Jag hatar arbetslinjen

Såg ni partiledardebatten för några veckor sedan? Det gjorde jag men var nära att stänga av eländet. En massa politiker som låtsasbråkar om jobb och sänkta skatter. Ingen som pratar om det riktiga problemet. Med arbetslöshet till exempel. För länge sedan föreställde man sig att människor i framtiden skulle kunna arbeta mindre på grund av alla smarta moderniseringar. Vi skulle ha mer tid att lägga på konst, kultur och social samvaro. Vi skulle kunna bortrationalisera en himla massa jobb och ha mer fritid helt enkelt.

Nu har vi lyckats med moderniseringarna. Många av de tyngsta jobben är bortrationaliserade. Men är vi nöjda för det? Nej,  nu ser vi ser det som ett problem. Vi har ett samhälle uppbyggt på ständig tillväxt – vilket kräver en fullt sysselsatt befolkning som kan fortsätta konsumera som om det fanns tretton jordklot och inte ett. Så att det idag finns färre jobb än arbetare har inte blivit den utopi vi drömde om – utan det värsta tänkbara scenariot. Stefan Löfven har till och med sagt sig “hata arbetslöshet”.

Att arbetslöshet är så förkastligt beror ju bara på att vi ser arbetslösheten som ett hinder istället för en möjlighet.  Arbetslösa är bidragstagare. De är i utanförskap. De suger ut samhället. Trots att samhället med alla moderniseringar varit med och bortrationaliserat jobb för just dessa arbetstagare. Människor vi nu ser som ett gigantiskt problem. Tänk om man istället kunde se arbetslösheten som ett tecken på att vi lyckats i vår strävan efter att modernisera? Och att det plötsligt ger utrymme för en massa frihet. Och att vi istället för att försöka uppfinna en massa onödiga skitjobb kunde fördela de befintliga jobben så att alla får jobba lagom mycket. Istället för att några ska vara arbetslösa och några ska jobba häcken av sig och vara livrädda för att förlora jobbet.

Någon kanske invänder att det vore dåligt att sänka arbetstiden och låta fler personer dela på jobben, för att det skulle hämma tillväxten och sänka vår konsumtion. Men det tycker jag låter som en jättebra bieffekt! För vi KAN inte konsumera som vi gör nu. Jorden fixar inte det. Att folk börjar jobba mindre och får mindre pengar att konsumera för är en av de största insatserna vi kan göra för miljön. Då kanske någon annan invänder att det systemskifte jag efterfrågar aldrig kan fungera. Men det vet vi ju inte förrän vi har provat. Det här systemet har vi ju nu provat i en himla massa år och sett att det inte fungerar alls! Det som händer är att hela ekosystemet håller på att braka ihop. Men det vill ingen politiker prata om. Inte på riktigt. De vill bara prata skatt och hur människor ska kunna tjäna mer pengar och fortsätta konsumera.

Politikerna säger sig hata arbetslöshet. Ska jag säga vad jag hatar? Jag hatar arbetslinjen, jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

348 kommentarer på “Jag hatar arbetslinjen”

    1. Precis vad jag tänkte skriva, när jag läst detta inlägg! Bästa “partiprogrammet” hittills!

    2. Vill man arbeta mindre och minska sin konsumtion så är det faktiskt rätt lätt att göra det. Man tar ett deltidsjobb istället för ett heltidsjobb.

      Personligen jobbar jag på heltid och jag vill inte minska min inkomst. Jag behöver inte “mer tid” utan mer pengar! Pengar för att kunna resa (hade vi aldrig råd med när jag växte upp – inte varit utanför Europa), pengar till att köpa ett riktigt boende (trött på att bo i andrahand eller i otrygga områden), pengar till att köpa riktig mat (ekologiskt och närodlat inte ICAs egna varor).

      Känns som det är otroligt lätt för personer som kommer ifrån eller redan lever i trygga medelklassliv att säga att “man ska minska konsumtionen”. Det är klart ni tycker det ni har ju redan konsumerat massor! Gjort massor av de resor jag drömmer om innan ni var 20, bott i egen villa sedan ni var små, ätit gott och dyrt och ofta på resturang.

      Snälla ta inte ifrån mig min rätt att jobba och faktiskt också få tjäna pengar och få upplevelser!

      1. Precis Mikaela! Du har så rätt, jag önskar dig all lycka, att få resa och leva som du önskar 🙂

      2. Mikaela, jag tror inte det är din önskan att köpa ett vettigt boende som Clara vänder sig mot när hon pratar om “konsumtion”, eller ens att resa. Jag tror det hade varit bättre om hon kallat det hon är emot masskonsumtion istället. Det är när du köper den senaste telefonen bara för att kunna ha det nyaste innan din gamla slutat funka, eller senaste kläderna fast du redan har tjugo plagg som fortfarande går att använda, och andra liknade onödiga köp som är det stora problemet. Inte att gå på restaurang någon gång ibland eller kunna köpa ekologiskt (ekologiskt är ju bland det vettigaste konsumtionsval du kan göra). Eller att skaffa sig bra boende där du trivs så du inte behöver byta så ofta, det är också bra konsumtion.

        1. Problemet är att det inte går att skilja på bra konsumtion och masskonsumtion hur som helst.

          Ett bra boende kostar pengar varje månad. En villa i Stockholmsområdet kostar 4 miljoner.

          Att äta ekologisk mat kostar också varje månad och att resa bort en längre period.

          Dessa saker är inget man köper och sedan har.

          1. Är det inte helt sjukt att en lägenhet kostar 4miljoner? Hur många människor har egentligen råd till det?

          2. håller med dig Lina, hela det här Stockholmssyndromet måste vi börja prata om. Klart folk ska kunna bo i huvudstaden om dem vill men så vi har det nu lämnar bara folk skuldsatta upp över öronen.

      3. Men du… Jag är fattig. Tjänar mycket lite pengar. Har halvtidsjobb. Kan inte konsumera massor. MEN är väldigt nöjd med det. Precis som du hade jag inte heller pengar under uppväxten. Tror det var nyttigt! Pengar gör ingen lycklig, däremot är det beroendeframkallande. De deltidsjobb som finns, som inte har tur som jag, är hemska. Dåliga arbetstider och hårda jobb. Inget man rekommenderar. Claras syn på det hela är ett underbart exempel på en mer fungerande värld!

        1. Men du… (tack för den klappen på huvudet)…

          Så du gillar ditt liv och trivs med att vara ledig och ha mindre med pengar. Grattis till dig i så fall! På riktigt jag tycker det är underbart att du hittat ett liv du vill leva.

          Jag vill inte leva det livet. Jag har redan levt det i över 25 år. Jag trivdes inte och jag byter gärna bort mer av min tid varje dag mot mer pengar. Så jag faktiskt kan göra saker jag vill göra när jag är ledig.

          Vill du vara mer ledig och ha mindre pengar och blir lycklig av det så är det inga problem med mig. Vad sägs om att vi får frihet att bestämma själva istället för att någon ska säga åt oss hur vi ska leva?

          1. Vadå frihet att bestämma själv? Tycker du att vi har det idag eller? Arbetsmarknaden är reglerad redan idag. En heltid är en åttatimmarsdag. Man kan lika gärna bestämma att en heltid är en sextimmars dag. Det skulle inte betyda mindre frihet. Bara en ny lag.

          2. Vi har mer frihet att bestämma idag än om man sänker till 6 timmar arbetsdag.

            En sådan tvångssänkning skulle innebära att vi inte länge får jobba 8 timmar per dag hur som helst. Det finns nämligen lagar emot att jobba mycket övertid. Facken kräver också oftast att övertid ska kompenseras med extra lön vilket gör att om man inför 6 timmar arbetsdag så skulle min chef inte ha råd att fortsätta anställa mig på 8 timmar.

            Så ja, min frihet skulle begränsas av ditt förslag.

            Däremot finns det ingen lag emot att jobba deltid. Man får jobba hur mycket mindre man vill bara man kommer överens med sin chef.

          3. jag lever på soc,ser fram emot garantipensionen,då får jag en tusenlapp mer,)
            jobba,näääääääää

      4. Nu vet ju jag inte vad du tjänar och inte tjänar men förmodligen mer än jag, de gör nämligen de flesta.

        Jag jobbar 60% och bor i villa, äter ekologiskt, går på restaurang mellan varven och försörjer mina två barn.

        Vad jag däremot inte gör är att köpa alla kläder, leksaker, inredning et.c nytt utan bara begagnat. Jag uppdaterat ytterst sällan elektronik och jag kör inte bil. Och nej visst har jag inte råd att resa, men jag förstår inte på något sätt varför det skulle göra mig lyckligare eller hur resor eller liknande skulle slå det faktum att jag faktiskt har två extra dagar ledigt i veckan.

        1. Roligt att du blir lycklig som du lever! Men det passar inte mig.

          Jag vill inte vara ledig två dagar mer i veckan om det innebär att jag aldrig får göra min efterlängtade runtresa i Kina. Då jobbar jag hellre.

          Jag vet inte heller var du bor men där jag bor och jobbar kostar en villa 4 miljoner. Det finns inte en människa som jobbar 60% som har råd med det. Speciellt inte när man har två barn.

          Jag kör inte heller bil, köper inga dyra elektronikprodukter eller smink. Jag sparar till det jag verkligen vill ha.

          På så sätt skiljer vi oss inte åt så mycket tror jag. Du tar ut ditt “sparande” direkt genom att bara jobba 60%, jag tar ut mitt sparande i pengar genom att jobba 100%.

          Ditt sätt att leva gör dig lycklig. Varför ska inte jag få välja mitt sätt att leva? Varför ska någon annan komma och bestämma att jag ska leva som du?

          1. Precis!
            Res till Kina, där är underbart vackert och de lagar jordens godaste mat! De är också så innerligt trevliga.

          2. Mikaela, håller med dig till 100%.

            Det är en klassfråga, det här med tid. Och en könsfråga, för vem jobbar deltid? Vem tävlar med andra föräldrar om att hämta tidigast på förskolan?
            Jag bor visserligen i Malmö, där huspriserna inte är fullt lika höga som i Stockholm, men vi skulle aldrig någonsin ha råd att köpa ett hus om vi inte jobbade heltid. För att kunna köpa bra mat behövs också pengar. Det är säkert superlyxigt att kunna arbeta hemifrån och bo i ett billigt hus i Norrland där man kanske tom slipper ta lån, men många lever inte så. Jag vill inte ha tusen prylar, jag vill bara ha råd att leva!

          3. Mikaela. Jag har full förståelse för dina drömmar om ett liv med resor, bra mat och stort hus – de drömmarna delar du med väldigt många och de får vi itutade i oss varje dag via reklam och tv. Problemet är att det inte kommer fungera att resa på det sättet inom en snar framtid, oljan håller på att sina, jorden håller på att totalt haverera. Så vi kommer tyvärr tvingas sänka vår levnadsstandard i väst- vare sig vi vill eller inte. Att sänka arbetstiden, att gå ner lite i standard, att lära sig mer om självhushållning och att ta vara på det man redan har är ett bra sätt att förbereda sig och förhoppningsvis minska kraschen. Jag förstår att det är skrämmande för många – men tyvärr så kan vi inte välja länge till.

      5. Väldigt bra skrivet Mikaela! Alla prioriterar olika i livet och självklart ska det (som det är idag) vara ens eget val. Vill man jobba 50% och ha mindre pengar men mer tid? Gör det, för all del, men tro inte att alla vill ha det så. Kommer själv från enklare förhållanden med en ensamstående mamma i hyreslägenhet, men har idag lyckats förändra min situation tack vare hårt arbete. Önskar dig all lycka Mikaela

      6. Jag bor inneboende, är sjuk och har ingen reell inkomst och jag tycker det Clara säger är vettigt ändå. Det behöver inte vara så att det bara är folk som har en medelklass-livsstil som säger och tycker som hon gör. =)

        1. Håller med. Jag är f.d. utbränd som nu bara har deltidsjobb (utan kompenserande sjukbidrag) och är fattigast jag nånsin varit. Och är det nåt jag insett är det att jag inte behövde ens hälften av allt det jag trodde att jag “måste” ha när jag jobbade så mycket.

      7. Ja, ja livet är orättvist men det är ingen mänsklig rättighet att resa och konsumera. Vi måste sluta tänka så egoistiskt och tänka på kollektivet. Om det är din rättighet att tjäna så mycket pengar så att du kan bo i Stockholm och samtidigt åka på långresa så har varenda kotte i varje u-land också rätt till det. Och då kraschar vårt ekosystem direkt. Vi måste helt enkelt vänja oss vid ett enklare liv och dela på jobben och resurserna.

        Nu är inte jag någon ängel utan jag konsumerar massa skit stundtals och flyger till varmare breddgrader när det blir kallt. Jag menar egentligen inte heller att skuldbelägga dig som person för jag tror att detta är en fråga dom måste lösas på nationell och internationell nivå.
        Jag tycker dock det är tröttsamt men folk som lipar över att det minsann aldrig fått åka utomlands när de var små för det är ingen rättighet. Det är en lyxfråga.

        1. Precis vad jag tänkte skriva du tog orden ur munnen på mig! Det är ego tänket vi måste bort ifrån och poängen är ju inte att den som vill kan väl konsumera mindre om den vill det men inte jag, utan att vi alla gemensamt måste dra ner på konsumtionen och då tycker jag att Claras ide var ett bra förslag om inte annat så är det i alla fall ett förslag.

          1. Nej, det är ingen rättighet att få resa utomlands och äta på restaurang. Men vad Mikaela menar är nog som så att det är väldigt lätt att säga att man inte vill ha mer mat när man är mätt. Det är först då man börjar tänka att “Jag kanske borde äta mindre nästa gång eller gå ner i vikt” Om man är hungrig, tänker man inte på det sättet- då man aldrig har fått äta sig mätt, för att dra en liknelse. Om man som liten aldrig fick leva det trygga svensonmedelklasslivet och inte hade råd att följa med på klassresor, har man ett annat tankesätt. För mig var den enda trösten att jag visste att jag en dag skulle få det bättre. Och det fick jag, tack vare ett lönsamt heltidsjobb.

    3. Hej Clara! Tror du missar en viktig poäng här: ett samhälle med välfärd kostar pengar! Och dessa pengar dvs skatt, måste komma ju tjänas in på nått sätt. Idag är det ju de som jobbar som betalar skatt för att sjukvård, skola och omsorg mm ska finnas. Vill vi ha ett välfärdssamhälle måste vi kunna betala för det helt enkelt! Jag tycker att vi borde diskutera vad vi använder skatterna till och jag tycker att många har tappat kopplingen mellan jobb – skatt -välfärd!

      1. Vi har just fått in en släkting på ett fint, nybyggt äldreboende, med personal dygnet runt, mat fyra gånger om dagen m.m. När jag for därifrån efter första besöket tänkte jag: Tack gode Gud för människor som jobbar och betalar skatt till detta i vårt land! Hur skulle vår kära släkting ha det annars?
        Och alla mina hundratals läkarbesök pga en ryggskada. Jag kommer upp i frikort på nolltid, ett kort som är en utopi i många länder. Alla som arbetar och betalar skatt är mina hjälpare – vi bär varandra.
        Jag är till viss del med på ditt resonemang Clara. Men mycket av det som kostar för oss, en tvåbarnsfamilj i Sthlm-förort är inte “konsumtion” i den bemärkelse jag tror du menar. Det största är boendet, mat, bil (som vi måste ha).
        Håller med någon ovan att det är lätt att tala om att jobba mindre när utgifterna är få och ganska små. Och när plånboken är rätt full. Men det är en komplicerad fråga.
        Några stenkast från vårt villaområde ligger Tensta, Rinkeby, Husbyosv, där tre familjer kan knöka ihop sig i en lägenhet. Barn, gamla, ungdomar, arbetslösa om varandra. Ohållbart och en tickande bomb. DE människorna vill inte ha mer “ledighet”, de vill ha jobb, pengar och därmed frihet och en hygglig framtid för barnen.
        Och så många av oss här i villorna: överstressade, övertidande, med runtskjutsade barn, Thailandsresor på jullovet, bettskena, hjärtklappning.
        Ska det vara så – och vad kommer det att leda till?

      2. Även de som är sjukskrivna, arbetslösa, sjukpensionerade och pensionerade betalar skatt. Faktiskt större andel än dig som jobbar, eftersom dessa grupper inte åtnjuter diverse avdrag.

      3. Poängen med att sänka arbetstiden är ju att fler ska få möjlighet till arbete, inte att det ska bli mindre jobb och mindre skatt till staten.

        1. Man kan bo i en villa i Sverige utan att betala miljontals kronor. Det finns möjligheter att bo, arbeta och leva utanför storstäderna. Det är ett aktivt och fritt val man gör. Det handlar om prioriteringar. Om fler människor aktivt skulle välja landsbygd eller småstäder skulle även dessa få större möjlighet.

      4. Fast tänk om man kunde sluta betala en massa skattepengar till bidrag till arbetslösa, genom att fördela ut mängden jobb som ska göras till alla? Frågan är om det inte skulle jämna ut sig. Hela poängen är ju att samma mängd jobb ska utföras, fast av fler personer. Det blir ju lika mycket lön, fördelat på fler personer, och därmed lika mycket skatt. Fast inte lika mycket bidrag att betala ut. Tycker det låter som en ganska trevlig ekvation.

  1. TACK! Fan vad jag behövde det där idag, som arbetslös (icke bidragstagare) med tillfälligt mindervärdeskomplex för att jag vill ägna mig åt andra saker just nu. Jag tycker som du, jorden mår dåligt av konsumtionen och jag är övertygad om att vi med gör det.

    1. Men BRA Maja, att du vill gå på eget livsval och inte göra som alla andra. Själv så har jag “downshiftat” i många år nu och aldrig varit mer nöjd och lycklig med livet!

      kram/
      FinaFrun.se

  2. Åh, jaaa! Håller med dig! Tipsar alla som är intresserade att läsa Roland Paulsens Arbetssamhället. Jättebra bok där just detta tas upp. Att vi hittar på massa jobb (t. ex. i tjänstesektorn) för att hålla oss fast i våra arbetsbojor. Om du blir arbetslös så ska du känna att du har Reinfeldt flåsande bakom dig och på grund av allt du måste lämna in till arbetsförmedlingen, alla jobb du måste söka fast du inte vill ha dem och praktik och annat så blir det som att du har ett arbete ändå. Och om du har turen att få ett arbete ska du vara så jävla tacksam!

    Kortare arbetstid och chans att göra andra saker som ger ditt liv värde. Som odla mat, baka, göra konst, läsa, vara i naturen, ta hand om djur och familj och vänner. Det finns de som förespråkar basinkomst/medborgarlön vilket jag låter väldigt intressant. Istället för att vi ska kontrollera så noga att de som får pengar verkligen har rätt till det så kan man ta bort alla kontrollinstanser så som arbetsförmedlingen, socialen, försäkringskassan mm och ger ALLA en viss summa i månaden istället. Svårt att tänka sig hur det skulle fungera men väldigt intressant tycker jag.

    Ojoj, detta blev långt men jag är helt med dig Clara, jag hatar också arbetslinjen!!!

  3. Jaga har provat på att vara arbetslös och jag hatar det! Man känner sig liten och ovärdig. Nu jobbar jag igen, deltid, och tycker det är hur bra som helst. Vi har lite mindre pengar men desto mer tid för varandra. Alla borde prova det!

  4. Goooo Clara!
    Det är det här jag älskar med dig, du öppnar folks ögon! Jag vill bara att världen ska vakna, inse vad som är viktigt och vad som är totalt meningslöst.

    Heja dig!

