De roligaste inredningsdetaljerna finner man på loppis. Som den här Kalle Ankafiguren utskuren i trä och omsorgsfullt målad av någon år 1966. Det årtalet står nämligen skrivet bak på Kalle Anka. Något om träslöjden går också att uttyda. Jag gillar!
En annan sak jag gillar är att uttala Kalle Anka som Kall i Janka som berättarrösten i Sune alltid gör. Det har blivit så att jag nästan inte kan säga det på vanligt vis längre. Precis som jag började säga asseptera istället för acceptera för att jag hörde någon som sa det och tyckte det lät så roligt att jag sa efter. Nu säger jag alltid fel. För övrigt säger jag påckårn om popcorn också. Vet att det är skottpeng på det men kan inte låta bli!
122 svar
Haha..roligt att säga saker på ”fel” sätt. Min sambo sa förr Egyptien istf för Egypten och jag får nu tänka till så jag inte säger detsamma. Andra roliga felsägningar är ”balltarr” till ”tallbarr” eller som en del säger i södra sverige när dem kastar om e och l : ”Nycklen” eller ”Cyklen” (Nyckeln, Cykeln).
Hihi du är rolig du Clara!
…och så är det kanongott med pang-kakor 😀
Så lätt man fastnar i ”felsägningar” för övrigt. ^_^ Söt Kallejanka-figur 🙂
Det är nästan omöjligt i flytande tal att säga ”pannkaka” utan att n-ljudet byts ut till ng-ljudet! Det beror ju på att g och k är samma ljud, förutom att g är tonande och k är otonande (det är det enda som skiljer dem åt, i övrigt produceras de på samma sätt och kallas för velara klusiler). Eftersom n-ljudet är tonande och sedan ska övergå till det tonlösa k-ljudet i ordet pannkaka, så blir det automatiskt så att det trycks in ett tonande k-ljud, dvs ett g-ljud, däremellan, innan man helt har hunnit forma det tonlösa k-ljudet. Och så blir det ”pangkaka” av alltihop…. 😉 Fenomenet kallas för assimilation.
Fast näää, det går utmärkt att säga pannkaka utan pang-et. Kanske beror på vars man kommer ifrån!
Håller fortfarande inte med. 🙂 Om man säger ordet isolerat så är det förstås möjligt att uttala det efter hur det skrivs, men i flytande tal så blir n+k ett ng-ljud. Många kanske inte håller med, men faktum är att de flesta har en uppfattning om hur de talar som sällan stämmer överens med verkligheten. Vi säger saker utan att vi vet om det själva! Ordet pannkaka är för övrigt ett skolboksexempel på assimilation där n+k blir ng-ljud – vi tog upp det när jag läste svensk fonetik på universitetet.
Härligt! Ett av våra barnbarn frågade om man rymp (dvs ryms) så vi talar alltid om att ”nog rymp vi”. Ljuvligt med egna historier! Tack Clara!
Japp, det är skottpengar på både påckårn och Egyptien.
Men framförallt på halleluLIja. *ryser*
😉
Har nog snarare problem med mina freudianska felsägningar;)
Allt gott!
Min mamma säger alltid stet-ojl, till macken Statoil och det är nästan det gulligast jag vet.
Ha ha, och min pappas farfar säger Statinol och det har jag också börjat säga. 😉
Zombie hann före med pang-kaka som jag absolut trodde att det hette som liten. Numera finns det i vår familj inte mycket som heter sitt rätta namn… det har blivit en grej 🙂 Kunde göra listan hur lång som helst men ska skona er…
Det är i alla fall livsfarligt när det blir förankrat i en så att man inte kan prata normalt ute bland vanligt folk!
Så mysiga saker du loppat 🙂 Anna
Jag kan inte sluta säga automaGiskt .. istället för automatiskt. 😉
Jag började säga cockporn isf för popcorn för att det var roligt och nu säger jag alltid fel!
Min syster sa alltid ”mämmiskor” och ”kastet” (staket) när hon var liten. Och är det någon mer än jag som förvåningsvärt ofta hör folk säga ”egenkligen”? 🙂 Sött och lite knasigt!
