrar, dessa får ju inte arbetsgivaren neka deltid. Men för andra är det stopp. Jag blir både ledsen och lite provocerad av att det verkar som att arbetsgivarna inte kan se att även personer utan barn kan ha massa viktiga anledningar till att vilja jobba lite mindre – att man vill ha mer tid och ork att lägga på sina föräldrar, syskon, kusiner, vänner, husdjur, böcker, konst, politik eller vad det nu kan vara.
Jag känner några stycken, utan barn, som fått lov att gå ner i arbetstid efter långa och/eller många diskussioner med sina chefer, så det finns hopp ändå. Men som sagt var, arbetsmarknaden får gärna bli mer flexibel, för det FINNS många som vill downshifta
Jag håller med dig helt Akleja! Jag har också försökt att gå ner i arbetstid till 80%, men fick nej, med förklaringen ”det är inte företagets policy”. Detta trots att jag just varit sjukskriven 4v pga stress/utbrändhet. ”Vill du jobba mindre måste du sjukskriva dig.” Hur det skulle gynna företaget eller samhället kan jag inte förstå, eftersom om jag istället frivilligt skulle gå ner i arbetstid så skulle jag ju själv bekosta det genom minskad lön. Det finns uppenbarligen fler företag där enda giltiga orsaken att jobba mindre är att vara föräldraledig eller att vara sjuk. Jag är helt övertygad om att många skulle jobba mycket bättre, få MER gjort och vara betydligt piggare och gladare om de jobbade lite mindre, dessutom skulle fler få en chans att komma in på arbetsmarknaden för att täcka upp den extra tiden. Jag vet att vi har det jättebra i detta land och att vi har en fantastisk trygghet och skyddsnät, men jag tror att det kan bli ännu bättre. Fram för mer valfrihet – jobba mindre ibland, jobba mer ibland, jobba längre upp i åldern om man nu vill och orkar, men det ska vara baserat på individens möjligheter, kapacitet och önskemål. Tack Clara för kloka ord och en inspirerande och upplyftande blogg, den gör mig glad!
Och jag håller med dig Maria! Tror att alla , inklusive arbetsgivarna, skulle tjäna på att arbetsmarknaden var mer flexibel. Och jag tycker det är viktigt att även diskutera dessa strukturella hinder i samhället, så att inte diskussionen stannar vid att man bör fundera över sin konsumtion och sina värderingar och sen bara
”bestämma sig” för att jobba mindre. För så lätt är det ju uppenbarligen inte.
haha, ironiskt nog är det tvärtom där jag jobbar. många (ensamstående) underbetalda sjuksköterskor har inget val när de har barn att försörja.. de måste jobba heltid, vilket de får kämpa för att få göra.
Tänk om arbetsgivaren skulle förstå att den anställde förmodligen gör ett mer effektivt jobb när de jobbar 80% än 100%. Det skulle vara både billigare och effektivare för arbetsgivaren att låta folk gå ner i tid.
Fast att odla, plocka bär o svamp….kräver många fler arbetstimmar för de flesta än den arbetstid det tar att tjäna ihop pengar till att köpa dem i affären. Så de som inte har njutning i att påta i jorden o gå i skogen så gör det ingen vinnst vare sig i kronor eller tid.
Men, barnen kan vara med i odlandet och i bärskogen och just det är kvalitetstid om något. Likaså hunden som njuter oerhört av samvaron med barnen och utelivet.
Precis, poängen är väl att skapa en vardag med mer tid tillsammans! Förena nytta med nöje, ta med ungarna ut i trädgårdslandet i stället för det dyra lekstället med plastklätterställningar och caféer.
-Baka med dem och vänja dem vid att man finns där samtidigt som man kan jobba med något som behöver göras.
Jag kan ofta jobba brevid mina barn, jag med mina loggor och teckningar, de med sina lekar.
-Känner inte att jag vill lämna dem till andra om jag inte måste.
Lite pengar, mycket närhet!
Visst, jag tycker också det är en fin idyll med att plocka bär och påta i trädgården och baka tillsammans. Men själv tycker jag inte det är ett dugg roligt. Jag köper hellre mina bär, bröd och grönsaker för pengar jag tjänar genom att jobba med något som är roligt. Ändå har jag en bra relation med mitt barn och lämnar dom inte till andra annat än när jag måste. Bara för att man bor i ”Norrland” betyder inte att man vill ha husmorslivet.
Precis, det kanske är ekonomiskt lönsammare att sälja sin tid till lönearbete men är det just ”ekonomiskt lönsamhet” som är livets mål och mening? Känslan av att kunna skapa det man behöver är oöverträfflig, och det ger som sagt ett liv och en vardag som kan delas med barnen i samvaro.
Klart det är en extra piff i livet att gå i skogen och odla….men sparar några pengar så man kan gå ner i arbetstid gör det inte. Det är lite som att betala 40 kr för 1 kg vitkål istället för 5….vilket det ju kan va värt för att ha trevligt.
Men det beror helt på vad du handlar. Klart att man inte kan konkurrera med billig importerad mat – men jag som i princip bara köper ekologisk mat – för mig är det en enorm besparing. Och se vad Tove skriver här under – hon odlar i ganska liten skala men tack vare att hon säljer lite till grannar och bekanta så täcker det kostnader för frö och annat. Vilket gör maten gratis! Sedan handlar det om att man kanske går plus minus noll i pengar, men att man har bra mycket mer tid med sina barn om man är hemma och påtar i landet än om man sitter på sitt jobb. Vilket i sig kan vara värt många kronor. Dessutom kostar ju barnomsorg också pengar.
Trist dock när man bor i lägenhet… dock med balkong, men ingen sol. Önskar mig en liten täppa! Undrar vad hyresvärden skulle säga om gerillaodling?
Apselut, vi handlar mat för ca 2000 mindre per månad under de månader då vi är självförsörjande på grönsaker och frukt/grönsaksbaserade produkter…vilket är ungefär 6 månader om året just nu. Och även resten av året har vi egenodlat fryst/konserv för motsvarande kanske en femhundring per månad så totalt blir det ganska mycket på ett år. Och nej vi bor inte på landet och är någon slags jordbrukande bönder…vi bor i ett vanligt villaområde i en större stad i Mellansverige.
Ännu större summor sparar vi på att återbruka istället för att köpa nyproducerat. Totalt motsvarar det med råge en rejäl arbetstidsminskning.
Fast barnomsorgen kostar lika mycket oavsett om barnet är där korta eller långa dagar.
Förskola kanske men inte fritids. Det behöver man inte om man jobbar deltid. Förskola kan man börja med senare, när barnet faktiskt har något eget utbyte av det, om man spar in på annat.
menade bara att i arbetstid kostar sjävproducerat mer….att man tycker det är värt det är en annan sak.
Här i söder kostar det dessutom flera års matbudget att komma åt en liten markplätt.
Men vi har andra downshiftningsmöjligheter – som att inte ha bil exempelvis. Dock gör det skog och natur mer avlägsen….
Håller med till fullo. Blir själv lite provocerad av folk som ”måste” jobba samtidigt som de pluggar för att annars har de inte råd att leva. Samtidigt har de råd att bo stort och dyrt centralt, köper lunch varje dag istället för matlåda och en fika där och en ny klänning här. Man får leva och spendera sina pengar hur man vill men man måste ju inse att det handlar om prioriteringar, om val. Är man student så kan man inte leva som om man hade en inkomst på 30 000 efter skatt. Tror man det så är det klart att studielån + bidrag inte räcker. Sen är det ju verkligen så att ”många bäckar små” gäller i allra högsta grad. T ex köpelunch istället för matlåda ökar ju lätt månadskostnaden för mat med 1000 kr (50 kr extra per dag gånger 5 dagar gånger fyra veckor).
Onödigt att bli provocerad och döma de som arbetar vid sidan om studierna. Jag gör det, eftersom jag gillar att spara lite varje månad. Och jag vill ha en säker inkomst när jag är färdig med studierna, så då är det bra att ha det som extra. En säkerhet tills jag får det jobbet som jag studerat för. Vad man gör med sina pengar är ju allas egna prioriteringar, så länge det inte skadar en själv eller någon annan.
Jag håller med och gör likadant,men tror ovanstående menade att det är irriterande när folk klagar på att det inte går ihop samtidigt som de lever orimligt långt över vad man borde som student. Då måste man inte jobba för att få det att ”gå ihop som student” utan för att man inte vill leva ”studentliv”. Vilket är upp till var och en, naturligtvis, men lite onödigt att klaga.
eller ja, studentliv är kanske just det man vill ha, sprit är ju inte billigt..