  5. Det är en väldigt intressant tanke. Jag läser till statsvetare, och allt vi läser är kapitalistiskt. Nog för att jag inte kan hata kapitalismen till fullo, men det är så viktigt att inse att det inte går att konsumera mera och jobba mera, för till slut så kommer allt att braka ändå, och då spelar det ingen roll hur mycket pengar man har. Så fint att du skriver utifrån ett helt olikt perspektiv än det mina professorer förmedlar.

    1. Var läser du någonstans? De flesta statsvetenskapliga utbildningar brukar ha ett visst, för att inte säga stort, inslag av kritisk vetenskapsteori.

  6. Det er bra å si dette høyt! Dette er høyst relevant i norsk politikk også. Her blir deltidsarbeid sett på som et problem. Jeg pleier å minne om at vi lever hundre prosents liv alle sammen – og de fleste av oss gjør mye bra og nyttig og verdifullt de fleste av timene i døgnet. MEN det er ikke alt av dette vi blir betalt for av andre. Det betyr IKKE at det ikke er verdifullt. Bake brød til familien, hjelpe skolebarna med lekser, ha dørene åpne for nabolagets barn, lese høyt for en liten en, reparere klær, frivillige organisasjoner – alt dette og mere til – er verdifullt.

  7. Oj, det här väckte massa tankar. Jag håller med på det stora hela. Läste någonstans, på Birger Schalugs blogg kanske, om att abetarrörelsen aldrig drivit frågan om att få arbeta MER och att det nu har blivit högsta prioritet på ett väldigt verkligt sätt.

    Får nog skriva ett eget inlägg om det här också, tack för morgoninspo!

  8. En mycket intressant lösning på problemet med övertalighet mm. Jag skulle gladeligen dela med mig av min lärartjänst, av flera skäl: dels för att känna större meningsfullhet och än mer fördelaktigt kunna vara hemma med mina barn utan att känna dåligt samvete över detta. Idag är det väldigt lätt att som relativt ung förälder känna en överväldigande press att göra karriär, samtidigt som man vill vara en engagerad, närvarande förälder. Detta leder alltför ofta till sjukskrivningar pga bl.a. utmattningssyndrom. Jag talar av egen erfarenhet.

  9. Du kanske borde ge dig in i politiken, starta ett nytt parti?
    Jag anser att politiker inte borde tjäna så mycket pengar, att de borde få en normal låg/medelinkomst (typ lärar-/sjuksköterskelön) så yrket drar till sig de som brinner och inte de som vill tjäna pengar (och sedan leva på att ha varit politiker resten av livet.) Även att man kanske borde avskaffa partierna, enbart personval och de sen skulle försöka samarbeta med det viktigaste frågorna.

        1. Skulle precis skriva det, det är ganska uppenbart för de insatta att det inte behövs något nytt parti utan att Clara är vänsterpartist. Så där ska ni lägga er röst om ni håller med! 😉

      1. Eller Miljöpartiet för sjutton! Tillväxtkritik och arbetstidsförkortning är en av kärnpunkterna i den gröna politiken.

    1. Synd då bara att effekten blir att de som faktiskt är duktiga och visar på ledaregenskaper och därför har högbetalda jobb aldrig kommer bli politiker.

      Det är inte så lätt att halvera sin lön hur som helst, speciellt inte om man har barn!

      1. Jag håller med dig, Mikaela! Det måste vara ok att få tjäna pengar, att synas!! Jantelagen håller på att kväva oss!!!

        1. Är det något som är “jante ” just i Sverige så är det väl snarare att tjäna pengar. Att välja att stå utanför konsumtionssamhället och strävan efter så mycket pengar som möjligt är väl att gå mot strömmen om något i dagens samhälle. Det är ju ofta vi själva som sätter oss i den situationen som gör att vi är tvungna att jobba arslet av oss för att få ihop ekonomin. Självklart går det att leva bra även på en mindre lön, det beror ju helt på vad man tycker är viktigt i livet. Mycket av det som gör människor lyckliga och som känns meningsfullt kostar ju inte en krona. Det gäller bara att inse det och att göra ett val.

      2. Visst ska man få jobba dygnet runt om man vill det och tjäna massor med pengar – MEN, som samhället ser ut idag, så är det en förväntan att alla ska ha samma strävan.

        Och det går faktiskt att leva på mindre pengar och få mer tid för barnen. Lättare än de flesta tror, faktiskt. Men många är inte villiga att göra de materiella uppoffringar som krävs.

    2. Enkel och populistisk synpunkt. Du kan räkna med att alla som innehar politiska uppdrag (ty det är inget jobb, utan ett förtroendeuppdrag) brinner för frågan. Det skulle ALDRIG vara värt all den tid och energi det tar annars. Och som annan skribent påpekar, folk som är drivna skulle aldrig ta politiska uppdrag om det innebar att de förlorade mycket ekonomiskt på det. Redan idag avstår kanske duktiga personer, pga får gå ner i ersättning. Dessutom är det en alldeles för banal syn att ha personval och att personer ska enas. Det vittnar om att du inte är särskilt insatt i de ideologiska skillnader som drivit fram olika partier. PArtier kan dessutom inte avskaffas då det är människor som själva gått samman och bildat grupperingarna för att driva fram förändring. Demokratiskt och underbart. Vet du nåt om hur många som “lever” på att ha varit politiker i dag och hur reglerna ser ut framledes?

      1. Jag vet inte riktigt vad du menar med att det skulle vara demokratiskt med partipolitik. Idag har partipolitiken fördummat oss, vi ska ha heltidsyrken, vi lär oss att konsumera tidigt och när vi får lite tid över kollar vi på tv. Vi ska helt enkelt inte ha tid att engagera oss i det samhälle vi lever i. Och när det är val vart FJÄRDE år och politikerna har en massa löften (som de ej är särskilt bundna till att genomföra) ja då ska vi engagera oss. Sedan kan sätta min ena arm på att politiker föder politiker och att de som blir politiker har haft det i sin släkt på ett eller annat sätt (i de flesta fall), varför skulle det skilja sig från övriga samhället/yrkeskårerna?! Låter man folk engagera sig så kommer de bli engagerade. Jag har större tro på mänskligheten än att det bara skulle vara en liten elit som är intresserade av att vara med och bestämma i det samhället vi alla lever i. Sedan hoppas jag slippa gå in på hur ojämställt det är i politiken, vilket också är en demokrati fråga. Men framförallt hur många politiker är inte lobbyister eller har varit innan de kom in i politiken?!! Nej jag tror inte alls på den här “demokratin”. Jag hoppas jag får uppleva en dag när vi alla delar på allt, då det inte finns några patent och världen inte styrs av pengar, olja. När vi vänt på makt pyramiden. Para todos todo, para nosotros nada

        1. Du måste mena riksdag och regering när du skriver “politiker”?

          Det sitter 349 personer i Sveriges riksdag. Fler politiker finns runt omkring, men riksdag/regering är en liten minoritet av Sveriges alla politiker.

          Sverige har 290 kommuner och varje kommun har ett antal nämnder (utbildningsnämnd, socialnämnd, byggnadsnämnd osv) samt en kommunstyrelse och en kommunfullmäktige. Sammanlagt kan det i en liten kommun röra sig om ett hundratal personer. Av dessa jobbar en eller en handfull som politiker. Resten har helt vanliga jobb eller är arbetslösa eller pensionärer. De får ersättning för förlorad arbetsinkomst när de går på sammanträden, precis som man får om man sitter i styrelsen i sin bostadsrättsförening eller liknande. Det är därför de kallas “fritidspolitiker”.

          Ur denna stora grupp normala politiker finns det ett fåtal som går vidare till riksnivån. Om man ska prata om vad politik och partipolitik är så ska man veta att man pratar om den stora basen, ungdomsförbunden, arbetarkommunerna. Att organisera sig och driva frågor är en rättighet, jag kan inte förstå hur man tänker om man hellre vill ha politiken som en enskild popularitetstävling. Framförallt så tror jag att många enskilda politiker skulle upptäcka att deras “paket”, helheten, ser likadana ut, och så skulle de gå samman och där har vi partier igen.

        2. Jag började med politik när jag var 25. Har en position i dag, tio år senare, som jag kan påverka ifrån. Jobbar hårt med solidaritetsfrågor. INGEN i min släkt har sysslat med politik. Sånt här okunnigt spär på massor av fördomar. Varför? Det går jättebra att engare sig för den som vill, men då krävs också att ta ansvar. Vill du? Orkar du? Eller är det lättare att skriva i kommentarfält?

        3. Ja, hur många har varit lobbyister innan de börjar med politik, kan du inte svara på det själv?

  10. Den som har mest pengar och prylar när h-n dör vinner..väl? Du är så klok Clara! Tänk om DU kunnat styra samhället! Antalet utbrända hade nock minskat drastiskt!

  11. WOW! Tack för en mycket bra text. Mycket man inte alls tänker på men som faktiskt är sanning. Clara for president! 😉

  12. BRA! Håller i detta nu på med ett skolarbete om fattigdom, där stor vikt ligger på att fattiga är fattiga för att vi ser dem som fattiga. Samma sak med arbetslöshet tror jag. Ingen människa har rätt att se en annan människa som offer. Se möjligheterna istället. Tack för morgonpepp!!

  13. Jovisst, men hur går det för de som precis börjat jobba tex? Hur ska man i sina unga far någonsin få råd att köpa hus eller ens flytta hemifrån om pengarna halveras. Visst mera fritid är ju jättebra, men inte om man måste spendera den tiden att oroa sig att man faktiskt inte tjänar mycket att leva utav. Jobben som betalar mest måste då delas ut. Men också, om alla skulle tjäna likadant och man delat allt jobb lika så finns finns det de som säger att det finns risk att man då inte har något incitament att vara bättre, vilket inte bara hämmar våran produktion men kanske även allt annat som nya bättre miljösmarta idéer osv. Dessutom, hur ska man tänka ut en bättre värld om man bara jobbar 1 dag i veckan?

    1. men vadå, kan du bara tänka när du är på jobbet? själv tänker jag betydligt bättre när jag tar en skogspromenad eller bakar en kaka eller nåt sånt än vad jag gör på jobbet för där hinner jag inte tänka, sen kommer jag hem och gör nåt avkopplande och då klickar det till och jag hittar en lösning på nåt som varit ett problem under arbetsdagen…

      1. Hemma tänker jag inte på jobb. Jag vill inte ta med mig jobbet hem. Men låt oss säga att vi har en downtime där vi inspireras att starta ett projekt, då vill jag jobba med det non-stop och till en början skulle det ju behövas också. Men, näe nu är det så att det går ju inte eftersom man har jobb 1 dag i veckan bara. I detta scenario är det ju inte arbetstiden som den är nu i sig som är problemet utan att man mådde bättre av flexibla arbetstider?

        1. Nu handlar ju inte ett seriöst förslag om att man ska arbeta 1 dag i veckan, utan snarare förkorta arbetsdagarna till 6h/dag istället för 8h. Det är också väldigt få personer som klarar av att aktivt arbeta i 8h, man brukar säga att man arbetar aktivt i 6h per dag. Det kan också handla om att arbeta 80, 75, 60 eller kanske 50%, på den arbetstiden tror jag absolut man har tid att tänka och komma på lösningar.

  14. Jag hatar att de jobb som finns är så ojämnt fördelade. Om fler fick dela på jobben skulle människor inte behöva slita ut sig, gå in i väggen och förstöra kroppar och hjärnor. Alla som kan skulle få chansen att jobba lagom mycket. Det skulle minska bidragstagande, ohälsa och ekonomiska klyftor. Och förbättra arbetsklimatet nåt oerhört.

  15. Och jag håller inte med dig alls på denna punkt. Jag tycker att ditt inlägg var synnerligen naivt. Men det är ju hur jag ser på saken. Jag har dessutom aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som under tiden jag var arbetslös. Vill aldrig någonsin hamna där igen. Semester och korta dagar – ja tack! Arbetslöshet – nej tack! Sen har man ju märkt att jobb som bortrationaliserats faktiskt behövs som exempelvis sekreterare. Tänk om det fanns fler sekreterare på exempelvis skolor vad lätt jobbet skulle bli för alla lärare! Det behövs fler proffsadministratörer helt enkelt.
    Jag skulle gärna vilja se exempel på onödiga skitjobb. De finns nog inte i praktiken. Däremot behövs det bli lättare att komma in på arbetsmarknaden och lättare att söka sig vidare om man inte längre trivs. För när man talar om påhittade, onödiga skitjobb gör man en omedveten uppdelning i sitt huvud om vad som passar in i olika fack. Det gör att man faktiskt kanske missar något som skulle vara roligt och passa en själv. Är konstnärer onödiga? Telefonförsäljare? Mattförsäljare? Sömmerskor? Städerskor? Dansare? Sådana som jobbar med att restaurera gamla gosedjur? Bloggare?

    1. Telefonförsäljare: definitivt ett onödigt yrke.
      Konstnär: definitivt INTE!
      Det beror ju på vilken sorts medborgare vi vill ha i ett samhälle tänker jag. Ifall vi vill ha människor som konsumerar utan att tänka efter, eller om vi tänker oss att det finns ett värde i sig i till exempel konst. Att du får upptäcka nya uttrycksätt och använda dina sinnen för att se saker på olika sätt.
      Andra exempel på påhittade/ganska onödiga arbeten tycker jag är alla former av reklamarbeten: som går ut på att du ska komma på idéer som gör att människor får ha-begär till saker som de egentligen inte behöver. Finns ju såklart bättre och sämre reklambyråer, men i det stora hela är det ändå det som det går ut på. Sälja!
      Städare: definitivt inget onödigt arbete. Däremot kanske vi borde dela på dessa typer av arbeten mer?!

      1. Telefonförsäljare är väl inget skitjobb, bara för att vi andra inte tycker om att de ringer mitt i kvällsmaten? Att prata om skitjobb är att nervärdera människor som behövs, de arbetar precis som vilken VD som helst! Även dessa människor bidrar med skatt till vård skola och omsorg!

        1. Jag sa inte att det var ett skitjobb! Jag sa att det var ett onödigt arbete som inte finns någon mening med förutom att du ska sälja! Vilket jag tycker är en ONÖDIG sak i samhället. Ifall vi vill köpa något tycker jag vi bör gå ut och söka det själva och inte ha någon som ringer och säger att vi behöver något speciellt. Jag menar absolut inte att det är ett skitjobb och nedvärdera människorna som arbetar med det. Eftersom vi har den arbetspolitiken och det ekonomiska system vi har idag gör det att vi behöver dessa jobb! Men som sagt anser jag att vi helst inte borde köpa och sälja så mycket onödigt!

          1. Jag vet att köpa rakhyvlar och annat på telefon är helt onödigt, men det finns också de som säljer bättre försäkringar, bättre miljövänligare elavtal och annat bra. Kanske köper de också alla eko kaffe? Jag har inte arbetat med detta själv, bara telefonintervjuer, men det gav lite extra, ngt att skriva in i mitt CV. Det jag menar är att vi alla bidrar till vår gemensamma kassa, den som skall hjälpa oss alla.

          2. All reklam handlar om att betala för att få ut sitt budskap. Man kan betala en telefonförsäljare för att ringa, ett fotbollslag för att ha loggan på tröjan, en bloggare för att nämna produkterna, ett tv-bolag för att sända reklamfilm, en dagstidning för att sätta in en annons, osv. Just telefonförsäljare stör folk väldigt mycket, men samma personer kan tycka att det är kul med vissa reklamfilmer eller när julens underkläder kommer upp i busskuren. Tänk bara hur mycket pengar en reklamfilm kostar, och hur mycket försäljning/konsumtion den genererar. Man kan nog ha en telefonförsäljare anställd i några år för de pengarna. På vilket sätt är det sämre att jobba med telefonförsäljning än att sitta på någon tidnings annonsavdelning eller designa nya loggor för SVT för några miljoner?

        2. Det handlar inte om att nedvärdera människor, det är inte skitmänniskor, det är skitjobb. Det betyder inte att de som tar de jobben är värda mindre. Ärligt talat tror jag inte det är många som drömmer om att vara telefonförsäljare. Däremot hade jag mycket hellre levt i ett samhälle där telefonfösäljare inte var ett gångbart jobb för att folk helt enkelt inte konsumerade på det sättet, eller för att det inte var okej att sälja på det sättet.

          1. Okej, så jag som sitter och säljer annonser via telefon för att en stor frivilligorganisation ska överhuvudtaget få ut sin tidning, en tidning som ger människor tips och råd för att de lättare ska kunna leva med sin sjukdom, känna en gemenskap och öka kunskapen kring sjukdomen är alltså onödig och har ett skitjobb? Finns många organisationer som behöver hjälp ifrån annonsörer Rosa bandet, hjärt och lungfonden, Dövas Riksförbund, Barncancerfonden mm. Det är farligt att börja bedöma vilka jobb som behövs eller ej!

          2. Nu känns det som att du letar efter saker att bli förnärmad över. Pratar någon om telefonförsäljare så tänker nog de flesta på sådana som ringer stup i kvarten inklusive kvällar på mobiltelefonen trots att man tackat nej och vill sälja något elavtal till ockerpris och är allmänt irriterande. Och återigen är det inget personangrepp, utan en uppgivenhet över det samhälle som verkar vilja att alla ska jobba så mycket som möjligt oavsett till vilket syfte, så att alla ska kunna konsumera och hålla tillväxten uppe. Systemfel.

          3. Vet att jag många gånger är jobbig, människor slänger luren i örat på mig, skäller ut mig och tycker att jag är jobbig, Företag som inte vill köpa nån jäkla annons i någon tidning de aldrig hört talas om ( för att just de har turen att inte själv vara drabbade eller någon i deras närhet) jag stör dem de jobbar, sitter i möte, fikar mm… Men jag lyfter luren igen och igen, man får vara som en gås… Men jag vet att jag gör det för ett gott syfte och om de inte vill köpa någon annons av mig så har jag iallafall påmint dem om att denna sjukdom finns. Jag blir dagligen påmind om att jag som telefonförsäljare är oönskad.

    2. Men jag tror att det är just det Clara menar, att vi ska omfördela arbeten så att alla som vill får jobba, men att då övriga får ta kortare arbetsdagar, och kanske några dagar extra semester 🙂

      Att vi idag har en arbetslöshet, eller i mer positiva ordalag tillgänglig arbetskraft, är ju i så fall en förutsättning för att alla ska få jobba lite mindre.

      I längden hade det förhoppningsvis lett till omfördelade resurser så att alla har någon slags inkomst och de som tjänade mer får mindre och att behovet av bidrag hade minskat.

    3. Jag tänker att onödiga, påhittade jobb är till exempel de sysselsättningar som finns i olika arbetsmarknadsåtgärder och som det inte finns någon efterfrågan på. Sysselsättningar där de som utför uppdragen känner att det handlar om förvaring och tvång, och där meningslösheten snarare bidrar till att minska självkänslan än att öka den. Jag tycker också det reflekterar över om det egentligen är ett självändamål att skapa arbeten, eller om arbete ska göras för att det behövs?

  16. 6-timmarsarbetsdag skulle kosta mindre än RUT att genomföra (har jag läst någonstans). Tänk vilken dröm att fler fick jobba lite mindre men att alla hade något att fylla dagen med (om de vill).

  17. Vilka underbara inlägg att börja dagen med! De tre senaste inläggen från dig är verkligen saker jag också funderar på. Tantinlägget att lägga sig kl åtta är ju så underbart, om man har möjlighet! Att en del av befolkningen jobbar ihjäl sig och stressar med allt vad det innebär medan andra letar jobb är bara knasigt. Själv längtar jag efter den dagen jag kan gå ner till deltid (kanske 50 %) och jobba med eget resten. Kanske att jag vill bli helt egen i en förlängning.
    Inlägget om att prestationskrav och rädsla att misslyckas – att det hindrar en del… det stämmer verkligen in på mig. Jag blir så arg när jag märker att jag själv är en av dem. “Det finns andra som gör det bättre”, “Inte kan väl jag?”.. etc. Våga mera helt enkelt! Tack Clara! 🙂

  18. Heja Clara! Om skitjobb menas med att tex vika servetter eller nått annat meningslost så ar jag helt med på noterna Jag har bata svårt att fatta att duar så ung ochandå kan tanka klart.

