Jag tycker att jag passar så himla bra som mamma! Allt sådant som små barn gillar – det gillar jag. Men sedan sena tonåren har det känts allt konstigare att göra dessa sysslor själv. Jag har förstått att man inte ska vara så lättroad som ung vuxen, utan lite mer blasé. Därför är det perfekt när jag nu har fått ett barn att göra allt roligt med och liksom ”skylla” aktiviteten på. Vi gillar att bada i kallt vatten, vid halvtaskigt väder när det nästan regnar ute. Att kladda med jord och lera och göra egen geggamoja. Att åka till en bonde och klappa en get. Att sitta på huk vid vägkanten och plocka blommor. Att bada vattenspridare. Att leta mystiska skatter och fynd i skogen. Att bygga kojor. Att ligga och läsa i dessa kojor. Att lyssna på Pippi på rymmen på LP. Att baka chokladbollar. Att spela memory. Att lägga ut en filt på gräsmattan och ligga där med böcker, ett glas saft och så då och då slänga bort böckerna och istället gymnastisera. Göra kullerbyttor och stå på skuldrorna. Jag gillar att bada och stå på händerna. Kittlas tills man skriker av skratt. Leka kurragömma, och ett tio tagen. Göra en picknick till en närbelägen plats och grillar korv och pinnbröd. Kasta stenar i vatten. Göra båtar och sätta i en bäck och se dem åka iväg. Stoppa chokladbitar i bananer och lägga på grillen. Och så gå till sängs tidigt för att läsa en mysig bok och hängivet klia sönder myggbetten.
58 svar
Det är underbart att du är en så lekglad förälder – än idag verkar mina föräldrar inte riktigt förstå att vad jag och mina syskon önskade allra mest när vi var små var att de skulle leka med oss. Däremot skulle jag önska att fler vuxna kunde unna sig att göra vad de tycker är roligt utan behöva ha barn som ursäkt. Själv älskar jag att bygga kojor, läsa sagor och skutta runt på en lekplats och jag gör det för min egen skull närhelst det behagar mig. Vad är meningen med att leva i ett fritt land och en fri tid om man ändå ska låsa in sig själv i ett respektabelt ”vuxenskal”? Att vara vuxen för mig innebär att man tar ansvar för konsekvenserna av sina handlingar – inte att man låser in sig själv i ett stelbent mönster av motsatser till hur man var som barn.
jag tror att du är en helt magiskt mamma
Just så känner jag och jag önskar att jag får en riktigt stor familj med många barn och mycket kärlek. 🙂 Så mycket roligheter vi ska hitta på.
”Varken med dig eller sina saker längre” skulle det stå. Jag hade bråttom!
Härligt! Jag är så trött på alla rediga morsor som bara pratar uppfostran. Det är leka som är det roliga med att ha barn. Och tiden går läskigt fort, snart vill dom inte leka varken med dig längre. Passa på!
Vilken härlig blogg!! Kikar in via Madeleine… återkommer!! =)
Kunde varit jag som skrivit det! Är precis så det är för mig! Njuter av att få göra alla de där ”barnsliga” sakerna på nytt. Underbart!
Det är första gången jag är in på din blogg -och jag gillar dig redan! Tjoho!
Låg på mage på golvet för ett par dagar sedan så min make kom hem från jobbat. Han frågar förvånat
-vad gör du?
Jag svarar som om det vore den sjlvklaraste saken i världen
– ritar
Linda 32 år med tonårsbarn som absolut inte vill leka med mig 🙁
Är likadan. Skrev om det häromdagen faktiskt.
http://ingridbbeautiful.wordpress.com/2012/07/01/en-flickdrom/
Ha, ha, du är inte ensam ! Om tillvaron är för enformig dansar jag salsa med min stora dammsugare….livet är för kort för att bry sig om vad obekanta tycker : det är din familj som râder över ert liv och du verkar ha ett fint liv, som inspirerar en massa osäkra individer. Önskar jag hade haft en sâ klok och självständig dotter som du !
Så underbart, och så dumt med ”borden” och ”ska”.
Och en sak som slog mig; tänk vad lycklig lilla Bertil är, och vad tacksam han kommer att vara, över att få ha en mamma som leker MED honom, SOM honom. Som är med på allt det tokiga och roliga och busiga. Inte så att det är fel när mammor eller pappor inte leker som barnen utan bara med dem, eller sitter bredvid och finns nära när barnen håller på med sitt. Men jag tror att det gör Bertil väldigt rik att du verkligen är med honom, att du vågar leka och ha den där underbara, enkla synen på vad som är roligt och att du också gör det. Det som du och Bertil tycker är roligt.
