Såg ni partiledardebatten för några veckor sedan? Det gjorde jag men var nära att stänga av eländet. En massa politiker som låtsasbråkar om jobb och sänkta skatter. Ingen som pratar om det riktiga problemet. Med arbetslöshet till exempel. För länge sedan föreställde man sig att människor i framtiden skulle kunna arbeta mindre på grund av alla smarta moderniseringar. Vi skulle ha mer tid att lägga på konst, kultur och social samvaro. Vi skulle kunna bortrationalisera en himla massa jobb och ha mer fritid helt enkelt.

Nu har vi lyckats med moderniseringarna. Många av de tyngsta jobben är bortrationaliserade. Men är vi nöjda för det? Nej,  nu ser vi ser det som ett problem. Vi har ett samhälle uppbyggt på ständig tillväxt – vilket kräver en fullt sysselsatt befolkning som kan fortsätta konsumera som om det fanns tretton jordklot och inte ett. Så att det idag finns färre jobb än arbetare har inte blivit den utopi vi drömde om – utan det värsta tänkbara scenariot. Stefan Löfven har till och med sagt sig “hata arbetslöshet”.

Att arbetslöshet är så förkastligt beror ju bara på att vi ser arbetslösheten som ett hinder istället för en möjlighet.  Arbetslösa är bidragstagare. De är i utanförskap. De suger ut samhället. Trots att samhället med alla moderniseringar varit med och bortrationaliserat jobb för just dessa arbetstagare. Människor vi nu ser som ett gigantiskt problem. Tänk om man istället kunde se arbetslösheten som ett tecken på att vi lyckats i vår strävan efter att modernisera? Och att det plötsligt ger utrymme för en massa frihet. Och att vi istället för att försöka uppfinna en massa onödiga skitjobb kunde fördela de befintliga jobben så att alla får jobba lagom mycket. Istället för att några ska vara arbetslösa och några ska jobba häcken av sig och vara livrädda för att förlora jobbet.

Någon kanske invänder att det vore dåligt att sänka arbetstiden och låta fler personer dela på jobben, för att det skulle hämma tillväxten och sänka vår konsumtion. Men det tycker jag låter som en jättebra bieffekt! För vi KAN inte konsumera som vi gör nu. Jorden fixar inte det. Att folk börjar jobba mindre och får mindre pengar att konsumera för är en av de största insatserna vi kan göra för miljön. Då kanske någon annan invänder att det systemskifte jag efterfrågar aldrig kan fungera. Men det vet vi ju inte förrän vi har provat. Det här systemet har vi ju nu provat i en himla massa år och sett att det inte fungerar alls! Det som händer är att hela ekosystemet håller på att braka ihop. Men det vill ingen politiker prata om. Inte på riktigt. De vill bara prata skatt och hur människor ska kunna tjäna mer pengar och fortsätta konsumera.

Politikerna säger sig hata arbetslöshet. Ska jag säga vad jag hatar? Jag hatar arbetslinjen, jag.