    1. Jag tror att vi kan kolla hur Claras tankar aer ut om 20 år, för hon är uppenbart rätt okunnig om detta. Visst kan man tycka massa saker och sitta på enkla lösningar, men det r ju lättare att ha sådana åsikter om man slipper ta ansvar för en hållbar finansiering av pensioner, skola, sjukvård.

      Och trots de förmodat lukrativa karriärerna som politiker, så kanske man ska komma ihåg att det idag är stora problem att engagera folk, unga människor, i politiken. Titta i de kommunala nämnderna.

      PengarÄR en stark drivkraft, oavsett vilket sorts samhälle man vill ha. Och jag vill att den drivkraften ska finnas och motivera de bästa att bli kirurger, ingenjörer, arkitekter, finansministrar, forskare, lärare m fl. Tycker även att den so
      Pratar om “skitjobb” ser ned på hederligt, ofta hårt, arbete som ger människor egen makt i sitt liv. Och frihet. Betalnedel har fö alltid funnits, men varierat i form.

      1. Jag tycker att vi borde försöka dra ner på jobb som inte tillför något för alla. Marknadsföring som bara går ut på att vi ska handla mer av saker vi inte behöver. Bara den saken att man idag gör saker för att dom ska gå sönder efter en viss tid för annars skulle konsumtionen gå ner och det ekonomiska systemet bygger på att vi ska konsumera. Det inser alla som lyssnar på politiker som säger att konsumtionen måste stimulera. Naturligtvis urholkas naturresurser på detta sätt. Varför försöker vi inte istället jobba för det vi behöver (och nej jag menar inte bara mat och tak över huvudet) och försöker jämna ut resurserna över jorden.

        Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Precis som klarar påpekar i ett svar på en kommentar så är vi alla en produkt av det samhälle vi lever i och det tar lång tid att förändra.

        Pengar är en drivkraft, men vi har uppfunnit pengar och vi bör därmed kunna införa nya drivkrafter. Betalmedel har inte alls alltid funnits. Till en början bytte man bort något man kunde avvara till något man behöver. Pengar är endast något symboliskt.

        Du kallar Clara okunnig. Någon annan kallade henne naiv såg jag. Jag antar att du viftar bort mig på samma sätt. Jag känner att mina egna bilder om hur samhället skulle kunna se ut är en utopi, så jag känner mig inte särskilt naivt. Men jag tycker det är märkligt (och nu syftar jag inte på dig för jag har ingen aning om hur du tänker när det gäller det), kanske naivt, att så många inte ser att vi inte kan fortsätta som vi gör idag.

        1. Bra skrivet Jennie! Håller med dig helt och hållet! Såklart kan vi förändra samhället och det vi byggt upp – det gör vi ju hela tiden. Och att säga att pengar är en stor drivkraft i dagens samhälle behöver ju inte ta bort faktumet att det inte behöver vara det i morgondagens samhälle. Att kalla det naivt att ha mål mot en utopi tycker jag är dumt! Klart vi ska sikta mot stjärnorna!

          Och sedan måste jag bara också säga att vilket fantastiskt inlägg Clara, se så mycket debatt du skapar! Helt underbart!

      2. Ulrika, jag kan tala för egen del att jag hade kunnat tänka mig att utbilda mig till läkare, om inte för det daktum att man måste jobba så fruktansvärt mycket. Pengar är inte allt. Att tex ha tid till familjen tror jag skulle vara en stor drivkraft för många. Jag har dessutom inte sett någonstans i Claras inlägg att hon tycker att alla yrken ska få samma lön. Även om alla skulle gå ner i arbetstid kommer ju många arbetsgrupper att fortfarande ha högre lön än andra, eller hur?

  19. Bra Clara!

    Nu är det ju så att arbetslinjen är inte mer än ett retoriskt knep för att sänka skatterna och på så sätt öka klyftorna i samhället.

    Ökade klyftor torde vara en av regeringens mål och det är en direkt följd av ex jobbskatteavdragen och rutavdragen.
    Vi flyttar pengar från det gemensamma till de som tjänar mer. Vi ökar klyftorna.

    De som förlorar mest på detta är kvinnor och de som vågar trotsa tillväxtnormen.

    1. Arbetslinjen är aebetarrörelsens från början. Arbete åt alla, ger frihet.

      Arbetarrörelsens fäder skulle bli mörkrädda om de visste hur pratet går om arbetslinjen här. Och med det inte sagt att jag tycker att konsumtionshetsen bör fortsätta. Men håll isär äpplen och päron.

      1. Arbetarrörelsens “fäder” skulle bli mörkrädda om de kunde se alliansens misshandel av landets arbetskraft idag. Löner ska sänkas till varje pris, människor ska tävla inför öppen ridå om okvalificerade jobb, LAS ska helst bort helt och hållet och den som dragit på sig en arbetsskada får skylla sig själv. Tiden är ur led.

  20. Jag har tänkt mycket i dessa banor på sista tiden. Jag håller med om allt du säger. Möjligen vill jag gå ett steg längre. Trots att det idag finns en hel del arbetslösa känner jag att det ändå finns mängder av jobb som bara går ut på att konsumera. Fler jobb skulle kunna “tas bort” och istället tycker jag vi borde fundera över. Vad behöver vi tillsammans uträtta för att alla ska må bra? Vad kan vi uträtta för att människor över hela välden ska må bra? Om vi fördelade resurserna kunde fler må (förhoppningsvis alla) slippa svält etc.

    Tyvärr är jag pessimistisk. Jag tror inget kommer att hända på den här fronten för än mycket mer har gått åt helvete (ja i detta fall bildligt talat).

    Skönt att höra att vi är fler som tänker så här i alla fall.

    Kramar

  21. Håller med dig till fullo Clara, att konsumera mera löser INGA problem!
    Men det är viktigt att inte lägga skuld på oss som har studerat flera år, kämpat för ett arbete som matchar den utbildning vi har och vill arbeta full tid, och få betalt för detta. Det skall inte vara fult att få lön för sitt arbete, även om det på många platser inte är tillräckligt betalt och stora skillnader på var i landet man arbetar och vilket kön man har, mig själv inkluderat. Det finns så många underbetalda människor, både män och kvinnor, som kämpar hårt, mycket hårt utan att synas, dessa skall ha en medalj!!

  22. Att konsumera mindre _behöver_ inte vara lösningen på hållbarhetsproblematiken. Läs gärna på om cirkulär ekonomi och säg vad du tycker! 🙂

  23. Jag är mitt uppe i en diskussion med min chef som berör ämnet, mycket intressant att läsa det du skriver. Jag arbetar som barnskötare på en privat föskola och jag trivs på många sätt och vis. Vi är några stycken som önskar gå ner i tid till 50-60 procent (för att ägna några “dagtimmar” till våra egna barn), men chefen säger nej. Vi har ett par unga, villiga vikarier som gärna jobbar mer. Hade varit en win-win situation för alla!! Chefen hade fått en nöjd personal som skulle gett allt på arbetstid, vikarierna hade varit glada för mer tid och vi hade varit mer tillfredsställda i vår viktigaste roll – att vara föräldrar åt våra barn! Jag spenderar hellre tid med mina barn än pengar på mina barn. Vill tillägga att jag är “enastående” mamma till tre fina barn (på heltid) med barnskötarlön, så jag kan det där med att vända på slantarna! Vill passa på att gratulera till Miljöhjälte-priset!

  24. Faktum är att även du lever på konsumtionen, det är bara att se annonserna till höger på din blogg!

    1. Ja, och det är ju just min poäng! Det är oerhört svårt för den enskilda människan att frigöra sig från ett system som i grunden är felaktigt. Det är väl inte alls konstigt att jag själv kan vara en del av systemet som jag kritiserar? Det vore ju som att säga att endast kvinnor som inte lever i ett patriarkat kan förespråka feminism. För annars lever de ju inte som de lär. Ett superkonstigt resonemang! Hela vårt samhälle är uppbyggt kring konsumtion och tillväxt och trots att jag på många sätt frångår det så är det omöjligt att inte vara en del av det samhälle man lever i.

  25. Nu är det ju så här att det finns ett parti som både värnar om miljön, driver något de kallar fritidslinjen och jobbar för 6 timmars arbetsdag (alltså att 6h ska vara heltid. När 8h dagen infördes klagade folk “det kommer aldrig att gå! Alla måste jobba 10-12h per dag!” men se, det gick! Dags för nästa steg! 6 timmars arbetsdag är också viktigt ur jämställdhetssynpunkt. Då slipper kvinnor arbeta deltid för att hämta barnen på förskola och skola, de halkar inte efter i pensionssystemet eller lönemässigt och kanske, bara kanske, skulle de slippa vara så mycket mer sjuka än sina makar och manliga kolleger. TÄNK VILKEN VACKER VÄRLD VI SKULLE KUNNA FÅ! 14 september 2014 är det vi som väljer hur framtiden ska se ut. Just saying.

      1. Varför är det kvinnans ansvar att “välja en jämställd man”, är det inte snarare jäkla mäns ansvar att göra sin del av arbetet??

    1. Effekten av införandet av 8-timmar arbetsdag (med bibehållen lön) blev sedan också att arbetslösheten sköt i höjden i Sverige. Detta eftersom företagen inte längre hade råd att ha kvar de som nu skulle få samma lön trots att de jobbade 20% mindre.

      Sedan kom vi ikapp när produktiviteten ökade. Men idag ökar inte produktiviteten lika snabbt och det är inte alls säkert att övergången till 6 timmar arbetsdag blir så lätt. Titta på Frankrike där har man infört 7 timmars arbetsdag och effekten är att landets välfärdssystem inte längre går ihop.

    2. Unni, du skriver att kvinnor slipper arbeta deltid, kvinnor skulle inte bli lika sjuka etc om vi förkortade arbetsdagen. Jag håller med dig om hur världen ser ut idag men kan för mitt liv inte förstå vilka kvinnor det är som går med på detta leverne? Varför väljer dessa kvinnor inte att få barn med en partner som hämtar på förskolan eller går ner i arbetstid? Är det inte där felet ligger? Jag är så glad att min mamma som blev gravid år 1979 sa till min pappa före graviditeten att hon absolut inte tänkte vara hemma längre än nödvändigt för att hon inte ville halka efter i sitt arbete samt få en jämställd relation, vilket resulterade i att pappa var pappaledig i tre månader år 1980 från sitt jobb som ingenjör på Ericsson. Vad de vet var de de enda på sina arbeten som gjorde så. Varför? Och varför har inte så mycket hänt i kvinnors (och mäns) tänkande 30 år senare? Om vi nästa år får en regering som lagstadgar om jämställdhet, t ex delad föräldraförsäkring, kommer jag att förlora mitt arbete. Eftersom min man planerar att ta nästan hela föräldraledigheten om vi får barn förstår jag inte varför någon skall säga åt mig hur mycket jag skall arbeta eller inte arbeta, kan vi inte få bestämma det själva? För att förtydliga kan jag påpeka att vi lägger nästan alla våra pengar på pensionsspar och boendespar (där vi bor kostar villorna ca 3 miljoner och idag bor vi i en hyresrätt för vi har ännu inte sparat ihop de 450 000 kr som krävs som kontantinsats), vi har aldrig konsumerat så lite som vi gör nu. Varför kan inte människor ta ett eget ansvar att skapa ett jämställt samhälle samt inte shoppa mer än nödvändigt? Jag förstår inte att det kan vara så svårt. VAD är det som är svårt?

  26. Det finns en elefant i rummet i denna diskussion. Jag gillar din blogg, så mycket att jag går in på den nästan varje dag. Jag läser dina inlägg och små annonser dyker upp i mitt högra synfält. Du finansierar ditt liv tack vare kapitalismen och konsumtionssamhället.

    Ja, det finns bara ett jordklot. Men konsumtion kan vara miljövänlig också. Och det handlar inte om att vi ska handla av allt tills vi bara sitter med grejor och tjänster tills vi är spyfärdiga. Konsumtionssamhället handlar inte om att ha så mycket julklappar att granen inte längre syns – det är lättja eller brist på självdisciplin.

    Och det här med 6 timmar – jobb är ingen kaka eller smet man bara fördelar i olika muffinsformar. Dessutom tycker jag inte om när andra förklarar för mig hur mycket jag ska jobba. Jag jobbar precis så mycket som jag vill. Och får lön därefter.

    1. “Och det handlar inte om att vi ska handla av allt tills vi bara sitter med grejor och tjänster tills vi är spyfärdiga. Konsumtionssamhället handlar inte om att ha så mycket julklappar att granen inte längre syns – det är lättja eller brist på självdisciplin.”
      Jo jag är ledsen att säga det, men det är precis det som konsumtionssamhället går ut på. Vi har idag ett ekonomiskt system som “lever” på att vi ska konsumera mer annars fungerar inte systemet. Det här handlar alltså inte om individens brist på självdisciplin, för oavsett om vi vill eller inte så MÅSTE vi konsumera mer för att få de ekonomiska hjulen att rulla. Jo visst, man kan konsumera miljövänligt, men så länge vi alltid måste producera mer hela tiden så kan det aldrig bli hållbart. Du säger också att du själv vill bestämma hur mycket du vill jobba. En arbetstidsförkortning handlar inte om att alla måste jobba sex timmar och ingen får jobba längre eller kortare. Det finns inget som hindrar dig från att jobba mer om du vill det, men en arbetstidsförkortning skapar en ny norm kring arbetstiden, precis som den senaste arbetstidsförkortningen gjorde när vi gick ner till 40 timmar om veckan.

  27. Intressant tanke Clara. Du kanske skulle gå med i någon slags tankesmejda och plantera dina tankar så att de ‘fröar’ av sig och sprids vidare! Skriv någon slags debattartikel eller inlägg i någon tidning som vardagsfolk läser. Utveckla och förankra tanken hos någon samhällsekonom och filosof.

    1. Det finns väldigt många akademiker som tänker & forskar i de här banorna! Tyvärr är det lite av en egen värld, och de är kanske inte lika bra att kommunicera utåt som t.ex. Clara. Men det ändras långsamt!

  28. Ett ord i rättan tid!!!!! Jag är långtidssjukskriven för jag jobbat för mycket, för hårt och för länge!!! Medan andra går arbetslösa. Varför inte dela på arbetstillfällena så ALLA får jobb och mer fritid. Tack och lov har jag en sambo så vi är två att hjälpas åt med ekonomin. Håller dessutom på att downsiza så jag ska ha möjlighet att fortsätta att arbeta i mindre utsträckning, d.v.s. deltid. Det är väl jättebra att det finns de som har förmåga att tillbringa mycket tid med arbete, jag har tyvärr inte den förmågan, stressen knäcker mej. En lagom dos av arbete-familj-fritid-egen tid är väl bäst för alla. Sen har väl alla olika “lagom”…. MVH MH

  29. Jag antar att du läst detta: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article16297452.ab?fb_action_ids=10153349356140335&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%2210153349356140335%22%3A146228412208311%7D&action_type_map=%7B%2210153349356140335%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D

    Jag läser en masterutbildning i hållbar utveckling och skrev i våras min uppsats om alternativa ekonomier och framförallt lokala sådana. Om nån vill läsa mer rekommenderar jag författare såsom : Tim Jackson (Välfärd utan tillväxt), Helena Norberg-Hodge, Hawken, Korten, Kjellberg som alla har intressanta tankar om en alternativ ekonomi och ett annat tänk än tillväxt… Det är också väldigt sorgligt hur arbetsförmedlingen pratar om att göra folk “anställningsbara” – ja de använder det uttrycket! För vad är man när man är “oanställningsbar”. Det är helt sjukt, en sak är säker bloggare hade definitivt setts som “oanställningsbara” för bara några år sedan eftersom de inte är ett yrke som är vedertaget. Jag tror alla har förmågan att göra det man vill om man bara får rätt förutsättningar. En miljon kurser i CV-skrivning, datakurser och annat som arbetsförmedlingen gör är inte rätt förutsättningar. Oj, jag kan skriva hur mycket som helst om detta så nu sätter jag punkt. Men jag håller helt med dig Clara!

  30. Håller helt med! Clara som statsminister! Tycker jag, fast jag förstår om du inte har lust med det…

  31. Helt rätt! I Sverige ses man som paria om man är arbetslös. Jag har en sambo som har hoppat runt på olika vikariat i 10 år snart! Det verkar omöjligt att få ett fast jobb (som informationsspecialist). Sist jobbade han på SVT och typ en dag före att han skulle få LAS så fick han gå. De sa att han kunde gå till ett bemanningsföretag och så kunde de anställa honom genom dem (med sämre lön och sämre villkor då förstås!!) Det blev inget med det! Jag blir så himla upprörd när de på nyheterna talar om att folk har shoppat mindre (tex vid jul kan det låta “den förväntade julhandeln har minskat med 10%) och så ser de jättebekymrade ut som att det är något dåligt. Men det är ju bra! Bra för miljön etc. Vi brukar ge bort getter i julklapp genom olika organisationer. Till de yngre brukar vi ge vår dotters avlagda leksaker. Funkar så bra så.
    Det blev ett långt inlägg, men om det är något parti som fortfarande driver 6timmars arbetsdag så ska jag rösta på dem!

      1. Nej miljöpartiet driver arbetstidsförkortning, på 35 timmars vecka, alltså 7 timmars arbetsdag. Och det var kongressen som röstade igenom mot partistyrelsen.
        FI driver också arbetstidsförkortning, jag har dock inte hittat hur mycket…men det kanske du har bättre koll på.
        Vänsterpartiet driver uttalat 6 timmars arbetsdag, en mer miljömedveten och feministisk politik än miljöpartiet. De heter bara miljö, de driver inte den mest offensiva miljöpolitiken. Ville bara få det sagt också

        1. Fast V driver väl sex timmars arbetsdag med bibehållen lön för alla? Alltså att man ska kunna tjäna lika mycket som idag, men jobba mindre. MP:s politik går ut på att sänkt arbetstid också innebär sänkt lön (förutom för de som tjänar minst idag). V:s förslag med bibehållen lön kommer inte minska konsumtionen. Hur går det ihop med att V skulle ha en offensivare miljöpolitik?

  32. Jag skulle gärna dela mitt jobb med någon annan, så att den andre slapp vara arbetslös, och så att jag slapp jobba mig sjuk. Så mycket mindre pengar hade det kanske inte behövt bli – tänk på alla pengar som läggs dels på bidrag till arbetslösa och alla åtgärder för att få dem i jobb! För att inte tala om de pengar som läggs på de stackare som jobbat sig sjuka. De pengarna skulle ju förstås gå till de människor som valde att dela sitt jobb med någon annan.

  33. Grundtanken, att dela på jobb som finns är grymt bra. Många jobbar övertid ochs liter ut sig.
    De intressanta detaljerna, dvs hur detta skulle gå till och bekostas skulle jag gärna se. Men vi kan tillåta oss att tänka utopiskt absolut, men när det kommer till verkstad räcker inte det.
    Jag längtade efter att få börja jobba, likt annan skribent för att kunna ha egna pengar. Kunna flytta. Kunna känna den frihet och trygghet och liknande det innebar att ha pengar.
    Den som vill jobba deltid kan göra det, det ska vara en möjlighet.
    Men att tala om det i samma andetag som det finns många människor som inget hellre vill än att få ett jobb med en inkomst det går att dela på blir lite knas. Att då tänka att de ska vilja använda tiden till att odla eller vara med familj blir ett von oben-perspektiv.
    Ni som tycker att ni inte pallar jobba heltid och vill göra annat, gör inte det då. Dela med er. Agera.