Härligt att höra! Själv har jag länge gått och grämt mig över hur mina lekkunskaper tynar bort. Vissa saker får jag ju utlopp för (pyssel, rita drömteckningar, busa med katter, hitta på egna sagor osv.) men just att leka – åh, det har jag saknat. Och inga kids har jag känt. Men som tur är har jag precis börjat lära känna min sambos treåriga kusin. Jag tror sambons och kusinens föräldrar tror jag har någon slags barnlängtan som vill hänga med henne ofta: men jag vill ju bara leka! Äntligen har jag en, förvisso tjugo år yngre, polare att bygga kojor av madrasser och filtar med, att gå på picknick under köksbordet med och och göra lagom menlöst och oanvändbart, men fint och roligt-att-göra, pyssel med. Därför blev jag extra glad att höra att du som mamma har barnasinnet (men framförallt de mer ovanliga lekkunskaperna) väl i behåll. Då har jag hoppet kvar att de inte hinner tyna bort till den dagen jag kanske har egna barn, eller iaf syskonbarn att leka med!
Precis så som jag vill ha det, jag älskar alla ”barnsligheter”! Och jag hoppas verkligen att mitt pyre i magen vill stanna så att jag snart får uppleva allt det där. 🙂
efter fem barn kan jag bara konstatera att jag inte gillar att leka!
men jag finns för mina barn 24/7.
och jag älskar när barnen berättar saker för mig. när jag får lyssna och ta del av deras kloka funderingar.
jag tycker inte om barnkalas – absolut inte.
nu när de två minsta är 8,5 och 11 år är det roligt att ha gemensamma intressen:
kläder, loppis, musik och heminredning 🙂
Samma här. Är urdålig på att krypa runt på golvet och vara entusiastisk, helt enkelt för att jag hatar varenda minut. Nu är de tonåringar och vi har väldigt roligt ihop ibland. Gå på loppsar, är ute och resa, äta god mat mm I början hade jag dåligt samvete för att inte gillar att leka tills jag insåg att jag duger ändå. Som tur är så finns det fler vuxna runt de och vi ger dem det var och en av oss kan just nu.
så sant. och nu kommer barnbarnen. att ligga på knä och leka med bilar är uteslutet. nft pga ålder och dåligt knä.
kram till alla ♥
Jag ser Stephen Moyer på denna där bilden 🙂
Håller med!!! Bertil kommer säkert bli skitsnygg som vuxen!
Själv har jag dragit med mig hela familjen till olika badställen i helgen för att få plaska, tjuta, simma, dyka och leka i vattnet. Om någon annan än jag gillade det? Nope. Särskilt treåringen avskyr vatten. Suck.
Det låter helt underbart, särskilt för ditt barn som får en mamma som entusiastiskt hänger sig åt lekarna och myset. Vissa barnsliga grejor gillar jag också, som att plocka smultron och bygga med lego. Men nu som lite sliten trebarnsmamma tror jag att jag skulle passa bättre som tonårsmamma. Jag längtar mest efter att sova på mornarna, sitta upp och surfa eller prata med vänner på nätterna, slappa i soffan, äta godis och titta på dåliga serier på TV. Funkar dåligt med en treåring, sexåring och nioåring :-).
Vad tapper du är! Lycka till med dina skatter, snart kommer tider som kanske passar dig bättre…
Ååh, så himla lurig han ser ut! Söööt.
Ååå va jag blir lycklig av att läsa detta. Man ska se till att ha barnasinnet kvar, det gör gott. Jag läste en gång att ”när man förlorar sitt barnasinne är man inte vuxen, då är man död” och det håller jag med om! =)
Underbart inlägg, din blogg är terapi för min själ. Tack!
Fin bild! ^^
Att vara barnslig har egentligen ingen åldersgräns. Njut av det du och strunta i de andra!
Åh!! Man kan verkligen känna alla känslor i dessa upplevelser du skriver! Så underbara, lätta, naturliga och otroligt underskattade saker. De enklaste är ganska ofta det bästa…! 🙂
Jag längtar så till jag får egna barn. Då ska jag gunga, plocka blommor, baka roliga kakor, läsa barnböcker, gå på Junibacken, gå på muséer, rita, sy dockkläder och gosedjur, dansa till låtar man tycker om, klättra, bada, bygga sandslott, göra klippdockor, se barnfilmer, gå på barnteater, äta glasstrutar, springa runt och tusen andra saker som jag sörjde att jag blivit ”för stor” för när jag var 13-14.
– vet du, när jag blev mamma så upptäckte jag att jag inte behövde vara som andra mammor. Jag är min egen sorts – mamma. Faktum var – jag var lite störd över att alla som under min graviditet sa att jag skulle bli en NY människa, som mamma. Jag var ganska nöjd med att vara den jag redan var o var inte alls intresserad av att bli någon annan. När jag sen blev mamma – så uppfann jag helt enkelt min egen sorts mamma, jag har inga förebilder faktiskt – så, det är fortfarande jag; busig, ständigt nyfiken, ingen bullmamma men bakar om jag känner för det osv. Jag är med på det mesta – men jag har idag ett större hjärta, mer tålamod och en ny värderingsskala. Jag bedömer både värld och personer utifrån hur de förhåller sig till barn. Så – en ny människa blev jag inte – möjligtvis är jag en mer sympatisk, empatisk och snällare Camilla. Fast jag håller med – omvärlden ”förlåter” mitt sätt o agerande lättare utifrån att de ser att jag har barn med mig. Det är ok att vara ”barnslig”, busig och klängig, klättrande, frågvis och förundrad – om man har barn med sig. Men det är en sån sorts mamma jag är, min egen sort.