Precis så tänker jag med. Jag vill bo på en plats där jag mår bra, och där jag kan känna mig hemma. Jag vill inte jobba mer än jag är hemma med min familj. Jag vill inte leva med ”snygg inredning” men inte hinna med att vara hemma och njuta. När jag köpte en fåtölj på en auktionssajt häromveckan slog det mig att de flesta av mina möbler är köpta begagnade eller ärvda… det finns som en historia bakom varje möbel eller tallrik eller vad det nu är. en berättelse som inte går att köpa på någon inredningsbutik i världen. det är helt fantastiskt att bo så, med en historia i varje pryl. Ibland förstår jag inte charmen med att köpa nya saker alls… massproducerade saker som känns själlösa.
herregud så rätt du har! mina föräldrar som är klassiska medelsvensson (lärare och sjuksköterska) hade det så otroligt fult hemma på åttiotalet att man ju skäms när man bläddrar igenom fotoalbumen. men, så jobbade mamma också deltid och jag har alltid hämtats först på dagis, ofta runt 14-tiden. och idag är jag gladare för det än att vi hade den senaste tv:n.
dagens familjer med små barn ska ha fix färdiga hem, det ska gärna vara som att kliva in i en katalog, även om den kommer från ikea. precis som du säger jobbar folk heltid till stor del för att ha råd med materiell standard.. åt detta brukar min vän säga ”tänk, det finns de som är så fattiga att allt de har är pengar”.
Den kommentaren gillade jag ”att de är så fattiga att allt de har är pengar”. Snor den ja;).
/Maria
visst är det bra! bara att sno 😉
Så sant Clara!
Någonting som är viktigt att tänka på för alla – att man skapar sin egen lycka och den skall matcha sin egen vilja och inte jämföras med andras materiella ting… Och ibland är ”lite” mycket mer.
Blir dessutom glad av att du/ni verkar ha det så bra. Allt verkar så färgglatt i ditt liv om du förstår, det inspirerar verkligen!
Kan också rekommendera Bodil Jönssons Tio tankar om tid. Fantastisk bok.
Jag följer din blogg just för sådana inlägg. Kloka ord, Clara. Det är en stor framgång att komma till en sådan tankenivå.
haha ja existensminimum.. just nu lever vi 2 pers på mitt csn bidrag (2500 eller nåt) o mitt extrajobb som kanske blir 4 eller nåt. Pojken är amerikan så han får då inget csn. 26 kvadratmeter har vi. Men det går på nåt magiskt sätt ihop ändå och det är jag stolt över! Inte en krona lån har vi heller efter 5 års studier! Kan nog inte downshifta så mycket mer men det känns gött att det finns plats för lite upshifting utan att man behöver skämmas!
Bra och tänkvärt inlägg. Jag skulle gärna jobba lite mindre, även om jag skulle få mindre pengar. Men det är lite svårt såhär i början av karriären, har en Traineetjänst och målet inställt på fast anställning nu.
Men jag ser också det problemet som Akleja ser. Att många arbetsgivare inte tillåter att folk utan barn går ner i arbetstid. Och sen är det ju många människor som kämpar för att få en heltidstjänst och om arbetsmarknaden skulle vara mer flexibel vad det gällde arbetstid så skulle denna kamp för heltid förmodligen försvåras ytterligare.
Sedan undrar jag lite hur alla som downshiftar tänker angående pension. Det är ju så mycket snack om att vi kommer behöva jobba så länge för att kunna få en dräglig pension. Om man levt med lite inkomster och lite utgifter under stora delar av livet, hur kommer då pensionen att se ut? Även om man fortfarande har lite utgifter då så kommer ju inkomsterna att vara ännu mindre. Hur tänker du angående din pension Clara? Lite tidigt än kanske men om din livsstil kommer vara bestående så är det ju förmodligen något som du har tänkt på.
Jag tänker så här att jag redan är van att leva billigt så då blir omställningen mycket mindre. Jag hoppas vid pensionen ha ett boende som är rätt billigt eftersom det är en kostnad man inte kommer undan om man inte bor i en koja i skogen. Jag hoppas att den extra tid jag har som pensionär kan till viss del kompensera de lägre utgifterna. Jag ser också till att spara pengar och ska snart starta upp ett regelbundet eget pensionssparande just för att förbättra för mig själv när den dagen kommer.
Deltidsjobb kan faktiskt bli en tillgång i slutändan, genom att man faktiskt orkar hela vägen till pension vilket faktiskt inte ens alla gör idag. Ska pensionsåldern höjas tror jag att deltidsarbete kommer bli mer vanligt i perioder av livet för få orkar 100% från 20-75 om man tar ett extremexempel…
Jag är för en mer flexibel arbetsmarknad där de som vill jobba deltid kan göra det och de som vill ha 100% ska ha lättare att få detta också. Jag önskar att arbetsgivare kan se det som en tillgång att ha en arbetare som ger 100% på 80% av tiden jämfört med en som jobbar 100% men bara orkar ge 80%.
Jag vill bara tipsa alla som tycker att downshifting är bra om att också rösta så att vi även i fortsättningen får lika vård, skola och omsorg oavsett vad vi tjänar. Om samhället ändras så att man behöver betala mer själv, genom privata försäkringar, så kommer man inte längre kunna hålla nere sina utgifter som idag. Tvärtom så får man fasta utgifter som man inte kan påverka mer än vad vi kan påverka vår fackavgift idag.
(Och nej, jag säger inte att ni som downshiftar gör något fel i o m att ni drar in mindre skatt, jag tror att downshifting kommer förbli ett marginellt fenomen eftersom drivet att hela tiden öka sin levnadsstandard är stort hos de flesta, över hela världen och oavsett vilken standard man har från början.)
Jag är glad att det finns de som shoppar i överflöd, vems saker skulle jag annars köpa begagnat? Hur många som jobbar i varuhus skulle få sluta om alla köpte sina kläder på tradera? Det måste finnas en balans mellan de som konsumerar i överflöd och de som konsumerar ”normalt” om jag inte minns helt fel från ekonomilektionerna i skolan. Problemet är väl inte riktigt konsumtionen utan hur det kan vara möjligt att få ta massa lån utan säkerhet. Jag är dessutom glad att jag tagit lån för att köpa hus, större frihet har jag inte upplevt även om jag nu inte äger mitt hus till fullo själv.
Bra inlägg, du har skrivit liknande förr som jag verkligen gillar! Jag tänker som du här och blir faktiskt lite förvånad över att inte fler tänker likadant! Folk tycks vara stolta och skryter gärna om hur stressade dom är för att de har så mycket att göra..i mina öron låter det rätt knäppt..skulle man vara en bättre människa för att man sliter som en galning och slutligen bränner ut sig själv? Vem tackar en då? Nä så vill inte jag ha det..
Precis så tänker jag också! Och jag tror att ju fler som ändrar sin livsstil mot mindre konsumtion och mera liv och glädje så kommer samhällets strukturer att ändras efter det. Så har det ju skett tidigare också.
fint prioriterat!
Om jag hade varit lika klok i din ålder (är 39 nu)! Då hade jag nog inte tagit studielån, utan i stället härdat ut och bott hemma under pluggtiden. nu däremot, downshiftar jag och min man en hel del. Båda jobbar deltid för att kunna vara hemma mer, både för barnens och vår egen skull. Vi odlar det vi kan (men det kunde vara mer), har en gammal bil, köper inte mycket nytt – har inga flashiga mobiler eller datorer. Bakar och lagar mycket mat hemma. Nu drömmer vi om en gård på landet där vi kan odla ännu mer, ha djur och kanske ett litet café/pensionat i vacker miljö. Det är livet att leva enkelt!
Bra inlägg Clara! Sen så tycker jag att ni indirekt ser till att konsumera mindre och det är något fler borde uppmärksamma för behöver vi köpa en ny topp varje vecka? Mer genomtänkta köp utifrån den ekonomi som man har.
Go Clara! 🙂
Om du vill få en ”ny” garderob gratis, så lägg undan en del av de kläder som du tröttnat på och ta fram dem igen efter ett halvår. 80 % av tiden använder de flesta bara 20 % av kläderna, alltså sina favoritkläder. Resten av garderoben är full av… sånt som du sällan använder, men som tar en massa plats. Jag tror de flesta av oss har sjukt mycket kläder. Om du har 10-15 par jeans finns det faktiskt ingen anledning att köpa ett par till, speciellt med tanke på hur miljöovänlig just tillverkligen av jeans är. Jag har gett bort massor av kläder till Myrorna och andra second hand affärer, men jag har ändå väldigt mycket kläder kvar! När jag kollade igenom allt som jag lagt undan när jag gravid upptäckte jag många ”åh, den här som är så fin, den hade jag helt glömt bort”. Hur många av dina kläder kommer du ihåg i huvudet? Några stycken kanske, men långt ifrån alla. Vet du har många par skor du äger? Gissa först och plocka sen fram och räkna dem. Du kommer med all sannorlikhet att få en chock!