    1. Om du vill läsa beräkningar och siffror på hur man skulle bekosta en sådant samhälle som Clara beskriver, så skulle gå rekommenderar jag boken “Välfärd utan tillväxt” av Tim Jackson.

    2. Det är inte så lätt att gå emot normen även om man har råd med lägre lön. Jag som bara hunnit jobba ett par år och både är under 30 och barnfri känner en väldig skam över att jag har svårt att orka jobba heltid. Jag ska ju vara full av energi! Om jag går ner i arbetstid ses jag förmodligen som lat och tragisk. Åtminstone av alla moderater i min närhet.

  34. Då kan en diktator ta makten och se till att det blir så. För det verkar inte så att många är med på det.

  35. Hej. Jag tycker att det är jättesvårt att relatera till detta inlägg. För att överhuvudtaget ha råd att bo och äta mat så arbetar min sambo heltid (har turen att ens ha en fast heltidsanställning som SÅ många inte har), jag studerar och måste ändå arbeta extra för att kunna typ överleva som det är nu. Vi konsumerar inte överdrivet mycket, köper väldigt mycket kläder åt både vår son och oss second hand och nyinvesterar bara i det nödvändiga eftersom att vi helt enkelt inte har råd. Vi bor inte i en storstad utan en mindre stad där bostadsrätterna fortfarande kostar mer än vad man kan drömma om och hyresrätterna kostar lika mycket i det långa loppet. HUR ska de gå till att överleva på att ha mer fritid undrar jag? Jag vill självklart också jättegärna ha mer fritid, kunna odla mina egna grönsaker och promenera i naturen eller vad som nu förespråkas men jag måste ju först och främst kunna betala mina räkningar och se till så att vår familj är mätta och har tak över huvudet och jag ser inte hur den ekvationen går ihop?

    1. Håller faktiskt med dig, Linnea. Nu bor jag i en förort till huvudstaden och har parhus, bil, make och två barn. Känner dock att det funkar jättebra att arbeta 90 procent men skulle absolut inte vilja gå ner mer i tid. Hinner faktiskt med att odla också i mindre skala, allt handlar ju om prioriteringar (och om man har haft råd att skaffa en odlingsplätt vilket ju har med inkomst att göra). Man har ju dessutom redan idag rätt att gå ner till 75 procent om man har små barn. Det är lite medelklassperspektiv på den här debatten tycker jag. Det är klart att man kan kosta på sig att tänka i banor som att det vore bra om alla kan lyxa till det och hämta tidigt på förskolan varje dag och ägna tiden åt att baka och odla om man redan har försörjningen tryggad. Tror dock att många har en livssituation som kräver att man arbetar heltid för att få en dräglig tillvaro (inte för att konsumera massor).

    2. Jag vet ännu inte om jag är för eller mot idén om kortare arbetsdagar. Det är ingenting som skulle påverka mig personligen, men jag kan definitivt ana att en större flexibilitet i arbetet skulle kunna vara många till glädje och nytta. Mångas förhoppning är ju givetvis att om arbetsdagarna förkortas och inkomsten sänks, sänks också priserna på exempelvis bostäder. Våra inkomster går hand i hand med så mycket annat och sänks inkomsten måste mycket förändras även på andra områden som är beroende av vår vilja och förmåga att betala.

      Jag tycker det är intressant att utmana vårt invanda men inte alls självklara sätt att leva. Jobba hårt, klättra på stegar, tjäna mer och mer pengar, konsumera och förverkliga sig själv genom utlandsresor och/eller vidare konsumtion. Ingenting av detta är av ondo, men hur förändrar det oss och samhället? Vilken grund lägger det för framtidens samhälle? Varför slåss vi, jag själv inräknad, med näbbar och klor för att absolut få behålla detta sätt att leva? Och varför är vi så misstänksamma mot att ändra vår väldigt ekonomiskt styrda livsstil?

      Det är nödvändiga frågor, oavsett om man är för eller mot kontexten i vilken de ställs, för att vi ska kunna ta ett steg tillbaka och se på oss själva/samhället/livsstil/etc. från ett annat perspektiv och ifrågasätta varför saker har blivit som blivit – och vem som ligger bakom. I vems intresse ligger det egentligen att vi fortsätter som vi gör nu?

      Hur som helst. Det jag egentligen vill säga är bara att om inkomsten förändras måste också priser förändras. Många klagar här i kommentarerna på villapriser och att vi måste arbeta för att ha möjlighet att nå upp till dessa fantastiska summor (och till den nuvarande standarden) men är det verkligen vi som ska slita häcken av oss för att ha råd att betala, eller är det priserna som ska förändras efter oss?

    3. Jag kan bara tala för oss, jag har de senaste åren studerat utan lån, vi lever alltså på min mans lön som är av medelinkomst. Tre barnbidrag, inga fler bidrag. Bor i villa i medelstor stad. Vi köper bara ekologisk mat och har en bil (dock inte ny). Vi lever verkligen gott. Vi har de senaste åren rest en massa utomlands (inte hållbart miljömässigt, jag vet) och alla barnen har fått gå på de aktiviteter de önskat. Det går. Allt går. Det handlar om prioriteringar. Sen blir vi lyckliga av olika saker. Sen fattade jag det som att vi skulle dela på de jobb som fanns, m a o kommer det in skattepengar i alla fall. Bättre användning av skattepengarna skulle säkert dessutom kunna höja kvaliten i vård, omsorg och skola. Det finns många kostnader inom politiken som skulle gå att spara in på.

  36. Word! Älskar ditt inlägg, delar för fullt! Det bästa skrev du sist: Att folk börjar jobba mindre och får mindre pengar att konsumera för är en av de största insatserna vi kan göra för miljön.

  37. Helt rätt! Åh vad jag håller med dig! Jag skulle gladeligen jobba mindre och dela mitt jobb med fler, jobbar inom en branch som verkligen effektiviserats under åren vilket betyder att vi som jobbar kvar bär ett betydligt större ansvar på våra axlar. Tänk om vi kunde få jobba mindre och hjälpas åt istället!

  38. Du är så osmart man kan bli. Sätt dig in i saker och ta reda på fakta bakom dina argument. Tönt.

  39. Jag håller verkligen med dig. Jag känner mig lite olustig nu eftersom jag i tre år har studerat och hunnit ha ett händelserikt liv, men att jag nu ska ut på arbetsmarknaden och arbeta så pass mycket att jag inte kommer hinna eller orka göra något de dagarna jag kommer arbeta. Lever hellre på en låg lön men med tid för att träffa vänner och njuta av billiga saker som pyssel och natur.

    1. Och pengarna till din sjukvård, äldreomsorg och dina barns skola ska vi andra jobba ihop då eller? Solidaritet eller hur var det nu? Latmask.

      1. Solidaritet kan visas på många sätt. Överarbetade karriärister är inte så solidariska mot sina medmänniskor alla gånger. Låt oss säga att jag har träffat få (läs ingen) som jobbat ideellt inom olika organisationer. De har helt enkelt inte tid, men de tycker det är bra att vi som orkar tar hand om deras barn och ser till att olika aktiviteter finns och fungerar . För du tror väl inte ledare och andra frivilla får betalt? Då har jag inte nämnt alla som jobbar ideellt inom välgörenhet och som verkligen gör skillnad för människor! Så solidaritet handlar inte bara om skattepengar. Det handlar om medmänsklighet.

  40. Hej!
    Jag måste bara få ut min fundering som legat och grott ett tag i mitt huvud, och nu kändes som ett bra tillfälle, för du tar upp ett ämne som vidrör min tanke.
    Det handlar om Marxism.
    Jag är helt med dig genom dina argument, tycker att du har en poäng i det du säger: nu har vi skapat den effektivitet i “arbetet” (generellt menat) som behövs för att färre arbetstimmar behöver läggas på samma moment; därigenom kan vi, som du säger, vara färre som jobbar lika mycket.
    Jag håller med dig om tanken att det vore härligt om vi kunde använda denna utveckling till att var och en arbetar mindre, men vi får lika mycket gjort ändå.
    Men (och det här är verkligen inte kritik mot dig Clara, eller någon annan som håller med dig, utan bara en fundering som jag inte kan släppa och som jag gärna vill veta om någon annan också tänkt på, och hur ni förhåller er till den), blir det inte mycket plan-ekonomi över det hela?
    Vi ska dela på jobben, rättvist, så att alla ska få ha ett jobb, så att alla får en inkomst, en sysselsättning, ett sammanhang att befinna sig i och en utveckling framför sig. Det låter som att man borde kvotera ut jobben? Liksom att vi borde kvotera in kvinnor i styrelser, invandrare till politiken o.s.v.
    Det jag försöker sätta fingret på är att jag är fundersam när det gäller hur man ska gå tillväga för att få in detta i systemet – det är ju i grund och botten rättvisa det handlar om. För det verkar inte jätteeffektivt att vänta på att “alla” ska inse fördelarna och mänskligheten i de här tankarna.. Och skulle man reglera allt det här på statlig nivå så skulle man hamna: i Marxismen, planekonomin. Där överhuvuden säger precis vad som ska tillverkas, och av vem och av hur många, och i värsta fall, hur processen borde se ut. Och det konceptet är ju redan beprövat, och förkastat. Så hur gör man?
    Hur tänker du/ni kring det här?

    P.s.
    Jag vill verkligen betona att jag inte kritiserar det här synsättet – jag bara ifrågasätter det, med en vänlig ton (hoppas jag) – känns som att man måste säga det såhär på Internet 🙂

    1. Jag kanske är naiv, men jag tänker mig det så här:

      En personalgrupp jobbar på ett äldreboende. De är 6 stycken har 40 timmars arbetsvecka = 240 timmar.
      De minskar sin arbetstid till 30 timmar = 180 timmar.
      Då behöver äldreboendet anställa 2 personer till.

      Ett väldigt förenklat exempel förstås, men det behövs ju ingen planekonomi för att fördela jobben.

    2. Hejsan! Jag tror att du glömmer att vi redan idag reglerar arbetsmarknaden. 8 timmars arbetsdag är ingen naturlag. Någon gång i historien beslutade vi att det skulle vara norm. Men man kan fatta nya beslut. Speciellt när de gamla fattades i en tid när mannen jobbade och servades hemifrån av en kvinna som inte jobbade. Det var helt annorlunda mot för idag när båda föräldrarna ska jobba heltid och ingen servar hemma.

      1. Och jag tror att du glömmer att många yrken inte innebär en strikt 8-timmarsdag. Bland annat ditt eget :). Jag har också ett flexibelt arbete och jobbar mycket visa veckor, men har i gengäld mer fritid andra veckor. Jag kan för det mesta jobba nästan varifrån jag vill. Hur menar du att lagstadgade 6-timmarsdagar skulle påverka arbetstiden för sådana som dig och mig?

        1. Kanske inte alls. Och då kan det ju knappast vara ett hinder för sådana som dig och mig?

      2. Ja, fast det är ju det som är det svåra – att bryta normmönster. Att se till att alla gör det med samma mål i sikte, med samma inställning, för att alla ska få samma premisser för jobbtider och liv i slutändan, det ser ganska orimligt ut i mina ögon.
        Och Anna: det skulle kosta vårdföretaget (och därmed vårdtagare och/eller skattebetalare) betydligt mer att anställa två till än att låta de som redan jobbar jobba lite till.

        1. Svårt kanske, men inte omöjligt. Du är dessutom ute på hal is när du kalkylerar. Människor är inte maskiner som kan öka i arbetstid hur som helst. Då går vi sönder. Och det kostar det mångdubbelt mer än att bara anställa två till.

  41. Hej, kan inte du starta ett parti som tar upp och kämpar för det här som du nyss har skrivit om? LOVAR att rösta på dig.

    Jag är 21 år, har inget fast arbete utan vikarierar mig fram (förra månaden hade jag nästan fyllt varje vecka med jobb men denna månad har jag hittills bara fått jobba en dag). Visst är det så, “det får du ju räkna med när du bosätter dig i en västerbottnisk inlandskommun” tänker kanske vissa. Och till viss del så stämmer ju det, för allting urholkas och flyttas till städerna. Så är det ju med det, och då blir det mindre arbete på orten. Men jag önskar att det kunde satsas, stöttas och utvecklas mer åt ett samhälle där du kan bo där du vill och där de lokala förmågorna och tjänsterna kan nyttjas istället för att de stora jättarna får ännu mera “mat” och där ännu mer pengar kan tjänas till de som vill ha mycket pengar.
    Varför kan man inte få kunna bosätta sig var som helst i detta land och ändå känna att man har samma rättigheter och möjligheter som någon annan plats i Sverige? Jag har så svårt att känna att jag passar in i detta samhälle för tillfället. Jag vet inte min plats här och ibland (som just idag) så känns det som att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

    1. Åh. Jag håller verkligen med dig. Jag VILL ut på landsbygden, långt från storstäderna. Drömmer mig dit varje dag. Men jag är så himla rädd att vi inte ska kunna försörja oss. Det är förbaskat tråkigt att det idag är så svårt att få livet att fungera på landsbygden, mot vad det är i närheten av de större städerna. Och även här finner jag det ganska svårt redan!

  42. Fram för kortare arbetstid och fler människor i arbete men kortare tid av dagen/veckan. (Själv tycker jag att 8 timmar per dag men 4 dagar i veckan kanske är bättre än 6 timmars arbetsdag)

  43. Man måste bestämma sig för om man arbetar för att vara ledig eller om man är ledig för att kunna arbeta? Eller om man arbetar för att leva eller lever för att arbeta?

  44. Jag tycker att det är jättebra om man har råd att köpa ekologiska varor och så vidare men man behöver inte köpa tonvis med kläder på HM och flyga jordklotet runt för det!

    Jag tänker på en annan sak; skatterna. Jag läser idag till sjuksköterska och blir lite dyster när jag ser på min framtida arbetsmarknad. För lite kollegor och för mycket övertid. Varför inte höja skatterna för alla med (ursäkta att jag skriver detta)jobb som tjänar alldeles för mycket. Typ ekonomer och personalchefer, så de inte kan konsumera lika mycket och satsa på mer människor med riktiga viktiga jobb som lärare, sjuksköterskor, läkare, vaktmästare och andra inom den offentliga sektorn? Se till att det finns fler kollegor till dem med dessa yrkeskategorier så de inte behöver stressa ihjäl sig!

    1. Håller med, men även personalchef och ekonomer är väl ett riktigt viktigt jobb? Dom har väl också pluggat på universitet och har lån. Men tycker såklart att många jobb som du nämner är underbetalda. Men hatar utrycket “riktiga viktiga jobb”.

      1. Ja jag ursäktar att jag utryckte mig lite väl bryskt i mitt första inlägg. Trodde aldrig att någon skulle läsa i alla fall! Och jo självklart behövs alla yrkeskategorier. Syftade mer på vilka yrken samhället lider brist på idag men som sagt dåligt uttryckt. Jag tycker att det är orättvist att människor med jämlika utbildningar kan tjäna så otroligt olika. Vill man tjäna pengar som ung idag leder ju detta till att man vill bli ekonom till exempel. Detta leder till att fler läser sådana utbildningar än vad det finns jobb. Det är därför det behövs politiska styrmedel enligt mig- för att få in folk på de yrken som samhället lider störst brist på vilka nästan alla är inom offentlig sektor. Värdera dessa yrkeskategorier, betala dem och se till att de har kollegor!

    2. Detta är så provocerande, du hade också kunnat bli ekonom, du har ett val här i livet!
      Låt den som kan tjäna pengar, vem vet, han eller hon kanske skänker bort 10 gånger mer än du? Kan du inte unna människor att resa eller att bygga sina drömmars hus?

      1. Kom igen, det är en blivande sjuksköterska du ger dig på. Vi behöver dem. Så. Himla. Mycket. Kanske inte när vi är unga starka, men kanske blir vi riktigt sjuka mitt i livet – eller kanske någon vi älskar. Och även om vi är lyckligt lottade och håller oss friska så blir vi förr eller senare gamla och troligen i behov av vård. Den där välbetalda ekonomen också.

        1. Och vadå kanske skänker? Välgörenhet är väl fint på sitt sätt, men det vore väl underbart om välgörenhet inte behövdes?

          1. Ursäkta, men vi behövs väl ALLA? Eller? Jag är mycket väl medveten om att vi alla behöver sjuksköterskor en dag, utan dem hade inte min pappa levt tror jag. Och skänka pengar till välgörenhet behövs, tyvärr, det kommer nog alltid att vara så. Att blunda för det är bara naivt. Vi lever i verkligheten, inte i en utopi.

      2. Ja, som människor behövs vi alla. Och nej, vi lever absolut inte i en utopi, men det kan ju vara värt att kämpa för en bättre värld istället för att resignera och tänka var och en för sig om man nu tillhör de lyckligt lottade. DET om något är att strunta i verkligheten. Andras verklighet i varje fall.

      3. Du skriver; “Detta är så provocerande, du hade också kunnat bli ekonom, du har ett val här i livet! (..) Kan du inte unna människor att resa eller att bygga sina drömmars hus?” Fast Jonna som skrev den här kommentaren sa ingenting om att hon egentligen ville bli ekonom eller är avundsjuk på människor som tjänar mycket pengar. Det hon ifrågasätter är klimatet för sjuksköterskor. Man måste ju kunna ta upp det faktum att vissa arbetsgrupper inom vården har låga löner och stressande arbetsvilkor vilket leder till att patienter drabbas utan att anklagas för att inte vilja “unna” andra människor en viss inkomst. Det har ju inte med vartannat att göra. Dock tycker jag inte heller, som någon annan också tog upp, att man ska klassa vissa arbeten som “riktiga viktiga jobb” som om bara yrken av typen lärare/sjuksköterska/läkare behövs – en bra personalchef kan t ex betyda färre sjukskrivningar på en arbetsplats osv. Ifall man hamnar på en position i ett yrke man passar för och är engagerad i kan man åstadkomma mycket gott oavsett var man arbetar.

        1. Ja, jag kan erkänna att “riktigt viktiga yrken” var ett klantigt sätt att uttrycka sig på! Det jag menade var de yrken som samhället lider störst brist på, och som alla vet är dessa yrken de klassiska vård- och skolayrkena. Ekonomer och personalchefer tog jag som exempel för att det är välbetalda yrken som många väljer att utbilda sig inom.

          1. Tyvärr så är det ju så att de jobb som handlar om att ta hand om andra människor (inom sjukvård, förskola, äldrevård etc.) värderas så lågt i samhället så vi tjänar också mindre. Jag vet tex en som jobbar som IT-konsult som tjänar 48 000 i månaden!! Helt sjukt faktiskt. Jag har legat mycket på sjukhus och tycker att sjuksköterskorna och undersköterskorna borde tjäna minst dubbelt så mycket, för de är änglar!

        2. Det är farlig med digitala forum, minsta sak blir stor. Jag vet att sjuksköterskorna precis som många andra yrken har det tungt och är underbetalda.
          Men vi lever i en demokrati, vi har fred, vi har rätten att styra våra egna liv, vi svälter inte ihjäl, vi fryser inte ihjäl och vi har alla möjligheter. Jag retar mig på människor som inte tar sitt eget ansvar, som väljer en riktning i livet för att sedan klaga. Varför ska allt regleras uppifrån, vill man gå ner i tid är det hel ok för mig, vi har alla ansvar för vårt eget liv.
          Vi måste lyfta blicken till övriga världen och se på de orättvisor som finns, tänka på de som lever i krig, under svält och i diktaturer.