Det är sånt som de flesta gillar att göra, men inte vågar erkänna =) Synd att det är så ”fult” med enkla nöjen. Att det måste vara svårt, spektakulärt och framför allt dyrt att roa sig!
Jag blir så glad! Jag är ju likadan och det är härligt både med och utan barn att göra alla de där sakerna, vissa är ju på något vis lättare tillsammans med barn. Men min älskling och jag brukar klättra i träd utan barn också, då klättrar vi högt 🙂
Men det är ju just det som är det härliga med att bli vuxen på riktigt, att inse att blasé är ganska, just blasé. =) Att inse att man faktiskt hade mycket roligare när man tillät sig att bli helt hänryckt av det du beskriver
Så fint skrivet, precis så brukar jag tänka att jag också är. Det kommer bli fantastiskt att vara mamma tror jag!
Om man tillåter sig själv att vara lite barnslig och lekfull så får man nog ett roligare liv gissar jag.
Jag har själv inga barn, men är lika förbaskat barnslig till tusen 🙂
Kram Mrs G
Åh, allt det där gillar ju jag också. Och att måla och skapa med lera. Då kanske jag också blir en så lycklig mamma som du. Och Julia, allt det där är väl ändå accepterat (och roligt!) 🙂 ut med er och ha kul!
Med barn har man en ursäkt att vara barnslig :p
Åh vad härligt det låter. Jag längtar också efter att få barn just för att ”få tillåtelse” att göra såna saker som liksom inte passar sig när man är ett par på 24 år. Som att åka till en djurpark, åka på skridskotur med varm choklad, klappa djur på en gård, gå på roliga museer…
Så fantastiskt härligt att ha en sådan mamma! Alla borde leva ut sina barnsliga sidor – oavsett om de har småknott eller inte. Anses det konstigt? Strunta i det! Bryt mot normen – det är uppfriskande!
Lika här!:) tyvärr är jag barnlös… Men om 3terminer är jag färdig förskollärare/lågstadielärare & då kommer jag få barnsla allt jag bara kan:)
Haha det är inte att vara barnslig. Det är att vara människa!
Åh, jag gillar också att göra allt detdär. Tyvärr gillar inte mina barn det lika mycket. Jag tror alltid att det skall bli roligt och bra men istället blir det mest bråk och gnäll. Tja, man kan ju hoppas på barnbarn sådär om 30 år…
Vilken underbart fin bild på er! Din son är verkligen för go!
Första gången han ler? 🙂
4e gången jag kollar den här kommentaren. Skulle precis åka ut till havet, packat och klart. GLÄDJE till oss alla, hur som helst.
Precis som det ska vara, glädjen i de små sakerna 🙂 Vilken härlig min han gör 🙂
Underbart!! =)
Asch vem bryr sig! Jag är också alldeles för galen för att vara ung vuxen men det orkar jag inte bry mig om. Jag brukar bara skratta åt det 🙂
Jättehärlig bild förresten på Bertil! Han ser så full i bus ut.
Så fint och så bra! Men det kan bli fel ibland också. Som när det äntligen blev snö i vintras och jag, min man och sonen på 1,5 år, skuttade ut för att åka pulka. ”Å vad han kommer älska det” sa vi. Och vi vuxna åkte och åkte och älskade det, men lilleman tröttnade efter bara ett åk. Och vi kände oss som värsta jobbiga, hurtiga föräldrarna 🙂
känner igen mig detta. har haft barn som somnat till jupyssel och som inte direkt lagt ner sin själ i mina sandslott. men absolut. som cover funkar småbarn bra.
Tacka din himmelska stjärna att du har ditt barnasinne kvar. Något som Bertil har stor nytta av. Underbart Clara.
Åh, jag blir så himla glad när jag läser det där. Inte lika mycket för att jag är precis som du, utanför att din son får göra alla de sakerna med dig och kommer se tillbaka på sin barndom och sin fina mamma med glädje. Underbart!^^
Lev ut – vem bryr sig om de som tycker att man är knepig. Livet är för kort och de går miste om så mycket, de som inte vågar. Jag brukar dansa här hemma, ena dagen är det balett – den andra salsa. Om någon går förbi och skulle se, låt dem se. 😉 Ha en fin dag!
Jag var på Junibacken för första gången i mitt liv, för en vecka sedan. Musse är 2,5 och uppskattade givetvis hela grejen efetrsom han älskar Astrid Lindgrens sagor etc, MEN JAG VAR HELT LYRISK! ”Titta Musse, det är Mamma Muuu och kolla här har vi ju Pelles Ficklampaaaaaaaa titta titta titta!”. När vi åkte tåget och Astrid själv berättade om sina sagor, så började jag grina…
Åååå, junibacken <3 jag börjar också gråta när jag åker det där tåget…
Haha, jag kommer ihåg när jag var liten och åkte tåget å min mamma började grina… 🙂
Åh, Junibacken… jag ääälskar att vara där!!!
Ja, hahaha, jag älskar allt sånt nostalgiskt, mest mumin. Ungen min brukar bry sig måttligt medan jag svävar på moln.