Jag sålde gamla kläder och skor för 5000 på tradera förra sommaren, efter att ha rensat i min garderob inför en flytt. Två flugor i en smäll =)
Gilla!
Så härligt att läsa att det är fler i vår värld som också känner, tycker och lever/vill leva så här!!! Det inspirerar mig att fortsätta min strävan mot strömmen av konsumtions samhället!!!
kolla upp boken Lev mer på mindre av Maria Österåker. Tror du skulle gilla den. Nästan som om du skulle citera den i ditt inlägg 🙂
http://www.issuu.com/osteraker/docs/levmer
Det är klart att det låter bra i teorin, men samtidigt är det just medelklassens privilegium. Och då inte ens för alla. För faktum kvarstår ju:
– Alla kan inte bo i Norrland där husen är billiga
– Alla kan inte försörja sig om de inte bor i en storstad där jobben finns
– Alla kan inte gå till en ”faster Märta” och hitta makalöst vackra möbler gratis. Det fungerar inte så.
Vet ni hur dyrt det kan vara med begagnade möbler i storstadsområdena? Vet ni hur dyrt det kan vara med boende? Det är väl klart att det är skitskönt att kunna jobba mindre och odla sin egen mat, men många jobbar heltid för att ha råd med hyra, mat och förnödenheter. För att gå runt över huvud taget. Det blir ett hån mot dem att prata om downshifting som att det är något som är tillgängligt för alla, när verkligheten är att det är en liten grupp människor som kan unna sig lyxen att odla egna morötter och se det som en besparing.
Jag tycker också att det är dumt att konsumera för mycket och sätta sig i en kreditfälla. Jag tycker också att det är synd att människor jobbar ihjäl sig. Men att lägga ansvaret på individen och mena att det är bara att ”skaffa billigt boende och fixa begagnade möbler”, det är kontextlöst.
Bättre då att propagera för sex timmars arbetsdag för alla, och rimligare bostaskostnader även i storstadsområden. Eftersom, återigen, alla kan inte bo i Norrland där de i princip skänker bort hus.
Håller med dig Betty!
Nej men Betty, nu måste jag allt protestera. Kunskap är lösningen på ett av dem där problemen. Har du ingen faster Märtha? Inte jag heller. Men jag skaffar mig en eftersom att jag är intresserad av att hitta gratis/billiga möbler.
Då undrar jag vilken storstad du bor i? Jag bor i Centrala Göteborg. Och det finns mängder med vackra möbler, gratis och för småslantar! Hört talas om Pingstkyrkan Mölndal? Reningsborg i Frölkunda och Angered? Anik Handlaren på Backaplan? Bra ställen där du kan fynda. Även Myrorna, går att hitta fynd på. Man måste inte köpa antikiteter.
Med lite färg från nån billig handel (Rusta i Sisjön till exempel, eller Bauhas på Backaplan) kan vilken möbel som helst bli riktigt fin. Sedan har du ju Blocket. Där finns massor av fynd och där kan du ju pruta. Och är det gratis du vill ha? Åk ut till någon av återvinningscentralerna. Tjatar man tillräckligt mycket brkar man få plocka med sig massa roliga saker hem.
Se inte problemen, Betty. Se möjligheterna! Det gäller att ta reda på information om man vill lyckas. Man kan inte tro att billiga möbler hittar dig. Det är du som måste hitta dem. Du måste leta reda på bra ställen. Det är lätt – om man anstränger sig.
Har man inte bil blir allt svårare, men fullt möjligt. Många second Hander erbjuder hemkörning. Det GÅR att ta en möbelgrupp på bussen. I have done it. Två stolar och ett bord. Gick utmärkt. Man kan ju alltid fråga vänner om hjälp, både att bära och att forsla. De flesta har ju någon vän i alla fall. Inte alla dock. Men ensam är stark den också. Jag har ensam tagit med mig datastolen och tre väskor från stationen och hem, gåendes. Fick stanna var tjugonde meter, men jag klarade det. För jag ville det.
Man kan allt, om man vill. Kika gärna in hos mig och på mina möbler. Det enda jag köpt nytt är byrån, den köpte jag och min förra sambo innan vi separerade. Allt annat är blocket, loppis, arv, hittat, knyckt (från t ex skotupplag eller skräpconteinrar) eller fått. Glöm inte att även fula grejor blir fina med lite kärlek, färg och nytt tyg 🙂
Lycka till Betty!
Kan säga så här :
När det gäller nya saker så köper jag i stort sett aldrig något. Kollar på priset och backar, tänker, ” det har jag inte råd med ” Men på Återbruket där jag kan handla begagnat där har jag råd och jag har köpt saker som aldrig hade fått flytta hit om jag inte hade köpt dem för en 100lapp.
På så sätt kostar secondhand mer för mej.
Före Återbruket kom så fyndade jag samma saker gratis på återvinningen ( alltså på soptippen ) Där hittar man inget roligt nu längre när allt går till kommunens företag
Och att odla morötter går finfint på balkongen. 🙂 Jag har haft jordgubbar i amplar i flera år, tomater i en kruka i vardagsrummet. Bodde i en pytteliten tvåa med en söt liten balkong. Man behöver ingen trägdård, även omd et självklart är roligare! Men byt ut krukvästerna mot örter. Ett hett tips 🙂 Luktar gott också!
Och potatis! Det glömde jag 🙂 I en stor kruka på balkongen bakom dörren. Mycket goda, fast de blev inte lika stora som affärens. Kanske för att vi bodde på skuggsidan på fjärde våningen? 🙂
Man kan verkligen odla hur mycket som helst bara man har en balkong eller någon annan stadsodlingsmöjlighet (och de möjligheterna ökar ju)! Själv odlar jag just nu fem-sex sorters tomater, physalis, paprika, chili, squash, gurka, ärtor, bönor, morötter, örter av alla slag, sallader etc. Ska till och med testa pumpa, kronärtskockor, aubergine och majs. Fördelen med att bo i södra Sverige är ju att det mesta faktiskt vill växa här, även på en balkong.
Och plocka blåbär samt åka på självplock är ju inga problem- särskilt inte om man har bil men här i Gbg kan man till exempel ta spårvagnen direkt till skogen i Biskopsgården där det finns hur mycket blåbär som helst.
Bra inlägg, Clara- vi har till exempel valt att bo i hyresrätt när vi har småbarn istället för hus. Visst, vi fick ingen hyresrätt i centrala stan (och vi fick söka ett bra tag, vet allt om att bo i liten och svindyr studentlägenhet utan balkong) men det känns inte heller som en förlust just när man har barn.
Ja, det är verkligen förfärligt att skillnaden i boendekostnad ska vara så stor beroende på var man bor. Jag och mina kompisar i storstaden sitter och fantiserar om hur många hus/person vi kan köpa- utan att behöva låna en krona från banken. Jag och min sambo skulle tex kunna köpa 3 hus i norrland för vår kontantinsats. Men då skulle vi lämna vår trygga hemstad, våra vänner och familjer bakom oss. Det lockar inte nämnvärt.
Jag tycker det handlar om attityd. Klart alla kan bo i Norrland, finns hur mycket plats som helst. Det handlar alltid om individens eget val. Vågade fler gå sin egen väg och lyssna på sig själva istället för massan så skulle det gå alldelesutmärkt att leva och bo i Norrland för då skulle det finnas jobb där också. Samhället existerar inte utan människorna i det, det är vi som ”gör samhället” och nu har vi gjort det på ett sätt som är väldigt centraliserat. Dessutom behöver inte andra hand vara så fasligt dyrt i en storstad, det blir dyrt om du går till pytte lilla affären i Midsommarkransen och köper ett retro teakbord från 50-talet. Åker du till Erikshjälpen Vårby så kan du hitta bra och hållabara bord för en hundring som kan se hur trevliga och fina ut som helst. Jag bor i en lägenhet med ett härligt mish mash eller vad man nu kan tänkas kalla det. Ärvda saker, svinbilliga italienska skinnsoffor som vi köpt på blocket, en gungstol på auktion, någon realampa från ikea osv. En enda härlig röra där folk brukar påpeka att vi har det hemtrevligt.