      4. Ja alltså jag vill inte bli ekonom för jag är inte så intresserad av att tjäna pengar. Jag är intresserad av att få göra en insats för samhället. Dessutom är det inte så lätt för ekonomer att få jobb idag, det finns “för många” helt enkelt. Jag kan respektera att de som finns har stor kunskap och gör ett bra jobb men inte att de tjänar så förbannat mycket mer under så förbannat mycket bättre arbetsförhållanden. Det behövs en utjämning! Nej, du har rätt jag kan inte unna unga människor att resa hur mycket som helst eller bygga alldeles för maffiga hus, för det ingår inte heller i ett hållbart leverne. Om man nu så gärna vill bli ekonom är det ju underbart men man behöver väl inte göra det för pengarnas skull? Tråkigt att ha den synen på människor, att de är så giriga.

        1. Är det jag som tycker att ngn är girig? Jag fattar inte. Jag menar bara att vi ALLA har ett ansvar.

    3. Eller varför inte omfördela vinsterna från skatterna? Handlar det inte om ideologi snarare än ekonomi? För om jag tjänar 10,000kr eller 100,000kr per månad säger ju inget om vad jag lägger pengarna på. Tänker man likadant på Sveriges ekonomi så kanske vi faktiskt har råd att betala bättre lön till tex sjuksköterskor bara det att det inte är i linje med vad vår regering vill och då har man råd men lägger pengar på annat som bättre passar sin politiska profil. Med andra ord – jag tror aldrig vår nuvarande regering kommer få pengar nog att betala skäliga löner och rusta upp vård/omsorg och skola. Det står i strid med deras ideologi.

    4. Anledningen till att personalchefer och ekonomer tjänar så mycket pengar är för att människor är beredda att betala dem det. Det är ingen som har bestämt att den och den gruppen ska tjäna si och så mycket. Utan vem som tjänar pengar bestämmer du och jag varje dag genom våra val.

      När vi väljer att köpa kläder istället för att t ex gå på en teaterföreställning innebär det att butikschefen tjänar mer pengar och kulturentreprenören mindre pengar.

      Personalchefer tjänar mycket pengar därför att en bra personalchef gör så att människor trivs, blir sedda och mår bra. Det i sin tur gör att företag mår bra. Därför konkurrerar företag med varandra om de bästa personalcheferna vilket gör att deras löner blir höga.

      Vill du se en annan fördelning av löner i samhället börja spendera din egna pengar annorlunda.

      1. Jag tror du har en poäng när det gäller konsumtionsvaror, men när det gäller löner för personal inom t.ex. sjukvård och skola är det svårt att påverka genom att konsumera. Då får man nog gå den politiska vägen och rösta på dem man litar på. Eller själv engagera sig politiskt.

    5. Några som har alldeles för höga löner är alla hockey- och fotbollsproffs!!! Tänk att det finns pengar att betala alla dem…

  45. Om man ska arbeta mindre och tjäna mindre, så måste pensionsystemet ändras. Jag tänker på många med tunga slitiga yrken, som jobbar 100% som vill gå ner i tid men inte har råd pga hur dålig deras pension blir. För många har säkert råd att gå ner i tid just nu(som kan tänka sig mindre lön, men att få vara hemma lite mer), men tänker på hur ekonomin ser ut när man inte längre jobbar. Alla ska ha det bra i en förändring.

    1. Den delen av pensionen som kommer från den arbetande befolkningen – hur stor kommer den vara när, säg, 80-talisterna går i pension? För det föds inte särskilt många barn idag. Heltidsjobb eller inte, kommer pensionssystemet kunna försörja oss i framtiden?

  46. Kära Clara. Du kan ju verkligen sätta ord på den där känslan man har inombords att något helt enkelt är snett i systemet. Som många sagt tidigare: det gäller att se problemet från en annan synvinkel för att hitta nya lösningar. Det är du duktig på! Jag gillar din åsikt.

  47. LÄSTIPS: Lyckliga i alla sina dagar Om pengars och människors värde av Nina Björk och Det enda könet Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin.

    Båda lättlästa och lite roliga trots tunga ämnen.

  48. Asbra!

    Just precis det här har jag alltid förespråkat.
    Vi måste dela med oss av de jobb som finns istället för att skapa nya. På vår arbetsplats uppmuntrar de alla med heltidsanställning att deltidsjobba, produktiviteten hos de som deltidsarbetar ökar oftast enormt.

    Dessutom skulle vi tjäna in stålar på att vi förmodligen skulle få färre sjukskrivningar och sönderstressad människor.

  49. Underbara Clara ska det vara! Yes! Tack! Detta är dock väldigt politiskt inkorrekt nu. Det korrekta är att masskonsumera, öka tillväxt och jobba bort sitt liv för att kunna bidra till masskonsumtionen (i runda svängar ja)
    Men! Hur kan man anse det vara ett sånt bekymmer att folk “suger ur” bidragssystem när masskonsumtionen suger ur hela jordklotet???
    Det är ju som att behandla en blindtarmsoperation med alvedon, rätt kortsiktigt och inte minst FARLIGT så att säga.

    Frida

  50. Usch vilken förmäten, kolonialistisk syn på arbete! Och att tro att allt arbete har med konsumtion att göra/leder till mer konsumtion? Jösses va insiktslöst. Precis som en klok kommentator högre upp sa – tyck om ditt sätt att leva men kom för all del inte och tro att detta sättet är världsproblemlösande allmängiltigt. Idén om att dela på jobben är fantastisk, det ska bli spännande att se dig Clara, låta din blogg skrivas av dig tillsammans med två-tre f d arbetslösa. För alla kan väl skriva eller hur? Och vad ska du med alla pengar till, som enbart handlar på loppis. Istället för att glädjas åt “bortrationaliseringen” så bör man vara ledsen över att den skett på bekostnad av de mindre lyckligt lottade i b-länder. Så sitter de där och sliter femton timmar om dygnet så att du och jag kan jobba halvtid här hemma i Sverige istället. Åh så tjusigt, vilken fin lösning.

    1. Läste igenom hela kommentarsfältet för att se om det bara var jag som inte riktigt var lika lyrisk över detta resonemang. Bra inlägg i debatten Katja. Kände att jag själv inte riktigt kunde formulera min känsla…

      1. Hur vill ni lösa alla problem vi har då? Berätta gärna det istället för att bara kritisera Claras tankar. För ingen människa kan väl tycka att det vi har nu är bra? Något radikalt måste ju hända, det måste väl alla hålla med om!? Visst finns det en minoritet som gynnas, här. Men hur kan någon njuta av det goda livet när det är på bekostnad av tusentals andra människor?

    2. Bra, Katja!

      En annan tanke: jag måste ga världens roligaste jobb (bibliotekarie), för jag VILL jobba och har kul på jobbet och blir visserligen lika glad när lönen kommer, den kunde gärna vara fetare, så att jag kunde köpa bättre ekologiska livsmedel, kläder whathaveyou, men framförallt känna en trygghet inför framtiden, att ha en buffert, kunna spara, kunna resa. Jag jobbar inte för att kunna köpa saker, utan för att jag utvecklas på mitt arbete.
      Jag undrar vilka yrkeskategorier som i praktiken skulle kunna jobba bara 6-timmar om dagen?
      Och om man i dessa yrkeskategorier verkligen skulle vara villig att gå NER i lön för mer tid hemma?
      Jag antar att ni aldrig behövt räkna slantarna efter slitiga timmar i tex hemtjänsten.

      1. Att känna så inför sitt jobb som du gör är jätteroligt. Jag kände också så i början av mitt människovårdande yrke, innan stressen och otillräcklighetskänslorna blev för stora. Att varje dag gå hem med känslan av att inte hinna med med dina uppdrag, som påverkade andra människor, tog med besked bort den känslan.

        Vart får du ifrån att alla vi som ser fördelar med en arbetsdag på sex timmar aldrig skulle behövt räkna sina pengar i slutet av månaden? Här är en som definitivt har gjort det, fram till mitt livs första tillsvidareanställning förra året. När jag fick böja oroa mig för hur jag skulle orka med ban och familj istället.

    3. På pricken! Tack.

      Jag gillar även hur denna diskussion drar fram en massa nissar som tycker att de personligen har rätt att besluta vilka arbeten som är “riktiga” och “viktiga”. Ett av de första yrkena som skulle ryka då måste ju vara bloggare, eller hur? Superkul. Verkligen.

      1. Word!

        Jag har stor respekt för att bloggare med makt kämpar för en bättre värld genom att sprida diverse budskap om hur man uppnår denna – men jag gillar inte idén om att bestämma å andras vägnar. Att folks bränner ut sig på sina jobb beror inte på att de jobbar åtta eller fem eller tolv eller två timmar – det beror på stressen under själva jobbdagen, de usla förhållanden, faktiskt dålig lön eller annat organisatoriskt som gör att man inte känner sig uppskattad, behövd och hörd. I en bättre värld bör respekt finnas för alla de olika yrkena och de olika yrkesutövarnas speciella behov (en med grovt fysiskt jobb SKA få jobba kortare dagar än den som säg, provsover Ikeas sängar om jag ska hårddra det). Men också att rätt person finns på rätt plats så att läkare inte bränner ut sig när de kör taxibilar och journalisterna inte behöver jobba på hemtjänsten för att de inte har rätta kontakter för att skriva för tidningen. Och att hemtjänstpersonalen inte behöver gå arbetslösa för att journalisterna tagit deras jobb. Denna arbetsmarknad behöver med andra ord rättvisa, snarare än bort rationalisering.

  51. http://www.dn.se/nyheter/sverige/egna-lyckan-gar-att-paverka/

    Passande artikel i DN idag som delvis hänger ihop med det du pratar om Clara. Vi behöver sluta definiera lycka som något som har med obegränsat med pengar, dyra prylar, många utlandsresor, mycket kött, mycket nya kläder, egen bil osv att göra. Vi alla kommer åtminstone i längden att bli djupt olyckliga på grund av det eftersom vi förstör det vi behöver för att ens kunna leva. Jag tror och hoppas att fler inser att vara tillfreds inte handlar så mycket om sitt eget självförverkligande utan klyschigt nog att “uppskatta de små sakerna i livet”. Därmed kommer det förhoppningsvis också ske en förändring mot ett mer hållbart samhälle, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt.

  52. Word! Jag kommer rösta på det parti som lägger mest krut på sex timmars arbetsdag och som vågar prata om de negativa aspekterna med tillväxt. Är också skittrött på arbetslinjen.

  53. Fy fasen så bra skrivet.

    Jag är så trött. Så trött på att åka till jobbet klockan halv åtta på morgonen och komma hem efter sex, jag har det inte värre än många andra men jag förstår inte hur folk klarar det. Man är på jobbet, ett jobb som egentligen inte betyder mer än att det ger mig pengar så jag kan bo hyfsat fint och köpa fina grejer som jag ändå inte har tid att använda, man kommer hem sent, strax innan sambon kommer hem från sitt jobb, ska laga mat, kanske måste man hinna handla, sedan ska man iväg och träna och är hemma igen strax innan man går och lägger sig. Man är så trött att man aldrig orkar ha något intimt umgänge med sambon, man hinner sällan prata för båda har varsina hobbys man försöker med. Jag förstår att folk skiljer sig, att barn känner sig osäkra och rotlösa för ärligt talat, hur skulle jag kunna klara av detta och dessutom ha en knodd som vill ha min fulla uppmärksamhet. Lägg då till att den knodden blir stor och kanske börjar med en sport man ska skjutsa till och från några gånger i veckan.

  54. HEJA KLARA!!!
    Ps. Att hata arbetslösheten i det system vi har idag, där arbetslöshet stigmatiseras, är för visso bra. Att införa 6 h arbetsdag (så att fler får arbete) alternativt införa medborgarlön vore något!

    1. Jag verkligen älskar mitt jobb och tänker varje dag att jag hade tur som kunde få detta jobb (jag är yrkesmusiker), men jag är tveksam till om jag skulle ha mitt jobb om jag inte hade den lön jag hade? Jag tjänar bra, men jag pluggade 7 år på högskolan, jag har enorma studieskulder och jag kom in på arbetsmarknaden först när jag närmade mig 30. Det som fick mig att stå ut i långa tentaperioder, kass ekonomi under alla studieår samt alla jobbtider jag idag har på kvällar och helger, är just att jag visste att jag en dag skulle tjäna pengar (38 000 kr/månad) och att det i det långa loppet skulle löna sig. Skulle jag ha fått en medborgarlön för det slit som krävdes för att nå dit jag är, nä tack, då hade jag fortsatt att arbeta inom restaurangvärlden eller sjukvården, där jag arbetade innan jag pluggade och där jag fick arbete utan någon som helst utbildning. Varför skulle det inte löna sig ekonomiskt att utbilda sig länge till ett yrke som kräver skicklighet? Varför är det så dåligt att vissa tjänar pengar? Från att aldrig ha haft pengar njuter jag varje dag av att faktiskt ha pengar på banken (som jag sparar till husköp samt betala av studielån, inte till konsumtion), och jag uppmuntrar alla att fortsätta att kämpa att nå sina mål, och om lönen kan vara en morot att fortsätta kämpa, då är jag den förste att heja på.

  55. Om alla delade på jobben tror jag att vi skulle må bättre allihopa! Att vissa jobbar så mycket att de stressar ihjäl sig medan andra inte har något att göra och blir sjuka av det. Och alla barn som nu är på förskolan från tidig morgon till sena kvällen skulle säkert må bra av att få träffa pappa o mamma en längre stund per dag. Hur kan man vara motståndare till det?? Några kommentatorer här ovan verkar vilja jobba 200 %… ja men då får väl de ta flera 6-timmarsjobb då! Och pratet om att vi ska konsumera mera så att hjulen snurrar i Sverige, det kommer inte att hålla så länge till. Vi lever i en värld som inte har det lika bra som vi. Heja Clara!

  56. Clara om du blir statsminister så kan jag bli din arbetsmarknadsminister! Är HELT övertygad om att du har rätt i att människan är på väg att jobba ihjäl både sig själv och jordklotet. Man får ångest när man ens tänker på det, du är modig som vågar sätta det på pränt 🙂

  57. Hur kommer det sig att de som sitter i den sk toppen i regeringar över hela vårt jordklot helt saknar förmågan att se verkligheten? Ett konstgjort system som bygger på att konsumera,producera och frakta saker och tjänster vi inte behöver kan bara leda till en sak:undergång för mänskligheten. Hur kan det vara så svårt att begripa? Clara, du är så bra…bli världspresident, snälla 🙂

  58. Jag gillar tänket. Vi kan inte konsumera som vi gör. Då är det bra att de som vill kan jobba halvtid och deltid ska kunna göra det. Tid är nog så viktigt för att vi ska må bra.
    Kram Maria

  59. Jag kan förstå vad du menar och kan tycka att det är en bra tanke, med 6 timmars arbetsdag får ju även fler chans till arbete som idag står utanför. Men just det med utanförskap fattas i ditt blogginlägg enligt mig, oavsett om det handlar om arbetslöshet eller något annat. Ditt perspektiv om mindre arbetstid och mindre konsumtion blir så mycket lättare om man KAN välja, men fråga den som redan står utanför har samma perspektiv som dig. En tanke bara.

  60. Helt rätt, Clara!
    Jag hatar också arbetslinjen, vi har byggt upp ett system som inte alls är hållbart för miljön. Att ha ett system som bygger på konsumtion när vår konsumtion är ett jätteproblem för miljön, det säger ju sig självt att det inte är särskilt smart.

  61. Fantastiskt inlägg! Jag brukar inte kommentera inlägg, men detta var så bra skrivet. Vi KAN inte fortsätta konsumera som vi gör. Känns bra att fler och fler börjar inse det.

  62. Jag håller INTE med. Jag vill jobba heltid och tjäna mina pengar! Har tidigare jobbat 50% och trivdes inte alls

      1. Bara för att standardarbetstiden sänks så bör det inte innebära att det blir förbjudet att arbeta övertid. Varför kan inte ni som vill arbeta mer förhandla fram 8 eller 14 h arbetsdag?

  63. Nu har jag läst igenom ett hundratal av kommentarerna och tycker mig skönja följande mönster;
    – de som håller med dig gör det dels för sin egen skull (mer tid att disponera fritt) och dels av omsorg till sånt som miljö och medmänniskor (färre arbetstimmar = fler arbetstillfällen).
    – de som inte håller med dig hänvisar i hög grad till personliga argument av typen “men JAG vill resa mer/JAG vill tjäna mer pengar/JAG vill kunna jobba så mycket jag vill”.

    Det svåra är att med ett gemensamt jordklot att värna om så räcker inte jag-perspektivet till. Vi är miljarder av människor som alla måste städa i vår lilla vrå och ta ansvar för det jordklot vi delar. En del av det kan vara att bromsa masskonsumtionen. Men oavsett vilka insatser som krävs så kommer ett “jag” aldrig att ensamt kunna lösa miljökrisen. Det måste vara ett “vi” – och ett vi innebär kompromisser.

    P.S. Menar alltså inte att den enskilda individens insatser i miljöfrågan är oviktiga, poängen är snarast att vi måste lyfta blicken och se inte bara till vad som är bäst för mig i alla lägen, utan vad som är bäst för oss. Det är inte alltid dessa två stämmer överens, och det kan vara ett surt äpple att bita i. D.S

    1. Tänkte också på det – att de som inte håller med Clara i hög grad skriver ” JAG vill xxx” och det är nästan ingen av dem som tar upp miljöaspekten på det hela, något som är rätt centralt i Claras text. Det blir som du skriver Therese, inte hållbart eftersom VI är många som lever på denna jord.

    2. Vem ska man referera till om inte sig själv? Jag håller med Clara på ett teoretiskt plan men frågan kvarstår, vem ska bekosta dessa “nedskärningar”? Jag tycker att många förbiser (medvetet eller omedvetet) att de som jobbar heltid/så mycket att de till slut måste sjukskriva sig inte alltid gör det för att de tycker att det är så himla skojigt (eller ens för att de vill köpa grejer och bidra till konsumtionshetsen för pengarna de tjänar) utan för att de inte har något annat val om ekonomin över huvud taget ska gå ihop! Nog för att miljöperspektivet är väldigt viktigt men för vissa (många) är det en mycket svår prioritering när mindre arbetstid betyder mindre pengar. Jag är säker på att många ensamstående mammor gärna hade jobbat 60% och spenderat mer tid med sina barn men om valet står mellan att spendera tid med dem, och att kunna förse dem med mat och ordentliga kläder så är det ju ganska uppenbart vad som måste ges företräde.

    3. Äntligen Therese! Äntligen en människa som fattat vad det hela handlar om. Det här har inte att göra med avundsjuka eller missunnsamhet gentemot de som tjänar pengar ( för övrigt skulle det va inressant att veta vad ni som tror detta tjänar? Har svårt att tro att det är några skyhöga summor vi pratar om) det har att göra med vår gemensamma framtids vara eller icke vara. Tyvärr så har majoriteten av mänskligheten i I-länderna inte kommit dit än ( de är väl för upptagna med att leva sina liv precis som de vill) så det globala ansvarstänket har fått låtit vänta på sig. Och kommer så få göra vad det verkar av många av kommentarerna. Kanske är det lika bäst att bara släppa gasen och göra slut på’t? Jobba dygnet runt om du vill, köp, köp köp så mycket du kan och orkar och res så många gånger runt jorden du bara hinner ( flyg såklart) Jorden kommer inte gå under, det är mänskligheten som gör. Full fart! WOP WOP!

  64. Jättebra skrivet! Synd att Miljöpartiet, som är det enda parti som pratar om och driver dessa frågor, inte är större så att detta nådde fram i debatten. Just nu är det bara M och S som syns.

    Ser att vissa skriver att de vill jobba jättemycket och resa osv. Det är så klart helt okej, men man kan fråga sig vem som ska anpassa sig efter vem? Vi lever ändå på en värld, i ett land. Och vi har begränsade resurser.

