Alltså den totala lyckan och stoltheten när man lyckats hålla liv i en hortensia i mer än två veckor. Det är tusan en bedrift! Enda sättet för mig är att ha blomman på köksbordet där jag aldrig glömmer bort den utan ständigt kan gå och småskvätta lite vatten. Och där den inte står i direkt solsken utan en bit in i rummet.  Just det här exemplaret fick jag i födelsedagspresent av min kompis Charlotte. Måtte den överleva åtminstone till sommaren!