Fast nu använder du underklassen som någon slags alibi tycker jag. JA det finns många som inte har möjlighet att välja. Men det finns också många många som HAR möjlighet att leva sina liv helt annorlunda men som väljer att konsumera, för att det förväntas av dem och för att det är svårt att tänka om även om man skulle vilja. Ska vi stå på och titta när konsumtionssamhället äter upp såväl folks livsmöjligheter som framtidens överlevnadsmöjligheter med kortsiktig status som enda vinst, och inte reflektera över det bara för att det även finns fattiga stackare som måste jobba häcken av sig för att få runt det.
Du kan inte downshifta på samma sätt kanske men du kan definitivt minska din konsumtion. Du har ju helt andra möjligheter att tex välja var du handlar saker och därigenom få billigare pris. Bara för att man downshiftar måste man inte köpa begagnat utan man kan välja att köpa smart istället. Ja, boendet är mycket dyrare i tex Stockholm än på en mindre ort i Sverige (du måste absolut inte flytta till Norrland om du inte vill, stora delar av södra Sverige har också orter med billiga hus och ofta bättre pendlingsmöjligheter) men å andra sidan är oftast lönerna klart högre. Jag tjänar säkert 3-5000 mindre än motsvarande person som jobbar i Stockholm. Den ökningen motsvarar vad jag skulle få betala extra för boendet om jag bodde där.
Men var har jag skrivit att det handlar om MIG?
Vi handlar bara begagnade möbler, jobbar väldigt lite, odlar egen mat och allt sånt. Men skillnaden är att vi är medvetna om att vi har tur som kan göra såhär. Vi har ett kulturellt och socialt kapital som möjliggör det. Vi har utbildning och helt okej löner. Vi har en jävla mängd förutsättningar som gör att vi kan göra såhär, men det är en lyx. Det är inget som är tillgängligt för alla. Av olika anledningar.
Betty,
Jag använde du eftersom ditt inlägg gav intrycket att det handlade om dig. Jag ber om ursäkt för missuppfattningen.
Dock är jag inte lika övertygad som du om omöjligheten att downshifta även för personer som inte är pengastarka vilket delvis bygger på min egen erfarenhet då jag och mannen med lätthet klarar oss på en lön och jag själv växte upp i en familj där vi var 5 barn (dock aldrig mer än 4 som bodde hemma samtidigt) och där vi också större delen av tiden hade en lön och jag aldrig uppfattade oss som fattiga. Självklart finns det en mindre grupp där downshiftning inte är möjlig men jag skulle säga att det är långt mer tillgängligt än många tror.
Vi lever lite på samma sätt ”att downshifta” vilket jag märker att fler och fler gör. Jag/vi har även ”downshiftat mot mediabrus”, tagit bort facebook, ställt tv:n på vinden och låter radion eller dokumentärer från svtplay förgylla vår tid. Jag har fått så mycket mer tid till annat och tiden jag lägger på internet försöker jag rikta mot kunskapssök eller allmänbildning. På något sätt känns det bara gött.
Härligt, Lars! jag har inte heller TV. Anser det onödigt i och med att det kostar månadsvis, och stressigt med alla program man tvingar sig att passa. Webb-TV fungerar lika bra och finns där när man vill ha det. Och filmer går både att köpa, hyra och låna så det är inget bekymmer. 🙂 Radio har jag i bilen. Har inga planer på att någonsin köpa TV igen. Det är faktiskt väldigt mysigt utan TV.
stängde ner facebook härom dagen… jag menar hur många bryr sig om varandra egentligen… viktig tanke 🙂
Et veldig klokt og fint innlegg, Clara! Godt med en motvekt til de mange bloggerne som hele tiden skriver om hva nytt de har kjøpt – og hva de snart skal kjøpe.
Min forlovede og jeg ønsker oss veldig å kunne jobbe deltid en periode begge to når vi en gang får barn. Vi tenker som du, at vi gjerne lever på litt mindre penger, men får mer tid og frihet. Så får vi se om vi får det til – utfordringen blir vel å finne arbeid der noe slikt er mulig.
Det är de små utgifterna man blir rik på, inte de stora inkomsterna. Håller helt med dig Clara.
Men om man har stora inkomster blir man också rik.
Nja… det är väl knappast givet. Jag har ganska mycket människor runt mig som har stora inkomster och inte är ett dugg rika för det. För varje höjd inkomst levlar de upp en nivå och börjar köpa dyrare saker (utan att egentligen få mer för pengarna och sedan jobbar de ännu mer…
Åh Clara! Äntligen att nån skriver detta! Hoppas du får gehör!
Oj, jag som tycker att du har ett rätt soft liv, Clara! Delar ett helt hus med din familj, ni har bil, och mycket fritid att göra roliga saker. Det var väl inte så länge du flög utomlands heller? Själv bor jag trångt i göteborg, lever fattigt och har knappt råd med spårvagnen =) Jag skulle gärna byta med dig! Men jag får nöja mig med att läsa din underbara blogg, vilket jag gör så gärna =)
Mycket tänkvärt! Fler borde ta efter.
Vi strävar hela tiden efter att leva så enkelt, naturligt och billigt som möjligt på vår lilla gård ute på landet. Synd bara att man har så många fasta avgifter varje månad som man inte kommer ifrån.
Tack för en bra blogg!
Du köpte ju ändå ny tele och dator – istället för begagnat 😉
Nej, jag driver vara med dig Clara. Jag älskar hur du tänker och jag resonerar likadant. Jag arbetade deltid förut, inte för att det inte fanns heltidsjobb, utan för att jag ville ha tid över för annat. Och det gick ihop ekonomiskt. Just nu har jag fått för mig att jag vill ha hus, och har gått upp i heltid för att få mer lön. Och det känns i kroppen.
I framtiden vill jag bo som du. Mestadels självförsörjande i att odla egen mat, och leva på författande och kanske en webbhandel. Kunna leva på landet i ett mysigt hus med mina hundar. För mig vore det ett drömscenario. Och för att ta mig dit… behöver jag pengar 😉
Jättetrevligt när folk kan leva på ett sätt de trivs med! Att konsumera mindre är bara av godo, likaså att tänka efter ordentligt vad man EGENTLIGEN behöver. Som redan påpekats är det dock många som jobbar heltid för att klara mat, bostad och det nödvändiga.
Och till er som har möjligheten att jobba mindre vill jag bara säga en sak: GLÖM INTE pensionen. Ni kanske klarar er på lite nu, men tänk på att liten inkomst blir minimal pension när den dagen kommer.
Det är därför man ska spara! Så man har när man blir gammal. =) Och lever man inte då så finns det alltid någon arvinge som blir lycklig över ett tillskott. Att överkonsumera är låna av framtiden, att spara är att bidra till framtiden.
Åh vad fint inlägg!
Det hugger till i mig varje gång lyxfällan visas. Jag är så rädd att hamna där själv. Inte för att vi överkonsummerar utanför att jag är student med csn, vi har ganska dyr hyra på vår lägenhet och min sambo blev av med jobbet för en tid sedan pga varsling och har för tillfället ingen inkomst (a-kassan är sega och ska ha hundra intyg, där fick han tack för att han är med där liksom). Lever så snålt vi bara kan, men med sjukdomar som kräver dyra mediciner blir det inte så mycket över till lyx. Dock blir det bättre. Det har jag bestämt! Vi är bara här just nu för vi är ändå lyckligt lottade försöker jag se. Har varandra, familjen är friska och så. Har familjen 50 mil bort då flyttade pga studierna men de finns där i alla fall, bara ett telefonsamtal bort. Vet egentligen inte varför jag skriver, men kändes bara skönt att få skriva detta, oavsett om någon vill läsa det eller inte.
Finns massa bra tänkvärda böcker om det här. Har precis läst: Kollaps – David Jonstad, samt Välfärd utan tillväxt – Tim Jackson. Bra lästips!
Som vanligt skriver du väldigt klokt och tänkvärt. Pengar är viktigt, men tiden med min familj är viktigare, för det är tid jag aldrig kan få tillbaka.
Ett fantastiskt bra inlägg! Väldigt nyttigt tankesätt i vårt konsumtionssamhälle! Fler borde leva så, jag ska också börja tänka efter mer innan jag handlar!!
Rikast är den som behöver minst.
The things you own end up owning you.
We by shit we don’t need to impress people we don’t even like.