    1. Miljöpartiet är inte det enda parti som driver dessa frågor, vänsterpartiet gör det faktiskt i HÖGRE grad än miljöpartiet. (Jag är inte vänsterpartist, tycker partipolitik är svårt, men rätt ska va rätt)

  65. Till alla som instämmer i Claras inlägg och t.ex. önskar att hon kunde ge sig in i politiken; rösta på Vänsterpartiet om ni inte redan gör det!

    1. Jag röstar inte för något, jag röstar emot. Blir vänsterpartiet nästa år, men bara för att de verkar minst ruttna.

      1. Bra att du ska rösta! För när vi nu inte längre kan rösta blankt så kan vi inte heller rösta emot..

  66. Som jag förstår det Clara menar du att du hade velat se 6 h arbetsdag INTE med bibehållen lön (som någon ovan nämner), utan med 75% av lönen, så att företagen istället skulle anställa fler? För det är ju två ganska olika saker. Jag är personligen också all for kortare arbetstid, lägre lön, för de konsumtionshämmande (och arbetsfördelande) effekterna, men så är jag heller inte allra lägst på lönestegen (inte särskilt högt heller med tanke att jag har pluggat i 5 år och jobbar arslet av mig som doktorand, men sen är det jäkligt givande också). Det skulle naturligtvis drabba låginkomsttagare hårdare; har man redan lite känns det såklart mer att skära ner. Det är problematiskt. Å andra sidan har vi bara EN halvtaskig inkomst, min sambo och jag, och vi lever gott ändå. Handlar bara om ens definition av att leva gott.

  67. Delta då inte i arbetslinjen med dina jävla entreprenörsföreläsningar och din hyperindividuella, småborgerliga livsstil. Du är ju en moderats våta dröm.

  68. Men alla företag skulle ju inte kunna bära kostnaderna för rekrytering och andra ökade avgifter som kommer med fler anställda hur tänker du kring det?

  69. Bra skrivet. Jag tycker vi måste prata mer om saker som vi idag tar för givet och ser som normer. Det handlar bla om arbetstid, konsumtion och tillväxt. Vi måste diskutera och våga tänka nytt för precis som du skriver tror jag inte att det vi har idag är hållbart i längden.

  70. Så besviken jag blev nu… Har alltid gillat dina åsikter men nu tycker jag du är ute och cyklar… Du skapar ju själv en massa produkter (böcker mm) och tjänster (bloggskolan mm) som du vill att vi ska KONSUMERA, för du lever ju på det! Din vardag bygger på att folk vill konsumera det du säljer. Och så funkar det för de flesta andra också, vilket skapar konsumtion. Och att få folk att jobba mindre, med mindre pengar som följd, funkar bara i teorin. Det låter superhärligt med massa tid över, men hur ska vi ha råd att bo och äta? Och köpa dina böcker?

    1. Om jag inte missminner mig har Marxismen prövat att försöka omfördela till alla men hur gick det? En liten klick människor hade det bra de i partitoppen och den vanlige s.k. Arbetaren hade det inte så fett. Det fanns knappast mat att köpa, människorna fick köa i timmar för att få köpa sitt dagliga bröd. Det lönade sig inte att vara duktig o jobba hårt så folk blev väldigt lata. Bostäderna förföll för ingen brydde sig eller hade råd att upprusta och det var väldigt ovårdat i städerna och landsbygden. Har sett det samhället själv och skulle inte i mina vildaste drömmar önska att Sverige tar ett endaste steg mot detta. Det finns ingen som hindrar oss att jobba mindre, men då får vi räkna med mindre lön och så småningom mindre pension. Alla har ett val och alla har också ett val att inte konsumera mer än nödvändigt och att handla miljövänligt, använda miljövänlig uppvärmning för sin bostad om man äger den osv. Då får alla mera tid till barnen, att laga bra mat och att odla egen mat om man kan. Med detta inlägg menar jag inte att förkasta dina tankar Clara men att förändra världen är inte så lätt och det bästa vi kan göra är att förändra oss själva först och leva som vi tycker är rätt.

    2. Det är verkligen sant! En allt större medelklass är ju orsaken till att entreprenörer t.ex. livsstilsbloggare med bisysslor så som författarskap kan överleva.

  71. Det smartaste eg har lest på lenge! Presset på den inntekta og det materialistiske innholdet i livet vårt, er menneskeskapt og ikkje en del av eit menneske sitt basale behov. Men ja, ut i fra slik samfunnet utviklar seg, ser mange på visse materialistiske ting som livsnødvendig. Problemet er berre at ingen tar ansvar for å stoppe denne utviklinga. Det trengst debatt for å øke fokus på dette!

    Kva trur egentlig folk er grunnen til diverse kroniske plager og autoimmune sjukdommar, som igjen fører til sjukmelding?
    Stress, prestasjonspress og utbrenthet er reelle problem som i stor grad kunne vert unngått, dersom vi som foreslått hadde delt meir på den arbeidsmengda som er nødvendig for å få samfunnsreknestykket til å gå opp.

  72. Blir glad och se att så många berörs av den här diskussionen. ; )
    Jag har varit en fattig pojke som hade ingen far och sov hungrig vissa nätter.
    Nu är jag rik men jag kan inte påstå att jag har blivit lyckligare för att jag har mer materiella tillgångar. Jag har blivit lyckligare för att jag har förverkligat mina drömmar. Skapat många jobb och vill skapa ännu flera. Dessutom konsumerar jag ytters lite.

    Jag jobbar 12 timmar per dag och har knappt tid för att konsumera. Jag blir bara väldigt rastlös när jag sitter i soffan eller slösar bort min tid. Mitt jobb är min hobby. Jag jobbar för att förverkliga mina drömmar och ge mina medarbetare möjligheten att växa och utvecklas. Mina pengar reinvesteras i Värdeskapning och inte konsumtion. Jag blir ofta tolkad som en girig materialist. Hur kan man få folk tro på att de som jobbar hårt kanske har goda intentioner? Kan man förbjuda mig att jobba 12 timmar? Ska man göra det?

  73. men fattar inte heller grejen med totalarbete. varför. pendla och stressa. nej jobb är överreklamerat.
    men det är kul att jobba och utvecklande och kreativt och så men behöver ju nödvändigtvis göras varje sekund av dagen.
    är vi verkligen skapade bara för att arbeta och arbeta heltid, lämna bort kids innan de knappt kan gå och sedan var FÖRVÅNADE att de är sjuka jämt.
    nej jag är inte för att mammor ska vara hemma rest of theirs lifes men inga barn på dagis skiter i om det heter förskola förrän tre år. tidigast. för rörigt, för mycket smitta och för stressigt.
    och man måste inte konsumera hela tiden eller puffa för nya kläder eller resor eller smink i varenda jävla blogg. finns det inget i huvet på folk. kanske puffa för en bok nån gång. jag kan ge ett tips Förortens Buddha. kom för några år sedan. skitbra. säkert tio år sedan. testa bok. skippa shoppingsrundan for once.

    1. Hmm, personligen är jag en storkonsument av böcker, en av de största posterna i min budget faktiskt och det trots att jag går till biblioteket ofta. En bok som kritiserar konsumtionen är för övrigt Sven Lindqvists “Reklamen är livsfarlig”, en liten klassiker som mottogs mycket omilt när den kom ut första gången.

  74. Äntligen någon som tar upp och skapar debatt om den stora miljöboven, konsumtion!
    Hela vårt samhälle skulle behöva förändras. Idag ligger priserna på hus otroligt högt, speciellt i storstäderna. Anledningen är att bankerna låter oss ta så stora lån till låg ränta, pengar som vi egentligen inte har. Vad skulle då hända om räntorna höjs?
    Skulle vi gå ner i arbetstid och då få mindre pengar att röra oss med kommer detta inte vara möjligt, vilket gör att prisera måste gå ner. Vi har ingen rätt att hålla på som vi gör! Jag har inte mycket extra pengar att röra mig med och visst jag vill också ha hus, resa med mera men är det min rätt att ha det? Jag är så otroligt tacksam för det jag har, över att vara frisk, ha en varm och torr bostad, ha i princip vilken mat jag vill på bordet, ha hela fina kläder, en fantastik familj och vänner, listan kan göras hur lång som helst. Ha utgifter efter inkomst och va lycklig och tacksam över det du har! Vi vill alltid ha mer och trånar efter sånt vi inte har, och sparar man har man kanske råd med det en vacker dag!

  75. Som blivande grundlärare vet jag att 6 timmar inte hade räckt. Det är knappt att 8 timmar räcker för all dokumentation…

    1. Fast det är väl fortfarande betydligt mycket vanligare med ferietjänst än semestertjänst?

      Du kommer ju att jobba 45 h i veckan om du har ferietjänst och jobbar heltid.

      1. Ja, jag kommer att ha ferietjänst i framtiden. Dessutom kommer jag att arbeta både i skolan och på fritidshemmet (om jag väljer att kombinera), så jag kommer nog jobba ännu fler timmar än “vanliga” lärare! Det jag menar är att det inte kommer att räcka för mig att jobba mindre, jag behöver så många timmar jag kan till betygsättning, dokumentation, planering, lektionsundervising, fritidstid osv.
        Så för min del hade inte detta systemet fungerat.

        Barnen behöver ha kontinuerliga lärare, som alltid är pigga och glada på lektionerna om som känner klasserna.
        Om vi hade minskat antalet arbetstimmar för lärarna hade inte detta fungerat lika bra.

        I förra veckan tog man beslut om att vi bara ska ha en årligt IUP (individuell utvecklingsplan) per elev, istället för två som det har varit tidigare. Detta för att korta ner dokumentationstiden för lärare något. Dock är detta negativt då IUP är otroligt väsentlig för elevernas individuella utveckling och behov.

        Om vi drar ner tiden för lärare, blir det sämre förhållanden för barnen.

        Dock kanske Claras idé kan passa andra yrken… men för lärare är inte detta praktiskt och bra.

  76. Underbart Clara!
    Hörde en intervju för många år sedan (minns tyvärr inte vem den intervjuade var) som tog upp just att fler borde jobba färre timmar. Han öppnade även upp mina ögon för diskussionen om utanförskap. Är man arbetslös är man inte delaktig. Det är också ett mycket märkligt synsätt tycker jag. Är man arbetslös har man ju hur mycket tid som helst att engagera sig och vara delaktig i olika aktiviteter. Skillnaden är bara att dessa aktiviteter sällan är avlönade. Skrev nyss ett inlägg på min egen blogg (som primärt riktar sig till min närmsta familj) som handlar om arbetsmarknaden och blåbärsrensning…

    1. Det där att man inte är delaktig i samhället när man är arbetslös beror nog på att omgivningen sätter den etiketten på en och till slut tror man på det själv. Har varit arbetslös tidigare och tyvärr är min erfarenhet att det inte är så lätt alltid att ens få in en fot och jobba ideellt då organisationer får in många sådana ansökningar och gör ett urval med hjälp av något som liknar anställningsintervjuer innan man kommer ifråga (sjukt, jag vet, man är villig att jobba gratis och får ändå inte vara med).

  77. Ledordet borde vara SOLIDARITET. Istället för att fundera över vad JAG VILL…kanske vi ska tänka i termer som VI BEHÖVER… Dagens forskning visar att om alla får det bättre så gagnar det alla! Är så trött på normer. Heltid=8 timmar/dag är ju en konstruktion något vi hittat på. Om vi delar jobben, gör det enklare och billigare att ha anställda, så får fler jobb. Då kommer fler ha jobb. Fler kommer att hinna med sin familj. Vi skulle må bättre. Vi skulle hålla oss friskare. Konsumtionen skulle automatiskt minska eftersom vi skulle ha tid med varandra. När vi mår bättre behöver vi inte trösta oss med massor av prylar. Utopi? Kalla mig naiv – men jag tror det är enda vägen. Vi behöver ett paradigmskifte för som det är nu så blir vi sjuka, ensamma och egoistiska.

  78. Det tråkigaste med arbetslösheten, som jag upplever den, är nog att jag (arbetssökande) måste jobba med något jag otrivs med och inte passar med ett dugg. Timvikarie på förskolor. Om fler var villiga att gå ner i arbetstid, eller fler arbetsgivare var villiga att gå med på det, så skulle nog arbetssökande få valmöjligheter/större chans att få jobb överhuvudtaget? Eller? Det sjukaste är nog ändå att som arbetssökande ska man vara så fruktansvärt tacksam om man ÖVERHUVUDTAGET fått ett jobb. Även om det (som i mitt fall) leder till depression och migrän. Ärligt talat (nu kommer det låta negativt här), vad är det då för himla mening med allting? Om man ändå bara ska må dåligt? Varför ska man vara så himla tacksam för det?

    Men jag hoppas nu att jag ska våga satsa på nåt eget. För nu är jag trött på det jobb som gör mig ledsen. (Jag söker förstår andra jobb.) Ända anledningen till att jag fick börja jobba där var att det är brist på folk på förskolor! Dem behöver folk. Dem behövde inte ens träffa mig för intervju (!!?) dem tog mig direkt! Lite knasigt ändå hehe.

    Förlåt för så gnällig kommentar. Ville bara dela med mig. Kanske någon känner igen sig?

  79. Jag köper det du skriver om konsumtion. Men man måste också se dem som jobbar mycket utan att tjäna mycket pengar. Det är en rätt stor massa som jobbar hårt för att ha råd att bara leva. Lägenheter och hus i södra delen av Sverige och där det finns jobb bara springer iväg i pris. Så för att ha råd att bara bo måste folk jobba hårt. Tror att det är ytterst få som verkligen bara kan konsumera det de vill ha… Det är fint att du gör det du kan för ekotänk och att du sett till att hålla bra balans mellan arbete och fritid, att du har möjlighet att bo på landet i norrland och ändå arbeta. Men för alla ser inte situationen ut så. Alla gör så gott de kan…

    Sedan är jag osäker på om det verkligen skulle ge de resultaten vi vill ha om vi arbetade mindre. Jobbar själv deltid nu för att jag har min lilla tjej som just börjat förskola. Men företaget har ju inte möjlighet att anställa någon mer för att jag går ned lite i tid? Det är otroligt dyrt att anställa idag…

  80. Du skriver att det är bra om folk skulle tjäna mindre pengar så att det konsumeras mindre- är det så du tänker kring dina företag/böcker också? Är inte själva tanken med företag att tjäna pengar? Du tjänar ju pengar på oss genom att sälja diverse saker, vill du att man ska köpa mindre av det, så att DU tjänar mindre också? Eller är det bara andra med “vanliga arbeten” (förutom bloggare och entreprenörer) som ska tjäna mindre ? Du vill såklart gärna att ditt företag ska gå bra ( varför inte liksom?!) och du drivs nog lika mycket som vem som helst att tjäna pengar, och sen att du köper det mesta på loppis- Bra! men skulle DU själv vilja tjäna mindre pengar varje månad ? Det är inte den känslan man får med tanke på hur mycket du själv jobbar.

  81. Håller nästan helt med dig, och jag är också en arbetsgivare.
    Tycker vi som erbjuder tunga/monotona arbeten, ska kunna erbjuda deltider istället, det hade även minska sjukfrånvaron rejält.

    MEN, då behövs det annat stöd, bl a för de som går över till deltid, för vad händer med t ex pensionerna för de som går ner på deltid? De måste ju ändå kunna klara sig efter 65? Flexiblare lösningar för arbetgivarna, med anställningsavtal osv..

    RING REINFELDT! Du har en bra grundidé!

    Kram Maria

  82. Kan någon förklara hur 6 timmars arbetsdag och mindre konsumtion hör ihop, eller är jag dum?
    Jag tänker: Mer tid= mer tid att konsumera för den som vill. Alla har inte barn att ge den tiden, alla har inte nära till skogen, alla uppskattar inte teater eller konst.

    1. Jag är nog lika dum som du, för jag tänker precis samma sak. Vad gör folk när de är lediga? Shoppar. Vad gör folk som inte har råd att shoppa pga deltidsjobb? Tar sms-lån.

      1. Jobba mindre= tjäna mindre pengar = mindre pengar att spendera. Om det finns människor som endast använder sin lediga tid till att shoppa blir jag mörkrädd. Det finns mängder med saker att göra. Jag utbildar mig, utan att ta lån, på min fritid, eftersom det är stimulerande för mig. Klart det finns mer till livet än att handla meningslösa ting. Varesig det handlar om att umgås med människor, vara kreativ, lära sig något, träna eller bara få tid att andas, då finns det någonting som stimulerar oss förutom shopping och arbete.

  83. Jag tror det skulle räcka ganska långt om vi såg till att minimera övertidsarbete, så att heltid verkligen betydde “bara” 8 timmar…
    Finns nog rätt mycket jobb att skaka fram bara där.
    Men det skulle bli dyrt för arbetsgivarna, det är klart att det är billigare att ha färre anställda som gör samma totala mängd jobb genom övertiden.
    Speciellt med tanke på att en betydande andel av övertidsarbete är obetald….

    Ett incentive är t.ex att sänka arbetsgivaravgiften rejält. Mindre pengar till statskassan men det jämnar ut sig med färre arbetslösa och mindre kostnader för sjukskrivningar pga arbetskador och stress.
    Dessutom har fler människor mer pengar vilket ökar konsumtionen vilket dagens samhälle är beroende av. Håller HELT med om att vi måste skifta fokus på vilken slags konsumtion,vi måste gå mot en mer hållbar nivå. T.ex kunna unna sig att fika lite oftare på det där mysiga kaféet som säljer ekologisk mat och dryck:). Det är en bra typ av konsumtion, cafeägaren har ett jobb och några anställda och de köper in varor från ett ställe som kan överleva på sitt ekologiska jordbruk.
    Win-win.

    Att ha fler anställda gör också att man har större flexibilitet vid tex sjukdom och vab, att hålla produktionen igång utan att övrig personal går på knäna. Istället för att känna sig tvingad att jobba hemifrån för att det är enda möjligheten. Vilket oftast leder till att man är sjuk längre för man låter inte kroppen vila. Eller gå till jobbet med sjukdom och smitta ner övrig personal….

    Det är taktiskt att ha en viss nivå av arbetssökande eftersom det då råder konkurrens om jobben, vilket hjälper till att hålla lönerna nere. I vårt land är det viktigare att ha en låg inflation än låg arbetslöshet, och den synen delas historiskt av båda blocken.

  84. Jag hatar att man ska behöva känna sig “onormal” för att man inte vill, kan eller orkar arbeta heltid. Det finns inga mellanting. Antingen är det heltid eller timanställning som erbjuds. Med andra ord ska man antingen alltid finnas där eller vara förberedd på att alltid finnas där. Jag har många gånger funderat på vad som hände med tanken om en 6 timmars arbetsdag? Att de som har jobb stressar och sliter ut sig och de som inte har det känner sig utanför tjänar väl ingen på? Varför är inte människans välmående viktigare?
    Det är dags att ändra normerna för hur en “normal” arbetsdag ska vara. Som en tidigare läsare skrev; den som vill jobba mer får väl ta två anställningar då.

  85. Blir nästan tårögd när jag läser detta Clara! Har valt att gå ner till att arbeta 80% och lyckas knappt betala räkningarna. Visst skulle min lön kunna höjas men vissa kostnader skulle säkert också kunna sänkas, t.e.x. vår hyra. Har hört att vårat bostadsbolags vinst är så hög att deras hyresgäster skulle kunna bo gratis i tre år!!! Vet ej om det stämmer till fullo men många priser skulle nog kunna sänkas och storföretagen skulle ändå kunna gå med vinst i vissa fall. Finns så mycket att säga om detta men överlåter det till alla andra. Tack för att du skriver dessa viktiga inlägg!

  86. Jag blir lite matt, om alla helt plötsligt ska jobba mindre och tjäna och konsumera mindre betyder att vi även ska betala mindre i skatt. Tror ni att samhället kommer rulla på som vanligt samtidigt som vi har mer tid att spendera på fritid?! Hur vill ni att vår välfärd ska se ut i framtiden? Tar ni hem era närmaste från sjukvården/äldreomsorgen för vård hemma? Ska ni bedriva hemundervisning för era barn? Om detta var inplanerat i den tid som vi ska jobba mindre istället för att stoppa strumpor och gå på loppis så ska även jag vara tyst i framtiden.