”Ijengklien”! Åh, jag gillar det och som du säger, förvånansvärt många säger det. Så tjusigt 😉
Det tog många år innan jag förstod att det inte hette häst-stift utan häftstift :-). Jag säger väl inte så ofta fel på det nuförtiden, men tänker på det varje gång jag sätt upp något med dem.
Språkpoliser finns det lite överallt och på jobbet (som lärare i bl.e. svenska) fick jag försöka få mina elever att rätta till sådana där ”häst-stift”-uppfattningar, men annars kan jag tycka att det är lite kul med ”tolkningar”.
Kram Birgitta
En felsägning som stör mig alldeles onödigt mycket är att många säger inviduellt istället för individuellt. Jag gillar inte att vara språkpolis men när jag hör inviduellt så kan jag bara inte låta bli att störa mig. En invid? vad är det?
Åh, kom på en till sak..brukar säga utveckligsförstörd (utvecklingsstörd). Hemskt ord, och änue värre med min felsägning men det visar lite på hur konstigt ordet faktiskt är!
Jag gör likadant! Bara för att det är roligt 😉
Har alltid lekt med ord hemma, både vänt på dem och skapat egna. Har fortfarande svårt att betona just ordet betoning rätt, det blir alltid BEtoning med medvetet BEtoningsfel.
Förövrigt heter det inte läppcerat, det heter munvalla.
Nej nej nej, inte munvalla, TRUTvalla! 😉
Kallijanka och Påckårn! Så sa jag med som liten och visst är det roligt! Jag kunde inte säga staty utan sa stasty. Mina barn säger dektetiv istället för detektiv och svärmor säger och skriver koklett istället för kotlett. Min mormor sa spannjetti istället för spaghetti. 🙂
Själv körde man med dekdektiv. 🙂
Inter-juv är väl ett annat sånt exempel? 🙂
Usch, ja! Hemskt!
tycker inter-ljuv låter rätt fint jag! /en annan interljuv användare
Jag kunde inte säga Thailand när jag var liten. Blev alltid Taaaaall-jan! Kralinett iställer för klarinett var också förekommande 🙂
Eftersom jag själv är en felfri person som i princip aldrig säger fel så skulle jag vilja hänga ut min mamma istället. Jag och mamma skrattar ofta åt detta så det är lugnt. Här kommer några exempel
Tatch of as- touch of taste (fond)
Chiliquit- Chill out (lådvin)
Qvårn- quorn( vegprodukt)
Jag tycker det är så roligt;)
Eleverna på skolan säger.
Stölvar och gaberåb
Tjing!
Hos mig i utlandet ar det engelska som galler. 6 aringen kan inte for allt i varlden lara sig att det heter sandwich och inte sang-wich och sen ar det jag som har otroligt svart att uttala ord som ar lika svenska ord, blir alltid konstigt. Ett svenskt ord som ni missat ar stölvar … eller ar det kanske stövlar;)
http://
Känner igen det där! Min kille säger och har alltid sagt ”öronhängen” istället för örhänge .. sjuukt irriterande och fruktansvärt sött på samma gång 😉
Lill-Erik i Bert säger ”assepetera”. Sammanhanget är att han inte tänker assepetera att bli terroriserad av Klimpen. Därifrån kanske lite inspiration till asseptera kan ha kommit?
Vadå heter det inte faligkorv?
Eller jag inför eleverna, som byter begynnelse mellan orden ”hitta” och ”finna”…. ja-a…just det…lista ut det ni. 😉
Jag försöker se oberörd ut. När jag undervisar de yngre eleverna förstår de ju ingenting av felsägningen, men när de börjar bli så där över tio år så blir det alltid så fnittrigt. Jag kan inte låta bli att fnittra lite jag med.
”Sååå….se om ni kan fi…(nna)…..(hi)…tta….vad jag brukar säga fel” *harkel*
😀
Haha, som i det där nyhetsklippet, stackare:
http://www.youtube.com/watch?v=2dxVIzkq9co
Hi, hi alla kommentarer till inlägget var ju superroliga. 🙂
Jag har svårt att lära mig att det heter avokado och inte advokado, har även svårt med kavaljer, det blir lätt kvalajer:$
Var väl redan ngn som skrivit om det men ”egengklien” är ngt man hör på tok för ofta tycker jag!