Det här inlägget ska jag läsa för min sambo…. Jag skulle vilja leva så där, skulle vilja downshifta, men det går så trögt! Och hela tiden hamnar jag/vi tillbaka i fällan där vi köper på avbetalning och kredit *suck*
Nä. Här krävs det lite ändringar!
Tack för ett mycket bra och inspirerande inlägg! 🙂
Verkligen inspirerande Clara! Jag gillar dessa tankar och idéer och funderar själv i liknande banor. Men, det här med att odla grönsaker, plocka bär och fiska för att spara pengar, skulle du gärna få utveckla. Vi har egen potatis och hemkokad lingonsylt hela året. Vi njuter av hemodlade grönsaker, färska bär och nyplockad svamp under ett par månader på sensommaren och lyxar till det ibland under vintern med det vi stoppat undan i frysen. Att leva så är värt mycket för mig och min familj: att få vara ute, göra saker tillsammans, visa barnen, och för att det smakar gott, är ekologiskt osv. Men att det skulle bidra till en bättre ekonomi för oss känner jag mig tveksam till. Morötter, potatis och lingon är inte direkt dyrt i affären, och det är också mycket runtikring som kostar pengar: att köpa frön och plantor, ta bilen till skogen, ha ett frysskåp osv. Jag skulle så gärna höra mer om hur du gör för att få till din trädgårdsodling och bärplockning lönsam och effektiv!
Jag har lönsamhet i mitt odlande, inte så att det drar in någon stor vinst men så att maten blir gratis.
Jag satsar på grödor som lönar sig och drar upp fler plantor än jjag behöver. Överskottet säljer jag och drar in så mycket att det täcker frökostnader och kringutrustning. Hämtar hästbajs från grannen, använder egen jord, tigger till mig krukor och odlar i gamla mjölkpaket, gör eget gödselvatten osv. Lagrar i jordkällare, endast vissa fåtal produkter i frys, så att maten kan användas när den faktiskt INTE är billig i affären.
Jag och min sambo är båda ”konstnärssjälar”, eller vad en nu ska kalla sig, och vill jobba inom kultursektorn. Båda två har valt kulturella utbildningar som inte direkt leder till en arbetstitel, utan gör att man liksom får skapa sin egen profil på något vis. Vi har väl alltid vetat att det kan vara svårt för oss att få jobb i framtiden och att vi kommer att behöva kämpa, men här om dagen slog tanken till riktigt hårt. Sambons vän och jag hade ett samtal, där hen påpekade att vi kanske i och med detta väljer bort vissa saker då. Som ett hus, en sommarstuga, en bra bil och regelbunden semester. Och jag fick panik, verkligen fullkomlig panik, när tanken (som jag själv haft men tryckt undan) slog mig att vi kanske får kämpa såhär resten av livet. Och ingen bank vill bolåna ett par som aldrig har mer än projektanställningar ett år i taget. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Antingen så får vi tänka om helt och hållet om hur våra liv ska se ut, och förbereda oss på en annan levnadsstandard. Eller så söker jag mig till en annan utbildning, typ personalvetare eller butikschef eller nått (som jag ju också skulle kunna tänka mig) och har därmed en säkrare, stabilare inkomst. Och sysslar med kulturen på fritiden.
Nej.. jag vet verkligen inte. Mitt huvud är som gröt just nu.
Väl talat! jag är också downshiftare och prioriterar tid och frihet över pengar och karriär. Skillnaden gentemot normen blir väldigt tydlig inte minst nu när jag är gravid och lägger allt överskottt på att spara upp en extra buffert inför föräldraledighet för att kunna vara hemmma länge, samtidigt som diskussionsforum och trådar jag deltar i till vädligt stor del handlar om allt superdyrt och snajdigt som folk shoppar på sig till kommande barn. Mitt barn behöver inte dyra lyxprylar och inte jag heller. Avstår man tror folk det handlar om fattigdom men faktum är ju att vi mycket väl vet att vi har råd (men väljer att avstå) och då behöver vi inte bevisa det för andra genom diverse skrytprylar.
Väldigt bra skrivet. Att få tid och pengar över till annat är mestadels bortprioriterat idag, istället är det att man ska samla statussymboler som är det viktiga. Riktigt tråkigt tycker jag.
Jeg er så enig med dette at man kan føle seg rik ved å bruke mindre. Selv om det kanskje er lettere å få til når man bor på landet? Uansett, et veldig fint innlegg, Clara.
Vad fint du skriver. Den här inlägget fick mig att känna mig riktigt glad. Jag som var så butter idag.
Tack för ett inpirerande inlägg.
Precis så tycker jag också, det blir en sport att ex kunna ha så fint som möjligt för så lite pengar som möjligt m m. Det känns ganska ofta som att man är gumman mot strömmen och det märks extra tydligt när barnen blir tonåringar för då jämförs det väldigt mycket. Men vi kör vårt race och det är kanske konstigt i en dels ögon, men inspirerande i andras 🙂
Fina tankar och livsfilosofier.
Själv pendlar jag ständigt mellan att vilja ha mer eller snarare längtan efter omformationer och att vara lugn och glad med det som är. Jag älskar lugn i små doser och sedan vill jag ha förändring och rörelse. Då är det lätt att ta till shopping. Att leva med snäv budget och lite mer fritid ger utrymme för kreativitet. Vi tar det vi har eller letar fram något förbrukat och gör om det så det passar oss. Det här gillar jag. Min materiella sida driver en butik med mycket återbruksprodukter och fair trade som väskor av reklambanderoller och brandslangar, fat av tidningspapper o.s.v. Viss uppkomst till dessa produkter uppkommer av att det finns människor med jätte liten inkomst som tagit vad de kommit över i närområdet och skapat sin produkt. Så även om vi i Sverige är amatörer på fronten så är jag övertygad om att ju mindre vi har ju mer kreativitet tvingas vi använda och får stimulans av. På det här viset är det såklart svårt att mäta materiell framgång men glädje och personlighet framträder med önskad tydlighet. Tack för ett tänkvärt inlägg/ Kerstin
Please, it seems to me that you wrote about your house once. How have you done to buy it: with credits or not? I didn’t remember well. What are your advices about the house if it wasn’t with credits please? I finish studies and looking after a job so I would like to know how it works…
Låter underbart. Problemet är att shoppa är bland det bästa jag vet… Usch, jag hör själv hur det låter och att det inte är särskilt hållbart. Men jag åker oftast kommunalt istf att ta bilen iaf!
Det där lät så bra! Ska verkligen försöka leva så, då blir man ju ”rikare” också 😀
Det där blev fel bloggadress, HAHA – här är den riktiga 😛
Jag har snabbt ögnat igenom kommentarerna och hittade bara ett inlägg om den kommande pensionen. Märkligt. Och du Klara som har så bra och fina ideer i övrigt, varför inte belysa och skriva om dom val man gör som ung, har stor betydelse för den blivande pensionen. Kolla upp och intervjua alla dom kvinnor som gick ner i arbetstid eller helt slutade jobba när barnen var små och som sedan blev övergivna i 50-års åldern av en yngre brutta . Vad tror du hon fick för pension. Nä, mitt råd till alla som funderar att gå ner i arbetstid, gå till en ekonomisk rådgivare så att det står klart vad konsekvensen blir, man ska ju leva även efter 65.
Om man jobbar deltid kommer man förmodligen att ha betydligt bättre ork att jobba tom längre än 65! Min generation kommer kanske att vara tvungna att jobba till 75 års ålder. Vem orkar det som jobbat hundra procent hela livet?
Men det handlar inte bara om ork, utan huruvida man får vara frisk. Och det är onekligen större risk att bli krasslig ju äldre man blir. Har flera pigga 70-75-åringar i familjen som fortfarande jobbar heltid (alla egenföretagare) och kommer att fortsätta med det så länge som möjligt.
Får man däremot inte vara frisk, och det är inget man kan styra över själv, vill/kan man kanske inte ens jobba till 60. Och då är det viktigt att ha lite besparingar, vilket blir svårare att få till om man jobbat bara så mycket man behöver tidigare i livet.
Jag tycker det är en jättebra idé att skifta ned, konsumera mindre, leva lugnare, men lika viktigt att inte måla det i rosenrött utan påpeka att det får ekonomiska konsekvenser och att det är viktigt att se över sin situation och tänka framåt så att man får en dräglig tillvaro (dvs råd att bo, äta, gå till läkare etc) även på äldre dar.
Så du som kvinna ska jobba till 75 medans mannen som jobbat heltid kan sluta jobba vid 65 och få en bra pension. Nä, man borde se över pensionssystemet, makar med barn borde få dela på intjänade pensionspoäng under de år de är tillsammans då skulle den man eller kvinna som stannar hemma med barnen få känna sig mer trygg.