  87. Hej Clara! Tror du missar en viktig poäng här: ett samhälle med välfärd kostar pengar! Och dessa pengar dvs skatt, måste komma ju tjänas in på nått sätt. Idag är det ju de som jobbar som betalar skatt för att sjukvård, skola och omsorg mm ska finnas. Vill vi ha ett välfärdssamhälle måste vi kunna betala för det helt enkelt! Jag tycker att vi borde diskutera vad vi använder skatterna till och jag tycker att många har tappat kopplingen mellan jobb – skatt -välfärd!

    1. Du förutsätter att samhället ska se ut ungefär som det gör idag. Man skulle kunna tänka att man tillsammans jobbar för det som behöver göras sjukvård, skola, omsorg, mat och vad vi mer anser att vi ska ha för att må bra. Detta kostar ju pengar för vi har bestämt att det är så man värdesätter det. Men pengars existens är inte naturlag. Nu vet jag inte hur Clara tänker, men om man tänker i utopier så kanske inte ens pengar finns. Vad vet jag, jag bara funderar i väg nu…

  88. Tack Clara, för att du lyfter ett sådant spännande ämne för diskussion. Jag är själv lite kluven i den här frågan. I sak skulle jag gärna se medborgarlön, slopad arbetslinje och en omvärdering av vad meningsfull sysselsättning egentligen bör utgöra för människor. Den nuvarande definitionen är snäv och uppmuntrar till en mängd hitte-på-jobb, exempelvis inom kunskapsindustrin, som snarare stjälper än hjälper en mängd människor (den som känner en skogshuggare som jobbat i skogen i 30+ år och som de senaste åren drabbats av kvalitétsprövningshysterin kan lätt relatera).

    I kommentarerna ovan finns dock anledningen till att jag är i grunden kluven till en sådan utveckling här i Sverige. Många, och det här gäller forskare så väl som folk i allmänhet, pekar på att vi har effektiviserat produktionen så att vi på så vis har reducerat mängden tillgängliga och nödvändiga arbeten – Hej och Hå – fritidens tid har alltså till sist rent logiskt kommit. Detta är ett problematiskt antagande eftersom att effektiviseringen av produktionen enbart är en liten del av varför vi inte ser så mycket lågteknologisk produktion i Sverige idag. I själva verket har vi lyckats än bättre med att effektivisera exploateringen av arbetskraften som numera arbetar inom denna sortens produktion. Det produceras i enorma mängder idag, men detta sker annorstädes, av dehumaniserade, ansiktslösa individer med extremt liten möjlighet att ens överväga rätten till si och så många timmars arbetsdag. Ett slags globalt klassamhälle där arbetarna är avskärmade från konsumenterna fysiskt och geografiskt, där vi faktiskt blir “onåbara” för den som vill hävda sin mänskliga rätt. Där kampen för den individuella existensen effektivt blir ett skydd mot sammanslutningar för bättre villkor och drägligare förhållanden.

    Vi kan ju slopa arbetslinjen här i Sverige men det sker i dagens läge på bekostnad av någon annan. Vi är, i generella och globala termer, de som har råd och makt att välja.

    En annan kommentar till diskussionen ovan är att inte alla förslag om förkortad arbetsdag innebär proportionerligt mindre lön. Sådana förslag brukar fnysas bort eftersom att de refererar till ett samhälle som inte byggs på några av de tunga grundstenarna i den kapitalistiska logiken som upplevs alltför svåra att rucka på. Om vi alla skulle sluta fnysa bort sådana saker och fundera på hur vi egentligen ville leva så skulle kanske hindren vara just hinder och inte stoppklossar.

  89. Jag har inte orkat läsa alla kommentarer men jag måste säga att jag håller med Clara om att livet är mer än jobb och pengar.
    Jag har fyra jobb: 1. Jobbar halvideellt som mattant i en kristen friskola och lyfter ca 5000 kr /månad för ca 25 timmar per arbetsvecka.
    2. Tar hand om mitt hem och min familj. Man och fyra barn (11-19 år). Bakar, städar, tvätttar, handlar. Och bara är, och umgås. Bygger relationer till man och barn.
    3. Tar hand om min gamla mor som under de två senaste åren behövt mycket omsorg.
    4. Är ungdomsledare i församlingen vilket innebär minst en kväll i veckan plus en hel del samtal. själavård, lägerplanering m m.
    Bara ett av jobben är avlönat, men jag jobbar heltid!
    Jag tycker jag har lagom mycket att göra, och jag känner att jag är på rätt plats, där jag ska vara.
    Min man tjänar ju mer normalt, så vi klarar oss bra ekonomiskt även om vi inte har några stora buffertar.
    Det har alltid varit så för mig, att jag värderat annat än jobb och pengar högt. Innan jag träffade min man jobbade jag aldrig mer än 75%. För att ha tid och kraft över till annat.
    Skulle vilja säga att detta är ingen kvinnofälla, utan ett skonsammare kvinnoliv. Man gör inte sönder sig.

    1. Om du inte skulle klara av att finansiera det livet utan din man så är det per se en kvinnofälla. Unnar du inte din man ett skonsamt liv eller klarar han av att jobba mindre för sin skull och samtidigt finansiera din arbetsmodell?

    2. Jag skulle bara se nummer 1 som jobb, det som du får betalt för. Resten tillhör fritiden. Visserligen är inte en förälder som blir gammal något man väljer, men det hör många gånger livet till.

  90. I alla kommuner i Västerbotten (utom Umeå) minskar deltagandet i arbetskraften, det vill säga de som kan jobba. Det beror främst på att befolkningen är gammal och går i pension. En del människor kan inte arbeta, helt eller delvis, på grund av t ex funktionsnedsättning.

    Faktum är att i så gott som hela Västerbotten arbetas det totalt sett för lite. Och hur kan man säga så? Jo, för att ha råd med välfärden (typ vägar, skolor, sjukvård, fritidsgårdar, äldreomsorg, barnomsorg osv) måste det komma skatteintäkter. Det genereras genom att folk jobbar. Det finns många kommuner i inlandet som redan idag har det väldigt ansträngt ekonomiskt. Och inget pekar på att det här kommer att bli lättare. Även om alla arbetslösa skulle få jobb, så är vi för få som ska försörja för många som blir gamla. Att föda fler barn och öka invandringen är två möjliga lösningar. Men man kan ju inte tvinga folk att föröka sig eller flytta hit. Jag kan rätt mycket om arbetsmarknaden, däremot inte om skattepolitik. Men problemet beror inte på att Alliansen sänkt skatterna, och låter sig inte lösas av socialdemokratiska skattesatser (vilket vi dock har i landstinget och i flera kommuner).

    Så ska man hårddra det, så kan Umeåborna unna sig att gå ned i arbetstid utan att samhället behöver lida för det, men inte resten av länet. Så är fallet i hela Sverige, det är bara ett fåtal kommuner som har en tillväxt i arbetskraften. De flesta går back, och färre ska försörja fler.

    Och även om jag också tycker att den här arbetslinjen är skruttig, så ser jag inte hur vi ska få ihop det. Redan nu är äldreomsorgen och skolorna under all kritik.

    1. Intressant det där du skriver att problemet inte beror på att alliansen sänkt skatterna. Självklart inte hela problemet men skulle va intressant om du utvecklade detta tycker jag. Hur ska äldreomsorgen och skolan få in mer pengar om inte genom skatt? Sen vore det kanske bättre om fler jobbade och betalade skatt, om än 6 h. om dagen. Då kanske skatten tids nog kan sänkas, absolut!

      1. Visst är skattesatsen en del i det hela, och jag skulle gladeligen betala mer skatt. Tyvärr är det, som du säger, bara en del av lösningen, och en otillräcklig sådan.

        Man skulle kunna ta ett räkneexempel. I Västerbotten bor ca 260 000 personer. Av dem ingår drygt hälften i den så kallade arbetskraften – det vill säga personer som KAN arbeta. Till arbetskraften räknas t ex inte pensionärer, studerande och dem som av någon anledning inte kan ta ett arbete. Av alla dem som ingår i arbetskraften HAR ju inte alla jobb. Det råder som alla vet en ganska hög arbetslöshet i Sverige (ca 8 procent i Västerbotten). Så det är ju färre än 130 000 som jobbar i vårt län.

        De som inte kan arbeta, eller är arbetslösa, betalar inte inkomstskatt. Ju högre andel av befolkningen som ingår i arbetskraften, jobbar och betalar skatt, desto bättre förutsättningar har samhället att betala en schysst välfärd. Ju lägre, desto svårare.

        Det problem jag försöker beskriva är att andelen i befolkningen som KAN jobba kommer att bli mindre, åtminstone fram till 2025. Färre som KAN jobba = färre som faktiskt jobbar = mindre skatteintäkter. Du har säkert hört ordet ”generationsväxlingen” Problemet är att skillnaderna är så stora att det liksom inte går att lösa med betala mer i skatt.

        Ska man vara väldigt krass, så är det allra viktigaste antalet arbetade timmar. Självklart vore det bättre om fler jobbade! Men vi har som sagt detta med arbetslösheten – drygt 10 000 personer i Västerbotten som vill jobba men inte får anställning. Men hur arbetslösheten ser ut och drabbar individer och samhälle är lite av en annan diskussion… Ja, jag hoppas att jag lyckats förklara på ett begripligt sätt. Min kommentar är helt utan politiskt vinkling, det är bara tråkig statistik som drabbar många glesbefolkade kommuner i Västerbotten och Sverige.

  91. Tack för dina kloka ord. Jag tycker att detta var ett av dina bästa inlägg, blir bara lite bestört över människors korkade kommentarer emot detta inlägg. Julia

  92. Jag har haft flera olika arbetsplatser sedan jag var 15 år och en sak jag har upptäckt på alla ställen (olika branscher) är faktumet; alla dessa kvinnor som arbetar gratis. När klockan visar 8 h arbetsdag jobbar de ändå kvar (gratis) för att “de inte är färdiga”. Men skit i att göra färdigt, gå till chefen istället och berätta att du har för mycket att göra och be om en arbetsförändring, tänker jag. På alla ställen jag har arbetat har jag noga räknat mina timmar och därmed skriftligt kunna redovisa varför jag går hem när jag går hem, för jag blir ofta ifrågasatt över att jag går hem kl 17. Oftast reagerar mina kvinnliga kollegor; “men herregud, räknar du dina arbetstimmar?” Jag är antagligen inte särskilt populär hos vissa chefer eftersom jag bara arbetar de timmar jag får betalt för, men varför skulle jag ge något gratis till min arbetsgivare? Att arbeta ideellt för t ex en förening är en annan sak, det är inte det jag syftar om här.
    Jag är rädd om mig själv, min hälsa, min familj etc och det förklarar jag alltid när jag får argument om att jag “borde ställa upp för arbetslaget och jobba på tills vi är klara (oftast utan ersättning)”. På min mans arbetsplats (mansdominerad sådan) finns det inte på kartan att folk skulle jobba ens 15 min gratis. Om folk (kvinnor) skulle börja sätta ner foten och endast jobba den tiden de är anställda för, då kanske fler arbeten automatiskt skulle frigöras? När jag kommer till en ny arbetsplats får jag i princip alltid börja med att skära ned mitt arbetsschema till 100%. Eftersom jag är fackligt påläst vet jag vad arbetsgivaren kan kräva av mig, och det är t ex inte att arbeta 57 h/vecka för en 100%-tjänst utan övertid.

  93. Den nya ärkebiskopen Antje Jackelén sade något intressant i en tv-intervju här om dan, nämligen att vi har blivit mer och mer konsumenter i samhället, istället för medborgare, – med-borgare – någon som tillsammans med andra borgar för ett gott samhälle. Ordet “borga” som verb betyder enligt ordboken “‘fungera som garanti för någon, vanligen positiv, utveckling”. Till o med kommunerna kallar sina invånare för konsumenter eller brukare, inte med-borgare. Det tål att fundera på, jag tyckte att det var tankeväckande i alla fall.

    http://markbladet.se/bloggar/tostaredsbloggen/?p=2524

  94. Men man ska inte heller glömma av levnadskostnaderna gått upp ganska mkt senaste 10-15 åren iaf. Maten har blivit mycket dyrare, exempelvis. De flesta måste antingen pendla eller köra egen bil för att ta sig till jobben. Om man ska jobba mindre så får man istället öka lönerna, jag skulle inte klara mig av 50%. Jobbar heltid och får ut, efter skatten, cirka 14 tusen. Ni kan ju själva föreställa er vad det skulle bli på 50% . Jobbar som medicinsk sekreterare i vården och våra löner ligger lågt, dock blir det allt bättre med åren. Jobbat i ett par år och redan klivit upp flera steg lönemässigt.

    Sedan kan inte applicera det här tänket på exempelvis folk som bor i Stockholmsområdet, där det är ännu dyrare att bo och leva. Alla kan liksom inte flytta till Norrland, köpa ett billigt hus. Alla kan inte bara flytta ifrån sina hus och bosätta sig i trånga hyresrätter bara för att det är bättre för sociala tillvaron att jobba mindre.
    Det här med att konsumera mindre eftersom man får mindre i lön, ja möjligt men fortfarande ska man äta, betala räkningar, boende, försäkringar, dagisavgifter, el, etc.

    Det är så enkelt att tycka att man ska gå ned från heltidstjänst men få verkar ju förstå hur viktigt det är för somliga att just ha heltid.

    1. Maten är inte alls dyr. Tvärtom. Förr lade man 25 procent av sin inkomst på mat. Sedan handlar det inte om att halvera tjänsterna, vi har inte 50 procent arbetslöshet, vet du. Och visst är det dyrt att bo, men det är kringliggande utgifter som äter upp din lön. Tex överkonsumtion av mat, kläder och resor. Kort sagt, det går att göra stora förändringar, med små medel.

      1. “Överkonsumtion av mat, kläder och resor” -har du så bra koll på Annikas ekonomi att du kan uttala dig om det?
        Jag tror faktiskt inte att man köper så mycket kläder och resor om man har ut 14000 efter skatt. Åtminstone inte kläder som är ekologiska och producerade i Sverige, tex.

  95. Läste nu detta om 6 timmars dagar, javisst men då måste också lönerna höjas. Det här med att “man” konsumerar så mkt tycker jag låter lite dumt att säga, som jag skrev, trots att man jobbar heltid så betyder det inte att man konsumerar mer. Herregud, hur mkt kan jag konsumera efter betalda räkningar, boende, försäkringar etc etc? Knappast några större mängder.

  96. Jag kommer också från en enkla förhållanden. Min mamma hade under en period inte råd att köpa kläder och knappt mat till mig och lillasyster efter att hon hade betalat hyran (detta beroende på att hon blev fuckad av tvåsamhetshetsen!). Hon hade heller inte tid att vara med oss så mycket som hon hade velat. Allt det här vet jag.

    Jag förstår bara inte vad som är skämmigt med det liv vi levde?

    Jag förstår inte varför jag skulle vända mig mot livet i en hyreslägenhet bara för att min mamma var tvungen att bo i en. Jag älskar att hyra, det är billigt och jag behöver inte oroa mig för om spisen slutar funka, om det blir vattenläcka eller ens om huset brinner ner. För jag kommer alltid ha någonstans att bo tack vara kontraktet med min hyresvärd. Min hyresvärd anstränger sig också för att göra mitt område så miljömässigt hållbart som möjligt.

    Jag förstår inte varför jag skulle vända mig mot att köpa saker på second hand. Min mamma slank med svansen mellan benen in i stans enda second handbutik för att köpa sommarkläder till mig och lillasyster. Hon skämdes (för att konsumtionssamhället fick henne att skämmas). Ändå köper jag jättemycket second hand, eftersom det är det enda rätta att göra när en lever på en planet som håller på att gå under av ansträngning.

    Jag förstår inte varför jag skulle vilja flyga jorden runt bara för att min mamma aldrig hade råd med annat än färjefärden till Danmark och inackordering hos diverse släktingar. Jag har heller inte varit utanför Europas gränser. Jag gråter inte för det. Faktum är att mitt drömresmål är cykelturen ut till stugan som jag brukar få låna. Den ligger en mil söder om där jag sitter just nu och skriver.

    Istället för att göra det som ni säkert ser som en “klassresa”. Försök att göra upp med ert förflutna. Jag vägrar skämmas för att jag bor i lägenhet (skogen och naturen är ju tack vare allemansrätten min och allas trädgård), jag vägrar skämmas för att jag vuxit upp i second hand kläder och jag vägrar skämmas för att jag aldrig fick åka längre än till Tyskland på semester. Det som är viktigt är att jag idag är en bra, kunnig, empatisk människa. Jag är stolt över mig själv och jag är stolt över att jag kan prioritera vad som är viktigt – mänsklig samhörighet. Till vilket det krävs tid!

    Jag kan heller inte förstå hur folk här ovan kan prata om villor och resor som om det skulle vara någonting man hade rätt att förvänta sig av livet. Man har rätt till bostad, samvaro, mat och kläder. Men det finns inget som säger att vi har rätt att bo i villa eller att slösa jet-bränsle på resor till Kina och gud vet vart.

    1. Så jävla förmätet, vi är många som inte har någon lånad stuga att cykla ut till. Att drömma och kunna uppfylla en resa kan väl vara ett fint mål i livet. Man är väl lika empatisk och kännande människa för det? Den som sparar brukar oftast inte konsumera i mängder heller….

    2. Jag gillar din inställning. Jag önskar fler hade den inre styrkan som du verkar ha. Och förnöjsamheten. Själv har jag delvis liknande bakgrund, fast jag växte upp på landsbygden och jag förstod inte förrän efteråt att andra såg oss som “fattiga” eftersom jag inte längtade efter allt det där som andra hade. Fast när min mamma berättade för ett par år sedan hur hon en höst inte hade råd att köpa vinterjacka till mig och hur ont det gjorde i henne när hon såg mig 13-14 år gammal på byn sent i november tillsammans med mina klasskamrater och jag bara hade en hemstickad tröja och de andra var klädda i vinterjackor, då insåg jag att det nog varit desto hårdare för henne.

    3. Håller med dig Malin. Hade en liknande uppväxt men vill inte frossa i lyx som vuxen bara för att möjligheten nu finns..

  97. Så bra skrivet! Clara, kan du inte införa en delaknapp så man kan sprida dina underbara inlägg vidare på FB? Kram

  98. Tack för ett bra inlägg, det är dags för konsumtionssamhället att se sanningen i vitögat.

  99. Det låter ju jättefint att alla går ner i arbetstid och att jobben fördelas om och vips! så är alla i arbete. Problemet är ju att det inte finns tillräckligt många utbildade personer som kan täcka upp för det. Se på ingenjörssidan t.ex där det förväntas bli en stor brist framöver (och till viss del redan är brist); dessa arbeten kan inte bara fördelas ut på människor som idag går arbetslösa. De måste själva vilja utbilda sig inom dessa områden. Vi kan ju inte gå ner i tid och sedan tvångsutbilda människor till lärare och ingenjörer (till exempel) för hur bra skulle det bli om människor som vill jobba mycket blir ersatta av andra som hellre hade valt att jobba med något annat? I övrigt mycket bra tankar om konsumtion m.m. Men det ena utesluter inte det andra, man Kan arbeta 40 h/vecka, tjäna mycket pengar och ändå konsumera mindre än någon som både jobbar och tjänar mindre.