”Egengklien” är en variant på uttal av ”egentligen”, dvs det är dialektalt. Det är inte fel på något vis – det är så man talar i vissa dialekter. Att det måste vara bokstavsuttal för att vara korrekt är ett missförstånd.
Men jag har även hört de som säger ackvado
Min dotter, 14 år, envisas med att säga ”gaberob” i stf garderob. Antagligen mest för att reta mig, för hon ler alltid lite finurligt när hon säger det 🙂
Och det får all barn från Alfons Åberg som går och sätter sig i gabegaberoben…
Fin kalle! Jag har en kompis som också alltid sagt påckårn 🙂 Jag har en tävling i min blogg där jag lottar ut valfri illustration av mig, välkommen att vara med om du vill! /Elina
När jag var liten körde jag med dektektiv i stället för detektiv. 🙂 Något som jag nu tycker att jag hör ganska ofta är kicklig i stället för kittlig. Så säger då inte jag.
Eeh.. Jag upptäckte nu, 21 år gammal, att det heter detektiv och inte dektektiv. Var tvungen att googla. *skäms*
Haha söt!
”foppol” hör jag rätt ofta på TV – gärna med Glenn Hysén i soffan!
Eller ”foppoll” ska det väl stavas kanske?
Jag sa ”asseptera” fram till sjuttonårsåldern, då min kompis med lätt hånfull röst berättade att man säger ”acceptera”. Det är mammas fel. Hon säger fortfarande ”asseptera” och säger till mig än idag väldigt bestämt att det faktiskt uttalas så, trots alla mina försök att få henne börja prata ordentligt. ; )
När jag var liten skrev jag något skolarbete om Abraham. Det var bara det att jag genom hela texten skrev ”Abrahamn”. Jag minns fortfarande det föräldrasamtal då mamma och min fröken satt och fnissade åt mitt arbete. Det var elakt, tyckte jag. Det var väl inte så lätt att veta vad den där gubben hette, och förresten lät det ju så mycket bättre med ”Abrahamn”, tänkte jag. Haha!
Naturligtvis heter det acceptera – det säger i alla fall jag 🙂
Ha ha…. Fast jag säger asseptera och hävdar bestämt att det heter så, eller???
Kram
Som utbildad språkpolis så stör jag mig sällan på felsägningar av ord. Det handlar ju om att det är fonetiskt lättare att uttala ett ord på ett visst sätt. Munnen och tungan är lata rackare, och de undviker gärna att jobba mer än nödvändigt. Ta ordet egentligen som fler nämn i tråden- säg det sakta och känn vad många olika positioner tungan måste passera för att få ordet sagt. Säg sedan egenkligen. Likadant med fali-korv, munnen behöver röra sig betydligt mindre än om den ska säga falu-korv. Eller Claras exempel popcorn, det är ett jäkla pyssel för tungan att få till. Men påckårn är mycket lättare.
Testa med alla orden får ni se! Väldigt enkel förklaring till ett väldigt vanligt ”problem”.
Sen får man inte glömma att talspråket kom först, sedan skriftspråket. Många tror att skriftspråket är det korrekta, men så är det ju inte. Skriftspråket är bara ett försök att härma ljuden vi talar.
Många ljud finns det ju ingen bokstav för, då får man ta det som ligger närmast. Ta ordet pannkaka, väldigt få säger det exakt som det stavas, för det är nästan fonetiskt omöjligt, tungan drar sig bakåt vid N-uttalet för att smidigt glida över till K. Då blir det pangkaka, fast inte så uttalat och tydligt såklart!
🙂
Väldigt bra förklarat! Jag är också språkutbildad och tänkte på exakt allt som du tog upp här när jag läste kommentarerna till Claras inlägg. Försökte förklara ”pangkaka” längre upp men det gick inte riktigt hem tror jag…. Det jag tycker är allra viktigast att tänka på, som du nämner ovan i din kommentar, är ju att det är talspråket som är det primära språket och skriftspråket som är en imitation.