Min man jobbar mindre än mig- om det nu hör hit. Om du läst tidigare inlägg i min blogg kanske du sett att jag är en stark förespråkare för 6 timmars arbetsdag?
Mina föräldrar valde när min storasyster föddes att mamma skulle gå ned till deltid och pappa skulle fortsätta jobba heltid. Han har sedan det beslutet hela tiden betalat till mammas pension. Så OM man som par väljer att en av parterna ska jobba mindre för att ta hand om barn eller liknande (om inte båda går ned i tid) så tycker jag det är självklart att göra en sådan överenskommelse, så ingen ”lämnas i sticket” pga att den som jobbat mest vill skilja sig eller går bort. Som par är man ett team.
Jag har suttit och tänkt på det, men inte skrivit något.
Som tur är så är många unga mammor idag medvetna om att de måste jobba heltid fram till pensionen för att få en dräglig pension.
Min mor jobbade 20 år, före dess skötte hon oss barn, hon har idag ca 5000 i pension. Min pappa har jobbat från han var 14, haft eget företag, han har folkpension. Han har jobbat fram till han var 78, han hade inte tänkt lägga av men omständigheterna gjorde att han inte kunde välja
Själv skulle jag föredra att man jobbade 6 timmar per dag med full lön, jag tror att folk håller längre och tex stressjukdomar går ner då
Skulle vara intressant att se vad som hände med ekonomin om alla gick ner i arbetstid och slutade konsumera…
Förmodligen en kollaps och möjligheten för ett nytt ekonomiskt system att födas. Detta system kommer ju att kollapsa för eller senare. För jorden klarar inte av det
Ja det kommer ju alltid upp det där argumenter ”jamen det skulle ju inte fungera om alla…”
Men hallå…det fungerar ju inte om alla fortsätter som vi har det nu… Vi svenskar förbrukar tre planeter per år (tre gånger den egentliga tillgången av naturresurser per år) så som vi lever nu. Det innebär faktiskt att vi lever på krita hela bunten, vi gör av med resurser som vi egentligen inte har utan har lånat av framtiden. Vad är det att sitta och försvara liksom?
Men in the meantime är det de som faktiskt fortsätter att jobba långa timmar och faktiskt får träffa sin familj mindre som betalar för allas vår gemensamma välfärd.
Nej Cecilia det är dina barn och barnbarn och barnbarnsbarn som betalar för våran gemensamma välfärd . Man kan inte stå för ett ekonomiskt system som bygger på att man utarmar framtiden, inte om man har något samvete, inte om man är förälder.
Jag tror att det allra bästa knepet i den här frågan är att helt enkelt kunna se det stora i det lilla, Ingen vill känna att man snålar och drar ner på saker men ser man det från andra sidan – Att man är hemskt lyckligt lottad som har allt man behöver så blir det enkelt. Jag kör en bil från 75, visst krånglar den ibland som gamla saker gör – Men det är världens bästa bil och den är min, inte bankens. Jag bor i ett billigt slitet område – Men jag är uppvuxen här och i mina ögon är det fint. Jag har en gammal stationär dator, en omodern mobil med repig display, en tjocktv från 80talet och jeansen jag köpte begagnade för 6 år sen sitter som en smäck än idag. Jag är som deltidsarbetande timanställd städerska inte direkt någon höginkomsttagare – Men ändå, kan jag lägga undan pengar varje månad trots att jag värderar frihet högre än att spendera 40 timmar i veckan på ett jobb.
Ja! Just det. Tack för att du säger det. Dessutom är det trevligt att inte ge sina pengar till storföretagen så att de kan fortsätta exploatera människor i Nån annastans. Och mindre konsumtion = mindre miljöpåverkan. Win-win för alla (utom storföretagaren då men hen blir väl ändå aldrig nöjd, hur mycket vi än köper.)
Finns väl inte mycket att tillägga mer än just: så otroligt bra sagt.
Downshifting är något som jag tilltalas av och tillämpar ibland på vissa områden i mitt liv. Försöker bli mer ”radikal”… eller är det kanske bara mindre bekväm? Och känslan av att äntligen få köpa/göra något som man sparat pengar till en längre tid är STOR! 😀 Tack Clara för att du inspirerar mig att våga börja leva lite mer som jag egentligen vill.
Var kan man plocka fiskar? 😉
du är fantastisk clara!
Ett så himla bra inlägg! Mer finns det inte att säga, håller med dig till 100% 🙂
Word! 🙂
Yeah baby!!!
Var bara tvungen att kommentera det där med vad socialbidragsnormen ligger på. För en person så får man hyra och försäkring betald för en lägenhet med rimlig hyra, en etta eller tvåa beroende på vad som går att få tag på. Utöver det får man en summa som ligger på nån bit över 3000 om jag minns rätt. Man kan ansöka om tex läkar- och tandläkarkostnader men ska annars klara sig. Inga 12000 alltså…
Ja precis, såg att nån svarat på det tidigare också. 3840 kr för ”uppehälle” ( eller vad man ska kalla det) för en ensamstående är det. Plus att man då också får hyra, hemförsäkring, el, fack/a-akasseavgift, busskort, vissa kostnader för läkarvård och medicin betalt. Så det kanske blir att nån får ut 12000 och en annan mer eller mindre, beroende på vilka utgifter man har .
Ska tillägga då att busskort får du om du har ” arbetsresor ” Alltså måste ta dej till en aktivitet eller praktik. Något som soc kan kräva att du deltar i för att du ska få ut ditt bidrag.
Jag får just nu bistånd och per månad får jag ut ca 7300, det är med allt inräknat. Skulle jag få bistånd under sommaren så skulle det sjunka med mellan 1000 och 15oo beroende på att elen blir billigare,( ingen värme )
Jag försöker att leva lite så, jag lyckas ju inte hela vägen. Det skall erkännas. Men jag föredrar att välja andra hand, ärvt eller secondhandlat, och jag konsumerar mestadels inte mer än vad jag behöver. Det där med behov är ju en definitionsfråga, jag behöver ju exempelvis inte alltid äta ute eller ett par strumpbyxor i just den där färgen, men de slinker med ändå. Livskvalitén är inte där materiell utan det är mer vetskapen om att jag kan unna mig detta utan att min ekonomi påverkas. Jag har levt efter devisen att allt ska köpas kontant, men har på senare tid insett hur bra ett kreditkort faktiskt är, speciellt om man befinner sig utomlands eller handlar mycket via nätet. Där fungerar kortet som en slags försäkring på att man faktiskt betalar för det man får. För betalar det gör jag, i samma stund som övrig räkningar trillar in. Jag tror att de största problemet med folks konsumtion är att de jämför sig med omgivningen, de ser till exempel att grannen åker utomlands en gång per år, och tycker att de kan göra likadant. Vad de dock inte ser är att grannen inte köpte ett nytt hemmabiosystem som dem själva. Alla prioriterar olika, och det är lätt att stirra sig blind på vad andra får och inte vad de faktiskt avstår från.
Min flickvän tipsade om detta ditt inlägg och jag håller verkligen med! Jag är uppväxt på landet i en relativt stor familj, vi är fem syskon och jag fick ofta ärva mina bröders kläder etc. Vi hade aldrig tv-spel eller åkte på utlandssemester som många andra, vi hade en gammal Volvo 240 och jag cyklade på en ärvd cykel med smala däck istället för en mountain-bike som kompisarna, men jag har haft en fantastisk barndom och uppväxt! Och en kärleksfull och fantastisk familj med både mamma och pappa som var hemma mycket. Den här linje tänker jag fortsätta med och blir glad av att andra tänker samma. Det handlar på något vis om livsnjutning och det gillar jag. : )
Underbart:)
Ni får det att låta som om att påta i trädgården är den absoluta meningen med livet och att Thailandssemestrar är av ondo?
Jag kan inte tänka mig en större tidsfälla än att baka surdegsbröd i tre dagar limpan och odla tomater i tre månader när jag kan jobba en timme och sen köpa köpa hela middagen för den slanten. Kalla det vid dess rätta namn – en hobby! Sorry, men finare än så är det inte. Lägga undan lite pengar och sen åka på semester för att umgås dygnet runt – hur kan det ses som negativt?
Och att dra sig tillbaka från arbetslivet och inte se eller påverka annat än vad som växer i trädgården känns inte som det slugaste feministiska tricket. Det är så jävla gjort och en ekologisk tomat var det knappast som gav oss rösträtt.
