Känner ingen som är så konstnärlig och konst(ig) som min syster. Hon har liksom sparat ett papper fullt med tårar och mascara hon grät när mamma dog. Och så har hon ramat in det i en box på väggen. Hon sparar på allting och bygger små konstiga stilleben och hänger upp farmors gamla gördel i en installation på väggen tillsammans med en brandsäckare. Hon har ramat in ett kvinnligt könsorgan i tyg som länge hängde ovanför matbordet och fick gäster att sätta i hasen. Hon ser ut som a million bucks och går omkring i Margiela och Raf Simone och har såklart jobbat med Vivienne Westwood. Hon inreder med fantastiska designklassiker som jag inte vet någon som har hemma och kombinerar det med saker hon hittar i soptunnor. Hon tillverkar smycken av gammalt skrot (bokstavligen ölburkar och sopor) och stylar samtidigt en reklamkampanj för Louis Vuitton.

Medan jag älskar pasteller och lantisromantik älskar hon betong, industriellt och så ett och annat galet glittrigt draperi. Ändå förstår vi varandras stil precis. Hon är den coolare, vassare, creddigare av oss. Men hon är mycket snällare. Som person är hon mjuk och vårdande och det är jag som (iklädd blommig tantklänning och papiljotter och med en bulldeg i händerna) fräser ifrån att hon måste tuffa till sig mot den där idiotenklienten och vara lite mer businessminded. Vi är en bra kombination helt enkelt!

Om ett litet tag kommer vår gemensamma bok ut. Det ska bli fantastiskt kul.

Kolla in Annas bröllop!