Mitt första år som riktig företagare har varit omtumlande. Jag har varit livrädd, hög på adrenalin, rekordtrött och full av inspiration. Allting samtidigt. Framtill förra året har jag i min yrkeskarriär varit ganska passiv. Jag har byggt min egen bil men sedan satt mig i baksätet och låtit andra köra den. Förvånat har jag stannat till på olika ställen. Jasså, ska jag av här? Ska jag stanna nu? Är det dags att köra vidare redan? Människor har sökt upp mig och det enda jag har gjort är att tacka ja eller nej. Och det är inte alltid jag hamnat rätt eller ens där jag velat.

Så det här året har handlat om att slänga ut chaffören och sätta mig själv bakom ratten och köra dit jag vill. Inte bara tacka jag eller nej till de som kommer till mig utan våga söka upp de som jag vill jobba med.  Vad är roligast? Vad vill jag inte göra? När ska jag gasa och när ska jag bromsa? Vilka företag vill jag samarbeta med och vilka vill jag undvika? Hur mycket vill jag jobba och när?  Eftersom jag inte har någon chaufför gäller det att  vara uppmärksam och förutseende. Det är hundra saker att tänka på nu som jag aldrig tänkt på tidigare. Det är väldigt tröttande att köra min egen bil efter en karta som bara jag har sett. Det är nervkittlane, pulshöjande, utmanande. Men det är hög tid att ta kontroll över resan, det skedde inte en dag för tidigt.