Folkets jubel på den!
Jag tycker att det är sorgligast när kvinnor (i feminismens namn) ska raljera över att andra kvinnor ifrågasätter det rådande samhällets villkor. Där mannen är normen och kvinnan ska anpassa sig efter den arbetsmarknaden som skapats för män. Att kvinnan fogade sig i det rådande samhället – DET var knappast det som gjorde att vi fick rösträtt. Män har en hel del att lära sig av hur kvinnor prioriterar hem och familj. Och kvinnor behöver fortsätta ifrågasätta hur detta samhälle ser ut. En gång drev vi på det viset igenom rösträtt. Den här gången kanske vi kan driva igenom sex timmars arbetsdag
Men hela diskussionen har en ton som utgår från att man offrar sig om man heltidsarbetar, att dagis är en nödlösning och det bästa maten är den hemmaodlade. Och därför lanseras tips om hur man ska nå detta goda liv. Det är ETT sätt att leva och visst har det poänger, men det kostar också på.
Inget av ovanstående är någon sanning, det är en åsikt. Om du inte gillat att odla och pyssla så hade du inte gjort det.
Tycker att både du och Siv förenklar hela debatten när ni förminskar det till att handla om hemodling och pyssel. Det handlar om KONSUMTIONSSAMHÄLLET och vad det gör med oss. Det handlar om att vi har ett ekonomiskt system som bygger på att vi föärbrukar mer och mer för at få tillväxt. Det handlar om människor som arbetar mer än de mår bra av för att köpa saker de inte behöver, för att det har blivit normen både för privat status och för att vara en bidragande smahällsmedbordare. Våga se igenom det istället för att tjaffsa om tomater.
6 timmars arbetsdag låter bra och har ju diskuterats länge, men ändock så pensionssystemet behöver ses över.Varför får inte mannen och kvinnan lägga sina pensionspoäng i en pott och sedan dela på dem. Jag menar vid en skilsmässa så delas ju allt annat upp förutom det som är enskild egendom eller egen hobby.
Nej jag tycker inte alls det här bara handlar om KONSUMTIONSSAMHÄLLET. Det här är en gegga som handlar om arbetsliv, karriär, miljö, feminism, värderingar, klassperspektiv, individualism och you name it.
Att tänka långsiktigt miljömässigt – fine! Jättebra!
Applåder!
Nej för faen – utbilda er, ta över – CIRKULEEERA!
Så sant, och jag tycker att man kan vara mer stolt över om man lyckats göra något riktigt fint riktigt billigt, än att man köpt dyra prylar
Jag försöker tänka så, att det är så mycket värt att få tillbringa så mycket tid med min lilla kråka medan hon är liten. Men ibland är det svårt när allt jag vill ha är ett jobb och en inkomst som gör att jag åtminstone kan köpa en deo när den gamla tar slut och inte behöver förlita mig på allmosor från mamma. Jag är ju trots allt vuxen sedan länge och har barn själv. Så, visst, downshifta är väl bra. Om det är frivilligt
Vilket underbart inlägg, så rätt och klokt. Detta ska jag bära med mig. helt klart! Kram
Hej!! Jösses vad mycket kommentarer!!:)
Jag har börjat läsa bloggar nu efter att jag själv precis startat en och hamna här på din blogg och där fanns mycket rolig läsning!! Och det roliga var att just det här inlägget stämde så otroligt bra med mitt egna inlägg som jag skrev alldeles precis nyss, och det är mitt tredje inlägg i min blogg som kommer handla om mitt barnhemsprojekt.. Och därför skriver jag också här i din blogg för att kanske nån får upp ögonen för mitt projekt som jag vill ha all hjälp jag kan få med för om du visste vad det finns behov för alla dessa barn!!
Du verkar vara en jättehärlig människa och jag önskar dig och din familj ett fantastiskt liv:)
Ditt inlägg fick mig att tänka på en grej jag läste någonstans för länge sedan och som tragiskt nog verkar gälla för väldigt många…
”Alltför många människor gör av med pengar som de inte har tjänat in än, för att köpa saker de innerst inne inte vill ha, för att imponera på människor som de inte ens gillar.”
Däremot inget fult mot dem som verkligen gillar att jobba för att ha råd att åka på familjesemester, var och en får bli lycklig på sin fason, men det trgiska ligger i när man upplever att en del inte alls följer sitt eget hjärta och huvud utan helt jagade försöker leva upp till något de tror skall göra dem lyckade… alltför lätt att fastna i själv i perioder av velande och undrande över vem jag EGENTLIGEN?
Kram till er alla där ute!
Jag tänker att det är viktigt att vi får vara olika. För ett hus på landet lockar mig inte alls. Det enda jag ser framför mig är enormt mycket tid till renovering och skenande kostnader för saker som bara måste fungera.
Jag tänker försöka bo billigt och litet i hyresrätt och spendera mina pengar på god mat, vintageklänningar och drinkar. Det tär inte särskilt mycket på jordens resurser…
Jag tror inte att det behöver vara svartvitt. Om man har familj är det klart att man gärna vill spendera tid med dem, men för mig som bor ensam i ett tråkigt studentrum lockar mer tid hemma inte alls. Jag försöker arbeta mer än heltid just nu med studier och ideellt engagemang för att känna mening i livet. Så det här med att skifta ner kanske gäller de i medelklassen som känner att de jobbar för mycket och borde prioritera familjen? Hållbar konsumtion är jag däremot absolut för!
Jag håller med dig om att alla är olika och tycker inte heller att det här ska handla om att alla ska bo i hus på landet. Men jag tycker inte att downshifting bara skulle handla om medelklass med familj, och att det bara skulle handla om att ha mer tid hemma!
Det kan ju också vara så att man vill vara färre timmar på jobbet just för att att ha tid och ork till att ägna sig mer åt ideellt engagemang som du nämner, åt föreningsliv, politik, volontärarbete, konst, kultur, you name it…
Som jag skrivit tidigare här ser jag ett stort problem i att arbetsgivare ofta inte tillåter människor utan barn att arbeta deltid om de vill det.
Arbetsgivarna får ju, som jag förstått det, inte neka föräldrar att jobba deltid men till andra för man säga stopp. De (arbetsgivarna/politikerna) tänker väl att det är viktigt att barn får möjlighet att ha tid tillsammans med sina föräldrar (vilket jag ju också tycker såklart), men kan man inte också se det som att det är viktigt att en farmor kanske får mer tid med sitt (vuxna) barnbarn, att vänner kan ses oftare, att de ensamma i samhället får möta andra genom att t.ex. fler föreningar startas, att världens fattiga och naturen och klimatet gynnas av att fler människor engagerar sig i globala frågor…?
Nackhåren reste sig när jag läste det här inlägget, av välbehag kan jag tillägga. Såhär borde fler människor resonera, och kanske kommer det ”en våg” snart då folk börjar skära ner sin arbetstid, och därmed omprioriterar vad som är viktigt för dem. Vi kommer komma till en punkt då vi inte orkar med allt i livet som stressar upp en och ger ångest, och det är en hel del som bidrar till det just nu. Jag är snart 23 år, och superstressad över väldigt mycket. I mitt huvud snurrar att jag ska bli färdig med min utbildning, hitta jobb, göra karriär, samtidigt bilda familj och inte bli ”en gammal mamma”, och samtidigt med det resa och upptäcka världen och njuta av ungdomen.. Och utöver detta ska det handlas, städas, tvättas, diskas, socialiseras och tas hand om fritidsintressen… Är jag ett offer för omgivningens normer, måntro?
Åh, tack för det inlägget. Blir så inspirerad… Jag vill också kunna leva på mindre, jobba mindre. Odla mer, mer tid med mina barn…det är verkligen min största dröm. Men ibland ”glömmer” jag bort drömmen….därför är det så härligt att få läsa om den, då blir jag påmind om mitt mål;). Skriv gärna mer om det här! Gärna mer om dina odlingar….jag har precis kommit igång med mina.
Ha en fin dag!
/Maria
Vet du Clara, jag och mina närmaste vänner funderar mycket på just det du skriver.
Men mest märkligt tycker jag det är att man så ofta möter motstånd och mothugg när man nämner att man skulle vilja jobba mindre och leva mer. Jag får ofta frågan ”när skall ni köpa hus då?” ”Man måste ju göra bostadskarriär” ”Ni kan ju inte bo i en trea resten av livet”
Jag har en vän som inte kan vara hemma med sin son när han är sjuk för då förlorar han så mycket pengar, de har en jättevilla för tre personer och två bilar. Vad liknar det?