Vidare tycker jag det är intressant att det numera ofta anses bildat att ha ett skriftspråksnära uttal och obildat att ha ett mer talspråkligt, medans det för hundra år sedan var tvärtom: då tydde ett skriftspråkligt uttal på att man var ”obildad” dvs man visste inte hur orden egentligen skulle uttalas och fick därför läsa innantill i texten, och därmed fick man ett uttal som lät som det stod i texten…
Kunde inte sagt det bättre själv! /blivande logoped
Jag har alltid sagt och säger fortfarande ”påckårn”. Och jag säger ”kallanka” istället för Kalle Anka. Det är intressant hur vi uppfattar ord i talspråk som vi inte sett i skrift. Det är ju dessutom vanligare än man tror att man utelämnar ljud eller lägger in extraljud när man talar. Det sker ju obemärkt och beror ju på dels att man har ett högt tempo i flytande tal, dels på andra ord och ljud som sätts in i ett ordflöde och påverkar andra ljud!
Min mamma säger småtty åt smoothie haha, det är både sött och irriterande!
Jag har sagt svampinjoner på skoj så många gånger att jag inte längre kan säga champinjoner utan att koncentrera mig.
när jag var liten hävdade jag bestämt att det hette prästbyrån tills storasyster rättade mig och påpekade att det inte hade något med präster att göra… 🙂
Själv sa jag alltid expressbyrån förr istället för pressbyrån och det händer att jag säger det ibland nu med av gammal vana 😉
Min syster brukade säga leverstapej när hon var liten. Jag och min andra syster lyckades till Slut lära henne säga rätt, men sen ångrade man sig lite för det var ju egentligen bara sött.
Måste nämna premeration, premuration, prennation, ja just ordet prenumeration verkar vara väldigt svårt att uttala för många!
Åh precis sådär är jag också. Jag säger t ex Apselut som Lisabeth (från Madicken) och verför (istället för varför) efter en kompis. Det låter så fint när man ändrar lite på orden, det blir mycket personligare då på något vis.
Haha men man MÅSTE ju säga påckårn om man sagt så sen man var typ tre år 🙂 att börja uttala det ”popcorn” med amerikansk accent blir ju bara töntigt!
Några töntiga saker jag säger är ”gotta lukt” (lukta gott) och ”glömma ihåg” (glömma bort) bara för att jag är så van att säga så.
Petronella: jag har alltid hatat det ordet och aldrig kunnat uttala det. Jag säger ”prenemerera” 🙂
Jag säger pecis istället för precis. Kan inte bli av med det! Men den är det roligt att reta kompisarna och fråga ”alltså, heter det eXpresso, eller expressoRrr”. Alla blir så förbannade ”det heter eSSSSpresso”
Åååh, jag brukar alltid fråga om storlek Lars i klädbutiker istället för Large för det låter mycket roligare.
Haha!
Jag kör samma. Så himla praktiskt med en pappa som heter Lars, lätt att minnas att jag letar efter en extra-lars när det är dags för den traditionella julklappsskjortan.
Påckårn säger jag också, och för flera år sedan började jag härma en som sa svampinjoner istället för champinjoner och nu kan jag inte låta bli att säga det varje gång! 🙂
Påkårn kan också heta cockporn.
Missupfattning blir gärna massuppfittning.
Och USA heter så klar Uvesa.
Åh så olika vi är på den punkten! Jag har så svårt för feluttal, särskilt vad gäller ”runtikring” som vissa envisas med att säga istället för ”runtomkring”.
Fast ”runtikring” är ju knappast ett feluttal? Det är ju bara en variant på ”runtomkring” som kanske är mer vanligt i somliga dialekter än andra. Det kan hända att det inte är korrekt i skriftspråk, men i talspråk är det ju en klart vedertagen variant som inte på något sätt skulle vara fel. Dock ska man nog som sagt inte skriva det om det är i ett sammanhang där det ska vara korrekt skriftlig svenska.
Var på fest och hade fått lite vin i kroppen och skulle säga ”missuppfattning”.