  100. Jag har tänkt på det här inlägget hela helgen och blir fortfarande irriterad. Är oerhört förvånad att så många håller med.
    Vad är det som säger att man köper fler saker för att man tjänar bättre? Är det inte snarare så att man köper sömre produkter ju sämre ställt man har det? Hur många vettiga plagg hittar du tex på Gekås?
    “Politiker pratar bara om skatt”, ja det är väl en jävla tur, för hur skulle vi annars finansiera vår välfärd?
    Och skulle vi inte få uppleva glädjen i att resa och upptäcka nya kulturer för att vi ska hålla oss hemma och odla potatis i rabatten?
    Ska man ta livslånga lån på CSN för att få en bra utbildning bara för att sedan få en crappy lön och massor av fritid? Jag fattar inte? Jag tror att du menar att sex-timmars arbetsdag är schysst för dem som har en bra inkomst från början. De andra måste nog tyvärr tänka på pension, lån, handla hyfsad mat, ha råd med julklappar (nej, förlåt, julklappar är onskefullt mot miljön). Ni som verkligen tror att mer tid leder till minskad konsumtion-vilken verklighet lever ni? Och vilka tråkiga jobb ni måste ha!

    1. Det låter som att du skulle behöva läsa Claras inlägg en gång till. Och sedan ta dig en ordentlig funderare över vad hon egentligen menar. Hur svårt kan det vara att förstå? Det handlar om att överbrygga klyftorna i samhället, sträva efter ett hälsosammare arbetslivsklimat, öka människors hälsa, livskvalitet och livslust. Det är ingen lätt nöt att knäcka, men jag är glad att så många tror på att vi kan utveckla ett bättre samhälle och uttrycker det här i kommentarsfältet, istället för att bara gnälla.

      1. Jag tror på välfärd och solidaridet. Men jag tror att många människor mår bra av att jobba också. Går gärna ner i tid-men isåfall med samma lön, för ANNARS SKULLE VI INTE HA RÅD att leva. Och då menar jag basala saker såsom mat och kläder till barnen. Ingen människa jag känner överkonsumerar! Och visst, vi kan köpa ett hus i Norrland, men där känner vi inget folk, och där finns inga jobb. Plus att det är mörkt och kallt.

        1. Och det här med att “uppfinna en massa skitjobb”, jag vet inte, uppenbarligen finns det jobb som är finare än andra. Vissa människor måste liksom försöka hanka sig fram så gott det går. Tycker det är ett sjukt medelklassperspektiv-det finns säkert många människor som hade varit glada för att få ett skitjobb, för att få hyran betald, eller få studiemedlet att räcka till mer än hyran.

    2. Å det finns hopp om mänskligheten! Du sätter fokus på det viktiga och verklighetskopplade i diskussionen. Jag läser flera kommentarer om att staten ska bestämma när barnen ska börja förskolan, hur mkt föräldrarna ska arbeta…. var man ska bo i landet. .Jag blir RÄDD! Östtyskland hade ju precis det systemet- varför försökte så många fly eller begick självmord om det var så bra där? Odla potatis och gå på loppis och återbruka kan redan välbeställda ägna sig åt, vi andra får arbeta och betala skatt för att vi ska ha vårdcentraler, motorvägar och skolor som håller ihop. Jag har ingen annan lösning på lut än det skattesystem vi har idag.

  101. Klokt skrivet. En sänkning av arbetstiden skulle gynna hälsa, familj, samhället i stort. Ovärderliga vinster i det långa loppet. I Göteborg praktiseras en sådan arbetsdag hos ett bilföretag sedan år tillbaka och de har inte ångrat sig. /För ett sundare arbetstänk

  102. En liten tanka bara, det skulle minsann inte finnas någon secondhand att fynda så fint i om inte någon endaste liten människa fick handla nyproducerat….

  103. Jisis! Näe så här är det. Alla människor har ansvar för att fixa sin försörjning. Och för att fixa det måste de flesta människor lönearbeta. Dom som inte kan lönearbeta och som inte klarar sin försörjning på annat sätt får sin försörjning tillgodosedd via bidragslinjen. Dom som kan lönearbeta eller bedöms kunna lönearbeta får hjälp via arbetslinjen att hitta ett lönearbete dom kan försörja sig på. Människor som inte vill arbeta eller ha någon hjälp att hitta ett arbete får ordna sin försörjning bäst faan dom vill men har ingen rätt att bli försörjda via bidragslinjen. Arbetslinjen hjälper folk att ordna sin försörjning via lönearbete för att ordna sin försörjning är inget val som människor har att göra utan ett krav som samhället ställer på alla arbetsföra individer. Ett högst rimligt krav. Eller vad tycker Clara?

  104. Det där är en utmärkt utopi du beskriver. Om människorna bar ainte vore så egoistiska skulle de fungera utmärkt. Jag jobbar deltid, vilket gör att jag inte kan konsumera så värst, men jag är nöjd med det för att det ger mig möjlighet att gå ute i naturen med kameran 🙂 Jag skulle aldrig vilja jobba heltid, men jag är rädd för att en dag bli tvungen… jag drömmer om ett hus och lån kräver bättre inkomst. Och om jag skaffar barn..? Jag tror att hela samhällsstrukturen behöver byggas om. Men jag tror tyvärr ingen är beredd att göra det för ingen vill förlora, för många ser inte att alla kan vinna. Min egen mattelärare sa en gång att hon röstade på moderaterna för att få mer i plånboken. Jag ifrågasatte det, och hon sa att hon få¨r 180kr mer varje månad tack vare moderaternas politik. Jag tittade på henne och frågade om hon hade gått till läkaren den senaste tiden. Det hade hon inte. Då frågade jag om hon hade anhöriga inom äldreomsorgen. Det hade hon inte. (än). Då jobbade jag extra inom hemtjänsten och såg hur underbemannat det var och hur snäv budget som var. Och jag hade suttit på akuten i åtta timmar helgen innan. Jag hade hellre låtit staten behålla de där 180 kronorna i skattelättnader, och betalat en hel del mer i skatt själv, än att möta *********s blick samma kväll och säga: “Jag måste gå nu, ha en trevlig kväll!” i samma ögonblick jag ställt ner hennes kvällsmat på bordet. Men det är jag, det. Alla tänker inte så.

    180kr, det är två pizzor…

    1. ja nu va de ju inga 180 kr i månaden snarare om dagen!

      nej hela samhället är sjukt, vi förgiftar naturen och haven fast att det finnas alternativ,

      jag är riktigt trött på detta och kommer snart att engagera mig och göra något åt det, det räcker nu

  105. Hej! Vilken spännande blogg du har. Jag har varit inne och kikat sporadiskt de senaste året men skriver nu min första kommentar. Det är väldigt lätt att ryckas med i ideologiska uttalanden som dina, tyvärr är det så med ideologier att de sällan eller rättare sagt aldrig går att införliva till punkt och pricka vilket gör att tesen förmodligen kommer att stjälpa mer än den hjälper. För hur ska vi implementera denna 6 timmars arbetsdag tycker du? I mina ögon ser jag att anledningen till att färre arbetar mer är för att det är dyrt att anställa folk idag. LAS håller sitt hårda grepp och näringslivet anpassar sig. Fint för de som har jobb, värre för de som står utanför. Vad gäller din åsikt om konsumtion håller jag med dig såpass långt att det är viktigt att medvetandegöra vad konsumtionen har för inverkan på miljön, men samtidigt är det och kommer fortsätta att vara så som samhällshjulet snurrar. Ju mer vi konsumerar, desto fler länder kommer att växa sig över fattigdomsgränsen.

    Jag hade gärna arbetat 6 timmar om dagen, men för att fler ska vara med och dela på jobben så krävs en förenkling av arbetslagarna, och den reformen tror jag blir mycket svår att driva igenom. Vilket parti vill stå för det och hur många som har kommenterat här innan kommer med handen på hjärtat ställa upp på en reform som ger sämre anställningsskydd? Att gå ner till 6 timmar och behålla samma lön, som jag ser att många hyllar, är rent utsagt farligt för samhället, snacka om att mjölka ur hela välfärden på kortast möjliga tid..

  106. Jag tycker mycket om din blogg med fantastiska tankar om jämställdhet och livet, men har nog aldrig kommenterat, någon blogg faktiskt. Intressant inlägg! Arbetslinjen som är ganska okritiserat accepterad över de flesta riksdagspartier är på sin plats att också kritisera, men om vi ska vrida på det; den fina välfärden som finns i Sverige som möjliggör den goda utbildning, vård, omsorg vi har och möjligheten att ta emot människor i kris från krigshärdar som Syrien, Somalia och otaliga andra platser, grundar sig i att vi har en hög sysselsättning. En hög sysselsättning genererar en omfattande välfärd. En hög sysselsättning i kombination med våra höga skattenivåer kan därför i sin tur sägas bygga på en solidarisk tanke om att vi tar hand om varandra, och möjliggör att också de som vill jobba deltid kan göra det (jag har gjort det i omgångar bla). Förstår du vad jag menar? Jag håller med dig om att arbetslinjen och konsumtionshetsen bör ifrågasättas, men höga sysselsättningsnivåer om man bortser från det personliga och ser till det samhälleliga planet – gör att vi kan fortsätta med den starka välfärden i Sverige som i sin tur gör att vi kan ta hand om varann när det behövs. Som flera har varit inne på skulle det krävas en total omstrukturering av samhällets och ekonomins mekanismer (också på ett globalt plan, det finns en stark politisk-ekonomisk interdependens genom Sveriges internationella engagemang) för att kunna implementera tex 6 timmars arbetsdag som regel. Jag håller med om att deltid och mer fritid för alla skulle vara mycket bättre för hälsan, hjärtat och familjen men tyvärr väldigt svårimplementerat på det större planet. En bra bok om man funderar på såna här saker är “Systemskifte? Den nya svenska välfärdspolitiken” av Anders Lindbom. /Tjej med hjärtat åt vänster

  107. Lokas inlägg under måste vara något av det värsta/dummaste jag har läst. VI ska alltså slita ihjäl oss med dubbelarbete, och lämna bort våra barn hela deras vakna tid – för att kunna ta emot och försörja folk från Afrika och Mellanöstern..? Hade du otur när du tänkte nu, Loka..?

  108. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!!

    Arbetslinjen är inte hållbar för någon. I tillägg till din diskussion skulle jag också vilja öppna upp för ett annat förslag! Och det är att se över hur vi resonerar kring föräldraskap och arbetet. Jag anser att det är helt på tok att föräldrar som har små barn skall skall vara den grupp i samhället som jobbar hårt och gör karriär. Det är några år i våra liv då vi har små barn och då behövs vi mest som föräldrar och inte på arbetsmarknaden! Vi har mängder av unga människor som inte vill något hellre än att arbeta och kan arbeta mycket. Vi har dessutom ett gäng ganska pigga pensionärer som skulle vilja göra mycket i vårt samhälle. Låt dessa få ta ansvar på arbetsmarknaden!!
    VARFÖR ska då föräldrar med små barn vara den grupp som arbetar heltid?

    Jag tycker såhär: Fram tills att barnen börjar i skolan skall inga föräldrar få arbeta mer än 75% (varken mamma eller pappa). Och barnen skall Inte få börja på dagis innan 2 års ålder.
    Resultat? Tryggare barn, mindre stressade föräldrar, kortare dagar för barnen, mindre barngruppen,ett mer jämställt föräldraskap.

    När skall vi börja prioritera föräldraskap framför stålar i plånboken, undrar jag???

    1. För att de ska kunna försörja sina barn fattar du väl! Barn är inte gratis. Jag har inte barn själv och jag är jävligt osugen på att försörja alla andras.

  109. Jag tycker det är en jättebra ide att alla delar jämnare på jobben. Det känns lite konstigt att man har folk som jobbar helttid + övertid sedan finns det dem som inte jobbar alls.

    Båda mår dåligt, en av de jobbar för mycket och en för att de inte jobbar alls.

    Jag skiljer mig dock när det kommer till implementeringen, jag vill INTE tvinga företag att göra detta. Då blir det väldigt fel. Det är tack vare arbetslagar som vi har en situation där företag hellre kör på övertid än att anställa.

    Om man ser över och moderniserar arbetslagstiftningen i kombination med en lägre skattesats till företag som väljer att anställa fler med färre timmar. Denna skatteminskning skulle betala för sig själv eftersom man skulle ha ökat sysselsättning och färre som man behöver betala ut “welfare payments” till.

    Att tvinga företagen kommer bara att få väldigt konstiga effekter och människor kommer i kläm. Jag tror inte på att tvinga, jag tror på “encouragement” istället!

  110. Om alla blir egna företagare kan man jobba hur mycket/lite man vill. Semestern styr du själv över.. Frågan är om marknaden tycker att du är attraktiv. Vi får väl hoppas

  111. Wow, vilka härliga åsikter.. att det inte fanns fler som skrev och tyckte som du offentligt.. kanske vi skulle få till det där regimskiftet.. jag och min flickvän diskuterar ofta det här med att gå o arbeta.. börjar det inte kännas lite omodernt hela grejen, gå att jobba vid sågen o slita vid fabrik som det vore 50 talet.. tycker som du säger att om världen är så jävla innovativ o modern då skulle vi kunna uppfinna lösningar för att människor skulle kunna slippa jobba o inte för att de ska jobba mer, vad är det här med att jobba egentligen? Att vi ska jobba för att överleva, tycker hela idén känns sjuk.. visst även på savannen så var det ett visst jobba för att överleva, men betydligt rimligare och troligen också mer naturligt än att gå o sitta på ett kontor, slita på en skola eller något annat idiotiskt 8 timmar om dagen. Nja hela grejen är en dålig uppfinning, i stil med samhället i övrigt.

  112. Med “Det här systemet” kan jag bara utgå från att du menar det monetära system vi har idag. Där pengar skapas i ena änden utav skuld i den andra. Där det i världen inte finns tillräckligt med pengar att betala alla skulder och var ska då pengarna till räntan på dessa skulder komma ifrån? Ett system som är uppbyggt som du säger på ständig tillväxt, för att det är ett måste. Ligger man inte i framkant i detta system så stundar den oundvikliga ekonomiska krisen. För det är inbyggt i systemet att privatpersoner, företag och även nationer skall (inte alla, men en del) bli bankrutt.
    I Sverige är “inflationsmålet” satt till 2%. Och frågan kommer, varför strävar vi efter att ständigt göra pengar mindre värda i förhållande till reella ting (ett hus/bil/mat etc).
    Det finns några fall där banker försökt förkovra sig i folks olika egendomar, när de inte klarat av att betala lånen på dessa. I något enstaka av dessa har de fått behålla sina hem tack vare att de kunde bevisa att pengarna banken lånade dem inte var deras att låna ut från första början.

    Det jag vill ha sagt är helt enkelt att det är ett system som tvingar fram denna överkonsumtion och ständiga strävan efter att ligga i framkant. Alltid jämföra sig med andra i närliggande samhällsskikt och det blir således väldigt svårt att känna sig nöjd med det man har. Och att systemet bygger på att det alltid skall finnas människor som lever på nästintill ingenting för att en smal elit skall kunna leva som “gudar”.

  113. Precis så jag tänker också:)
    Om hundra år kommer man se tillbaka på oss stackare som jobbader och slet så mycket. Liksom vi ser tillbaka på dem före oss. Att prata om arbetslinjen är ju som att prata om kejsarens nya kläder. Det kommer aldrig mer finnas jobb till alla om vi ska ha kvar ett 8-timmars system. Framför 6-timmars arbetsdag. Fler i arbete= fler skatteintäkter, färre bidragstagare och lyckligare människor.

  114. Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls: ”Egentligen vill jag bara ge upp. Jag är ledsen och stressad och pressad, men det vet förstås ingen om. Det är skämmigt att medge. När en bekant frågar ”läget?” svarar jag käckt ”jo för fan” och gnäller om vädret, inte om själen. Och liksom alla andra lägger jag upp mysiga bilder på maträtter i motljus på Facebook. Så bör man framstå. Som en människa med den ultimata statusprylen: tid.
    Men det är en förfalskning. …”

  115. Konsumera! Alla förknippar det ordet med köpa-nytillverkade-prylar. Men jag som har jobbat med återbruk i 25 år och ibland föreläser om just återbruk och att det bland annat är ett sätt att vara miljövänlig – att använda det som finns istället för att bara slänga och köpa nytt) får då ofta höra av publiken, att det skulle ju sänka konsumtionen och minska arbetstillfällen och i slutänden vara sämre för ekonomin.
    Men – då glömmer man ju, att det finns så mycket annat man kan “konsumera” än just prylar. Och köper man inte en nyare matsalsmöbel eller nyare tv-apparat, så kanske man istället unnar sig att gå på teater, åka till äventyrsbadet, går på restaurang eller betalar någon som putsar ens fönster, gräver i ens trädgård, lagar bilen… man kanske till och med skänker bort sin gamla matsalsmöbel till Röda Korset och går sen till återbruksbutik och köper en ny, gammal och uppfixad matsalsekonomi. Då blir det cirkulärekonomi.

    Vi kommer väl aldrig att sluta konsumera – men vi kan konsumera på ett annat sätt.

    1. Precis så! Skatteintäkter från konsumtion är nödvändigt för vår fortsatta välfärd men vi behöver alla göra klokare val som konsumenter för att rädda planeten och ofta kanske må lite bättre som människor (personligen tror jag att en blir gladare av att konsumera upplevelser än prylar och att lägga tid på att umgås med nära och kära genom att köpa tjänster).

  116. Arbetslöshet kostar så mycket onödigt lidande ( för de som vill försörja sig själva) och pengar. Som du skriver, borde det moderna samhället bestå av annat än bara arbete tack vare ny teknik, kortare avstånd och flexibla arbetstider/ arbetsplatser. Men tyvärr håller bi nog i den moderna världen på att administrera ihjäl oss, få ska göra samma jobb som flera delade på för 20 år sedan. Stress och sjukdom, skilsmässor blir följden. Men du glömmer en kategori människor i din krönika: De som inte VILL arbeta. De är problemet som tär på vårt välfärdssystem. Kvinnor från andra länder som saknar utbildning, inte kan språket, som inte ens vet vad förvärvsarbete är för något. Oavsett kön, ålder, härkomst, utbildningsbakgrund är dessa människor det största problemet idag. De som jobbar och sliter och även de som gått i pension och betalar skatt- håller dessa människor flytande. Jag önskar något politiskt parti skulle ta den pucken och göra det omöjligt att i åratal leva gött på andras slit. Arbetslöshet är ingen “utmaning” dom S kallar det utan ett riktigt allvarligt problem.

  117. Ditt jobb bygger på konsumtion. Ditt jobb kan du ha enbart för att folk konsumerar. Om folk konsumerar mindre produceras mindre. Mindre produktion ger färre jobb. Färre jobb ger mindre skatteintäkter. Mindre skatteintäkter ger mindre statsbudget. Mindre statsbudget ger mindre statliga investeringar vilket ger ännu färre jobb, vilket ger ännu mindre intäkter, konsumtion och produktion i all evighet, amen. Vad ska du blogga om då? Varifrån ska bidragen till alla arbetslösa betalas? Vilka vill jobba om man lika gärna kan vara arbetslös? Blir förresten alla ”jämlikt” arbetslösa? Läkare, lärare, sjuksköterskor – det finns ett helt gäng förlossningsläkare arbetslösa därute som kan dela jobbet med de som redan arbetar? Tiggarna vid Ica kanske kan rycka in? Bra idé. Genomtänkt.

  118. En av anledningarna till att jag har valt att rösta på och engagera mig i Feministiskt Initiativ är just att de resonerar såhär. Heja! 🙂

  119. Ville bara lämna en kommentar. Att med det välfärdsystem vi byggt upp skulle vi kunna tjäna det vi tjänar idag på heltid men arbeta 6 timmars arbetsdag. Det finns mängder av forskning som visar att vi bara orkar arbeta effektivt 6 timmar om dagen och att på det sättet vi arbetar idag gör oss sjuka.