Jag är helt med dig och det känns skönt att veta att andra människor än jag och mina vänner funderar över detta också. Tack! // M
Jag blir alltid så glad när jag läser dina inlägg på ämnet livsstil. Min familj lever på ett liknande sätt (minus bloggframgångar) och jag försörjer oss på 25%-jobb och bidragsdelen till halvtidsstudier – eftersom vi valt att leva fritt istället. Det finns inget bättre när man väl kommer på det i den grå vardagen. Att alla sen har svårt att tänka sig livet utan bil och med tre personer (snart fyra) på ett egenbyggt hus på 30 dryga kvadratmeter med väl uppodlad trädgård är en annan sak. Var och en till sitt! Jag har valt mitt. Så skönt att någon kan skriva om det på ett så klokt sätt som du!
Jag jobbar bara 15 timmar per vecka, men det räcker. Jag bor i en billig lägenhet med min sambo, och jag köper inte mer än vad jag behöver. När jag är hemma får jag tid till vår valp, och då känner jag att jag inte vill jobba mer. Som min mormor säger: man sa ha så man reder sig.
Att många köper och konsumerar på kredit beror nog på okunskap.De tror att det ska vara så för att ingen lärt dem något annat.Att inte köpa på kredit ger stabilitet i tillvaron.Att tänka innan man handlar om den saken man just tänker köpa är värd X antal arbetstimmar är en bra regel.Du Clara måste haft bra förebilder då du resonerar så klokt.
Tack till dig och Annakarin för en fin föreläsning i Skövde.
Jag valde att ”downshifta” i början av året, och det känns som om jag nu har makten över mitt liv och min glädje igen. Jag ångrar inte en minut att jag äntligen satt punkt för en tillvaro med välavlönade men stressiga och meningslösa kontorsjobb där jag alltid ska vara tillgänglig och ställa upp för min arbetsgivare – och ständigt magont och dålig nattsömn.
Men jag har upptäckt att många människor blir oerhört provocerade av detta. Kanske påminner mitt steg dom om deras egen rädsla för att släppa materiell och ekonomisk trygghet och istället prioritera något mycket viktigare?
BÄST CLARA!!! Jag håller med dig så himla himla mycket. Heja
Gud va glad jag blir. Hittills det bästa jag har läst på väldigt länge!!
Skrev om den här saken ur ett klassperspektiv här: http://www.arsinoe.se/?p=19016
Det kanske inte behöver vara ”antingen-eller”, det kanske kan vara ”både-och”? har ett jobb som jag älskar, tycker varje dag är meningsfull och väljer att se mig som en vinnare i stället för som ett offer i ”männens värld”. Har gjort företagsvärlden till min värld, tjänar ca 110’000 kr per månad och sparar det mesta. Tycker att jag har en massa fri tid och samtidigt ekonomiskt oberoende – se till att ta ansvar för tillvaron och plocka russinen ur kakan – på det sätt som passar var och en bäst, i stället för att döma. en tanke bara.
Hej! Jag heter Jenny Ahonen och arbetar som frilansjournalist. Tillsammans med min kollega Jasmin de Freitas håller jag på att skriva en artikel med ett tema som påminner lite om det som Clara skriver om.
Jag undrar om det finns några av er läsare som är under 26 och har haft/har ett heltidsjobb eller fast anställning, men frivilligt sagt upp er och valt att gå ner i materiell standard. I så fall skulle jag gärna vilja höra era tankar kring det. Hör gärna av er till mig på jenny_ahonen@hotmail.com!
Hej Clara ! Efter att ha varit hemma i 20 år och tagit hand om barn och hem och odlingar, så kan jag bara säga, go for it ! Tid att njuta av varandra och barnens uppväxt kommer aldrig tillbaka. Och trots att jag ingen inkomst haft, vi har levt 4 personer på min mans lön, så känner jag mig rikast i världen. Rik på upplevelser, ett fantastiskt boende och ett överflöd i källare och skafferi, riktig lyxkonsumtion när man tittar på vad vi äter 😉 Nu har jag startat eget, när barnen är utflugna, men jobbar ändå här hemma.
När folk frågar om jag skulle göra om det, säga upp mig från mitt arbete och stanna hemma, så svarar jag, ABSOLUT skulle jag det !
Sen är vi alla olika, och det som passar mig passar inte någon annan. Var och en måste göra sitt val. Men du ska veta att det inte varit lätt, alla ansåg sig ha rätt att ifrågasätta mitt val, och de flesta ansåg att jag gjorde helt fel. Man upptäcker i alla fall ganska snart att det där man trodde man behövde, var i själva verket inte alls nödvändigt. Miljötänk och återbruk går dessutom hand i hand med små resurser…om man vill. Gillar din blogg ! Ha det gott !
Lisa/Lisas trädgård
Det är underbart Clara. Du är en del av en växande rörelse.
Vi måste räkna rikedom på ett annat sätt än det gamla tillväxt och BNP
Jag ville veta vad som kan avstå från ett bi in på sin BRIO så det är om det inte vem som inte kunde bevilja ett sant svar.
Är också upofostrad att allrid spara före inköp, det enda som är ok att ha lån på är boendet, anser vi. Har alltid aedan barnen föddes arbetar deltid, för mer familjetid. När barnen blev vuxna flr 5 år sedan jobbar vi båda deltid sedan vi flyttat till en mindre gård. Målet är att kunna föda oss i största möjliga mån utan inköp av mat så vid pensionsålder skaffar vi nig dessutomvett par kor, då stor del är mejeriprodukter. Älskar detta enkla luv, finns inga pengar i världen som är värda så mycket som friheten, meningsfullheten och stoltheten som detta ger😍
Håller med. Funderar på att göraa ett köpfritt år 2021 så långt det går som småbarnsmamma. Köper mycket begagnat. Läser just nu cait flanders bok the year of less. Det viktigaste är ju ändå hälsan för sig själv och familjen, tillgång till bra mat,Det materiella kommer ju och går. 🤗
Det som gör mig olycklig är att alla arbetsgivare inte tillåter deltid. Jag vill gå ner i tid, men får inte. Det gör att jag känner mig fångad. Att jag inte får välja att jag vill jobba mindre och leva mer!
”Rum att uppfylla livsdrömmar i”, så oerhört fint uttryckt! ❤
Fint om man har möjlighet. Finns fullt med folk som downskiftat ofrivilligt. Tex sjukskrivna utan inkomst, helt ensamstående med barn, arbetslösa etc. Har aldrig fattat konsumtionshets men det är roligare att ha pengar så man klarar sig än att gå back varje månad. Tycker inte vi köper mycket men svårt att leva på under 20.000kr/ månad för en familj.
Mycket bra. Håller med dej. Man kan ej köpa allt för pengar/ Maria
Underbart! Jag har köpt mig lediga fredagar för mina prngar de sista åren. Och har nästan slutat köpa saker och kläder, efter att ha konstaterat att garderoben faktiskt är full nu. Försöker lära mina barn att man köper saker om man verkligen måste, inte för att det är kul. Det här med att ”shopping” ses som en kul hobby typ… och alla gånger jag har ”gått på stan” som aktivitet och köpt helt onödiga saker som sen har blivit ett problem att förvara. Det är ju ett helt sjukt system i grunden. Jag köper det inte längre. Nu tänker jag tre gånger innan jag köper något och letar vanligtvis först på tradera och andra secondhandställen eller kollar om jag kan laga eller ändra något jag redan har. Det är dessutom roligare, känner mig smart istället för lurad. 🙂
Efter skilsmässa och utköp av ex från torpet. Byter tak på huset och köper hö till hästar för vintern. När jag stoppar undan så mkt pengar att det bara finns matpengar kvar resten av månaden. Oroar mig inte i kort perspektiv, möjligen i längre. Men jag mår inte dåligt av att inte de mig själv mer utrymme. Drömmer om saker till mig, och grejer till huset o tomten. Men det är ok om det stannar vid drömmar. Ibland känns det sådär när kollegorna på jobbet gjort sin månadshandling av nya kläder. Men jag ser ju att jag klarar mig ganska bra med min basgarderob. En dag i taget, en vecka i taget, en månad i taget…. Det är en spännande utmaning.
Inspiration och klokhet
Tack! En paus i bruset
Så klokt! Precis så ska man tänka. Utnyttja de resurser man redan har, återvinn, kompostera, plocka skogens och trädgårdens bär, frukter och grönsaker… vara tacksam över de små tingen i livet. I mitt liv och inte jämföra sig med alla andra.