Det blev ”massuppfittning” istället och jag dog lite av skam 🙂
Nu kan jag inte sluta att säga det …
Haha, jag som är nysvensk har ju lite svårt ibland att uttala allt helt rätt (det tog mig flera år att sluta dregla på mig själv när jag sa ”sjuk” eller ”själv”) men det kan man ju förstås använda som ett roligt litet inslag också. Jag försöker till exempel att i:a så mycket som möjligt bara för att det låter så hysteriskt roligt att prata närkingska ihop med min brytning…
Haha min dotter (4 år) säger genomgående H istället för sch-ljud. Härom veckan gick hon bakom mig i trappan och utbrister ”ååh mamma vilka stora fina HINKOR du har!” 😀
Du är underbar! Tjusiga saker i varje fall 🙂
Det är onekligen rätt roligt med alla dessa felsägningar, hihi. En kvinna jag känner skulle hålla ett tal på ett bröllop och började med orden: Jag vill pissa på tallfället att säga några ord …..
När vi var små sa min syster ”mätt och förlåten” istället för mätt och belåten efter middagen. Ett uttryck som hänger sig kvar i vår familj…
Man förändrar på skoj och sen vet man nästan inte vad som är rätt eller fel. Nationalencyklopedin, blev Kloppsedyn, vernissage blev värschinarch, legitimation blev lemigitation osv.
Har en kompis som säger fopoll för fotboll. Nu har hennes dotter börjat säga likadant..
Välkommen i klubben =) Det ligger dessutom bättre i munnen att säga fel än att säga rätt!
Det är roligt med felsägningar man tagit till sig 🙂 jag upptäcker dem främst när jag pratar med folk man inte känner som man upptäcker dem. Som att en uttalar hotmail som ett hotfullt mejl eller kallar tempo för Hempo eller säger nä nu gälar istället för jävlar. En pratar nog ganska obegripligt egentligen
Otroligt roligt med felsägningar och missuppfattningar (eller hur var det nu…?) 🙂
Jag som norrlänning blir retad av min stockholmske pojkvän för att min familj säger ”ajtomatiskt” istället för ”automatiskt”. Och själv döpte jag en gång en docka till det fina namnet ”Händrik”.
Haha jag flyttade till Norrland för drygt 3 år sedan. Fattade inte vad folk menade när dom sa ”ajtomat” och att de kör ”ajdi”.
Jag har tagit efter min lillasyster oskyldiga begrepp nagelnack och tunggummi.
Haha! Känner igen mig i flera av kommentarerna ovan. Jag och min kille har så många såna ord som vi säger fel med flit till varandra att jag knappt kan prata med andra längre. Inte okej. Vi säger legimitation, klämning (klänning), ploding (blodpudding), handar (händer), lars (large) osv osv… Och så är det kul att lägga in ett ”i” på sina ställen. Typ ”vi har lekit” = vi har lekt. Haha måste sluta med detta…
Just ja, kom på en till sak. När jag gick på mellanstadiet så hälsade vår retoriklärare oss alltid välkomna till lektionen med att säga ladies and gentlemen, bara de att han sa ladies egentligen 🙂
Att uttala Google som ”Goggle” och att man då gogglar något…
Jag läste mycket när jag var liten, ofta stötte jag på ord som jag aldrig hört så jag uttalade dem som jag trodde de lät.
Trodde länge att det hette ”genre” med hårt g. Förstod inte vad svenskaläraren pratade om när hon ville att vi skulle välja en specifik ”sjanger” vid novellskrivning i högstadiet.
Jag trodde att sjanger och jenre var två olika ord till gymnasiet ungefär…
Pangkaka!
Haha! Jag säger fortfarande safeterian till cafeterian, för det tramsade vi oss med på gymnasiet 😀
Dessutom retas jag alltid med mina elever och säger vässpennare för de vet att det är fel och blir såååå irriterade. Alla har nog nån sån, väldigt många som läser här i alla fall.
Kallanka heter det väl?
Liksom psalmen Trygga räkan.
Och på födelsedgen hurrar vi Hyrra! Hyrra!
Haha, Trygga räkan är den absolut roligaste felhörningen i en sång någonsin! Minns en bekant som berättade att hon suttit barnvakt och blev ombedd av barnet att sjunga Trygga räkan, för det gjorde alltid mamman…. och barnvakten fattade ingenting. 🙂
Många igenkännande skratt 🙂
Jag kom att tänka på att jag under hela min uppväxt sa ”snor-räser” i stället för ”snow-racer”. Det var först när jag blev tillräckligt bra på engelska som jag fattade att jag sa fel…
En annan sak som jag sa fel väldigt länge var ”äljuspår” i stället för ”el-ljusspår”. Man åker runt i ett spår i skogen och i skogen finns det älgar, klart att det heter ”äljuspår”!
/Fjällkänsla
Min älskade svärfar lärde barnen att det är gott med familjeglass istället för vaniljglass. Roligt eftersom det funkar både hans modersmål tyska och på vårt ’nya’ familjespråk svenska.
Och som norrländska säger du väl tu-gummi och inte tugg-gummi..?
Det har nog inte med norrländskan att göra…. det blir ju samma uttal i båda fallen?
Haha så roliga kommentarer! Skrattat massor och skall nog börja använda några till vardags;)
Ha ha… min morbror sa alltid ”gosevars” ist för ”varsego” – det tycker jag är lite kul 🙂
Jag har alltid sagt Kall i janka men förstod inte att det var ”fel” förrän min man garvade åt det. Jag säger det fortfarande 🙂
Först i 25-årsåldern fattade jag att såna där stora sekatörer man använder till buskar heter häcksax och inte häx-sax. Sa även som barn (och även fortsättningsvis) pippigoja istället för papegoja och är lite stolt över att min tvåårige son i samma anda säger pippirater istället för pirater. 😉
Min pappa säger alltid importerad istället för imponerad, och min morfar säger räfläsk istället för reflex 😉 göllisar!
Haha många igenkännande skratt här. Jag är själv en importerade lappländsk sverigefinska som bott lite varstans här i Sverige och det hörs verkligen på mitt språk. Jag säger tugummi (tugg-gummi), blör (blöder) feleton (telefon) och så vidare.
Supergullig Kalle Anka! Du är bäst på loppisfynd, Clara. När jag var liten sa jag jövsvett istället för rövsvett.
Jag säger fortfarande ”hushålle” och ”igelkotte” i informella och muntliga sammanhang. Hushålle efter Lotta på Bråkmakargatan och kotten för att det stör min man, hehe.
Jane Spång är en av mina favoriter att säga fel på 🙂
Min lillasyster sjöng alltid ”trygga räkan ingen vara” i kyrkan när vi va små.. Kan inte låta bli att göra detsamma varje gång det är dopdax :).
Tattovering.. och tjockarmad tröja istället för långärmad.. haha
Garberob! *skakar på huvudet*
Vilket underbart inlägg och vilka kommentarer 🙂
Hemma säger barnen (13+15) fortfarande russelkana om rutschkana och själv har jag sjukt svårt att komma ihåg om det heter sälhena eller hälsena.
Måste säga det tyst ett antal gånger för att det ska bli rätt. Varför vet jag inte men det är tur att jag inte behöver använda ordet allt för ofta..
BagUette….
Några andra saker jag sa som barn: kajvar (kaviar), fräjil (fjäril), brida (vrida), russelibana (rutschkana).
Min mamma uttalar många saker konstigt: haaaleboop (halebop), bänn-sinn (bensin), ki-åsk (kiosk), jymm-pah (gympa), taak-åås (tacos).
Jag säger också påckårn!!! :D:D:D:D
Låter som vanlig småländska?
Paketethållare. Poblem. Jumpaskor och jumpasal. Champingjoner. Ingkomst. Ejenklien. Tjangsa.
Kul!
Här kommer några till
Svärmor sa brack än brejk om bed and breakfast och gladiolerna om gladiatorerna.
Jag råkade säga bawlington istället för badminton så nu heter det så hos oss, men andra tittar lite konstigt när man säger att man spelar bawlington men vi är så vana att vi inte hör hur fel det låter.
Pumpor= strumpor
Min lillebror sa ”skafferob” om både garderob och skafferi när han var 3-4 🙂 Sen lärde han sig att sig att garderob är där man har kläder och skafferi är där man har mat, då kallade han garderob för ”gaberord”.
Rekningar sa dottern om räkor. Tydligen använde hon det ordet hon hörde mest! Jag använder det ibland fortfarande, kryddar språket. Och dialektord kryddar!!